Granskare vill att IPCC växer

Igår kom rapporten från Inter Academy Council (IAC) som granskat IPCCs processer och procedurer på uppdrag av IPCCs ordförande och FNs generalsekreterare.

IAC finner att IPCC:s process i stort har varit framgångsrik men kommer också med förändringsförslag för att stärka IPCC med tanke på hur den ska klara av att med fortsatt högt förtroende genomföra den allt mer komplicerade uppgiften att sammanställa och utvärdera klimatforskningen samt värdera konsekvenser av klimatförändring.

Några viktiga saker som föreslås:
En genomgripande förändring av ledningsstrukturen bland annat genom bildandet av ett verkställande utskott för att ge kontinuitet mellan de olika rapporterna. Vidare vill man att IPCC skaffar sig en tydlig kommunikationsstrategi. Även att ledningen byts inför varje ny rapport för att underbygga vitalitet och varierande perspektiv.

IPCC:s regelverk kring jäv och icke vetenskapliga källor ska ytterligare utvecklas och tillämpas hårdare för att minska risken för fel och upprätthålla det höga förtroendet.

Förändringar för att rapportgranskningen både effektiviseras och organiseras så att man tillser att alla granskares kommentarer fångas upp.

För att minimera risken för "confirmation bias" ska ansvariga kapitelförfattare dokumentera att hela spektret av genomtänkta vetenskapliga synpunkter har behandlats.

Beskrivningen av sannoliketer och osäkerheter måste ses över. Här fick arbetsgrupp II (om effekter, anpassning och sårbarhet) hårdast kritik som i vissa fall rapporterat hög konfidens när lite bevis varit tillgängligt. Arbetsgrupp II har också varit för otydlig i sin sammanfattning.

Ökad transparens framförallt när det gäller hur man tillsätter deltagare.

Hela rapporten går att läsa här.

Läs mer:
Prof. Tjernström
IPCCs ordförande Pachauri
RealClimate
SvD
SR
DN
GP
Washington Post
Nature

Gästinlägg inför valet: Vänsterpartiet

Vi på Uppsalainitiativet har inför valet bett representanter från alla riksdagspartier att skriva ett inlägg om respektive partis klimatpolitik. Vi har lottat publiceringsordningen. Inlägg nummer fyra är från Vänsterpartiet som representeras av riksdagskandidaten och förre EU-parlamentarikern Jens Holm.

______________________________________________

Klimatlyftet – för klimatet och jobben
Klimatförändringarna är vår tids ödesfråga och en fråga om global rättvisa. Vänsterpartiet vill minska utsläppen med 45 % till 2020. För att lyckas med det vill vi sätta igång något vi kallar Klimatlyftet: kraftiga satsningar på förnybar energi, effektivare energianvändning och en avveckling den fossila energiförbrukningen och kärnkraften.

1. En svensk vindkraftsindustri
Vi vill skapa goda gynnsamma förutsättningar för en vindkraftsindustri i Sverige och därför starta ett branschprogram för vindkraftsindustrin, ta fram ett nytt stöd för havsbaserad vindkraft, höja ambitionen för på elcertifikatsstödet och lösa problemet med uttagsskatt för de kooperativa vindkraftverken.

2. Klimatanpassa bostäderna
Vi vill satsa på nya, klimatsmarta bostäder och renovera det befintliga beståndet. Därför vill vi utvidga ROT-avdraget för att energieffektivisera våra bostäder, inte minst miljonprogrammets hus. Byggreglerna måste skärpas så att nya hus som byggs är klimatsmarta.

3. Stoppa tågkrånglet och bygg höghastighetsbanor
Vi vill höja banunderhållet för att minska tågförseningarna. Vi vill börja bygga höghastighetsbanor i Sverige och kraftigt höja infrastrukturanslagen till järnväg.

4. Fler och bättre kollektiva resor
Vi vill öka stödet till lokala spårinvesteringar i större tätorter och öka satsningen på kollektivtrafik i glesbygd. Vi vill dessutom låta alla under 19 år åka kollektivtrafik gratis.

5. En grön svensk fordonsindustri
Vi vill stimulera fram en utveckling som värnar både jobb och miljö inom en framtida fordonsindustri. Det betyder bl.a. stöd till miljövänliga bussar, stimulans till utbyggnad av biogas – och eltankställen samt införandet en koldioxidbaserad förmånsbeskattning som stimulerar mer energisnåla och miljövänliga bilar.

6. Miljöteknikfond
Vi vill genomföra en extra utdelning från Vattenfall på fem miljarder kronor för att skapa en ny fond för innovationer och miljöteknik.

7. Nystarta klimatinvesteringsprogrammet
Programmet minskade utsläppen av växthusgaser med lika mycket som ca 180 000 genomsnittliga svenskar orsakar under ett år.

8. Solenergi
Vi vill stärka den svenska solenergibranschen genom att ta fram ett planeringsmål för solenergi, förstärka de statliga stöden för solenergi och göra dem mer långsiktiga.

9. En hållbar måltid
Maten står för en tredjedel av hushållens klimatpåverkan. Kött står för den enskilt största belastningen. Vi vill därför verka för en minskad köttkonsumtion på 25 procent. Vi vill stödja framtagandet av ny smart vegetarisk mat och göra frukt och grönt billigare genom att sänka momsen på frukt och grönt. Vegetarisk mat är framtidens mat

10. Hållbar turism och naturvård
Antalet växt- och djurarter minskar i dramatisk omfattning, både i vår omvärld och i Sverige. Arbetsmarknadspolitiska projektet Gröna jobb som sysselsatte upp till 3000 personer över hela landet med viktigt naturvårdsarbete har dessvärre avvecklats av högerregeringen. Vi vill att projektet startas om.
Vi vill också göra satsningar inom glesbygden på småskaligt och ekologiskt jordbruk, ökade fiskepopulationer och rekreationsområden vilket genererar positiva, indirekta effekter inom närservice, infrastruktur, inflyttning och startande av nya företag.

Med dessa tio förslag tar vi viktiga kliv framåt mot ett hållbart samhälle och ett samhälle med full sysselsättning.

Jens Holm, riksdagskandidat (V)
http://www.jensholm.se/
jensholm13@gmail.com

The Telegraph ber Pachauri om ursäkt

Den 20 december förra året publicerade The Sunday Telegraph en artikel av Christopher Booker och Richard North. I artikeln påstods att IPCCs ordförande Rajendra Pachauri tjänade miljoner, hade egen vinning av koldioxidregleringar och hade lukrativa kommersiella kontrakt. Författarna klagade på att FN vägrar berätta vad vi alla betalar honom som ordförande för IPCC. Artikels påståenden spreds som vanligt vidare av förnekosfären över hela jorden. När Pachauri bad om en rättelse avvisades han samtidigt som North och Booker fortsatte att skriva liknande påståenden i nya artiklar och på bloggar.

Telegraph har nu gått ut med en ursäkt:

On 20 December 2009 we published an article about Dr Pachauri and his business interests. It was not intended to suggest that Dr Pachauri was corrupt or abusing his position as head of the IPCC and we accept KPMG found Dr Pachauri had not made “millions of dollars” in recent years. We apologise to Dr Pachauri for any embarrassment caused.

Vad fann då KPMG som ledde till ursäkten från Telegraph?

Pachauri är generaldirektör sedan 1981 på den icke vinstgivande stiftelsen The Energy and Resources Institute (TERI). Han har en årslön på 510 000 kr vilket är hans enda ersättning från TERI. Förutom detta tjänade han 25 000 kr på andra uppdrag. Övriga inkomster från andra organisationer för vilka Pachauri gjort uppdrag har gått till arbetsgivaren TERI. Pachauri skänkte till och med ett pris, på ca 30 000 kr, som han personligen mottog av Environment Partnership Summit till TERI.

Och hur är det då med inkomsterna från IPCC? Vad tjänar en ordförande för världens idag möjligen viktigaste vetenskapliga organisation? 0 kr, inte en spänn, posten är oavlönad. Om North och Booker, eller redaktören på Telegraph, hade brytt sig om att göra minsta faktakontroll hade de vetat det.

Mann, Jones, Pachauri. Samvetsgranna engagerade personer utsätts för smutskastning och illvillig ryktesspridning i stora dagstidningar. Den omvända bevisföringens lag gäller. Det är de anklagade som ska bevisa sin oskuld genom att offentligt vända ut och in på sina liv. Det är hög tid för pressen att lära sig läxan från "Climate gate": Kräv belägg och granska källan innan ni fungerar som megafon för "klimatskeptiker".

Läs mer
KPMG-rapporten publicerad av Guardian
Monbiot om fallet
Smutskastningsartikeln i Sunday Telegraph

Miljöpolitisk debatt mellan riksdagspartierna

Sveriges Radio har idag miljöpolitisk debatt mellan riksdagspartierna. Det är Klotet som håller i taktpinnen och flera av gästskribenterna här på Uppsalainitiativet deltar.

Gästinlägg inför valet: Centerpartiet

Vi på Uppsalainitiativet har inför valet bett representanter från alla riksdagspartier att skriva ett inlägg om respektive partis klimatpolitik. Vi har lottat publiceringsordningen. Inlägg nummer tre är från Centerpartiet som representeras av riksdagsmannen och tillika vice ordföranden i riksdagens miljö- och jordbruksutskott Claes Västerteg.

______________________________________________

På det här sättet vill C handskas med klimatförändringarna

Så vill Centerpartiet arbeta för att klimatförändringarna inte ska bli så allvarliga

Klimatförändringarna är ett globalt miljöproblem som kräver globala beslut. För klimatets skull gäller därför inget annat än en internationell överenskommelse med tillräckliga utsläppsminskningar för att klara 2-gradersmålet. Utsläppsminskningarna ska främst göras av industriländerna, men även de snabbt växande ekonomierna som idag inte har några krav på sig genom nuvarande klimatavtal kommer att behöva minska sina utsläpp. I avvaktan på ett internationellt avtal tror jag och Centerpartiet att det är avgörande att ställa om tidigt för klimatsmart teknik, eftersom detta med all sannolikhet är avgörande om vi ska lyckas minska utsläppen med den takt som vetenskapen kräver. Här har Sverige en unik erfarenhet, som har lyckats bryta sambandet mellan utsläpp av växthusgaser och tillväxt.

Mycket av det politiska arbetet behöver ske genom EU-samarbetet. Delvis tack vare det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009 utgör unionen idag den ländergrupp som har lagt fram de mest radikala och långtgående klimatmålen. Det kan vi vara stolta över, men mycket återstår att göra. Ett sådant exempel är att växla upp EU:s utsläppsmål från 20 procents minskning till 30 procent.

Samtidigt som vi i Centerpartiet vill driva EU tvekar vi inte att ta på oss ledartröjan in i den gröna ekonomin. Under mandatperioden har Alliansregeringen beslutat att Sverige år 2020 ska ha minskat sina utsläpp med 40 procent till år 2020 (jämfört med 1990 års nivå). Det är en av världens tuffaste målsättningar. Men Centerpartiet stannar inte där utan vi har också som mål att Sverige år 2020 ska ha de lägsta utsläppen per capita i hela EU. Då krävs det att Sverige fortsätter på den väg Centerpartiet och Alliansregeringen stakat ut den här mandatperioden. Till exempel behöver utbyggnaden av förnybar energi fortsätta i oförminskad takt, liksom energieffektiviseringen av våra bostäder och lokaler. En annan sektor med stor betydelse för Sveriges klimatpåverkan är transportsektorn. Den svarar för drygt en tredjedel av våra totala utsläpp av växthusgaser. Med Alliansregeringen har antalet miljöbilar i Sverige tiodubblats på fyra år. Nästa mandatperiod vill vi se ännu fler miljöbilar och ännu strängare miljöbilskrav.

Så vill Centerpartiet handskas med de klimatförändringar som vi redan vet kommer ske

Vad gäller de effekter från klimatförändringarna som ser redan idag och som vi kan vänta oss de närmast åren har vi i den rika världen ett jättestort ansvar. Klimatförändringarna drabbar områden värst som redan idag hör till de fattigaste delarna av världen, de mest utsatta. Det leder inte alltför sällan till sämre förutsättningar att bruka jorden, bygga upp infrastruktur, ja dessa länder får de allt svårare att ta sig ur fattigdomen.

Vårt moraliska ansvar är att förebygga dessa effekter så mycket det går. Långsiktigt vet vi att det handlar om att få ner utsläppen men kortsiktigt handlar det om att vi ska satsa pengar på till exempel skyddsvallar eller skogsåterplantering för att binda jorden. Klimatmötet i Köpenhamn i december 2009 blev på det stora hela en misslyckad tillställning, men en sak som länderna faktiskt kom överens om var en så kallad snabb-start finansiering, d.v.s. finansiering för 2010-2012. Den största delen av dessa pengar kommer att gå till anpassningsåtgärder i U-länderna. EU satsar 2,4 miljarder per år och Sverige satsar totalt 800 miljoner under samma period. Dessa pengar kommer väl till nytta och är en del av vårt bistånd. Jag tror det är omöjligt att inte klimatanpassa biståndet, klimatförändringarna har så pass stora konsekvenser på hur dessa samhällen ska kunna ta sig ur fattigdomen och skapa en hållbar utveckling så biståndet måste vara inriktat på klimatförändringarnas konsekvenser.

Claes Västerteg, riksdagsledamot (C)

Vice ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet

claes.vasterteg@riksdagen.se

Lee Hotz: Inside an Antarctic time machine

Lee Hotz på TED talar om Antarktiska "tidsmaskinen" och de som arbetar i utforskandet av denna:

Gästinlägg inför valet: Socialdemokraterna

Vi på Uppsalainitiativet har inför valet bett representanter från alla riksdagspartier att skriva ett inlägg om respektive partis klimatpolitik. Vi har lottat publiceringsordningen. Inlägg nummer två är från Socialdemokraterna som representeras av riksdagsmannen och tillika ordföranden i riksdagens miljö- och jordbruksutskott Anders Ygeman.

______________________________________________

Klimatkrisen har väckt världens insikt om att det krävs gemensamma politiska svar och lösningar. Riskerna och kostnaderna blir mindre om vi gemensamt hejdar klimatkrisen än om vi inte gör det. På samma sätt har finanskrisen visat att det krävs mer politiskt samarbete över gränserna och effektiva gemensamma regelverk. Annars riskerar de gränslösa kommersiella krafternas jakt efter vinst att gå ut över både vårt klimat och våra länders ekonomier, och därmed över livsvillkoren för alla oss människor.

Vi tänker investera brett i kunskap så att alla människors potential att växa med utbildning och kompetens. Detta kan också leda till en starkare svensk utveckling där vi klarar klimatutmaningarna och når framgångar för våra företag.

Vår politik syftar till att nå full sysselsättning. Arbete åt alla innebär frihet och möjligheter för individen och en starkare samhällsutveckling. Därför ska vi ta svensk ekonomi från underskott till en styrkeposition genom att sätta jobben först, genom att ta tillvara varje arbetad timme, och varje människas önskan och möjlighet att bidra till samhällsutvecklingen.

Finanskrisen har varit ytterligare en påminnelse om hur starkt beroende vi är av varandra i dagens globalt sammanflätade ekonomier. Insikten lyder; nu måste det internationella kapitalet mötas av internationell politik och internationella regler. Klimatkrisen visar på samma starka behov av ökad internationell politisk samverkan. Länderna behöver samverka för att få till stånd nya ambitiösa avtal för frihandel och minskad klimatpåverkan.

Det är en enorm utmaning, men en utmaning som vi är beredda att anta. Det är ett politiskt projekt som kräver aktivt samarbete mellan progressiva krafter i världen. För en internationell rörelse som vår framstår detta som en hoppfull möjlighet. Sverige ligger i framkant när det gäller hållbar utveckling tack vare vår svenska välfärdsmodell och vårt mångåriga klimatarbete.

Vi menar att klimatkrisen måste få en global politisk hållbar lösning och bindande avtal mellan

världens länder. Detta är någonting som den borgerliga regeringen misslyckats med under det stora klimattoppmötet i Köpenhamn där det svenska ordförandeskapets förslag att skrota Kyoto sågs som en provokation.

Våra mål är högt ställda. Vi rödgröna har tidigare föreslagit att utsläppen i Sverige år 2020 i den sektor som inte handlar med utsläppsrätter bör vara 45 procent lägre än utsläppen för 1990 under förutsättning att EU lägger ut 30 procent utsläppsminskning i den handlande sektorn.

Detta mål ligger fast.

En effektiv klimatpolitik förutsätter att vi sätter ett pris på det som skadar miljön, att förlegade och farliga tekniker förbjuds och att vi gemensamt stimulerar investeringar i forskning och utveckling av nya miljövänliga tekniker. Ofta behövs offentliga investeringar som ett komplement till marknaden för att nya tekniska metoder ska bli ekonomiskt lönsamma.

Ett framgångsrikt klimatarbete kräver att alla nivåer i det svenska samhället involveras. Många kommuner, företag och andra aktörer vill bidra till att minska utsläppen av växthusgaser. Vi vill därför göra en nystart av Klimatinvesteringsprogrammen (Klimp) som ger ekonomiska möjligheter att satsa på klimatvänlig teknik. I vårt budgetalternativ föreslår vi därför att 600 miljoner avsätts för Klimp under perioden 2011-2012. Samtidigt som vi får den senaste tekniken, förbättrar vår konkurrenskraft mot andra länder, ger det också arbetstillfällen här hemma i Sverige. Vi ser ett stort behov av investeringar i bioenergi.

Trots att Klimp har visat sig vara en mycket effektiv metod att få ner utsläppen av koldioxid, har den borgerliga regeringen valt att avskaffat Klimp. Det är en i raden av beslut som tyder på att denna regering har en låg klimatambition.

Vi vill bygga ut den förnybara elproduktionen ytterligare. Målet bör sättas till minst 30 TWh från

förnybara källor år 2020. Certifikatsystemet för förnybar elproduktion skall användas för att uppnå målet.

Vi menar också att det är viktigt att den offentliga sektorn genom sin upphandling efterfråga de produkter som är mest miljövänliga och energieffektiva. EU-reglerna och lagen om offentlig upphandling behöver ses över i detta syfte.

När det gäller global klimatpolitik och klimaträttvisa vill vi se ett internationellt klimatavtal som gör att vi kan begränsa den globala medeltemperaturökningen med två grader. Ansvaret för utsläppsminskningarna måste tas gemensamt, men utifrån varje lands förutsättningar. De industrialiserade länderna ska gå i spetsen för att minska sina utsläpp.

Utvecklingsländerna och tillväxtekonomierna måste utifrån sina förutsättningar bidra till att

minska utsläppen. Men för att klara detta behöver utvecklingsländerna få ekonomiskt och tekniskt stöd till sitt arbete med att minska utsläppen, liksom till att anpassa sina samhällen till de klimatförändringar som redan uppkommit. Stödet ska ligga utöver vad som krävs för att nå FN:s mål om ordinarie bistånd.

Den internationella luft- och sjöfarten bör inkluderas i ett globalt klimatavtal för att de ska omfattas av samma krav på utsläppsminskningar som andra branscher. Ett globalt klimatavtal måste också innehålla mekanismer som förhindrar avskogning och skyddar regnskogarna. Vi vill att EU:s nuvarande handelssystem kopplas ihop med globala sådana för att garantera

konkurrens på lika villkor. Om detta inte kan uppnås bör globala sektoriella lösningar som garanterar såväl utsläppsminskningar och lika konkurrensvillkor för den mest energiintensiva industrin prövas. Vi vill också att Sverige ska bidra till utsläppsminskningar i omvärlden, och att fokus ska ligga på att hjälpa länder i tredje världen.

För att klara framtidens utmaningar måste transportsystemets klimatpåverkan brytas. Transporterna står i dag för cirka 40 procent av de svenska växthusgasutsläppen. För att klara klimatmålen behöver därför utbyggnaden av transportsystemet främst ske genom investeringar i järnväg och kollektivtrafik. Järnvägstransporter hör till det mest miljövänliga sättet att resa och frakta gods på. Spårburna transporter ska vara det självklara valet för näringsliv och enskilda där tåget är ett alternativ.

Järnvägen spelar en viktig roll i bygget av ett grönt och konkurrenskraftigt Sverige. Investeringarna i järnvägsnätet är idag otillräckliga. Det finns ett behov av investeringar i ny kapacitet och det behövs insatser för att komma tillrätta med det eftersatta underhållet. Därför gör vi en historisk satsning på järnväg och kollektivtrafik i vårt budgetalternativ. Vi satsar 100 miljarder mer än den borgerliga regeringen, bland annat på Sveriges första höghastighetsbanor.

Dessutom måste kollektivtrafiken vara ett reellt alternativ, både i storstad och mindre tätbefolkade områden. Vi inför också en kilometerskatt för tunga lastbilstransporter. Men hänsyn tas till näringar som saknar alternativ till transport på väg.

Sverige skulle tjäna på att ha en Rödgrön regering!

Anders Ygeman, riksdagsledamot (S)

Ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet

anders.ygeman@riksdagen.se

Läsarenkät

Först tack till alla som tog sig tid att svara på vår läsarenkät! Det trillade in över 150 svar vilket gjorde det både roligt och bökigt att sammanställa. Det känns också extra roligt att vi nu har över 500 som följer oss via facebook.

Generellt så läser de som svarat på enkäten bloggen ofta även om inte allt är superintressant, något man kan utläsa ur första diagrammet nedan. Vi hade också en fråga om vilka typer av poster man vill se mer av som man kan sammanfatta med att alla typer av poster är önskade. Vidare ser man i diagram nr 2 från toppen att ni tycker att våra inlägg håller en bra nivå.

Sedan följde några frågor runt bloggkommentarer. Detta är något vi på Uppsalainitiativet funderat mycket på, hur många läser verkligen kommentarerna och uppfattas moderring som censur?

Glädjande nog så är inte uppfattningen att vi stryper debatten genom att censurera obekväma frågor. Majoriteten uttrycker förtroende för hur vi hanterar kommentarer.

Av de svarande läser alltså runt 40% ofta kommentarerna och en liten grupp på 16% alltid kommentarerna. Majoriteten läser bara kommentarerna ibland. En majoritet av de som svarat tycker också att kvaliteten på kommentarerna varierar, något som inte är svårt att hålla med om. Glädjande nog är det också en majoritet som tycker att vi bemöter kommentatorerna med både respekt och tålamod.

Naturligtvis bör det också infogas en brasklapp om att det förmodligen inte är den genomsnittlige läsaren som svarat på enkäten och att de som inte svarat kanske inte läser bloggen och dess kommentarer lika ofta. Personligen blev jag faktiskt positivt överraskad både över antalet svarande och svaren. När vi postade enkäten på bloggen trodde jag nog att vi skulle få fler som ansåg oss arroganta och dryga men det var bara en liten klick. Den klicken tyckte för övrigt också att vi stryper debatten genom censur.

Åter igen tack för er medverkan!

Gästinlägg inför valet: Folkpartiet

Vi på Uppsalainitiativet har inför valet bett representanter från alla riksdagspartier att skriva ett inlägg om respektive partis klimatpolitik. Vi har lottat publiceringsordningen. Först ut är Folkpartiet som representeras av förre riksdagsmannen Lennart Fremling.

______________________________________________

Folkpartiet har ett mycket omfattande klimatprogram som i sin helhet kan återfinnas på nätet.

Jag gör följande referat av det:

Folkpartiet menar att breda internationella överenskommelser om radikalt minskade utsläpp av växthusgaser är helt avgörande för framgång. Sverige ska spela en aktiv roll i att dessa kommer till stånd.

Klimatfrågan handlar om vårt ansvar för kommande generationer och att bevara den biologiska mångfalden och naturmiljöerna.

Klimatförändringar har också omfördelande effekter. De fattiga i utvecklingsländer är de som drabbas mest av torka och översvämningar, samtidigt som de rika är de som drar nytta av de processer som skapar utsläppen. Globala generella ekonomiska styrmedel, såsom koldioxidskatter, regler om utsläppsrätter och kraftfull energieffektivisering, måste utvecklas betydligt och utgöra basen i den globala klimatpolitiken för att utsläppen av växthusgaser ska kunna minska snabbt och kostnadseffektivt. Principen att förorenaren betalar ska följas.

Klimathotet kräver en rättvis lösning. Den industrialiserade världen måste förbinda sig till betydande utsläppsminskningar. Utvecklingsländer måste också bidra, särskilt den rika delen av befolkningen. I övrigt bör mekanismer och resursöverföringar utformas så att utvecklingsländer får möjlighet att växa med så liten ökning av utsläpp som möjligt.

Folkpartiet anser att man främst ska utveckla energieffektivitet, förnybara energislag, kärnteknologi samt koldioxidinfångning och förvaring.

Folkpartiet lägger stor vikt vid att politiska insatser i princip är neutrala vad gäller valet av teknik. Det innebär dock inte att alla tekniska lösningar och energislag ska betraktas som likvärdiga. Staten ska ställa krav beträffande hälsa, säkerhet och miljö samt främja forskning och utveckling, men undvika att detaljstyra.

Ökade intäkter från klimatskatter och avgifter ska inte leda till ett totalt högre skattetryck, utan till en genuin skatteväxling. Idag är hushållen hårdare belastade med klimatskatt/avgifter än övriga ekonomin. Den obalansen bör rättas till.

Centrala styrmedel för att minska klimatpåverkan från transportsektorn ska vara koldioxidskatt och krav om utsläppsrätter, i enlighet med principen om att förorenaren betalar.

Sveriges totala utsläpp av växthusgaser har minskat sedan 1990, men utsläppen från transporter har ökat. Framför allt gäller det godstransporter på väg. Ambitionen är därför att överföra fler godstransporter från väg till järnväg och sjöfart.

För att få ned utsläppen från väg- och flygtrafik bör höghastighetståg införas i kombination med regional matartrafik och kollektivtrafik.

Klimataspekten måste få större tyngd i samhällsplaneringen både på kommunal och på regional nivå. Inrikta samhällsplaneringen på att minska de korta bilresorna till förmån för kollektivresande, cykel- och tågtrafik. Ändringar i plan och bygglagen bör främja en klimatsmart bebyggelsestruktur, trafikplanering och infrastruktur.

Folkpartiet anser att det är positivt att flyget kommer att införlivas i EU:s regelsystem om utsläppsrätter. Tilldelningen till flyget bör dock skärpas och andelen auktionerade rätter öka. Utsläppen på hög höjd ska bära sina verkliga klimatkostnader, och flygets utsläpp behöver därför ges en motsvarande högre vikt. Sverige bör verka för att direkta och indirekta subventioner till flyget avskaffas.

Lennart Fremling, fd riksdagsledamot (FP)

lennart.fremling@comhem.se

Professorns privilegium

När jag ser vad de professorer som samlats i Stockholmsinitiativet - och jag syftar då i synnerhet på KTH-professorn i fysikalisk kemi Peter Stilbs - skriver i klimatfrågan, kommer jag ibland att tänka på då jag själv installerades som Chalmersprofessor 2002. I ett tal till mig och övriga installandi förklarade dåvarande Chalmersrektor Jan-Eric Sundgren att vi nu med våra nya fina akademiska titlar har privilegiet att uttala oss vitt, brett och med professorlig auktoritet om vad som helst oavsett om det faller inom den egna expertisen. Hans glimt i ögonvrån och ironiska tonfall var dock icke att ta miste på. Vad Sundgren på det lättsamma vis som ett middagstal bjuder pekade på var i själva verket en viktig balansgång. Det är angeläget att vi professorer deltar i samhällsdebatten, men det är minst lika viktigt att vi inte missbrukar våra professorstitlar till att uttala oss om frågor vi inte behärskar och i strid med det vetenskapliga kunskapsläget. Att ha synpunkter inom andra områden än den egna vetenskapliga specialiteten skall vara tillåtet,¹ men det gäller då att vara påläst och att respektera den vetenskapliga kunskapsmassa som faktiskt finns på området.

Med tanke på hur lätt det är att drabbas av professorlig hybris och frestas av tanken att just man själv är så smart att pålästhet är onödigt, är det viktigt - för dem av oss i professorskåren som väljer att engagera oss i samhällsdebatt - att ständigt påminna oss dessa förhållningsregler. Men vissa verkar dessvärre strunta fullkomligt i dem, och jag vet ingen (åtminstone inte i Sverige) som i detta avseende missbrukar sin professorstitel värre än just Peter Stilbs.

För ett par år sedan skrev jag en uppmärksammad Folkvett-artikel om vetenskapsförnekeri med fokus på klimatfrågan och med Peter Stilbs härjningar som genomgående exempel (se även Stilbs svar och min slutreplik). Sedan dess har Stilbs ångat på med oförminskad intensitet (vilket vi då och då uppmärksammat här på Uppsalainitiativet), och sedan en tid tillbaka är han knuten som fast skribent på Maggie Thauersköld Crusells blogg The Climate Scam. Att försöka sig på en systematisk genomgång av hur Stilbs dragit sin professorstitel i smutsen vore ett alltför omfattande projekt för att genomföra här. Jag skall nöja mig med något långt blygsammare: att lyfta fram och kommentera en enskild bloggkommentar som jag tycker utgör ett kondensat av Stilbs skamlöst nonchalanta inställning till hur vetenskapliga frågor får lov att diskuteras. I fredags (den 20 augusti) kl 13.07 skriver Peter Stilbs på The Climate Scam följande:

Jag vill minnas att vår vän Olle Häggström i ett långt inlägg på UI:s sidor sökte förlöjliga "det logaritmiska sambandet" och Gösta Walin, som använde det i något sammanhang – men det verkar inte finnas kvar – väl är väl det.

Däremot några inlägg av Anders Martinsson, som påpekar det logaritmiska sambandets giltighet – men vill vränga det till att "skeptiker" (han kallar sig själv "realist"(?)) skulle påstå att de skulle ha påpekat dess giltighet, medan "klimatforskarna" missat det.

Suck.

För tredje eller fjärde gången: Det logaritmiska sambandet finns i IPCC:s skrifter – men de lägger sen på "tänkta feedbacks" från vattenånga så man får ett skenande istället för ett dämpat förlopp.

Alles klar?

Trots att jag hunnit bli ganska van vid de friheter Stilbs tar sig måste jag erkänna att jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag såg hans påstående om vad jag skulle ha sagt om "det logaritmiska sambandet". Vad som här åsyftas är sambandet mellan den atmosfäriska koldioxidhalten och dess uppvärmande effekt. Jag har många gånger påpekat att detta samband är approximativt logaritmiskt (vid de halter som är aktuella i den pågående klimatdiskussionen) och aldrig såvitt jag kan påminna mig hävdat motsatsen. Faktiskt skriver jag i just det blogginlägg som Stilbs åsyftar (och som alltså alls icke är utraderat) att "[d]en atmosfäriska koldioxidens bidrag till uppvärmningen är approximativt logaritmisk".

Det kan ju tyckas lite förargligt att Stilbs inte hittade bloggposten ifråga och råkade komma ihåg så fel. Och särskilt svår att hitta var den ju knappast. Stilbs kunde t.ex. ha gått in på Uppsalainitiativet och letat upp sökordet "Gösta Walin" i högermarginalens alfabetiska lista över sökord. Eller också kunde han, well... let me Google that for you!

Kan verkligen professor Stilbs vara så till den milda grad inkompetent på området litteratursökning? Med tanke på hur lättlokaliserat mitt blogginlägg var är det knappast långsökt att tänka sig att han helt enkelt avstod från att leta efter det, för att slippa riskera att få se att hans vrångbild av vad jag sagt inte skulle visa sig stämma.

Hur som helst, vad var det då egentligen hos Gösta Walin som jag "förlöjligade"?² För att förklara detta hoppas jag att läsaren överser med att jag uttrycker det logaritmiska sambandet i en matematisk formel. Antag att koldioxidhalten höjs från en nivå c₁ till en högre nivå c₂, och låt ΔT beteckna den höjning av jämviktisnivån i global medeltemperatur som koldioxidökningen svarar mot. Det logaritmiska sambandet säger då att

ΔT = a (log(c₂)-log(c₁))

där a är en proportionalitetskonstant. Men för att det logaritmiska sambandet skall säga något alls om hur stor temperaturhöjning en given koldioxidökning leder till behöver konstanten a bestämmas eller åtminstone (mer realistiskt) uppskattas. Det jag i sagda bloggpost kritiserar hos Gösta Walin är inte användandet av den logaritmiska formeln i sig, utan hans grovt tillyxade, tendentiösa och gravt missvisande metod att uppskatta proportionalitetskonstanten a.³

Nåväl, vad är det som Stilbs säger mot slutet av den bloggkommentar jag citerar ovan, och som han fått mothugg på så många gånger att han avslutar med ett otåligt "Alles klar?" Han hävdar att feedback-effekten⁴ från vattenånga gör att det logaritmiska sambandet bryts och att temperaturen istället skenar. Detta är emellertid helt enkelt fel: inom ett brett spektrum av värden på feedbackens styrka kvarstår temperaturhöjningssambandets logaritmiska form och det enda som ändras är proportionalitetskonstanten a.

Vi har skrivit om klimatsystemets feedbacks, eller återkopplingar som det heter på lite bättre svenska, många gånger tidigare på Uppsalainitiativet, men låt mig ändå rekapitulera helt snabbt vad det handlar om.

När atmosfärens temperatur höjs (till följd av koldioxidens växthuseffekt) ökar också dess förmåga att binda vattenånga, vars halt ökar, och eftersom vattenånga också är en växthusgas leder det till ytterligare uppvärmning, vilket ger ytterligare vattenånga och så vidare i en fortsatt spiral. För den som inte kan sin reglerteori som ett rinnande vatten, kan det låta som om detta får systemet att skena (spiralen fortsätter ju ett obegränsat antal varv), men som Anders Martinsson förklarar i ett klassiskt UI-inlägg så gäller (försåvida inte återkopplingen är extremt stark) att varje varv i spiralen är svagare än det föregående, så till den grad att de summerar sig till ett ändligt värde även om återkopplingen skulle hinna gå oändligt många varv.

Det är detta som är den basala förklaringen till att återkopplingen inte får systemet att skena. Martinsson illustrerar fenomenet med en turbomotor, och låt mig försöka mig på ett ännu mer välbekant exempel: mikrofon och högtalare. Antag att jag står på scen och sjunger⁵ i mikrofon, och att jag bakom mig har ett par högtalare som återger sången. Mikrofonen snappar då upp min sång, men den snappar också upp högtalarnas återgivning av min sång, vilket gör att högtalarna ger i från sig högre ljud än vad som annars skulle ha skett, vilket i sin tur gör att ljudet in i mikrofonen blir starkare, och så vidare: samma slags positiva återkopplingsspiral som med vattenångan och temperaturen. Normalt har denna återkoppling ingen förödande effekt, då varje varv av extra förstärkning i återkopplingsspiralen blir succesivt svagare och totalen blir måttlig. Men om jag närmar mig en av högtalarna med mikrofonen blir återkopplingen starkare, och om jag råkar gå alltför nära ramlar systemet över den gräns där det börjar skena, ända tills ljudet slår i taket för systemets begränsningar och ett välbekant rundgångstjut uppstår. På jorden verkar det som om klimatsystemet befinner sig inom de godartade ramar där systemet inte skenar,⁶ men på Venus ledde liknande återkopplingar till att systemet gick i sken, oceanerna kokade bort och klimatet idag är bokstavligen helvetiskt.

Det är som sagt lätt gjort att naivt och felaktigt tänka sig att positiv återkoppling alltid leder till skenande system. Kanske står förklaringen till Peter Stilbs ovan citerade felaktiga påstående om vattenångan och den logaritmiska formen att finna i att han gör just detta tankefel. Och är det verkligen så himla farligt att tänka lite fel? Nej, men det är en helt annan sak att med professorlig auktoritet basunera ut sitt tankefel. Och jag finner det högst märkvärdigt att Stilbs, trots sin naturvetenskapliga skolning och trots de år⁷ han ägnat åt klimatdebatten, undgått att begripa ett så basalt fysikaliskt förhållande som detta. Tänk om han hade ägnat åtminstone en liten del av den tiden åt att ärligt försöka förstå klimatvetenskapen istället för att med all kraft och med händerna för öronen sprida missförstånd och desinformation.

Fotnoter

1) I förordet till min bok Riktig vetenskap och dåliga imitationer (2008) varnar jag (i ett slags försvarstal med anledning av bokens ämnesmässiga vidlyftighet) för vad som annars kan hända: "Om det av oss forskare krävs att var och en strikt skall hålla sig till det han eller hon en gång råkar ha disputerat i, så förstärks vetenskapens fragmentisering och ingen kommer någonsin att lyfta blicken och se helheten".

2) Ordvalet "förlöjliga" är i detta sammanhang mindre lyckat och ett typexempel på fenomenet "att skjuta budbäraren". Att rikta strålkastarljuset mot något löjeväckande - i detta fall ett visst försök av Gösta Walin till argumentation - kan knappast i sig räknas som "förlöjligande" försåvida inte man överdriver löjligheten.

3) Ofta (inklusive i nämnda Walin-kritiska bloggpost) talar man inte om konstanten a utan om den temperaturökning τ som svarar mot en fördubbling av koldioxidhalten. Men om vi vet a vet vi också τ och vice versa; detta inses genom en enkel omskrivning av det logaritmiska sambandet, ΔT = a (log(c₂)-log(c₁)) = a (log(c₂/c₁)), och eftersom en fördubbling innebär att c₂/c₁=2 får vi alltså τ = a log(2). I själva verket är det just det (approximativt) logaritmiska sambandet som gör att temperaturökningen τ svarande mot en fördubblad koldioxidhalt är (approximativt) oberoende av startnivå och därför en lämplig storhet att tala om.
Det finns för övrigt en rad kända metoder att uppskatta τ, och för en lättläst inledning till litteraturen på området hänvisar jag till det istidsinlägg jag förra året skrev på UI.

4) Att han i förbifarten skriver "tänkta feedbacks" är ett för Stilbs typiskt demagogiskt grepp i avsikten att få ett välbelagt fysikaliskt fenomen att framstå som spekulation.

5) Eller föreläser, vilket i mitt fall nog är kraftigt att föredra.

6) Troligtvis. Men den ledande klimatforskaren James Hansen varnar i sin bok Storms of My Grandchildren för att vi, om vi agerar riktigt illa, kan knuffa vår planet ut ur den (relativt) godartade klimatregimen och hamna i ett skenande Venussyndrom.

7) I ett ebrev den 5 augusti 2008 skrev Stilbs till mig att "[p]ersonligen har jag rotat i denna soppa [klimatvetenskapen] i mer än 5 år nu tror jag", och om det var riktigt så är han väl uppe i sju år nu.

Christian Azar om amerikansk klimatpolitik

Att konstatera att världens samlade växthusgasutsläpp behöver minska är förhållandevis enkelt. Att i praktiken genomföra ett sådant världsomspännande projekt har visat sig svårare - hur fördela ansvaret? Förra årets misslyckande i Köpenhamn är ett symptom på hur trögt det går. I en debattartikel i dagens Göteborgs-Posten betonas USA:s nyckelroll i sammanhanget. Artikelförfattare är Christian Azar, som är Chalmersprofessor i hållbara energi- och materialsystem med meriter från bl.a. IPCC-arbete och statsminister Reinfeldts hållbarhetskommission, som utsågs av tidskriften MiljöAktuellt till 2009 års mest inflytelserike person i miljösverige, och som kanske mest av allt är känd för att ha gästbloggat på Uppsalainitiativet med en serie inlägg i vintras. Azar skriver i GP-artikeln:

Internationellt är det nästan bara EU som driver en verkningsfull klimatpolitik. Men för att komma vidare krävs att USA tar sitt ansvar, bland annat genom att på allvar börja minska sina egna utsläpp. Det är först då USA gjort det som man kan räkna med reella framgångar på det internationella planet. Varför skulle Indien och Kina ta på sig bindande åtaganden när USA, som släpper ut 13 respektive fyra gånger mer koldioxid per person än dessa länder, inte gör något rejält åt sina egna utsläpp?

Den just nu avgörande bromsklossen i USA:s klimatpolitik står enligt Christian Azar att finna i senaten, där det hittills visat sig ogörligt att få igenom det lagförslag om handel med utsläppsrätter som togs av representanthuset förra året. Det republikanska motståndet är för närvarande kompakt.

Vad kan då göras? Azar avslutar:

Klimatfrågan är här för att stanna. Det kommer förhandlas och diskuteras, framgångar kommer avlösas med motgångar, och temperaturen kommer obönhörligen fortsätta stiga, decennium efter decennium, ja, troligen under hela det sekel vi har framför oss. Men för att nå verkliga framgångar måste opinionen i USA och resten av världen bli starkare. Senatorer måste känna att de riskerar att inte bli omvalda om de röstar mot klimatåtgärder. Trycket mot världens olika maktcentra behöver öka. Politiker och företagsledare måste våga bilda opinion, även när vindarna blåser i andra riktningar. Innan dess är det svårt att se hur det här problemet ska kunna lösas.

Ger mer koldioxid i atmosfären högre primärproduktion?

En kanske inte så mysig fredagsmys...



Den vetenskapliga artikeln är publicerad i Science.

Artikel från NASA om studien

Se även artikel i DN

Öppen tråd 4

Vill du ställa en fråga eller starta en ny diskussion gör du det lämpligen här. Som vanligt gäller givetvis vår modereringspolicy.

Antropogen temperaturökning under 1900-talet

Att globala medeltemperaturen stigit 0,7-0,8 grader under 1900-talet är idag ställt utom varje rimligt tvivel (se tex här). Men hur stor del är på grund av mänsklig aktivitet?


För att kunna svara på frågan måste vi ta reda på hur temperaturen skulle utvecklats utan mänsklig påverkan.

De viktigaste naturliga faktorerna är förändringar i solinstrålning och kylning på grund av vulkanism. De viktigaste antropogena faktorerna är utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser, utsläpp av kylande (svaveldioxid) och värmande (sot) aerosoler, avskogning samt förändringar av ozonförekomst¹. Nedanstående figur visar hur påverkan från dessa faktorer bedöms ha förändrats under förra seklet.
Förutom dessa påverkningar måste man ta hänsyn till återkopplingar i klimatsystemet som tex. mängden vattenånga i atmosfären och is/snötäcke. För att göra detta behöver vi en modell av hur klimatet fungerar. (Det är alldeles för komplicerat för att beräkna på en servett.)

Så vad blir resultatet om vi använder moderna klimatmodeller och jämför temperaturutvecklingen under 1900-talet med och utan mänsklig påverkan. Svaret kan vi tex. återfinna i senaste IPCC-rapporten.

a) Med både naturlig och mänsklig påverkan. b) Med bara naturlig påverkan. Svart kurva observerad temperaturutveckling. IPCC AR4 WG1 ch. 9 fig. 9-5

Resultaten från modellberäkningar visar att antropogena faktorer står för mellan 85 och 115 % av den observerade temperaturhöjningen under förra seklet². Det är alltså helt korrekt att beskriva 1900-talets uppvärmning som ett resultat av mänsklig aktivitet framför allt i form av förbränning av fossila bränslen.

________________________________

1) Mänsklig aktivitet har inte bara tunnat ut ozonskiktet i stratosfären utan även ökat mängden marknära ozon. Ozon är en växthusgas så ökningen av marknära ozon bidrar till temperaturökningen. En annan klimateffekt av marknära ozon som uppmärksammats på senare tid är indirekt påverkan genom dess skadlighet för växter.

2) Se även om koldioxidens andel i uppvärmningen här

Figur 1: Källa

Fredagsmys: "The War on Brains"

"Jag tycker personligen att det är groteskt..."

Jag såg ett citat av Maggie Thauersköld Crusell i Klimatmagasinet Effekt (det verkar ursprungligen komma från ett blogginlägg i Världen Idag):

“Jag tycker personligen att det är groteskt att vilja rädda tusentals hypotetiska liv i framtiden i stället för att rädda de liv som hotas i dag.”

Det här är en ganska vanlig form av klimatskeptisk argumentation: i stället för att göra något åt klimatproblemen så bör vi ägna oss åt mer närliggande problem, såsom svält och sjukdomar. Den danske statsvetaren Bjørn Lomborg har till exempel blivit något av en celebritet genom att utveckla det argumentet.

Frasen ”i stället för” får det att se ut som om vi är tvungna att välja mellan att hjälpa människor idag eller i framtiden. Detta är en falsk dikotomi. Vi spenderar stora summor på saker som är betydligt mindre viktiga än både världssvälten och klimatförändringarna, men som ger oss mer omedelbar och personlig gratifikation. Att vi inte gör tillräckligt för att minska lidandet i världen beror inte på att vi skulle ha stora kostnader för att minska användningen av fossila bränslen – det beror helt enkelt på att vi inte bryr oss mer. Så en mer korrekt (om än uppenbart cynisk) formulering än den i citatet vore:

“Jag tycker personligen att det är groteskt att förvänta sig att vi skulle vilja rädda tusentals hypotetiska liv i framtiden när vi inte ens anstränger oss tillräckligt för att rädda de liv som hotas i dag.”

Att begränsa de mänskligt orsakade klimatförändringarna står alltså inte i direkt konflikt med att hjälpa de människor som lider nu. Konflikten finns istället i förhållandet till ett fortsatt ohämmat bruk av fossila bränslen och fortsatta skogsskövlingar. Därför skulle man också i stället för citatet kunna skriva:

“Jag tycker personligen att det är groteskt att vilja rädda tusentals hypotetiska liv i framtiden i stället för att ohämmat använda fossila bränslen och hugga ner skogar i dag.”

Men det låter inte som en vinnande slogan…

Många av de nödvändiga åtgärderna för att begränsa de mänskligt orsakade klimatförändringarna innebär dessutom inte kostnader utan ett bättre hushållande med energiresurser. Det lär knappast skada barn i Afrika om vi åker mindre bil, eller isolerar våra byggnader bättre. Och de kostnader som finns innebär ofta investeringar som kommer att leda till effektivare, intelligentare och mer hållbar produktion, distribution och konsumtion av energi i framtiden, och detta kommer även människor i fattiga länder att ha nytta av.

Sedan var det frasen ”hypotetiska liv”. Vad betyder det? Låt oss anta att du har varit på krogen och är rejält berusad. Om du kör hem själv så finns det en risk att du kommer att orsaka en olycka. Det kan rent av sluta med att du kör ihjäl en eller flera personer. Ska du låta bilen stå och beställa en taxi istället? Du har inte dödat någon ännu – i det här läget skulle en taxiresa bara spara några hypotetiska liv. Du kanske skulle argumentera:

“Jag tycker personligen att det är groteskt att vilja spara något hypotetiskt liv i framtiden i stället för att låta mig köra hem i min egen fina bil berusad.”

Men de flesta av oss skulle fortfarande hävda att det vore djupt omoraliskt att riskera andra människors liv på det sättet. Det samma borde gälla de mänskligt orsakade klimatförändringarna, även om de som kommer att drabbas värst förmodligen inte är födda ännu. Och att de inte är födda ännu innebär att de inte kan göra sig hörda i diskussionen om vad vi ska göra. Detta gör det naturligtvis betydligt lättare för oss att ignorera dem, och att avfärda dem som ”hypotetiska”. Precis som rattfyllot som ger sig ut på vägarna: om han (eller hon) hade fått möta sina potentiella offer innan han gav sig iväg skulle han nog tänka sig för.
Det här pekar på ett av skälen till att det är så svårt att få någonting gjort åt klimatproblemet: de som har makten att påverka idag är inte de som kommer att drabbas värst i framtiden. Så för dagens makthavare (vilket i ett demokratiskt samhälle i viss mån omfattar oss alla) kan det kännas lockande att skjuta ifrån sig de långsiktiga konsekvenserna av sitt handlande. Men att behandla framtida generationer så vore höjden av barbari.

---

^{Teckningen är ritad av John Mohr.}

BBC ber om ursäkt

BBC ber i ett brev till University of East Anglia (UEA) om ursäkt för ett påstående om att UEAs forskare skulle ha förvrängt debatten om den globala uppvärmningen för att få hotet att verka allvarligare än de trodde det var. Uttalandet gjordes den 4 december förra året i samband med BBCs rapportering om den så kallade "Climate Gate"-affären, där ett antal email stals från UEA-forskare och publicerades på webben.

Läs ursäkten här.

"Global Warming" 35-år

The fact that the mean global temper-ature has been falling over the past several decades has led observers to discount the warming effect of the CO2 produced by the burning of chemical fuels. In this report I present an argument to show that this complacency may not be warranted.

Så inleds Wallace Broeckers artikel i Science den 8 augusti 1975. Artikeln har titeln Climatic Change: Are We on the Brink of a Pronounced Global Warming? och är troligen den första vetenskapliga artikeln där uttrycket global uppvärmning används. I artikeln kvantifierar Broecker hur koldioxidutsläppen och den där med ökande mängden koldioxid i atmosfären ger en ökande uppvärmning under kommande decennier. RealClimate publicerade nyligen en genomgång av Broeckers artikel.

Som vi skrivit tidigare om var 70-talet det decennium då insikten om global uppvärmning slog igenom inom klimatvetenskapen. Se även nedanstående intervju med den nu nyligen bortgångne Stephen Schneider från 1979

National Post: Förnekarna skadar konservatismen

National Post är en konservativ Kanadensisk tidning som figurerat ofta i klimatdebatten - på den klimatskeptiska sidan. Därför är det värt att uppmärksamma ledarkolumnen av Jonathan Kay den 15 juli:

Have you heard about the “growing number” of eminent scientists who reject the theory that man-made greenhouse gases are increasing the earth’s temperature? It’s one of those factoids that, for years, has been casually dropped into the opening paragraphs of conservative manifestos against climate-change treaties and legislation.
...
How has this tiny 2-3% sliver of fringe opinion been reinvented as a perpetually “growing” share of the scientific community? Most climate-change deniers (or “skeptics,” or whatever term one prefers) tend to inhabit militantly right-wing blogs and other Internet echo chambers populated entirely by other deniers. In these electronic enclaves — where a smattering of citations to legitimate scientific authorities typically is larded up with heaps of add-on commentary from pundits, economists and YouTube jesters who haven’t any formal training in climate sciences — it becomes easy to swallow the fallacy that the whole world, including the respected scientific community, is jumping on the denier bandwagon.

This is a phenomenon that should worry not only environmentalists, but also conservatives themselves: The conviction that global warming is some sort of giant intellectual fraud now has become a leading bullet point within mainstream North American conservatism; and so has come to bathe the whole movement in its increasingly crankish, conspiratorial glow.

Conservatives often pride themselves on their hard-headed approach to public-policy — in contradistinction to liberals, who generally are typecast as fuzzy-headed utopians. Yet when it comes to climate change, many conservatives I know will assign credibility to any stray piece of junk science that lands in their inbox … so long as it happens to support their own desired conclusion. (One conservative columnist I know formed her skeptical views on global warming based on testimonials she heard from novelist Michael Crichton.) The result is farcical: Impressionable conservatives who lack the numeracy skills to perform long division or balance their checkbooks feel entitled to spew elaborate proofs purporting to demonstrate how global warming is in fact caused by sunspots or flatulent farm animals.

...

Rants and slogans may help conservatives deal with the emotional problem of cognitive dissonance. But they aren’t the building blocks of a serious ideological movement. And the impulse toward denialism must be fought if conservatism is to prosper in a century when environmental issues will assume an ever greater profile on this increasingly hot, parched, crowded planet. Otherwise, the movement will come to be defined — and discredited — by its noisiest cranks and conspiracists.

Kanske är förnekarna på väg ut i den politiska periferin även på andra sidan Atlanten. Låt oss hoppas det.

NOAA presenterar 10 indikationer på global uppvärmning

Med anledning av påståenden kring olika temperaturserier som florerat har NOAA i sin årliga klimatrapport för 2009 som publicerades i torsdags lyft fram tio oberoende indikatiorer på global uppvärmning baserade på sammanlagt 47 dataserier.

Sju indikationer som alla förväntas öka i en varmare värld

• Temperaturen över land
• Temperaturen hos havsytan - mätt strax under ytan
  
• Temperaturen över haven - mätt i luften
• Temperaturen i troposfärens nedre del - mätt med satelliter
• Havens värmeinnehåll - den allra största delen (ca 93%) av jordens värmeökning lagras i de övre kilometrarna av världshaven och mäts med hjälp av speciella bojar och sonder.
• Havsnivån - varmare hav tar större plats och smältande inlandsis bidrar med smältvatten.
  
• Absolut luftfuktighet - Varmare luft och hav ger mer vattenånga i atmosfären.

Tre indikationer som förväntas minska i en varmare värld

• Snötäckt mark under norra halvlotets vinter.
• Massbalansen för världens glaciärer - krympande glaciärer har negativ massbalans
• Istäcket i Arktis.

Som synes uppför sig alla tio som förväntat och visar samstämmigt en allt varmare jord.

NOAA noterar också att 2000-talet var det varmaste decenniet åtminstone sedan mitten av 1800-talet och detta för tredje decenniet i rad.

NOAAs årliga klimatrapporter är beskrivningar av viktiga klimatologiska faktorer samt viktiga meteorologiska händelser under året och inte en del av orsaksbeskrivningen till den pågående uppvärmningen. Trots det finns det två intressanta serier med bäring på orsaksfrågan.

Det ena är luftfuktigheten som visas ovan. Ökningen av luftfuktigheten och där med växthuseffekten av vattenånga i atmosfären är den viktigaste positiva återkopplingen i klimatsystemet.


Det andra är den sjunkande temperaturen i stratosfären. Stratosfärens temperatur sjunker med ökad mängd växthusgaser i troposfären. Trenden är alltså förenlig med uppvärmning genom ökad mängd växthusgaser men inte tex. med uppvärmning utifrån.

Rapporten som baseras på arbetet av över 300 forskare i 48 länder innehåller mycket övrigt intressant och kan rekommenderas för den klimatnyfikne.

Mer läsning:
Temperaturserier
Glaciärer och massbalans
Havens värmeinnehåll

Referenser:
Arndt, D. S., M. O. Baringer, and M. R. Johnson, Eds., 2010: State of the Climate in 2009. Bull. Amer. Meteor. Soc., 91 (6), S1-S224
Se även State of the Climate in 2009 - Highlights

Figur 1 och 2 ur Highlights, 3 och 4 ur rapporten