AAAS i skarpt uttalande om attackerna på klimatforskare

American Association for the Advancement of Science (AAAS), världens största vetenskapliga sammanslutning gick igår ut med ett skarp uttalande kring de hot, trakasserier och påtryckningar som många klimatforskare utsätts för:

We are deeply concerned by the extent and nature of personal attacks on climate scientists. Reports of harassment, death threats, and legal challenges have created a hostile environment that inhibits the free exchange of scientific findings and ideas and makes it difficult for factual information and scientific analyses to reach policymakers and the public. This both impedes the progress of science and interferes with the application of science to the solution of global problems.

AAAS vigorously opposes attacks on researchers that question their personal and professional integrity or threaten their safety based on displeasure with their scientific conclusions. The progress of science and protection of its integrity depend on both full transparency about the details of scientific methodology and the freedom to follow the pursuit of knowledge. The sharing of research data is vastly different from unreasonable, excessive Freedom of Information Act requests for personal information and voluminous data that are then used to harass and intimidate scientists. The latter serve only as a distraction and make no constructive contribution to the public discourse.

Scientists and policymakers may disagree over the scientific conclusions on climate change and other policy-relevant topics. But the scientific community has proven and well-established methods for resolving disagreements about research results. Science advances through a self-correcting system in which research results are shared and critically evaluated by peers and experiments are repeated when necessary. Disagreements about the interpretation of data, the methodology, and findings are part of daily scientific discourse. Scientists should not be subjected to fraud investigations or harassment simply for providing scientific results that are controversial. Most scientific disagreements are unrelated to any kind of fraud and are considered a legitimate and normal part of the scientific process. The scientific community takes seriously its responsibility for policing research misconduct, and extensive procedures exist to protect the rigor of the scientific method and to ensure the credibility of the research enterprise.

While we fully understand that policymakers must integrate the best available scientific data with other factors when developing policies, we think it would be unfortunate if policymakers became the arbiters of scientific information and circumvented the peer-review process. Moreover, we are concerned that establishing a practice of aggressive inquiry into the professional histories of scientists whose findings may bear on policy in ways that some find unpalatable could well have a chilling effect on the willingness of scientists to conduct research that intersects with policy-relevant scientific questions.

Uppdatering: Läs gärna även intervjun med Ray Bradley, medförfattare med Michel Mann till "hockeyklubban", angående hans bok Global Warming and Political Intimidation: How Politicians Cracked Down on Scientists as the Earth Heated Up.

Klas Eklund om ”grön kapitalism”

Bertil Ohlininstitutet har som syfte att ”stimulera vetenskaplig forskning kring de liberala idéerna och deras tillämpning på samhällsförhållanden i Sverige och världen.” Varje år arrangeras bland annat en föreläsning till förra finansministern Anne Wibbles minne.

Årets Wibbleföreläsning hölls av Klas Eklund, med rubriken ”Grön kapitalism”.

I mångt och mycket var föreläsningen en genomgång och uppdatering av huvudpunkterna i hans bok Vårt klimat.

Klas Eklund ser ett globalt pris på växthusgasutsläpp som den ideala lösningen på klimatproblemet, men han är pessimistisk om utsikterna till att ett sådant går att få till stånd. I avsaknad av ett sådant ser vi ett lapptäcke av nationella eller regionala regleringar som inte räcker till men är det bästa vi kan förvänta oss.

Planekonomiska experiment och nolltillväxt är enligt Klas Eklund både oönskade och orealistiska.

Planekonomi lider av stelbenthet och ineffektivitet och har hittills visat sig svår att kombinera med fria val och yttrandefrihet, men dessutom ser Eklund byte av ekonomiskt system som oacceptabelt långsamt:

För resten, apropå bakvända strategier: Det tycks mig vara en lång omväg även för den allra grönaste och rödaste aktivist att först vänta in och bygga upp en global planekonomi innan miljöåtgärderna påbörjas. Om det är båttom att påverka och bygga om är det väl rimligare att börja med det system vi faktiskt har. Sannolikheten att få något gjort inom dagens kapitalism tycks mig oändligt mycket högre än att vänta in någon utopisk global planekonomi, i synnerhet i ett läge där alla som tidigare prövat planekonomi överger den (utom Kim Jong-Il, som dock svårligen kan ses som något föredöme).

Klas Eklunds argument mot begränsad tillväxt påminner om dem som jag själv – inspirerad av bland annat Eklund – redovisat tidigare.

Det är helt orimligt att dra all tillväxt över en kam. Är verkligen konstruktion av solpaneler lika förkastligt som utvinning av tjärsand? Är mer resurser till forskning mot cancer och aids lika förtappat som att byta platt-TV? Är nytt malariavaccin lika farligt för miljön som semesterresor till Thailand? Frågorna är medvetet retoriska, men det är klart vart jag syftar: I stället för att döma ut all tillväxt vore det mer konstruktivt att försöka styra om tillväxten till sådant som är mindre resurskrävande och mindre avfallsgenererande.

I stället för planekonomi och genom regleringar begränsad tillväxt är Klas Eklunds recept alltså rubrikens ”gröna kapitalism”.

Uppgiften bör i stället vara att låta vinstmotivet, entreprenörskapet och marknadsekonomins kraft försöka lösa problemen. Kort sagt att göra vårt kapitalistiska system grönare. Att se till att marknadsekonomin fungerar så väl som möjligt för att göra omställningen så smärtfri som möjligt. Att använda kapitalismens obändiga styrka i miljöns och den hållbara utvecklingens tjänst.

Oberoende av om man är överens med Eklund eller ej borde hans framställning kunna tjäna som utgångspunkt för en konstruktiv diskussion.

Manuset finns i pdf-form här. Föreläsningen filmades och kan ses nedan.

Grön kapitalism from Ohlininstitutet on Vimeo.

Australiensiska forskarna svarar förnekarna

Trots mordhot och smädelser låter sig inte Australiens klimatforskare sig tystas. Tvärt om, de tar steget ut i media och konfronterar mobbarna.

Under rubriken Clearing up the Climate Debate har forskare i Australien publicerat en artikelserie i tretton delar där de inte bara lyfter fram de vetenskapliga beläggen kring global uppvärmning utan också avslöjar förnekarna, deras metoder och massmedias brister:

• Climate change is real: an open letter from the scientific community.


• The greenhouse effect is real: here’s why


• Speaking science to climate policy


• Our effect on the earth is real: how we’re geo-engineering the planet


• Who’s your expert? The difference between peer review and rhetoric


• Climate change denial and the abuse of peer review


• When scientists take to the streets it’s time to listen up


• Australia’s contribution matters: why we can’t ignore our climate responsibilities


• A journey into the weird and wacky world of climate change denial


• The chief troupier: the follies of Mr Monckton


• Rogues or respectable? How climate change sceptics spread doubt and denial


• Bob Carter’s climate counter-consensus is an alternate reality


• The false, the confused and the mendacious: how the media gets it wrong on climate change

Vetenskap och förnekelse. Olika mål olika metoder

Härifrån

Bonusbild

Synpunkter på WBGUs förslag om en global miljöpolitik

Lennart Bengtsson är en av Sveriges mest meriterade klimatforskare och meteorologer. Han har också medverkat i aktuell klimatdebatt, och trogna UI-läsare känner säkert igen honom från en serie vassa kommentarer på vår blogg med udden riktad mot den Volksverdummung (för att låna ett karaktäristiskt Bengtssonskt ordval) som bl.a. diverse företrädare för Stockholmsinitiativet ägnar sig åt. Idag har vi glädjen att presentera ett gästinlägg av Lennart, där han lägger fram sin syn på vad för slags klimatdebatt vi skulle behöva ha istället för sagda fördumning. Till utgångspunkt tar han en aktuell rapport från WBGU, som är den tyska regeringens kommission för frågor om miljö och global förändring; rapporten finns också i engelsk översättning.

* * *

Paul Crutzen har kallat vår tid för “Antropocen” - en tid då mänskligheten för första gången i sin historia påverkar jorden och dess biologiska och fysiska system på ett genomgripande och bestående sätt. Under de senaste decennierna har vi sett flera exempel härpå. Acidifierad nederbörd, ozonförstöring i stratosfären och en fortlöpande ökning av växthusgaser i atmosfären med konsekvenser för jordens värmebalans. En orsak är befolkningsökningen som mer än fyrdubblats under de senaste 100 åren och som beräknas växa med ytterligare 3 miljarder under nästa generation. En annan grund är människornas strävan till ett bättre materiellt liv. Detta är en primär drivkraft för det stora flertalet fattiga människor på vår jord. Under det senaste decenniets accelererande globalisering har de materiella livsbetingelserna snabbt förbättrats för stora människogrupper men samtidigt utgör de globala miljöproblemen stigande utmaningar som inte kan ignoreras.

Man kan givetvis hävda att jorden i praktiken alltid varit överbefolkad då befolkningsmängden under alla tider snabbt anpassar sig till tillgången på mat och andra livsnödvändiga faktorer. Utveckling av ny teknik och nya odlingsmöjligheter har skapat utökade resurser med en ny befolkningsökning och ett nytt jämviktsläge till följd osv. I människans historia kan vi identifiera två tydliga paradigmskiften. Det första inträffade för ca 10 000 år sedan i och med övergången från det neolitiska jägarsamhället till ett jordbruksamhälle och det andra vid övergången till 1800-talets industrisamhälle. Västvärldens postindustriella transformation är kanske en tredje.

Klimatproblemet som en följd av växthusgasökningen i atmosfären är en faktor som under senare år inneburit en global medvetenhet om att nya vägar måste finnas med mer medvetna och genomtänkta lösningar där människornas liv står i samklang med naturen och de randvillkor som naturen dikterar. Samtidigt har den globala aspekten kommit i förgrunden då klimatproblemet och andra globala miljö-och resursproblem inte längre kan lösas på nationell nivå utan förutsätter genomgripande internationella överenskommelser. Vidare den övergripande frågan om i vilken grad människan kan styra utvecklingen mot ett mer rationellt och resursmässigt mer skonsam form av samhälle och inte som tidigare helt enkelt anpassa sig till processer och mekanismer som utvecklas slumpvis i ett kaotiskt system och där paradigmskiften uppstår utan någon specifik planering. Sådana övergripande tankegångar har varit centrala i den plan som nyligen publicerats av den tyska regeringens miljökommission (WBGU, Wissenschaftliches Beirat der Bundesregierung Globale Umweltveränderungen).

Det som gör klimatfrågan till ett unikt problem är främst två omständigheter. För det första, den globala klimatförändringen är en långsam men obönhörligt fortlöpande process – en catastrophe in slow motion som meteorologen Raymond Pierrehumbert så träffande formulerat. För det andra, klimatets framtida förändring är till sin omfattning ytterst osäker och i sina detaljer omöjliga att förutsäga. Vi kommer därför knappast att kunna identifiera något tydligt paradigmskifte mot en bakgrund av alla kaotiska och ofta dramatiska klimat – och väderprocesser. Vad man kan peka på är långsamma men obönhörligt fortlöpande processer som glaciäravsmältningen, minskad Arktis havsis och tundraavsmältning samt den fortlöpande höjningen av havsytan och den långsamma ökningen av djuphavets temperatur. Det oroande hittills är inte graden i temperaturändringen utan den påtagliga irreversibiliteten i förloppet – som en jättelik oljetanker som förlorat styrförmågan.

WBGU har här försökt att intellektuellt analysera det problem som mänskligheten står inför och har föreslagit en mångfacetterad handlingsplan där grunden innebär ett radikalt förslag till ett medvetet paradigmskifte mot ett s.k. hållbart samhälle där energiproduktionen kommer från förnybara energikällor. Någon detaljerad information om huruvida detta är tekniskt eller socialt möjligt görs inte utan istället indikerar man en serie handlingsalternativ.

Grundläggande är antagandet att en ökning av jordens medeltemperatur med 2°C, relativt till den förindustriella temperaturen, är en gräns för vad som kan tolereras. Uppvärmningen hittills har varit ca hälften härav och med hög sannolikhet en konsekvens av antropogen påverkan, främst utsläpp av växthusgaser. Vilken mängd växthusgaser som ger ytterligare en uppvärmning på 1°C kan inte exakt bestämmas men motsvarar i stort en ekvivalent koldioxidkoncentration på ca 25-50% mer än vad vi har idag. En sådan situation förväntas uppkomma mot mitten av detta århundrade om inte väsentliga utsläppsminskningar sker dessförinnan.

För att uppnå detta mål utgår WBGU från behovet av en ny global social överenskommelse på nationell såväl som internationell nivå (globaler Gesellschaftsvertrag) baserat på en värdegemenskap av ekologiskt ansvarstagande, av aktivt individuellt deltagande samt ett ansvar gentemot framtida generationer (Kultur der Achtsamkeit, Teilhabe und Verpflichtung).

I sin handlingsplan sammanfattar WBGU en serie på 10 delplaner eller initiativ (transformative Massnahmebündel). Dessa utgör:

1. Statliga initiativ för att i högre grad engagera medborgarna

2. Prisreglering på fossil energi (cap and trade)

3. En gemensam europeisk energipolitik

4. Påskynda förnybar energi på global skala genom EU feed-in tariffer steg för steg

5. Uppmuntra förnybar energi i utvecklingsländer och tillväxtländer (Entwicklungsländern und Schwellenländern)

6. Styrning av den snabba urbaniseringen mot hållbara system

7. Påskynda en klimatvänlig landanvändning

8. Stimulera och aktivera klimatvänliga investeringar

9. Internationell klimat- och energipolitik

10. Väsentlig utvidgning av det internationella samarbetet (Kooperationsrevolution anstreben)

Detta innebär att man i stort menar att politiska och ekonomiska stimulansåtgärder kombinerade med en differentierad skatte-och avgiftspolitik på sikt kan leda till en allt snabbare övergång till förnybar energi. Vad man saknar är en diskussion i vilken grad detta överhuvudtaget är möjligt, och om det skulle vara tekniskt möjligt, i vilken utsträckning det är politiskt genomförbart.

Grunden till klimatproblemet är främst vårt stora beroende av fossil energi. Den totala energin, som fördubblats under de senaste 35 åren, domineras av den fossila energin. Av de ca 150 000 TWh som årligen produceras utgör fossil energi fortfarande mer än 80 % och har gjort så de senaste 40 åren. Att signifikant minska detta i en tid när vi förväntar ytterligare 3 miljarder människor under nästa generation och där huvudmålet för majoriteten av jordens befolkning är att förbättra sin levnadsstandard är knappast realistiskt. WBGU har här en idealistisk uppfattning som jag i flera avseenden finner orealistisk. Förutom att föreställa sig en dekarbonisering av energiproduktionen så avfärdar WBGU likaledes alla former av kärnkraft. En total dekarbonisering kan måhända genomföras i tekniskt högt avancerade länder, alternativt länder i likhet med Sverige och Norge med en liten befolkning och stor tillgång på förnybar energi. För världen som helhet kan fossil energi på åtskilliga decennier inte undvaras då de förnybara energikällorna antingen är otillräckliga (som vattenkraft och bioenergi) eller alltför obeständiga (som vindkraft).

Den tyska energipolitiken har genom sitt beslut att tidigarelägga nedläggningen av kärnkraften försatt sig i en situation där det faktiskt blir nödvändigt att bygga ut den tyska kolkraften för att balansera ett utökat beroende av vind- och solenergi. Det blir också nödvändigt med ökad energitillförsel utifrån som kärnenergi från Frankrike, naturgas från Ryssland samt ett utökat energiutbyte med Sverige och Norge för att balansera variationerna i den tyska vindenergin med sin stora tillgång på vattenkraft.

Den exemplifierar problematiken att fatta övergripande och långsiktiga beslut i ett öppet samhälle där som i det tyska fallet den allmänna opinionen har tagit ett sådant djupt intryck av katastrofen i Fukushima att hela den långsiktiga energipolitiken inom loppet av några månader ändrats med vittgående konsekvenser för hela Europa.

Efter att ha läst WBGU går tankarna osökt till 1800-talets olika studier för att komma till rätta med det tidiga industrisamhällets avarter och inte minst Marx och Engels arbeten. Detta är både en styrka och en svaghet i den tyska debatten och utgör en lång tradition. Vi ser där ett mönster av en systematisk, grundläggande och långsiktig analys av problemen som är intellektuellt attraktivt men som samtidigt har svagheten av en övertro på vår förmåga att bedöma den framtida utvecklingen. Liknande tankemönster finns traditionellt i den svenska debatten och som bl.a. varit en tankegrund för den svenska välfärdspolitiken. Att den fossila energin på sikt är begränsad, alternativt blir alltför kostsam att utvinna är tydligt samtidigt som effekterna på klimatet av miljöutsläppen gradvis kommer att bli mer allvarliga. Problemet är att finna en meningsfull handlingsplan som är praktisk och genomförbar och samtidigt flexibel nog att kunna ändras när ny kunskap blir tillgänglig. Den anglosaxiska politiken är här traditionellt mer öppen och mer inställd på att handla när mer uppenbara fakta är för handen. Fördelen är att de problem man måste ta itu med är tydliga och det blir lättare att mobilisera opinionen, alternativt kan åtgärderna komma för sent. Att därför starta en seriös och kritisk debatt av de tankar som WBGU föreslagit anser jag viktigt för att på sikt påverka den globala energi- och klimatpolitiken mot pragmatiska och hållbara lösningar.

Lennart Bengtsson

19.6.2011

IPCCs rapport om förnyelsebar energi kritiserad för Greenpeace-inblandning

IPCC:s arbetsgrupp III (WGIII) publicerade nyligen en rapport om förnyelsebar energi, där det i sammanfattningen bland annat uppges att 77% av mänsklighetens energibehov kunde förses av förnyelsebara källor till år 2050 enligt de mest optimistiska scenarierna. En av författarna till källmaterialet* till påståendet är Sven Teske. Samme Teske är en av tolv författare till kapitel 10 i rapporten där scenarierna behandlas. Teske är dessutom lobbyist för Greenpeace, vilket gör att hans oberoende kan ifrågasättas, detta gör honom olämplig för uppdraget. Även andra författare till rapporten har anknytning till olika intressen tex. en av de andra författarna till kapitel 10, Raymond Wright jobbar för Petroleum Corporation of Jamaica.

Läs mer om saken här:
Mark Lynas
The Economist
Climate Progress
DN
Independent
Dot Earth
Carbon Brief

Några direkta felaktigheter i rapporten eller i de artiklar som den bygger på har alltså inte påvisats. Men det här är ett exempel på hur en organisation som IPCC inte bör drivas. Det skadar förtroendet för IPCC att låta särintressen, må det så vara fossilindustri eller miljörörelse, påverka vad som skrivs i rapporterna. Vi utgår från att den nya strängare policy kring författarurval mm som beslutats får effekt på detta framöver.

*Teske, S., T. Pregger, S. Simon, T. Naegler, W. Graus, and C. Lins (2010). Energy [R]evolution 2010—a sustainable world energy outlook. Energy Efficiency, doi: 10.1007/s12053-010-9098-y.

Uppdatering: Viktiga kommentarer på Dot Earth:
Professor Dr. Ottmar Edenhofer, Co-chair Working Group III, IPCC.
Greenpace (via Cindy Baxter)

Uppdatering: Skeptical Science artikel McManufactured Controversy och IPCC Report on Renewable Energy
/Anders M

2010 leder temperaturligan

World Meteorological Organisation har i sin rapport WMO statement on the status of the global climate in 2010 ordnat åren och decennierna från 1850 till 2010 i temperaturordning vilket ger en annorlunda syn på den vanliga temperaturkurvan.
För två år sedan presenterade vi liknande grafer för åren som helhet liksom vinter, sommar och kallaste respektive varmaste månad. Dessa kan ses här.

h/t Piprök

Intervju med Anders Martinsson

Föreningen Vetenskap och Folkbildning har en kanal på YouTube med bland annat intervjuer med intressanta personer. Nu har turen kommit till ingen mindre än Uppsalainitiativets grundare Anders Martinsson. Det blir ett samtal om klimatvetenskapen och dess resultat.

Se gärna fler klipp i kanalen!

Är dagens årliga utsläpp av CO2 högre än under PETM?

Jordens globala klimat avgörs av en mängd faktorer (t.ex.förändringar i Jordens rörelser, plattektonik och solens aktivitet). Växthusgasernas bidrag till klimatförändringar, både till den pågående och i det förgångna, tonas i regel ned av skeptikerna, vilka menar att CO₂ enbart följer temperaturen. Men är det verkligen så? Är CO₂ alltid av mer sekundär betydelse eller ännu mindre, som skeptikerna så ihärdigt framhärdar?

Att det föreligger en koppling mellan temperaturen och CO₂ genom Fanerozoikum har tidigare studier visat, där CO₂ kan sägas utgöra en slags global termostat. Likaså är det troligt att CO₂ var en viktig faktor att Jorden inte förvandlades till ett isklot när värmen från dess bildande klingade av (i.e. nedslag och differentiationen av kärna och mantel). Ett exempel, i den senare delen av Fanerozoikum, på en klimatföränding orsakat av växthusgaser är övergången från Paleocen till Eocen (ca. 56 Ma) när temperaturen steg med ca. 5 °C. Denna, geologiskt sett snabba klimatförändring (ca. 10 ka) kallas för Palaeocene–Eocene Thermal Maximum (PETM)¹. Det finns mycket publicerat kring denna klimatförändring, varav en reviewartikel från 2006 kan vara intresse för den vetgirige.

Paleogeografisk rekonstruktion av Eocen för ca. 50 millioner år sedan. Sydamerika och Nordamerika satt inte ihop och kollisionen mellan Indien och Asien har nyligen startat. Bilden är skapad av Ron Blakey.

Att det var växthusgaser som orsakade denna temperaturstegring påvisas av:

• En kraftig minskning av kvoten ¹³C/¹²C, dvs. mycket negativa δ¹³C värden², i både marina och terrestriska karbonater samt i organiskt matrial.>

• Karbonat kompensations djupet (KKD) steg väsentligt när kvoten ¹³C/¹²C minskade, vilket indikerar tillförsel av CO2 till haven och medföljande sänkning av pH.

• PETM avslutas med omfattande avsättning av marina karbonater, vilket är den förväntade effekten av en CO2 ökning i atmosfären då det leder till intensivare kemisk vittring vilket i sin tur ökar havens alkalinitet.

Dessa sedimentära och isotopiska observationer visar att CO₂, primärt eller sekundärt via oxidation av CH₄, sannolikt låg bakom PETM. Vad som orsakade CO₂ och/eller CH₄ ökningen är inte kännt. Flera olika källor kan ha bidragit som sönderdelninen av metanhydrater, oxidering av terrestriskt och marint organiskt material, samt CO₂ från vulkaner/upphettning av sediment med organiskt material. Likaså har inte hastigheten av denna tillförsel av växthusgaser varit känd.

En ny studie (Cui m.fl, 2011) har nyligen publicerats vilken tar upp hur snabbt denna ökning av CO₂/CH₄ inträffade³. Studien har utförts på Svalbard i närheten av den gamla Svenska kolgruvan Sveagruva. De undersökta marina sedimenten visar en δ13C förändring på ca. -4‰ under loppet av ca. 20 ka. Genom kolcykel modellering (GENIE) föreslår Cui m.fl. två alternativa scenarior till deras data under PETM⁴: (i) ett CH₄ tillskott till ett hav med en initialt grund KKD, och (ii) ett stort CO₂ tillskott till ett hav med en initialt något djupare KKD. Av dessa förefaller det senare scenariot stämma bättre, då KKD förefaller stigit under PETM. Dessutom, Cui m.fl modelleringar visar att den maximala årliga ökningen av kol under PETM (0.3-1.7 Pg) understiger väsentligt dagens förbränning av fossila bränslen på 8 Pg per år.

Förvisso, 56 Ma är en lång tidsrymd, även geologiskt sett, vilket gör att PETM inte utan vidare kan användas som en analog till dagens global uppvärmning. Men, om denna nya studie visar sig stämma, är det sannerligen ett riskabelt experiment männskligheten ägnar sig åt, vars effekter på det globala klimatet och haven våra efterkommande kan tvingas leva med.

¹ PETM sammanfaller med ett massutdöende för bentiska (bottenlevande) foraminiferer och global expansion av subtropiska dinoflagellater. Även de första fynden av de moderna däggdjuren (e.g. primater) sammanfaller med PETM, samt en tillfällig dvärgväxt hos vissa däggdjursarter.

² δ13C är kvoten i tusendelar mellan ¹³C/¹²C i ett prov relativt till en standard minus 1. Den isotopiska kolsammansättningen varierar beroende på dess ursprung: (i) CO2 från manteln är isotopiskt tung (ca. -5‰), (ii) CO2 från växter varierar från ca. -10‰ till -30‰ pga. fraktioneringen mellan ¹³C och ¹²C är högre för C3 växter än för C4 och CAM växter), (iii) CH4 är mest fraktionerad, från ca. -60‰ (biogent alstrad) till ca. - 30‰ (termisk krackning av petroleum). Noterbart är att kolisotopsignaturen i ett sediment även kan påverkas av inblandingen av fossilt organiskt material, e.g. när orogeneser exponerar äldre bergarter med avvikande kolisotopsignatur.

³ Cui m.fl försöker även hitta källan till ökningen av ¹²C, dock utan att kunna klargöra vad som orsakat denna ökning i sedimenten från Svalbard. Exempelvis tittar de på biomarkörer, som kvoten pristane/phytane. Höga pristane/phytane värden (>3) är vanligt för terrestriskt organiskt material avsatt under oxiderande förhållanden. Dock, låga pristane/phytane värden (<1) behöver inte nödvändigtvis spegla källan till det organiska materialet utan kan reflektera en övergång från oxisk till anoxisk sedimentations miljö.

⁴ Kolisotopsammansättningen i datan speglar deras källor, men avslöjar inte vilka de var. Det kan varit en mix av de olika källorna som fotnot 1 anger. Eftersom CH4 överlag har mer negativa δ13C signaturer än CO2 kan de båda scenariorna ses som spännvidden på kol tillskottet under PETM. Dock, i båda scenariorna överstiger dagens utsläpp av CO2 den maximala ökningen av kol under PETM.

Science? Fiction...

Det låter som en av de mest krystade katastroffilmsidéerna någonsin (och då är ändå konkurrensen stenhård): en gigantisk, jättesnabb glaciär på rymmen från Arktis. Men vad vi vet är det ingen parodi...

Aftonbladet goes to Hollywood

Läs detta.

Din reaktion var nog denna.

Så låt oss förbigå eländet* i tystnad och istället se på vad forskningen säger om effekterna av en möjlig upprepning av en period liknande Maunder-minimumet på klimatet i framtiden och global uppvärmning. Det har studerats.

"On the effect of a new grand minimum of solar activity on the future climate on Earth" (Feulner och Rahmstorf 2010)
Ingen istid i sikte...
Läs mer om ett eventuellt kommande solminimums effekter på Skeptical Science.

PS mer Hollywood i morgon...

*OBS! Ingen skugga på Peter Wintoft som nog önskar att han sluppit figurera i denna bedrövliga artikel.

Uppdatering: Den ursprungliga källan är resultat presenterade på en vetenskaplig konferens. Forskarna bakom studien har också svarat på talet om istid (längst ner i länken ovan) då det dykt upp i pressen:

In response to news inquiries and stories, Dr. Frank Hill issued a follow-up statement:

"We are NOT predicting a mini-ice age. We are predicting the behavior of the solar cycle. In my opinion, it is a huge leap from that to an abrupt global cooling, since the connections between solar activity and climate are still very poorly understood. My understanding is that current calculations suggest only a 0.3 degree C decrease from a Maunder-like minimum, too small for an ice age. It is unfortunate that the global warming/cooling studies have become so politically polarizing."

Vad vi tror på och varför, skepticism och "klimatskepticism"

I senaste Point of Inquiry intervjuas Michael Shermer av Chris Mooney med anledning av Shermers senaste bok The Believing Brain: From Ghosts and Gods to Politics and Conspiracies, How We Construct Beliefs and Reinforce Them As Truths. En intervju som även har klimatfrågan som ett betydande inslag.

Det är ett intressant möte då Mooney är vetenskaplig skeptiker så väl som en uttalad (amerikansk) demokrat och känd för bland annat boken The Republican War on Science. Han är också aktiv i klimatdebatten bland annat på bloggen DeSmogBlog och med boken Storm World.

Michael Shermer är en av världens mest kända vetenskapliga skeptiker, ordförande för Skeptics Society och utgivare av magasinet Skeptic. Författare till ett flertal böcker bland annat Why People Believe Weird Things. Han är också känd som libertarian och var länge avvaktande gentemot klimatforskningens resultat.

De är båda överens om att vi bör lita på det vetenskapliga konsensus som finns kring global uppvärmning och människans roll i denna. Men i bedömningen av magnituden av problemet är skillnaden stora. Alltså blir även samtalet så väl som samtalsämnet en bra bild av hur vi konstruerar våra uppfattningar utifrån både vetenskap och övertygelser.

Värt en lyssning

Vad du än gör. Se inte sambandet

En videoversion av McKibbens kolumn i Washington Post den 24/5

Uppdatering: Guardian om det ökande extremvädret

Koldioxidutsläppen rekordhöga och världshandeln förändrar fördelningen

Nyligen kom International Energy Agencys (IEA) med sin beräkning över utsläppen av koldioxid 2010. Utsläppen från energi-produktion var på 30,6 Gt CO₂ (motsvarande 8,3 Gt rent kol) de högsta någonsin och 5 % högre än förra rekordåret 2008 trots en nedgång under 2009 i den ekonomiska krisens spår.

De konstaterar även att om tvågradersmålet skall vara rimligt att nå får koldioxidutsläppen inte öka mer än till 32 Gt/år fram till 2020. Det är mindre än ökningen mellan 2009 och 2010 under detta decennium. De finner också att 80 % av utsläppen fram till 2020 kommer från nu befintliga kraftverk eller de under uppbyggnad. Det ser alltså mörkt ut för tvågradersmålet.

Jämförelse mellan observerade utsläpp och IPCCs scenarier. (Källa Skeptical Science)

En annan intressant nyhet kring våra koldioxidutsläpp är resultatet av en studie (Peter et al 2011) över hur utsläppsmönstret förändrats mellan 1990 och 2008. I studien har de tittat på hur världsmarknaden med överföring av produktion till utvecklingsländer och "de nya ekonomierna" för konsumtion i de klassiska industriländerna påverkat utsläppen och fördelningen mellan regioner. De finner att den ökade världshandeln kraftigt har förskjutit utsläppen mellan regioner och gjort att de utsläppsminskningar som genomförts i exempelvis Europa motsvarats mer än väl av utsläppsökningar genom import.

Bilden nedan ger en överblick av resultatet. Annex B-länder är de industriländer som ingår i Kyoto-protokollets Annex B. De grå staplarna är utsläppsförändringarna inom den egna regionen. De färgade visar ökningen i icke Annex B-länder på grund av export till regionen. De röda stjärnorna är målet i Kyotoöverenskommelsen för regionen. Som synes har vare sig Europa eller USA minskat sina utsläpp när internationell handel räknas in. Undantaget med nettominskning är regionen som inkluderar Ryssland och Ukraina där kollapsen av Sovjetunionen slår igenom på utsläppen. Sammantaget har utsläppen i Kyotoprotokollets Annex B-länder ökat drastiskt i stället för att minska när internationell handel är inräknat.

Skall en fungerande begränsning av koldioxidutsläppen göras måste även internationell handel räknas in. Den svåra frågan är hur. Hur fördelas ansvaret mellan konsument och producent?

Öppet brev till Maggie Thauersköld Crusell

Förra året rapporterade jag i Aftonbladet om hur klimatforskare hotas och trakasseras. Igår rapporterades i flera svenska media - även här på UI - från Australien om hur denna utveckling fortsatt och möjligen rentav eskalerat. Flera klimatforskare behöver nu, efter att bl.a. mordhot riktats mot dem och deras familjer, leva under polisskydd och på hemlig adress.

På en sådan utveckling kan väl ingen civiliserad människa rimligtvis reagera med annat än avståndstagande och avsky? Det skulle man kunna tro, men döm om min förvåning och förfäran när Stockholmsinitiativets generalsekreterare Göran Ahlgren reagerade på min Aftonbladet-artikel med hånfull skadeglädje: i ett nyhetsbrev från Stockholmsinitiativet kort efter artikeln meddelade han att jag "för en gångs skull prickat helt rätt", samt att jag "är förtvivlad och gråtfärdig". Någon reaktion från honom med anledning av de nya rapporterna från Australien har jag ännu inte tagit del av, men man kan befara det värsta.

Från dig, Maggie, väntar jag mig inte någon sådan ahlgrensk brutalitet. De enstaka gånger jag träffat dig har du tvärtom givit ett sympatiskt intryck, och du har ju ofta framhållit hur viktigt det är att alla håller en god och respektfull ton i debatten. Jag tar därför för givet att du håller med mig om att de hot och trakasserier mot klimatforskare som nyhetsbulletinerna berättar om, nu senast från Australien, är djupt förkastliga och något som inte hör hemma i civiliserad klimatdebatt.

Vilka är det då som ligger bakom dessa hotbrev? Någon organiserad brottslighet har jag mycket svårt att tro att det skulle handla om. Det troliga är snarare att det rör sig om enstaka rubbade individer som, sittandes ensamma framför sina datorskärmar, tappat all känsla för vad som är normalt och godtagbart beteende (här ansluter jag mig alltså till den bedömning som den psykolog gör som The Canberra Times varit i kontakt med).

Därmed är inte sagt att dessa ensamma galningar verkar i ett vakuum. De påverkas naturligtvis av vad de läser på nätet, och det förefaller mycket troligt att den fruktansvärt brutala ton som råder på The Climate Scam och hundra liknande klimatförnekarbloggar världen runt kan trigga dem till illdåd. Som ett dessvärre inte särskilt otypiskt exempel, tag den kommentar på TCS som den stamgäst som kallar sig Slabadang hävde ur sig för en vecka sedan:

"Hitler Wijkman Merkel Schytt Schnellûberalles Al Gore Mussolini
Mengele ein zwei drei ………..

Nu marscherar den gröna världsfascismen i takt med sin slutgiltiga lösning för både demokrati och mänsklighet …… reducering av co2= reducering av demokrati+mänsklighet. ein zwei drei……. hier kommt die grûne welt politzei.

Demokratin och mänsklighet skall auss…wips! i de kamrar de samlat sin CO2 löser de slutgiltig människoproblemet sitt … ein… twei…. drei …

I den omvända Nûrnbergrättegången anordnad av KVA/Rockström/EU/FN Wijkman försvann mänsklighet till förmån för övergreppslighet. Att inte reducera mänskligheten är nu ett brott mot planetens gröna diktat. SIDA finansierar den nya diktaturens kräldjur med 100 Miljoner. SEI macht Sweden Frei …….

Fy fan va jag hatar dessa diktaturens äckel!"

Det är inte svårt att tänka sig att denna kommentar, eller vilken som helst annan bland de tusentals andra TCS-kommentarer som går i samma anda, skall kunna bli den tipping point som får den ensamme galningen på kammaren att tänka att måttet nu är rågat, och att det nu är dags för honom själv att, med eller utan handeldvapen, ge sig ut och ta lagen i egna händer för att sätta stopp för Den Stora Klimatkonspirationen. Den dag detta händer, Maggie, hur kommer du att känna dig då? Den dag den klimatförnekarkriminalitet vi får nyhetsbulletiner om från utlandet nått hit till Sverige, kommer du då att kunna se dig själv i spegeln utan att fråga dig om du själv bidragit till dessa illdåd genom den blogg du tillhandahåller som forum åt arga klimatförnekare att hetsa upp varandra? Kommer du inte då att fråga dig vad du hade kunnat göra annorlunda?

Är det inte hög tid att du gör något åt saken nu, innan något händer? Jag vet att du gjort enstaka försök att tillhålla dina kommentatorer att hålla en saklig och god ton, men dessa försök har ju uppriktigt sagt varit halvhjärtade och inte haft någon påtaglig effekt. Något större hopp om att dina kommentatorer själva skall få till något slags självsanering finns knappast. Ledde ovanstående Slabadang-kommentar till några bannor från hans kommentatorskollegor? Icke. Däremot följde en strid ström av entusiastiska medhåll och nya utrop i samma anda från en lång rad upphetsade kommentatorer inklusive de ledande Stockholmsinitiativsprofilerna Peter Stilbs och Ingemar Nordin. Vi får t.ex. veta att "hade Hitler levt idag hade han förmodligen varit ledare för det gröna", och vi får ta del av följande konspirationsteoretiska crescendo:

"CO2-hysterin är NWO-s vapen. Dom skiter i vetenskapen för att lura oss. Och när dom får makten kommer dom att reducera folkmängden från knappt 7 miljarder till ca 1 miljard. Vilka blir kvar? Dom själva som kallar sig för 'the elite' och de som fogar sig (arbetsmyrorna). Vi andra ska bort. Hur? Kanske mha ett vaccin mot en påhittad influensa. Svininfluensan var ett betatest för hur man ska utforma propagandan och hur man ska utforma vaccinet."

När jag själv för några dagar sedan dristade mig att kommentera på TCS, och då framhöll alla de "misshandelshot, pissa-på-gravar-fantasier, sinnessjukdomsdiagnoser och bisarra anklagelser om såväl vänsterextremism som uppbärande av hemliga propagandabidrag från EU" (för att nu inskräkna mig till enbart sådant som riktats mot mig och mina medbloggare på UI) som du med berått mod låter stå omodererade på din blogg, så följde en veritabel störtflod av fördömanden - inte mot misshandelshoten och gravskändningsfantasierna utan mot mig, som haft fräckheten att ha kritiska synpunkter på hur du sköter bloggen. Well, låt mig säga det igen, i klartext: du sköter bloggen illa, och den hatstämning som du tillåter frodas på den kan få förödande konsekvenser.

Jag inser naturligtvis att det skulle innebära ett stort arbete för dig att få bukt med den destruktiva kulturen på TCS. Kanske har du inte den tid och den kraft som krävs för att göra det? (Jag håller inte detta för uteslutet. Du har ju t.ex. inte ens haft kraft till en så enkel sak som att ändra namnet The Climate Scam trots att du i åtminstone halvannat års tid så snart namnet kommit på tal framhållit att det är missvisande och att du själv faktiskt inte längre företräder uppfattningen att det påstådda klimathotet är resultatet av en världsomspännande konspiration.) Om så skulle vara fallet - att du saknar den nödvändiga tiden och kraften - kan jag bara se ett sätt för dig att leva upp till ditt ansvar som bloggägare: släck ned bloggen!

Australiensiska klimatforskare under mordhot

I ett nytt lågvattenmärke har aggressiva klimatförnekare tvingat klimatforskare i Australien att gömma sig, leva under polisskydd och under ständigt hot mot sig själva och sin familj.

The Canberra Times skriver bland annat:

More than 30 researchers across Australia ranging from ecologists and environmental policy experts to meteorologists and atmospheric physicists told The Canberra Times they are receiving a stream of abusive emails threatening violence, sexual assault, public smear campaigns and attacks on family members.
...
One scientist said he was advised by police to install a ''panic button'' security alarm in his university office after receiving death threats. Others have removed all contact numbers from their work websites, and deleted social media sites after these were defaced with abusive comments and obscene photographs. One researcher told of receiving threats of sexual assault and violence against her children after her photograph appeared in a newspaper article promoting a community tree-planting day as a local action to mitigate climate change.
...
Australia's new chief scientist, former ANU vice-chancellor Professor Ian Chubb has condemned these email threats as ''an outrageous attack'' on open and public debate.

"These hurtful attacks are intended to intimidate scientists, to scare them off and stop them from participating in public discussions on climate change. They are the antithesis of democratic debate,'' Professor Chubb said.
...
Outspoken climate science critic, Queensland Nationals senator Barnaby Joyce also condemned the attacks as malicious and counter-productive.

''No one deserves that kind of behaviour,'' Senator Joyce said.

Se även: DN, SR, France24

Det är tyvärr inte första gången som forskare hotas på liknande sätt i Australien.

Uppdatering: Påminner om hur en parlamentsledamot i New South Wales (Australien) jämförde forskare med nazister bara för några dagar sedan (2/6)

Uppdatering 8/6: Sveriges Radios "Klotet" intervjuar forskaren Will Steffen om hoten.

Uppdatering 14/6: Mer från Canberra Times om hoten, inklusive en kvinna som höll ett föredrag på ett bibliotek och fick avföring smetat på sin bil.
Påminner även om vårt tidigare inlägg om Clive Hamiltons analys av situationen i Australien och hatbloggarnas inverkan.

Det finns ingen AGW-teori

Det finns ingen AGW-teori¹ liksom som det inte finns någon "Därför kan fåglar flyga"-teori.

Om vi undrar hur fåglar flyger vänder vi oss troligen i första hand till aerodynamiken och tillämpar dess lagar och teorier. Är vi inte nöjda med det inkluderar vi biomekanik, fysiologi och andra vetenskapsområden som belyser problemen kring fåglars flykt. De teorier och förklaringar vi använder oss av är alla tillämpliga på mycket mer än fåglars flykt, tex. samma strömningsmekanik som beskriver luftens strömning över fågelvingen beskriver vattnets strömning i ett vattenkraftverk.

Vill vi förstå klimatet och människans inverkan på detta använder vi atmosfärsfysik och kemi, klimatologi, ocenanografi, glaciologi och biologi med mer beroende på hur ingående vi vill studera frågan. Vi tar hjälp av kunskap om hantering av fossila resurser från ekonomi och industri. Vi tillämpar alltså den vetenskapliga kunskapen från ett stort antal forskningsfält på problemet människans klimatpåverkan. De teorier och förklaringar som tillämpas kring global uppvärmning tillämpas också inom de olika forskningsfälten för att förklara många andra fenomen.

Antropogen global uppvärmning (AGW) är en av många tillämpningar av vetenskaplig kunskap och som alla andra avancerade tillämpningar väcker den nya frågor och behov av fördjupad kunskap inom olika vetenskapliga områden. Där med driver den forskningen framåt mot bättre förståelse samt förfinade och kanske även nya teorier.

Om nu det inte finns någon AGW-teori varför dyker då beteckningen ofta upp i klimatdebatten. Jag föreslår tre orsaker till detta:

• För den som inte råkar vara specialintresserad av atmosfärsvetenskap, klimatologi eller planetfysik är det högst troligt att mötet med klimatvetenskap skett genom förklaringar till global uppvärmning och artiklar kring pågående klimatförändring. Det är därför lätt att tänka sig att klimatforskningen närmat sig problemet på samma sätt. Alltså som en strävan att ta fram orsaker som kan förklara observationerna kring senaste tidens uppvärmning. Denna bakvända syn förstärks ofta av att många beskrivningar i klimatfrågan börjar med 1900-talets temperaturkurva och sedan följer förklaringarna till denna.
• I framför allt USA finns en kreationistisk tradition att retoriskt utnyttja skillnaden mellan den vardagliga betydelsen av teori och den vetenskapliga. De säger att evolutionsteorin "endast är en teori" för att försvaga dess status i icke vetenskapligt insatt personers ögon (hjärnor). På liknande sätt använder vissa klimatförnekare dubbeltydigheten i teori även kring AGW. (En mer uppenbar variant förringning är naturligtvis AGW-hypotesen.)
  
• Det finns en annan retorisk poäng bland klimatförvillare med att tala om AGW-teorin. Det ger för mottagaren intrycket att förklaringarna till klimatförändringarna är separata från övrig vetenskap. Att tex. växthuseffekten skulle kunna vara helt annorlunda än förväntat utan att det skulle rubba förståelse för andra fenomen samt att deras föreslagna alternativa hypoteser kan leva fritt från övrig vetenskap. Det ger också intrycket att det är en förhållandevis liten grupp forskare som bygger upp denna "teori" vilket gör att anklagelser om fusk och vinklingar blir mer trovärdiga . (Ex. meteorologer enligt Lars Bern)

1 Detta är naturligtvis avhängigt av vad man menar med en vetenskaplig teori. Något som inte är stringent definierat. Jag utgår från att det är en väl belagd förklaringsmodell tillämpbar på en mängd fenomen inom ett eller flera vetenskapliga områden. Se även Wikipedia Scientific theory.

Den Gröna Draken

Hur hemskt är miljötänkandet? Hur destruktivt för våra barn?! Ni anar inte, förrän ni sett denna informationsvideo.

Uppsalainitiativet i ny layout

Som synes har vi ändrat layouten för att bättre lyfta fram allt vårt innehåll.
Till vänster hittar du bland annat bloggarkivet, index över etiketter, länkar till klimatbloggar och andra intressanta sidor. Till höger finns senaste kommentarer, Facebook och Twitter.

Visst prenumererar du redan på oss med RSS samt följer oss på Facebook och Twitter?

Om koldioxid, klyvöppningar och Karlén

I vårt förrförra inlägg så skrev vi bl a om Ralph Keeling och Bert Bolin, två av de forskare som har gjort mest för vår förståelse av koldioxiden i atmosfären och dess växelverkan med kolreservoarerna i hav och mark. I andra änden av spektrumet hittar vi professor Wibjörn Karlén, tillhörande Stockholmsinitiativet. Han har skrivit ett inlägg på bloggen The Climate Scam om att använda klyvöppningar för att uppskatta historiska koldioxidnivåer i atmosfären. Klyvöppningar är öppningar i växternas blad som tar in koldioxid och släpper ut vatten och syre. Om det finns mer koldioxid så klarar sig växterna med ett färre antal klyvöppningar och kan på det sättet spara vatten. I en artikel från 2005 i tidskriften Geology har en holländsk forskargrupp gjort en rekonstruktion av koldioxidnivån från år 800 till 2000 med hjälp av klyvöppningar hos barren från jättehemlocken som hittats i sjösediment i den amerikanska delstaten Washington. Så här ser resultatet ut (heldragen linje):

Vi kan lägga märket till två saker:

1. Variationerna är mycket större än i motsvarande rekonstruktioner gjorda med iskärnor från Antarktis (markerade med kvadrater och romber). De senare kan ha svårt att fånga upp kortsiktiga variationer, eftersom det kan ta decennier för luftbubblorna i isen att sluta sig ordentligt.
2. Osäkerheterna (grå fält) är också väldigt stora, och täcker rent av in iskärnerekonstruktionerna, med något undantag. Mycket av variationerna kan vara resultatet av brus i mätningarna, pga att man inte hade många prov. (Vi noterar att Karlén inte har tagit med osäkerheterna i sitt inlägg).

De holländska forskarna drar slutsatsen att variationerna i koldioxid både har påverkats av temperaturen och har varit en viktig faktor som påverkat temperaturen även innan industrialismen.

En annan studie som bygger på klyvöppningsfrekvenser går längre tillbaka i tiden (25 miljoner år) och visar även där på hel del variabilitet i CO2 - kanske så högt som 700 ppm under Miocenens värmemaximum. Denna variabilitet betyder att CO2 har haft en viktig klimat-påverkan, men också en stor påverkan på växtligheten (låga nivåer främjar grässlätter, och höga nivåer främjar skogar), och därigenom på hovdjurens evolution.

Stockholmsinitiativets Wibjörn Karlén kommenterar å andra sidan den första artikeln så här (se länken till den längre versionen (MS Word-dokument) i hans inlägg):

Möjligen är det så som det föreslagits i ett antal artiklar: temperaturen styr atmosfärens innehåll av CO2. I haven finns stora mängder CO2 i löst form. Eftersom mindre CO2 kan lösas i varmt vatten än i kallt avger haven CO2 vid varmt klimat och absorberar samma gas vid kallare klimat. Ansträngningar för att sänka utsläppen av CO2 påverkar därför inte atmosfärens innehåll av CO2 och den globala temperaturen märkbart eftersom människans utsläpp är små jämfört med de mängder CO2 som genom naturliga processer årligen förflyttas från hav till atmosfär och i motsatt riktning.
Det är troligare att atmosfärens innehåll av CO2 styrs av temperaturen och inte tvärs om som det nu ofta hävdas.

Man tar sig för pannan! Visst avger haven CO2 när det blir varmare och absorberar det när det blir kallare. Men samtidigt leder mer CO2 till ökad värme, eftersom CO2 fångar upp utgående värmestrålning i vissa våglängder. Detta är två välkända fysikaliska processer, och de utesluter inte varandra. Tvärtom förstärker de varandra: mer CO2 ger högre temperatur och högre temperatur ger mer CO2.
Det är också fel att tro att våra utsläpp av CO2 inte påverkar nivåerna i atmosfären. Vi släpper ut mängder av CO2 som gott och väl räcker till för att förklara ökningen. Om det inte är dessa som ligger bakom ökningen så måste man undra vart de tar vägen. Och om ökningen av atmosfärisk CO2 beror på att haven värms upp, så måste man fråga sig hur det kommer sig att mängden CO2 (och kolsyra) i det ytnära vattnet har ökat i ställer för minskat. Även isotopanalyser ger stöd för att CO2-ökningen beror på mänskliga aktiviteter, dvs fossil förbränning.

Den riktiga vetenskapen är både mycket intressantare och mycket nyttigare än de vrångbilder som Karlén och hans SI-kolleger målar upp.