Farväl till välfärdsundergången av Stefan Fölster är en i stora stycken mycket bra bok. (Jag är dock jävig på två sätt - dels känner jag Stefan, dels är mina politiska åsikter inte alls desamma som hans. Så de objektivitetsproblemen kanske uppväger varandra? Men jag är jävig, så är det.)
Det är några saker jag finner speciellt bra i hans bok. Dels gäller det hans verklighetssyn. Fölster är inte ideologiskt förblindad utan ser den naturvetenskapliga forskningen för vad den är. Även om vissa delar av klimatforskningen är problematisk visar en överväldigande majoritet av resultaten att vi håller på att leva igenom en klimatförändring orsakad av människan. (En slutsats miltal ifrån Stockholmsinitiativets förvillade syn på verkligheten.) Så hans frågor blir då, vad ska vi göra åt det och hur gör vi det på bästa sätt?
Här pekar Fölster på nyttan med att byta vetenskap. Det är inte naturvetare som bäst vet hur man förändrar samhället, utan samhällsvetare. Det är svårt att inte hålla med honom. Sen har Fölster en mängd uträkningar för att visa på vad vi gör, vad vi borde göra och vad vi kunde göra bättre. En del måste jag nog hålla med om fast jag inte gillar det. Om nu målet är att minska utsläpp av växthusgaser och inte bara att döva vårt dåliga samvete, då har - rent faktiskt - åtgärder i tredje världen större effekt än åtgärder i Sverige. Jag tyckte inte så här innan jag läste boken, det kändes mer som att smita från vårt ansvar, men nu är jag övertygad om att det är bästa vägen fram. Inte fritt fram att skita ner i Sverige, bara satsa pengarna i andra länder i huvudsak.
Däremot köper jag inte resonemanget om att om vi inte bränner olja så blir den billigare och då får någon annan råd att köpa den så den blir bränd ändå. Med det resonemanget går det inte att spara på någon naturresurs alls, men så ser det väl inte ut?
Jag har förstås som biolog några saker jag vill protestera emot. Migrerar verkligen krokodiler på det sätt han beskriver? Det har jag aldrig sett beskrivet. Däremot gör mängder av andra arter det, så det är en detalj. Men: ingen individ gör någonsin något för artens skull - det här präntar vi in i elever när de först läser evolutionsbiologi, så det är ett påstående jag retar mig på varhelst det förekommer.
Det område som jag tycker Fölster går förbi för snabbt och måhända för lättvindigt är frågan om ekosystemens förändring. Visst kan arter flytta på sig när klimatet förändras och visst sker det även naturligt. Men det tar tusentals år att ställa om till nya klimatförändringar, och det är inte det tidsperspektivet Fölster beskriver. Sen dör arter ut och ersätts konstant, det är sant. Men återigen, det är förändringar över tusentals år vi talar om. Det jag är rädd för vad det gäller klimatförändringarna är mina barns och barnbarns framtid. Med den utveckling vi har nu kommer de ekosystem som kommer att finnas i världen under deras levnad vara mycket fattigare än de ekosystem vi har idag.
För att summera så är boken mycket läsvärd om man har minsta intresse om klimatförändringarna. Inte från ett naturvetenskapligt perspektiv (vad vi har för data och hur dessa ska tolkas) utan ur ett samhällsvetenskapligt (vad vi kan och bör vidta för åtgärder).
Hej Patrik,
SvaraRaderaSkriver Fölster något om hur han ställer sig till bindande, internationella avtal i boken?
Köper heller inte resonemanget "att om vi inte bränner olja så blir den billigare och då får någon annan råd att köpa den så den blir bränd ändå."
SvaraRaderaDet torde bygga på att konkurrensen mellan oljeproducenterna är hård. Kan de istället samsas någorlunda tjänar de mer på att hålla uppe priset. (De har alla all anledning att hålla uppe priset och minska produktionen då deras källor är en i högsta grad ändlig resurs och det är dyrt att hitta nya.)Organisationer som OPEC talar ju mot att det är speciellt hård konkurrens bland de största producenterna. Om priset hålls uppe slår minskningen av oljeanvändningen helt igenom vad jag kan förstå.
Fölster säger sig inte betrakta klimatfrågan som en religiös fråga som man ska tro på eller ej. Jag tror honom, däremot så fick jag intrycket (när jag läste boken) att hans syn på ekonomisk tillväxt är av religiös art. Tillväxten kommer att fortsätta stiga, det är vår kollektiva frälsning att tillväxten stiger och det finns inget som rättfärdigar en minskad tillväxt för att uppnå andra mål som ändå alltid i slutändan kommer att gynnas av tillväxten.
SvaraRaderaResonemanget att det är billigare/effektivare att minska utsläppen av växthusgaser utomlands stämmer ur ett rent ekonomiskt perspektiv om man bortser från rättviseaspekten och det mänskliga psykets påverkan av att vi med de största resurserna hellre fortsätter som tidigare på hemmaplan.
Jag kan inte förstå hur man ska man kunna förmå det snabbväxande Kina att minska sina utsläpp så länge det inte finns ett enda västland som har lägre per capita utsläpp än Kina. Det samma gäller alla andra utvecklingsländer som vill uppnå vår västerländska levnadsstandard. Det borde inte vara svårt att inse att vi måste minska vårt ekologiska fotavtryck om vi ska kunna agera internationellt med någon trovärdighet i klimatfrågan och för den delen alla andra miljöfrågor.
Om man tänker nationalistiskt så verkar det väl dessutom väldigt dumt att inte skapa en hemmamarknad för de nya företag som kommer att ha en global marknad som skriker efter lösningar på hur utsläppen ska minskas.
Vi har en energiproduktion som till stor del måste förnyas inom ett par decennier, miljonprogram i storstäderna som är i behov av en ordentlig renovering, ett transportsystem som är beroende av en energikälla vars försörjning är mycket osäker inom något decennium. Att då hellre fortsätta som vanligt och kompensera utsäppen där det är billigast verkar mycket kortsiktigt.
Man kan och bör faktiskt både investera i Sverige och i övriga världen för att få tillstånd den nödvändiga omställningen.
Även om Fölster har flera poänger och har skrivit en trevlig bok så är budskapet samma som Björn Lomborgs, dvs det att för dyrt och svårt att hejda klimatförändringen, det är bättre att anpassa sig efterhand som konsekvenserna uppstår, kommande generationer kommer ändå att vara så rika så de kan inte klandra oss fattiglappar som tyckte det var för ansträngande att byta riktning. Varför anstränga sig när ny teknik och anpassning räddar civilisationen samtidigt som vi kan fortsätta som tidigare.
Fölster bortser ifrån att en stor del av vår tillväxt består av en direkt konsumtion av ändliga resurser som kommer att vara förbrukade för framtida generationer. Inget resonemang om ekonomisk effektivitet som inte tar hänsyn till den globala resursförbrukningen har någon långsiktig trovärdighet. Visst är det trevligt om alla blir rikare, men de resurser som saknar prislapp (som atmosfären) kommer att ta skada av denna rikedom om vi inte tvingar betala det långsiktiga priset redan idag. Jorden är begränsad och ekosystem som tänjs bortom bristningsgränsen går inte att ersätta inom en överskådlig framtid.
Fölster skriver att han varit fältbiolog, jag tror att han var mer fängslad av spännande insekter än av ekosystemets fantastiska samspel och beroenden.
Lucas Carlsson du skriver oerhört klokt! Tilläggas kan att "tillväxt" kan bestå av olika saker, men den tillväxt som består av ökade fastighetspriser och börsvinster är ekonomiskt ohållbar, vilket finanskrisen visar. Bara "verklig" tillväxt, dvs ökad konsumtion av materiella tjänster är långsiktigt förtjänstfull för ekonomin. Och uppenbarligen väldigt skadlig för ekologin. Således är detta ekonomiska synsätt inte alls anpassat till framtidens behov.
SvaraRadera//Mikael Malmaeus