18 majÅret var 1859, samma år som Charles Darwin publicerade "Om arternas uppkomst" och revolutionerade biologin och vår förståelse för världen. En knapp månad senare presenterade Tyndall sina experiment och resultat vid Royal Institution:
John Tyndall experimenterade med sin egenutvecklade apparat för att mäta värmeabsorption hos gaser. Han fann att luft absorberade värme. Vidare experimenterande gav de mest uppseendeväckande resultat. Luftens vanligaste gaser, syre och kväve, visade sig nästan helt genomskinliga för värme medan mer komplexa molekyler absorberade betydligt mer. Kolgas, en blandning av kolmonoxid, metan och andra kolväten visade sig absorbera strålningsvärme nästan lika bra som trä. Vidare experiment visade att koldioxid och vattenånga var speciellt bra på att absorbera strålningsvärme och att dessa gaser stod för största delen av atmosfärens värmeabsorption.
"To the eye, the gas within the tube might be as invisible as the air itself, while to the radiant heat it behaved like a cloud which it was almost impossible to penetrate. Thus, the bold and beautiful speculation has been made an experimental fact. The radiant heat of the sun does certainly pass through the atmosphere to the Earth with greater facility than the radiant heat of the Earth can escape into space."
Så för 150 år sedan idag lades alltså den experimentella grunden för förståelsen av växthuseffekten och de väsentliga slutsatserna drogs. Under 1900-talets första hälft kunde atomfysiker förklara fysiken bakom fenomenet och atmosfärsfysiker följa effekten i atmosfären.
Läs mer om Tyndall och hans experiment här
En bra introduktion till växthuseffektens fysik: Markku Rummukainens "Växthuseffekten"
Historien bakom upptäckten av global uppvärmning: Spenser Wearts "The Discovery of Global Warming"
En bra introduktion till växthuseffektens fysik: Markku Rummukainens "Växthuseffekten"
Historien bakom upptäckten av global uppvärmning: Spenser Wearts "The Discovery of Global Warming"
Tack, det var intressant att läsa om Tyndall!
SvaraRaderaHan är också känd för Tyndalleffekten, en ljusspridningsmekanism som förklarar varför himlen är blå. Här följer ett citat från Access Science:
“The discovery of the Tyndall effect was made in 1869 when Tyndall was investigating the passage of light through liquids. He found that light passes unimpeded through a pure solvent or an ordinary solution, but that the beam becomes visible in a colloidal solution. Tyndall realized that the colloidal particles although invisible to the eye were big enough to scatter the light, and reasoned that a similar suspension of dust particles in the atmosphere causes the blue light in the sunlight passing through the atmosphere to be scattered more than the red, producing a blue sky. This explanation was confirmed by Lord Rayleigh in 1871, who showed that the scattering is inversely proportional to the fourth power of the wavelength.”
..............
..............
“Tyndall also carried out experimental work on the absorption and transmission of heat by gases, especially water vapor and atmospheric gases, which was important in the development of meteorology.”
Han verkar ha varit en klurig fysiker och skicklig exprimentator.
SvaraRaderaJo, helt klart. Han efterträdde Michael Faraday som ledare för the Royal Institution, vilket var en tung och hedersam mantel att axla.
SvaraRadera