Reflektion om ORDO AB CHAO

Vi brukar fokusera på naturvetenskap på den här bloggen, men med andledning av  "Domedagsindustri"-diskussionen tänker jag göra ett undantag. Jag har just läst igenom Jacob Nordangårds samhällsvetenskapliga avhandling "ORDO AB CHAO : Den politiska historien om biodrivmedel i den Europeiska Unionen – Aktörer, nätverk och strategier". Ok, vissa kapitel har jag skummat igenom - det är framför allt de klimatvetenskapliga bitarna jag har varit intresserad av.

Och min reaktion på det har varit: en axelryckning.

Jesse Eisenberg (The Social Network)

Ja, det finns ett antal tankesmedjor och nätverk som har intresserat sig för klimatfrågan och som har bidragit till att ge den spridning utanför vetenskapssamfundet. Ja, en del av dessa tankesmedjor/nätverk har föreslagit internationella samarbeten och regleringar för att angripa problemet, och en del andra problem dessutom. Men ingenting särskilt chockerande framkommer. (Den vetenskapliga utvecklingen berörs endast marginellt).

Som avhandlingens titel visar så handlar avhandlingen främst om EUs biodrivmedelspolitik och hur olika aktörer  har verkat, samverkat och konfronterats där. Det som jag finner mest tänktvärt här är hur beroende vissa miljöorganisationer är av finansiering från företag som Unilever och Shell eller politiska institutioner som EU, och hur detta riskerar att begränsa dessa miljöorganisationers handlingsutrymme och i viss mån får dem att fungera som verktyg  för sina finansiärer. Det här är alltså långt ifrån den inom vissa kretsar omhuldade idén att miljörörelsen utgörs av förklädda kommunister som strävar efter en global diktatur.

Det här är inte menat som kritik mot avhandlingen: jag har ingen stark åsikt om dess kvalitét. Men jag vill korrigera den konstiga bild som ges av avhandlingens slutsatser på vissa bloggar.