våra sidor

3 nov. 2016

Gästinlägg av Christian Azar om bioenergi och koldioxidinfångning

I en artikel på DN Debatt den 20 oktober i år, undertecknad av Ulf Danielsson, Bengt Gustafsson, Pär Holmgren, Nina Kirchner, Hans Liljenström, Lars Rydén och Sverker Sörlin, och rubricerad Oansvarigt välja oprövad teknik för att rädda klimatet, diskuteras så kallad BECCS - bioenergi med koldioxidinfångning och lagring. Idén med BECCS är att förse samhället med förnybar energi samtidigt som koldioxid från atmosfären sugs upp och lagras i berggrunden - för att på så vis alltså uppnå negativa utsläppsnivåer. Artikelförfattarna varnar dock för BECCS, och menar att en övertro på tekniken gjort att vi gör allt för lite för att minska utsläppen idag.

Christian Azar, som är professor i fysisk resursteori på Chalmers, ger artikelförfattarna rätt i vissa avseenden, men fel i andra. Idag har vi glädjen att, här på Uppsalainitiativet, publicera hans svar till dem. Varsågoda!

/OH

* * *

Till Ulf Danielsson och medförfattare!

Jag läste er artikel i DN, och ni har naturligtvis rätt när det gäller flera saker.
    1. Det görs alldeles för lite på global nivå för att minska utsläppen. Håller med, bra, viktigt!

    2. Det finns en fara i förlita sig på framtida negativa emissioner via BECCS. Alltså, om vi gör mindre idag än vad vi borde med argumentet att BECCS ändå kommer fixa det åt oss i framtiden - ja då är vi helt fel ute. Vi ska därför inte ha en övertro på BECCS. Jag håller med!

Men att därifrån landa i att vi inte bör satsa på att utveckla BECCS tänker jag är att dra helt fel slutsats.

Det är ett faktum att väldigt mycket talar för att vi kommer släppa ut mer än vad som är möjligt om vi vill nå två gradersmålet. Ni skriver ju själva att 1,5-gradersmålet redan tycks vara kört. Men tänk om det visar sig att en temperaturuppgång på mer än 1,5 eller 2 grader är mycket allvarlig. Vad menar ni att vi borde göra då? Vore det då inte bra om vi hade utvecklat BECCS så att tekniken kunde göra det möjligt att minska temperaturen?

BECCS är en av få, ja kanske den enda metod som kan möjliggöra negativa emissioner i stor skala till en rimlig kostnad. Detta är viktigt eftersom negativa emissioner är (nästan) det enda sätt som kan möjliggöra att temperaturen minskar, vilket är nödvändigt om det visar sig att vi släpper ut för mycket de närmaste 30-50 åren. Notera att med solceller och vindel kan vi visserligen undvika utsläpp och ökande temperaturer - det är oerhört viktigt! Men sol och vind ger oss inga minskande temperaturer - för att uppnå det krävs negativa CO2-emissioner, alltså BECCS eller liknande.1

Min bedömning är att vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Å ena sidan, satsa nu idag stort på att minska utsläppen så mycket som möjligt (alltså agera som om BECCS inte var en framtida möjlighet). Å ansra sidan, börja utveckla BECCS nu (genom forskning, demonstration och uppskalning så att lärande blir möjligt) så att tekniken kan tillämpas på stor skala om/när vi behöver den.

I beräkningar vi har gjort2 kan en storskalig satsning på BECCS leda till att temperaturen sjunker med i runda slängar 0,5 grader per 100 år. Det är alltså viktigt - och här gör vi samma bedömning - att inse att BECCS inte kan ge en kraftig minskning på kort sikt av temperaturen. Man ska alltså inte ha några överdrivna förhoppningar kring vad som är möjligt. I vår artikel skriver vi att...
    the potential rate of temperature decline is too slow to act as an 'emergency brake' on short timescales, if climate damage becomes unacceptable.
Men man ska inte heller underskatta värdet av att ha en teknik som kan ta ned temperaturen på sikt och suga upp koldioxid ur världshaven om de visar sig bli för sura med påverkan på koraller och annat liv. I en sådan värld är jag övertygad att också ni kommer tycka BECCS vore väldigt bra att ha, eller har jag fel? Poängen är alltså, utveckla BECCS, men låt oss inte slå oss till ro för det.

Avslutningsvis, tre kommentarer kring specifika formuleringar i er text:
  • Ni antyder att det är föreställningar om BECCS som är orsaken till att vi gör för lite. Ni skriver att "...tilltro till sådana oprövade och spekulativa tekniker riskerar att leda till en utveckling mot 4 graders temperaturökning vid nästa sekelskifte" och (i samband med Parisavtalets målsättningar) "Det är inte märkligt att man i detta penibla läge förlitat sig på negativa utsläpp". Det är, menar jag, en helt orimlig analys. Att vi gör för lite beror ju huvudsakligen på att det finns för lite opinion för åtgärder bland politiker och befolkningen världen över och allt för stora och starka intressen som försvarar status quo och motarbetar koldioxidskatter.

  • Ni kör ett argument av typen guilt by association: geoengineering i form av partiklar i atmosfären för att motverka inkommande solstrålar är ju verkligen att genomföra ett storskaligt riskabelt experiment ovanpå ett redan riskabelt experiment, som ni skriver. Men BECCS har inte alls de risker som andra "geoengineeringprojekt" har. Här handlar det ju om att ta tillbaka den koldioxid vi släppt ut.

  • Ni säger att vi skulle behöva använda arealer för bioenergi lika stora som hela Indien. Det är naturligtvis väldigt mycket. Och jag delar er bedömning att vi bör vara försiktiga med att satsa på allt för mycket bioenergi eftersom det riskerar orsaka konflikt med matproduktion och tropiska skogar, och allt vad det kan innebära när det gäller förlust av biologisk mångfald. Men man ska också vara medveten om att i de modeller där BECCS studeras har man inte mer bioenergi än vad man har i scenarier utan BECCS. En fråga är alltså: givet en viss mängd bioenergi, är det då inte bättre att använda BECCS på dessa bioenergikällor än att bara släppa ut koldioxiden? En annan aspekt man bör vara medveten om är att dagens gräs- och betesmarker ligger på cirka 3000 Mha. Är det inte då rimligt att om vi hamnar i ett riktigt riktigt dåligt läge, satsar en yta motsvarande en tiondel av dagens betesmarker på BECCS för att åtminstone göra något för att minska temperaturen om den skjuter iväg för mycket?
Jag delar alltså er syn att vi bör göra mer för att minska utsläppen nu och att vi inte ska en övertro på vad BECCS kan åstadkomma. Men min slutsats blir ändå att vi bör satsa rejält på att utveckla BECCS idag så att vi i framtiden har möjligheten att minska den globala temperaturförhöjningen även om det inte kan ske så snabbt och så enkelt som en del kanske tror. Är inte det en rimlig slutsats?

Vänliga hälsningar

Christian

Fotnoter

1) Anledningen till detta är att utsläppen av koldioxid ger en närmast permanent temperaturuppgång (åtminstone i ett tusenårsperspektiv). Ett utsläpp av koldioxid påverkar temperaturen i grova drag som en stegfunktion. För att temperaturen ska minska krävs alltså att man suger upp koldioxid ur atmosfären. Vill man läsa mer om relationen mellan utsläpp, koldioxid och temperatur i ett långsiktigt perspektiv hänvisas t.ex. till min SvD-artikel från 2013.

2) Azar, C., Mattsson, N., Johansson., D.J.A., 2013. Meeting global temperature targets - the role of bioenergy with carbon capture and storage, Environmental Research Letters 8.

12 kommentarer:

  1. IPCC´s scenario RCP 2.6, där den globala uppvärmningen begränsas till under 2°C, beskrivs i Climate Change, Vol 109, pp 33-47, 2011. Detta scenario postulerar ungefär den dubbla energianvändningen år 2100 jämfört med idag. Energin år 2100 kommer huvudsakligen från kol, gas och bioenergi plus en mindre del, ca ¼-del, sol, vind, vatten och kärnkraft. För att hålla nere koldioxidutsläppen antas större delen av koldioxiden infångas och lagras. Det vore intressant att få synpunkter på varför IPCC har valt ett scenario med stor för att inte säga omöjligt stor koldioxidinfångning som referensscenario.

    SvaraRadera
    Svar
    1. RCP 2.6 är beräknat som ett exempel på en möjlig framtid där vi har mer än 66% sannolikhet (har jag för mig) för att vi klarar det dåvarande tvågradersmålet. Scenariet scenariet tar även hänsyn till befolkningsökning, och har antaganden om tekikutveckling, energibehov, etc. Jämför man med övriga tre referens-scenarierna så har man lägre total olja+kol+naturgasanvändning, men eftersom man antar att oljeförbrukningen är nästan noll mot slutet pga regleringar/styrmedel och att den tar slut, så har man fått kompensera med en högre kolanvändning relativt både RCP4.5 och RCP6. För att få energibudgeten att gå ihop så måste man kompensera med användning av BECCS, vilket även ligger i linje med att RCP2.6 rent generellt är ett ganska optimistiskt scenario när det gäller teknikutveckling. Osäkerheten i klimatutvecklingen gör även att vi eventuellt kommer att behöva negativa utsläpp mot slutet av århundradet för att klara 2-gradersmålet, vilket ökar behovet av BECCS.

      I Climatic Change från 2011, samma volym som du refererar, finns en översikt över RCP:erna i artikeln av van Vuuren et al som beskriver processen att ta fram scenarierna.

      Radera
    2. Mia,

      Tack för dina synpunkter. Det kommer 2017 att finnas 38 storskaliga CCS-anläggningar enligt Global CCS Institute (http://status.globalccsinstitute.com/). IPCC har behandlat CCS-tekniken i skriften Carbon Dioxide Capture and Storage (https://www.ipcc.ch/pdf/special-reports/srccs/srccs_wholereport.pdf). Tekniken har ju dock inte överallt fått allmänhetens acceptans, t.ex. i Tyskland. IPCC samtliga fyra scenarier har stor eller otroligt stor ökning av den fossila förbränningen fram till 2100. RCP 2.6 klarar dock tvågradersmålet genom infångning och lagring av nästan all denna förbränning, vilket svårligen eller omöjligen låter sig göras. Jag tycker därför att IPCC borde ha presenterat ett scenario där man klarar tvågradersmålet med liten eller måttlig CCS. Det är ju så den allmänna debatten förs idag. Debattartikel i DN om riskerna med BECCS blir lite som att sila mygg men svälja kameler då man inte kritiserar IPCC´s scenario RCP 2.6.

      Radera
  2. ”en storskalig satsning på BECCS leda till att temperaturen sjunker med i runda slängar 0,5 grader per 100 år”

    Vill vi sänka temperaturen? Men då åstadkommer vi ju en ny klimatförändring! Är det riskfritt? Vi kommer vara i ett läge där floror och faunor anpassat sig till en högre temperatur. Ska vi då sänka den igen? Då blir det en ny omgång arter som slås ut. Eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant som det er sagt. Det er også min bekymring. Her driver vi og tilpasser oss og lærer å se opp for og ta hensyn til global warming og synes vi har et visst grep på det, men så skal det plutselig også være global cooling...... huffameg....

      Radera
    2. 0,5° på 100 år är förhållandevis beskedligt trots allt. Hur växters och djurs klimatanpassning egentligen ser ut och verkar, är dessutom lite osäkert. Just nu handlar det främst om att de - främst djuren - tenderar justera sina utbredningsområden. Problemet är sedan när deras miljökrav inte längre kan uppfyllas (typ alpväxter/djur som nått bergstoppen). Vi är med andra ord inne i ett jättelikt experiment, där anpassningsförmågan testas hårt. Många organismer lever just nu under hård press och minskar stadigt.

      Radera
    3. Ska man inte tolka det som om minskningen inte är ifrån dagens nivå, utan från den annars befarade ökningen med 2°C? Dvs, att den medför en ökning med 1,5 grader istället för 2 grader.

      Radera
    4. Argumenten för att på något sätt slippa vara delaktig i åtgärder är roande. Eller faktiskt inte eftersom det är allvarliga saker det handlar om.

      Naturligtvis blir BECCS först begränsande och därefter en sänkande åtgärd.

      Vi behöver all tänkbar forskning och utveckling för förbättra kunskapsläget, understöda utsläppsbegränsningar och så småningom uppnå minskande CO2-halt. BECCS är en intressant möjlighet.

      Radera
  3. OT

    Förmodar att jag fortfarande är censurerad och helt utestängd från KU. Det blir naturligtvis mycket lugnare och enklare på KU då. Men ändå:

    Visst kan det vara så att Paris-avtalet inte räcker för att undvika 2-gradersgränsen eller en framtida katastrofal utveckling. Men Paris-avtalet omfattar vad som är möjligt, vi talar om att få nära 200 suveräna stater att samverkar i utsläppsbegränsande åtgärder och i denna del har man lyckats. Ett mycket viktigt första steg mot att få kontroll över utvecklingen. Avtalet omfattar dessutom generationsöverskridande uppföljning så i takt med att problemen ökar kan korrigerings ske.

    SvaraRadera
    Svar
    1. KU är en allt snabbare accelererande raket rätt in i ett svart hål av patetisk desperation. Antalet inlägg rasar in på löpande band och kommentarsfältet har redan för länge sedan tappat all form av resonabelt sans.

      Har många gånger gymnastiserat med fingrarna ovanför tangentbordet i akt och mening att kasta mig in i diskussionerna. Varje gång har jag hejdat mig i sista sekunden. Och det är jag egentligen glad för i dag. Men en eloge till dem som varit - eller är - där inne och krånglar.

      Radera
  4. Att tillverka utrustning som på ett effektivt sätt fångar koldioxid som redan frigjorts i atmosfären i en omfattning som får en substanser påverkan på klimatet är nog rätt orealistiskt. Däremot är tekniken högintressant för att förhindra utsläpp från punktkällor som t ex värmekraftverk, industrier mm.

    För att fånga koldioxid som redan släppts ut i omlopp, så är det nog bara genom utökade skogsarealer som man ej avverkar som vi kan göra skillnad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste väl gå att GMO-behandla sly och / eller alger att växa sketfort, sedan behöver man bara klippa ner det, lägga det på tork, och slutligen köra ner det i en övergiven gruva? Gärna en övergiven kolgruva, för poetisk pluspoäng.

      Kan inte tänka mig att det skulle vara jättekostsamt.

      Radera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet