Inlägg
De senaste årmiljonerna har jordens klimat kännetecknats av återkommande istider med varmare perioder dem emellan. Som vi tidigare skrivit om är den utlösande faktorn variationer i sommarsolinstrålningen på norra halvklotets stora landmassor på grund av förändringar i jordens bana och jordaxelns riktning. Dessa förändringar kombinerat med återkoppling där koldioxidnivån i atmosfären sjunker vid sänkt temperatur och växande isar samt stiger vid stigande temperatur är huvudorsaken till de stora förändringarna.
Men jorden har inte alltid haft dessa återkommande istider. För in och utgångar till istider krävs det att situationen är sådan att dynamiken mellan instrålning, istillväxt/avsmältning, koldioxid och temperatur kan uppstå. Vad händer med framtida istider när koldioxidnivån och temperaturen nu höjs? Denna fråga har bland annat forskarna David Archer1 och Andrey Ganopolski studerat.
Deras resultat tyder på att antropogena utsläpp på 300 miljarder ton kol inte påverkar tiden till nästa istid, om ungefär 50 tusen år, men kommer att förlänga istiden med ungefär 20 tusen år (Blå kurva). Vid ett totalt utsläpp på 1 000 miljarder ton så förskjuts ingången till nästa istid till om ungefär 130 tusen år (Orange kurva). Vid ett totalt utsläpp på 5 000 miljarder ton är enligt modellen jorden utan istider åtminstone de närmaste 500 tusen åren (Röd kurva). Modellen tar inte hänsyn till återkopplingar från naturliga kolsänkor annat än havets temperatur.
Vad betyder då detta i praktiken. Totala utsläppen av kol i atmosfären sedan år 1750 överstiger 350 miljarder ton och ökar nu med nära 10 miljarder ton per år. Det är sannolikt fullt möjligt att nå utsläpp på 1 000 miljarder ton under närmaste århundradet om vi använder de tillgängliga fossila resurserna. Om vi ska klara tvågradersmålet bör dock utsläppen under detta sekel inte överstiga ungefär 300 miljarder ton, alltså totala utsläpp på 600 - 700 miljarder ton kol. De extrema 5 000 miljarderna ton kol kommer vi förhoppningsvis aldrig i närheten av. Det som rimligen kan ge upphov till utsläpp av den storleken är en ohejdad fossilbränsleanvändning så långt lagren räcker kombinerat med återkopplingar i form av stora utsläpp från permafrost, havens metanhydrater (metan klatrat) och andra liknande källor.
Svaret på frågan i rubriken är alltså: Ja, nästa istid kommer med stor sannolikhet. Man kan dock i sammanhanget reflektera över att påverkan på klimatet från några få generationer människor kring år 2000 kommer att sträcka sig längre in i framtiden än tiden som gått sedan den äldsta konsten.
1 Archer är även författare till bland annat böckerna Global Warming och The Long Thaw som vi tagit upp här på bloggen.
Men jorden har inte alltid haft dessa återkommande istider. För in och utgångar till istider krävs det att situationen är sådan att dynamiken mellan instrålning, istillväxt/avsmältning, koldioxid och temperatur kan uppstå. Vad händer med framtida istider när koldioxidnivån och temperaturen nu höjs? Denna fråga har bland annat forskarna David Archer1 och Andrey Ganopolski studerat.
Deras resultat tyder på att antropogena utsläpp på 300 miljarder ton kol inte påverkar tiden till nästa istid, om ungefär 50 tusen år, men kommer att förlänga istiden med ungefär 20 tusen år (Blå kurva). Vid ett totalt utsläpp på 1 000 miljarder ton så förskjuts ingången till nästa istid till om ungefär 130 tusen år (Orange kurva). Vid ett totalt utsläpp på 5 000 miljarder ton är enligt modellen jorden utan istider åtminstone de närmaste 500 tusen åren (Röd kurva). Modellen tar inte hänsyn till återkopplingar från naturliga kolsänkor annat än havets temperatur.
Vad betyder då detta i praktiken. Totala utsläppen av kol i atmosfären sedan år 1750 överstiger 350 miljarder ton och ökar nu med nära 10 miljarder ton per år. Det är sannolikt fullt möjligt att nå utsläpp på 1 000 miljarder ton under närmaste århundradet om vi använder de tillgängliga fossila resurserna. Om vi ska klara tvågradersmålet bör dock utsläppen under detta sekel inte överstiga ungefär 300 miljarder ton, alltså totala utsläpp på 600 - 700 miljarder ton kol. De extrema 5 000 miljarderna ton kol kommer vi förhoppningsvis aldrig i närheten av. Det som rimligen kan ge upphov till utsläpp av den storleken är en ohejdad fossilbränsleanvändning så långt lagren räcker kombinerat med återkopplingar i form av stora utsläpp från permafrost, havens metanhydrater (metan klatrat) och andra liknande källor.
Svaret på frågan i rubriken är alltså: Ja, nästa istid kommer med stor sannolikhet. Man kan dock i sammanhanget reflektera över att påverkan på klimatet från några få generationer människor kring år 2000 kommer att sträcka sig längre in i framtiden än tiden som gått sedan den äldsta konsten.
1 Archer är även författare till bland annat böckerna Global Warming och The Long Thaw som vi tagit upp här på bloggen.
Om du tar ett steg tillbaka och gör en rimlighetsbedömning på det som skrivs i denna blogg. Menar du alltså på fullaste allvar att "några få generationer" genom koldioxidutsläpp skulle kunna påverka klimatet de närmaste 100-tusentals åren? Är det ens i närheten av att vara rimligt och inte en faktor 10, 100 eller 1000 fel?
SvaraRaderaNiklas: jag kan så mycket om detta, kan inte du berätta varför det är orimligt att några få generationer genom koldioxidutsläpp skulle kunna påverka klimatet de närmaste 100-tusentals åren?
SvaraRaderaEmma>> Kanske för att artikeln inte tar hänsyn till några som helst koldioxidsänkor eller återkopplingar?
SvaraRaderaDet är alltså en banal framställning av något mycket invecklat.
Precis som mycket annat inom klimatologin.
Patrik, Innan du svarar kanske du kan ta och läsa artikeln. Det blir så dumt annars.
SvaraRaderaSjälvklart har Archer och Ganopolski tagit hänsyn till kolsänkor. Det står uttryckligen i texten.
Patrik,
SvaraRaderaFör tydlighetens skull...
Carbon cycle models indicate that 25% of
CO2 from fossil fuel combustion will remain in the atmosphere for thousands of years, and 7% will
remain beyond one hundred thousand years (Archer, 2005).
Anders M>> Läste bara er artikel, men:
SvaraRadera"Modellen tar inte hänsyn till återkopplingar från naturliga kolsänkor annat än havets temperatur."
Stämmer inte det alltså?
Patrik: Hur får du din kursiverade text till detta som du skrev: "artikeln inte tar hänsyn till några som helst koldioxidsänkor eller återkopplingar".
SvaraRaderaVäldigt olika saker!
Det är återkopplingar av typen försämrat/förbättrat upptag i skogar pga temperatur och koldioxidvariationer som inte är med i modellen. Liksom det som påpekas i vår text och i artikeln: frigörelse av bundet kol från havsbottnar ody. Att de inte gör det är för att flera återkopplingar är dåligt kända som skogarnas respons (även om vi i det fallet kan veta att maximala storleken inte är så stor i sammanhanget.). Samtidigt ska man komma ihåg att utan tex. hänsyn till frigörelse från mark och liknande får man en försiktig beräkning av effekten på klimatet.
Jag skulle ta en sådan här studie med en stor nypa salt. Hur väl kan deras modell rekonstruera tidigare istidscykler, t ex övergången från 25K till 100K års periodicitet? Som det står mot slutet "...analogous to the poorly
SvaraRaderaunderstood amplifying role of CO2 during deglaciation". Vi har inte tillräckligt bra koll på de naturliga kolflödena för att kunna göra prognoser så här långt in i framtiden. Allt vi kan säga är att vår påverkan är av sådan storleksordning att den lär påverka cykeln på något sätt.
Lyckas vi avbryta nuvarande istid helt och hållet lär i alla fall framtida arkeologer få skaffa rejäl dykutrustning för att studera dagens kuststäder :-)
Thomas,
SvaraRaderaJa, det finns stora osäkerheter. Dock är att dagens koldioxid kommer att finnas kvar och påverka klimatet långt in i framtiden inte en av dem. Sedan är ju frågan om hur samspelet med den naturliga dynamiken blir.