Frozen Planet - klimatförändringsavsnittet

I sista avsnittet i BBCs serie "Frozen Planet" guidar David Attenborough oss kring klimatforskning och klimatförändring vid jordens poler. Det finns på SVTPlay fram till måndag 13/2. Sevärt! Länk: SVTPlay

Om trender för femtielfte gången

Ropen om "ingen global uppvärmning de senaste 10 (eller 15) åren" klingar igen, tex i det debattinlägg i GP som vi skrev om nyligen. På något vis ska detta föreställa ett argument mot att jorden värms upp på grund av att bl a förbränning av kol och olja har lett till en ökad växthuseffekt . Men det finns många andra faktorer som påverkar klimatet än växthusgaser, särskilt om vi tittar på kort sikt. Och när det gäller klimatet så är 10 eller 15 år kort sikt. Faktum är att det har förekommit andra perioder med förment  "avstannad uppvärmning", som följande figur visar. Trots att t ex hela perioden 1973-2011 kan delas in i kortare perioder med negativa trender så är den långsiktiga trenden uppåt!

Så kortare perioder med negativa trender säger egentligen ingenting.

Här är satellitmätningar från UAH (University of Alabama in Huntsville) med en långsiktig trend med startåret 1978 (0.14 grader/decennium), och kortsiktigare trender med startåren 1996, 1997, 1998 (ett starkt El Nino-år), 1999, 2000 och 2001. Samtliga slutar 2012. De kortsiktiga trenderna varierar mycket beroende på startåret. Trenden från 1998 är t ex mindre än den långsiktiga (0.05 grader/decennium), medan trenden från 1999 är något större (0.17 grader/decennium). Alla trender är dock positiva.

Här är motsvarande trender för termometermätningar från NASA GISS. Här ser vi ett liknande mönster.

Hos satellitmätningarna från RSS (Remote Sensing Systems) kan vi rent av hitta ett par negativa trender:

Samma sak hos termometermätningar i serien HADCRUT3 (från Met Office Hadley Centre och Climatic Research Unit vid East Anglia-universitetet):

 Så om trenden de senaste 10 till 15 åren är uppåt, platt eller nedåt beror mycket på vilket startår och vilken temperaturserie man väljer.

Här är förresten en tidigare 16-årsperiod med negativ trend från UAH (-0.012 grader/decennium). Likt förbaskat fortsatte den globala uppvärmningen.

Så här ser atmosfärens koldioxidhalt ut under den senaste perioden (mätningar från Manua Loa-observatoriet). Den går stadigt uppåt. Om allt bara berodde på den, så skulle det bli stadigt varmare.

Så vad är det som har påverkat klimatet utöver växthusgaser den senaste perioden? En faktor är solens aktivitet, som har varierat såhär enligt PMOD:

Solaktiviteten har alltså befunnit sig i ett minimum som dessutom har varit ovanligt låg de senaste 4-5 åren, och den har precis börjat gå upp igen.

Dessutom har vi ENSO (El Nino Southern Oscillation). Vi befinner oss nu i en La Nina-period, vilket inverkar negativt på den globala temperaturen. Runt 1998 däremot hade vi en riktig super-El Nino som gjorde att den globala temperaturen tillfälligt sköt i höjden.

Bilden kommer från NASA GISS.

Hade det inte varit för ökningen av växthusgaser så borde det alltså ha blivit betydligt kallare. Och när solaktiviteten fortsätter går upp och nästa El Nino kommer så lär det snabbt bli varmare igen.

Under perioder på 10 - 15 år kan alltså cykliska faktorer som solens aktivitet och ENSO tillfälligtvis ta ut effekten av ökningen av växthusgaser, om man väljer intervall som ligger lämpligt i cyklerna. På samma sätt kan de också  tillfälligtvis bygga på den effekten. UAH-trenden för 1984 till 1999 är t ex 0,25 grader/decennium, och för RSS är den 0,30 grader/decennium!

Därför ekar ropen om "ingen uppvärmning" så tomt.

Stockholmsinitiativet förvillar om klimatkänsligheten

Uppdatering 2012-02-04: se nedan

r
Så är Stockholmsinitiativet igång igen, den här gången i ett debattinlägg i Göteborgsposten. Inlägget är en uppföljning av ett tidigare inlägg av Christian Azar och Henning Rodhe.

Vi har tidigare skrivit om klimatkänsligheten, som ofta anges som hur mycket jorden värms vid en fördubbling av atmosfärens koldioxidhalt. Klimatkänsligheten är dock inte begränsad till koldioxid utan gäller även för andra faktorer som t ex förändringar i solinstrålningen (man går då efter förändringen i effekt). Bilden till vänster (från vår tidigare artikel, tagen från sajten Skeptikal Science) visar fördelning och område för klimatkänsligheten baserat på olika evidens. Cirkeln anger mest troliga värdet. De tunna färgade linjerna indikerar mycket troliga värden (sannolikhet mer än 90%). De tjockare färgade linjerna indikerar troliga värden (sannolikhet mer än 66%). Streckade linjer indikerar att ingen robust övre gräns finns. IPCCs angivna troliga området (2 till 4,5°C) och mest troliga värdet (3°C) är indikerade med den vertikala grå kolumnen respektive svarta linjen.

Så här skriver Stockholmsinitiativet i GP om klimatkänsligheten. Stycket bör läsas med skeptiska ögon: Stockholmsinitiativet har en lång och föga ärorik historia av att sprida felaktigheter.

"Den grundläggande vetenskapliga frågan, Columbi ägg, är vilken känslighet klimatsystemet har vid en fördubbling av mängden CO2. Azar och Rodhe konstaterar att kunskapen eller förståelsen av detta inte förändrats de senaste trettio åren trots att enorma resurser gått till klimatrelaterad forskning, uppskattningarna ligger kvar kring intervallet 2-4,5°C. Det faktum att spannet av osäkerhet inte minskat på trettio år borde göra att en klocka ringer hos varje människa med intresse för naturvetenskap. Letar vi verkligen på rätt plats? Att flera vetenskapliga arbeten sedan 2007 visat på att klimatkänsligheten är mycket låg vid en fördubbling av halten CO2 kunde vara värt att nämnas, samtidigt som ingen studie eller mätning kunnat bekräfta eller precisera de nu trettio år gamla teorierna. Oenigheten bland forskare har ökat, inte minskat. Faktum är att jorden har inte blivit märkbart varmare under de senaste tio-femton åren."

För att undersöka Stockholmsinitiativets påstående om avsaknaden av stöd för "de trettio år gamla teorierna" gjorde jag en sökning i Google Scholar. Här är några exempel på artiklar efter 2007 som kommer fram till en klimatkänslighet som inte är "mycket låg".

Mark Pagani, Zhonghui Liu, Jonathan LaRiviere & Ana Christina Ravelo.
High Earth-system climate sensitivity determined from Pliocene carbon dioxide concentrations.
Nature Geoscience 3, 27 - 30 (2010).

Andreas Schmittner Nathan M. Urban, Jeremy D. Shakun, Natalie M. Mahowald, Peter U. Clark, Patrick J. Bartlein, Alan C. Mix, Antoni Rosell-Melé. Climate Sensitivity Estimated from Temperature Reconstructions of the Last Glacial Maximum. Science 9 December 2011:
Vol. 334 no. 6061 pp. 1385-1388.

Peter Köhler Richard Bintanja, Hubertus Fischer, Fortunat Joos, Reto Knuttie, Gerrit Lohmanna, Valérie Masson-Delmottef. What caused Earth's temperature variations during the last 800,000 years? Data-based evidence on radiative forcing and constraints on climate sensitivity.
Quaternary Science Reviews, Volume 29, Issues 1–2, January 2010, Pages 129–145.

Sajten AGW Observer listar fler artiklar, både tidigare och senare än 2007.

Tänka sig!

Vi avslutar med de här figurerna från IPCCs fjärde rapport (AR4), som visar forskningsläget om klimatkänsligheten innan 2007.

Uppdatering 2012-02-04: Azar och Rodhe svarar i GP: Riskabelt att anta en för låg klimatkänslighet. Här är ett utdrag:

Klimatkänsligheten skulle kunna vara lägre än två grader per koldioxidfördubbling. Men den skulle också kunna vara högre än 4,5 grader. Det handlar alltså om att fatta beslut under osäkerhet, där situationen kan vara både värre eller bättre än vad vi tror. Det vore väldigt riskabelt att i ett sådant läge anta att klimatkänsligheten är väldigt låg (nära en grad), när så mycket tyder på att den är betydligt högre.

Öppen tråd 7

För saker som inte passar på andra trådar. (I övrigt gäller dock fortfarande vår modereringspolicy.)

2011 var det varmaste La Nina-året hittills enligt WMO  

Handbok för att avslöja myter

Hur avslöjar man effektivast falsk information? Det är ämnet för den utmärkta lilla skriften The Debunking Handbook av John Cook som ligger bakom sajten Skeptical Science, och kognitionsforskaren Stephan Lewandowsky. Man skulle kunna tro att det bara handlar om att ge korrekt information, men så enkelt är det tyvärr inte. Boken utgår från psykologisk forskning som visar på svårigheterna att med att få människor att ge upp felaktiga föreställningar. Den tar upp tre olika sätt som ett mytavslöjningsförsök kan slå fel, och hur man kan förebygga dessa:

•  För att avslöja en myt som måste man nämna myten. Men det finns en risk med detta: genom att läsaren blir bekant med myten kan han/hon efter ett tag glömma bort att det var en myt och i stället börja tro att det var sant. Om t ex (rent hypotetiskt) kvällstidningarna har löpsedlar som lyder "Kungen gick inte på strippklubb", så kommer efter en viss tid en del läsare att tro att kungen faktiskt besökt den typen av inrättning. Därför är det viktigt att lyfta fram den korrekta informationen, och att ge den falska informationen mindre utrymme. Jag försökte själv följa den regeln i mitt inlägg "S Fred Singer och den globala uppvärmningen", där jag ägnar det mesta utrymmet med att redogöra för vad olika mätserier faktiskt visar, och endast på slutet ger Singers felaktigheter utrymme. Tyvärr har jag nog inte gjort så i alla mina inlägg.

• Myterna är i regel enkla, och om man ställer en enkel myt mot en lång och krånglig sanning, så vinner myten. Därför bör man hålla det enkelt.  Det är bättre med tre motargument än med tolv. Använd gärna grafik för att illustrera dina poänger (Ett exempel är graferna med trendlinjer i mitt Singer-inlägg).

•  Om en person av t ex ideologiska skäl tror på en myt och man försöker avslöja myten, så kan resultatet bli att personen i stället  stärks i sin tro på myten. När personen känner att myten är hotad så kan han/hon anstränga sig för att hitta försvar för myten och därigenom stärks han/hon i sin övertygelse. Därför är det svårt att nå fram till någon som har en mycket stark ideologisk övertygelse. Någon som t ex anser att skatter är slaveri kommer inte i första taget att acceptera fakta som kan motivera en koldioxidskatt. Satsa hellre på dem som inte har intagit så låsta positioner. Försök också hitta sätt att framställa saken på som rimmar bättre med personens världsbild.

Om man lyckas övervinna dessa svårigheter, vilket är då bästa sättet att avslöja en myt? Det räcker inte att visa att myten är fel: det gäller också att ersätta den med en alternativ förklaring. I det hypotetiska exemplet med kungen ovan, så kan det t ex handla om vad kungen gjorde i stället för att gå på strippklubb, och/eller förklara vem som ligger bakom det falska ryktet och vilka motiv denne har. Jag försöker i viss mån göra det i mitt Singer-inlägg när jag beskriver Singers bakgrund, och också när jag ger korrekta data.

En eftertanke slår mig. Framgångsrika förvillare arbetar också enligt de här principerna, men från andra hållet. De arbetar med enkla och lättbegripliga (men felaktiga) budskap som upprepas ihärdigt så att de blir bekanta, och de förstår att spela på åhörarnas ideologiska strängar.

NCSE breddar sin verksamhet

NCSE (National Center for Science Education) är en amerikansk organisation som länge arbetat för bra vetenskapsundervisning i amerikanska skolor. Tidigare har fokus främst legat på att få skolor att hålla sig till vetenskaplig kunskap vad gäller livets utveckling. Här har man dokumenterat hur kreationister bytt taktik och stöpt om den gamla formen av kreationism till det som kallas "intelligent design". Genom sitt enträgna arbete har NCSE hjälpt till att vinna domstolsfall mot kristna grupper som försökt smyga in kreationism på schemat i biologiundervisningen, trots att det vetenskapliga stödet för kreationism är ungefär lika bra som det vetenskapliga stödet för astrologi.

Nu har NCSE startat ett nytt initiativ och meddelat att man breddar sitt fokus till att även inkludera klimatvetenskap. Klimatförnekare har en otäckt stor påverkan inom amerikansk politik och detta gör sig gällande även inom skolväsendet. Vill USA fortsätta att vara världens främsta vetenskapsnation går det förstås inte att ha det på det sättet i längden. Här nedanför kan ni se en informationsvideo från organisationen.

Klimatskeptikerns FAQ

Det finns vissa frågor som återkommer, gång på gång, i vårt kommentatorsutrymme. Ofta är kommentatorerna anonyma, och ofta får man en känsla av att de tror sig ha satt fingret på en klimatvetenskapens svaga punkt. Att vi många gånger tidigare besvarat frågan tycks inte hjälpa, och kanske är det inte så konstigt, då vår blogg blivit ganska vildvuxen och inte alldeles lättnavigerad. Av detta skäl kanske det kan vara till någon nytta att samla några av de allra vanligaste frågorna av detta slag på ett och samma ställe, som ett slags "klimatskeptikerns FAQ", tillsammans med korta svar och länkar till några av våra tidigare inlägg som behandlar respektive fråga mer ingående. Håll till godo!

Fråga 1. Varför fortsätter ni att prata om global uppvärmning trots att den har avstannat sedan 1995/1998/2003/whatever?

Svar. 00-talet är det klart varmaste decenniet sedan mätningarna startade. Däremot finns en såpass stor vädervariation överlagrad som ett slags brus på den obevekliga trenden, att ett enskilt år nästan lika ofta är kallare än det föregående, som varmare. Om vi betraktar tillräckligt korta tidsperioder, nedåt ett decennium eller så, blir det svårt att detektera trenden. Men den finns där, om vi höjer blicken en smula. Nyligen uppmärksammade vi en lättsam illustration till fenomenet:

• En man och hans hund eller trend och variation

Ännu mer slående är följande illustration:

• Hur realister och "skeptiker" ser på den globala uppvärmningen

Ytterligare en rad av våra inlägg behandlar senare års temperaturutveckling, exempelvis följande:

• Trendigt värre
  
• 2010 leder temperaturligan
  
• Open Mind: Hur snabbt värms Jorden?
  
• NOAA presenterar 10 indikationer på global uppvärmning
  
• Temperaturtrender: Tagning tio
  
• Den globala uppvärmningen har fortfarande inte avstannat

Fråga 2. Varför vägrar ni inse att den faktor som mer än något annat styr vårt klimat är solen?

Svar. Att solen är av avgörande betydelse för vårt klimat är självklart - utan solstrålning skulle jordens yttemperatur rasa ned till inte långt över absoluta nollpunkten. Därmed är inte sagt att det är i första hand är solen som ligger bakom de förändringar i klimatet vi idag ser. Den danske forskaren Henrik Svensmark har teorier om hur variationer i solaktivitet via avskärmning av kosmisk strålning påverkar klimatet, men faktum är att dessa inte förmår förklara senare tids uppvärmning - tvärtemot den upphaussade bild som ges i delar av bloggosfären. En nyktrare syn på solens inverkan och på Svensmarks arbete ger vi i följande bloggposter:

• Strålande nyheter
  
• Kosmiska strålar, moln och global uppvärmning
  
• Första riktiga resultaten från CLOUD-experimentet ute
  
• Solen och temperaturer i Europa

Även om det idag är växthusgaskoncentrationerna i atmosfären som i första hand driver de pågående klimatförändringarna har variationer i infallande solstrålning genom jordens historia haft stor betydelse, bl.a. via de variationer i jordens bana kring solen som kallas Milankovichcykler, och via solens mycket långsamt (på tidsskalan hundratals miljoner år) tilltagande effektutveckling:

• Istiderna och jordens vingliga dans kring solen
  
• Faint sun paradox

Fråga 3. Känner ni verkligen inte till att temperaturuppgången, historiskt sett, alltid kommit före koldioxiduppgången?

Svar. Koldioxidhalt och temperatur har följt varandra nära i de gångna årmiljonernas istidscykler, men det är alldeles riktigt att när en istid gått över i interglacial så är det temperaturhöjningen som kommit igång först, och koldioxiden lite senare. Orsakssambandet går dock åt båda håll, och när väl ökningen kommer igång förstärker koldioxidhalt och temperatur varandra i en ömsesidig spiral. Denna spiral kan startas av temperaturen (så som fallet var under istidscyklerna till följd av variationer i infallande solstrålning) eller av koldioxiden (så som fallet är i dagens klimatförändringar, i första hand till följd av vår fossilbränsleförbränning). För en närmare förklaring, se

• Om istider, klimatförändringar och återkopplingar

Ytterligare fördjupning ges bl.a. här:

• Istiderna och jordens vingliga dans kring solen
  
• AGU 2009: "Den största reglerratten"

Fråga 4. Varför all denna oro över koldioxidhaltens ökning i atmosfären när dess växthuseffekt ändå är mättad?

Svar. Att växthuseffekten skulle vara mättad är helt enkelt inte sant. Ökad koldioxidhalt ger ökad växthuseffekt, och något tak för detta finns snart sagt inte. Vi förklarar saken här:

• Satureringar, logaritmer och verkligheten

Man skulle önska att det felaktiga mättnadspåståendet mönstrades ut ur klimatdebatten, men så tycks ännu inte ha skett:

• Stockholmsinitiativets sofistikerade argumentation

Fråga 5. Är det inte lite märkligt att ni håller fast vid IPCC:s mycket höga värden på koldioxidens klimatkänslighet, trots att dessa bygger på hypotetiska återkopplingseffekter och trots att ny forskning pekar på att klimatkänsligheten är lägre?

Svar. Klimatkänsligheten definieras som den temperaturökning som blir resultatet av fördubblad koldioxidhalt. På grund av klimatsystemets stora komplexitet är det exakta värdet inte känt, men IPCC anger 2 till 4,5 grader som ett trolighetsintervall. Detta baseras på det samlade vetenskapliga kunskapsläget i form av en lång rad olika forskningsstudier och metoder för skattning av klimatkänsligheten. Det finns också enskilda studier som tyder på värden över eller under IPCC:s intervall, men även dessa tar IPCC hänsyn till i sina sammanvägda bedömningar. Att (som på en del håll i bloggosfären) enbart fokusera på de studier som avviker genom att peka mot extremt låga värden, ger en skev bild av kunskapsläget och kan inte anses seriöst. Vår noggrannaste genomgång av vad som ligger till grund för klimatvetenskapens skattningar av klimatkänsligheten är en översättning från SkepticalScience:

• En detaljerad genomgång av klimatkänslighet

Se även

• Om istider, klimatförändringar och återkopplingar

Som framgår av den senare av dessa bloggposter spelar klimatsystemets återkopplingseffekter en nyckelroll för hur stor klimatkänsligheten blir. Men även om styrkan i återkopplingarna inte är exakt känd så är det fel att kalla dessa "hypotetiska". Mer om återkopplingar skriver vi bland annat här:

• Vågar du åka bil? Om positiva återkopplingar
  
• Koldioxidens återkoppling och Stockholmsinitiativets inkonsekvens
• En kort introduktion till debatten om vattenånga

Fråga 6. Men visst är det väl mest bara skönt om klimatet blir lite varmare?

Svar. Just här i det kalla Norden kan man möjligen hävda att klimatförändringarna blir av godo, åtminstone i ett kort tidsperspektiv. Den som glömmer allt vad globala frågor och enbart intresserar sig för vad som händer här hemma kan t.ex. kika på detta:

• Stockholm och klimatförändringarna

Det är emellertid troligt att den som tror att Sverige klarar sig bra i en värld av långt gången global uppvärmning bedrar sig, ty det lär bli en värld av social oro och instabilitet, och hundratals miljoner klimatflyktingar. Havsytan höjs på ett sätt som sätter hela önationer och enorma andra landområden under vatten, temperaturen i tropikerna ökar på ett sätt som gör det allt svårare att driva jordbruk eller ens bo där, regnskogar riskerar slås ut och biodiversiteten drabbas katastrofalt. Som en sammanfattning av vad som riskerar hända vid olika temperaturökningar har vi lånat National Geographics dramatisering:

• National Geographic: 6 degrees

För den som önskar en stramare framställning rekommenderas t.ex. den så kallade Köpenhamnsdiagnosen, som vi sammanfattar här:

• Köpenhamnsdiagnosen

Vilket enskilt problem som blir allra svårast är inte lätt att svara på, men det vi fördjupat oss mest i är havsytenivåhöjningen, exempelvis här:

• Nor any drop to drink
  
• Om IPCC och havsnivåer – stiger vattnet oss över huvudet?

Vi bör heller inte glömma bort att uppvärmningen inte är det enda problemet med en ökad atmosfärisk koldioxidhalt. Även den försurning av havet som blir följden riskerar att få katastrofala konsekvenser:

• Det andra koldioxidproblemet

Fråga 7. Jamen bevisade inte Climategate-affären att klimatforskning bara är bluff och båg?

Svar. Usch, det här är nästan den tjatigaste av alla frågor. Svaret är i alla fall nej. Utredning efter utredning har visat att de stulna ebreven inte ger grund för misstanke om något som ens gränsar till vetenskaplig oredlighet. Här är vårt senaste försök till sammanställning:

• Svenska Dagbladet förtalar klimatforskare - igen

Mer behöver inte sägas, men här, ändå, är ytterligare ett par påpekanden vi sett oss nödsakade att göra om saken de senaste åren:

• Climategate – Phil Jones och CRU friade, igen
  
• "Climategate" - CRU friade ännu en gång

Tilläggas kan också att den nyare händelse som från vissa håll lanserats som "Climategate 2.0" är precis lika substanslös i sina anklagelser:

• Climategate - Återkomsten

* * *

För en betydligt längre och fullständigare lista över liknande invändningar mot klimatvetenskapens resultat om en pågående antropogen global uppvärmning, samt svar på dessa, se gärna SkepticalScience.