26 apr. 2016

Stora Barriärrevet riktigt illa ute


Den här kartan (från Terry Hughes, ARC Center of Excellence for Coral Reef Studies vid James Cook University, Australien), visar det akuta läget för Stora Barriärrevet. Korallreven har drabbats av blekning pga de ovanligt höga temperaturerna under den nu pågående El Ninon, som kommer ovanpå den långsiktiga uppvärmningen. För de nordliga reven kan man verkligen tala om en katastrof.

Läs mer i Science och på Climate Central.

Samtidigt rapporterar NOAA att mars månad hade den högsta globala månadsanomalin (för någon månad) som de någonsin har uppmätt. Det var också remperaturrekord för havsytan.

Map: Land and ocean temperature departure from average for March 2016,

19 apr. 2016

Allt mindre havsis


Den 24 mars nådde den Arktiska havsisen årets största utbredning på 14,52 miljoner kvadratkilometer. Det är den minsta utbredningen som uppmätts. Årets maximum var just under fjolårets. Den lilla skillnaden tillsammans med det sena maximumet i år ledde till att medelutbredningen under mars var det näst lägsta som uppmätts.


Hur är det då med den globala havsisen? I samband med nyheter om Arktis minskande is brukar det från vissa håll påminnas om den "växande" Antarktiska isen. Det kan därför vara intressant att sammanställa utvecklingen av den globala maximiutbredningen, som inträffar i början av november, och minimi-utbredningen, som inträffar i februari. Resultatet syns nedan.

Slutsatsen är uppenbar. Jordens havsis minskar.


17 apr. 2016

Global temperatur för mars 2016

Så var det dags att titta på den globala medeltemperaturen för mars månad, eller mer exakt temperaturanomalin*. Först har vi UAH, som beräknar temperaturen från satellitmätningar. Där ser vi att anomalin för mars har gått ned med en tiondel jämfört med februari. Mars 2016 blir därmed delad tvåa, tillsammans med februari 1998. Det är därmed också den varmaste mars sedan mätningarna började.
BIldkälla: UAH/Roy Spencers blogg

Enligt markmätningarna från NASA GISS så hamnar också mars något under feburari. Mars 2016 blir därmed den enskilda månaden med näst högst anomali. Februari och mars 2016 ligger rejält över alla tidigare månader, och det senaste halvåret har varit extraordinärt!

Bildkälla: WoodForTrees.org, data från NASA GISS
Och här kan vi se hur värmen är fördelad globalt (NASA).
Bildkälla: NASA GISS

Här kommer en graf från Japans Meteorologiska Byrå (JMA). Den visar temperaturer för mars månad för olika år, och även här ser vi att mars 2016 är något utöver det vanliga. Enligt JMA hade mars samma anomali som februari.

Att det är så varmt nu beror framför allt på två faktorer: den långsiktiga globala uppvärmningen, och en kraftig El Nino. Men hur står sig innevarande El Nino mot tidigare episoder? Det visar den här grafen från NOAA, med de sju tidigare starkaste El Nino-episoderna. Den nuvarande (2015-16) visas med en svart kurva. Den är alltså något svagare än 1997-1998 och 1982-83.

Bildkälla: NOAA

Rekordvärmen har konsekvenser.  Från Australien rapporteras om omfattande korallblekningar vid Stora Barriärrrevet. De beskrivs som "de värsta vi har någonsin sett". De nordliga delarna av barriärrevet är värst drabbade. Korallblekningar inträffar när vattnet blir för varmt, vilket får korallerna (som är nässeldjur, släkt med sjöanemoner och maneter) att spotta ut de symbiotiska alger som är nödvändiga för deras överlevnad.
Bildkälla: XL Catlin Seaview Survey
På motsatta sidan jorden så har den grönländska smältsäsongen börjat ovanligt tidigt. Så här stor avsmältning har aldrig tidigare uppmätt i april - det brukar normalt ske i slutet av maj, och i undantagsfall i början av maj.
Bildkälla: PolarPortal, Danmarks meteorologiska institut.
Det sägs finnas en kinesisk förbannelse som lyder "Må du leva i intressanta tider"**. Det är precis vad vi gör nu, tyvärr. Och det är vårt eget fel.

Se också: AB, DN,

*Temperaturanomali: avvikelse från den genomsnittliga globala medeltemperaturen för en given referensperiod (i det här fallet för en viss månad).
** Uttryckets äkthet är dock omtvistad.

15 apr. 2016

Oljegigantens VD lättad, äntligen försent att göra något åt den globala uppvärmningen.

"Vi undvek verkligen en kula där!" sade Exxons VD vid presskonferensen. Presskonferensen som kallats till eftersom det äntligen är för sent att göra något åt klimatförändringarna.

Den gråspräckliga 67-åringen förklarade hur lättad han var efter att han under de senaste årtiondena oroat sig för att folk skulle kräva åtgärder som till exempel utsläppsbegränsningar för att bromsa den globala uppvärmningen. Men nu när det redan är för sent för att nå målen kan industrin köra på som vanligt.



Frack Svensson berättade vidare att han varit orolig när milstolpar som en grads temperaturökning och 400 ppm koldioxid i atmosfären sprängts men att han snart förstått att folk gärna pratar om krafttag och åtgärder men att ingen var bered att göra något åt saken.
"Allas uppgivenhet är verkligen det bästa som hänt oss."
Frack Svensson avslutade sedan med att tacka alla för att hopplöshetens gräns var nådd och det blivit för sent för att göra något åt uppvärmningen.



Hela intervjun går att läsa hos the Onion.

27 mars 2016

Om den globala havsnivån under 2500 års historia och i framtiden

I en ny studie av forskare från USA, Tyskland, Singapore och Storbrittanien har man gjort en rekonstruktion av den globala havsnivån upp till 2500 år tillbaka, genom att sammanställa ett antal regionala rekonstruktioner. Man kom fram till att havsnivå, precis som temperaturen, visserligen har varierat en del under tidsperioden, men att det senaste seklet sticker ut med en ovanligt snabb stigning. Den här figuren sammanfattar resultaten.
I panel A ser vi själva rekonstruktionen. I panel C visas två globala tempreraturrekonstruktioner. Utifrån de statistiska sambanden mellan temperaturrekonstruktionerna i C och havsnivårekonstruktionen i A har man sedan skapat två semiempiriska modeller för att uppskatta havsnivån.  Dessa visas i panel D (gult och grönt, jämfört med rekonstruktionen i svart). I panel B visas dels skattningar (med osäkerhetsintervall) för själva rekonstruktionen (H) och dels för vad havsnivån enligt modellerna skulle ha varit utan någon antropogen global uppvärmning (scenario 1 som står för en viss avkylning och scenario 2 som står för stabila temperaturer).
De sista panelerna E och F visar hur modellerna förutser den framtida höjningen av havsnivån (fram till 2100), baserat på tre stycken så kallade Representative Concentration Pathways (RCP). Det är  det pessimistiska RCP8.5 som står för fortsatt ökade koldioxidutsläpp (business as usual), RCP4.5 som står för att utsläppen stiger till runt 2040 och sedan börjar minska, och det väldigt optimistiska RCP2.6 som står för att utsläppen stiger till runt 2020 och sedan börjar minska. För RCP8.5 är medianvärdet 76 cm, men det finns en viss risk att håvsnivån stiger en bit över en meter. Medianvärdena för 4.5 och 2.6 är 51 och 38 centimeter.
Studien sträcker sig till år 2100, men havsnivånhöjningen kommer knappast att avstanna då. Den kommer troligen att pågå i hundratals eller tusentals år allteftersom haven fortsätter att suga upp värme och expandera, och landisarna fortsätter att smälta. Hur mycket havsnivån kommer att stiga avgörs av hur mycket fossila bränslen vi kommer att bränna upp. 

Referenser
R.E. Kopp, A.C. Kemp, K. Bittermann, B.P. Horton, J.P. Donnelly, W.R. Gehrels, C.C. Hay, J.X. Mitrovica, E.D. Morrow, and S. Rahmstorf, "Temperature-driven global sea-level variability in the Common Era", Proceedings of the National Academy of Sciences, vol. 113, pp. E1434-E1441, 2016.

25 mars 2016

Harmagedon för 252 miljoner år sedan

Det var varken Al Gore eller James Hansen som först fick mig att uppmärksamma klimathotet: det var paleontologen Michael Benton och hans andlöst spännande bok When life nearly died: the greatest mass extinction of all time. Boken handlar om massutdöendet vid slutet av Perm-perioden för c:a  252 miljoner år sedan, när 96% av alla marina arter och 70% av alla landlevande arter dog ut. Lyckligtvis klarade sig den art av däggdjursliknande reptil som ledde fram till däggdjuren. Där finns en del kusliga paralleller med de nu pågående klimatförändringarna: koldioxid spelade en viktig roll. Jag hittade nyligen den här videon från Discovery Channel som handlar om utdöendet och dess orsaker, och där Michael Benton medverkar.


Dokumentären ger naturligtvis en något förenklad bild av forskningsläget. Teorin att utdöendet utlöstes av enorm vulkanisk aktivitet i Sibirien (vilket hävdas i dokumentären) har dock starkt stöd av nya forskningsresultat. Denna vulkaniska aktivitet pågick sannolikt under 100,000-tals år, och den totala volymen magma som släpptes ut beräknas ha räckt till för att täcka en yta så stor som USA med ett kilometer-tjockt magmatäcke. Detta ledde till en global ekologisk förödelse som närmast för tankarna till  Cormac McCarthys roman The Road.

21 mars 2016

Jerry Mitrovica och smältande glaciärers fingeravtryck

Tidskriften Nautilus gjorde nyligen ett trevligt reportage om geofysikern Jerry Mitrovica och hans forskning som på senaste tiden kommit att handla mycket om gravitationskraften från stora istäcken. Det är alltid lite uppiggande när resultatet av en begivenhet går tvärt emot vad intuitionen säger. Vad skulle till exempel hända med havsnivån runt Sverige om Grönlands istäcke kollapsade i morgon? Jo, den skulle sjunka! Tre saker händer:
  1. Smältvatten rinner ner i havet, så att vattenvolymen ökar.
  2. Gravitationskraften från istäcket minskar. Det gör att havsvattnet rör sig bort från isen.
  3. Landmassan under istäcket höjs när trycket ovanifrån lättar.
Det sammanlagda resultatet blir alltså att havsnivån sjunker i närheten av det smältande istäcket. För att se en havsnivåhöjning måste man förflytta sig så långt som 2000 km bort! På södra halvklotet stiger i stället havsytan 30 procent mer än det globala genomsnittet. Om hela Grönlands istäcke smälte i morgon skulle havsnivån runt Grönlands kust sjunka med mer än 100 meter!

Regional havsnivåhöjning mellan 1950 och 2000.
Church et al. 2004
Varje istäcke lämnar sitt speciella fingeravtryck när det smälter, i form av den geografiska distributionen av havsnivåhöjningen. Genom att observera de lokala förändringarna i havsnivå runt jorden kan vi få ett hum om hur mycket av smältvattnet som kommer från Grönland, hur mycket som kommer från Antarktis och hur mycket som kommer från bergsglaciärer.

En annan spännande effekt är påverkan på jordens rotation. Under den senaste istiden var jorden en smula tillplattad på grund av de massiva isarna vid polerna. Lite som om någon höll jorden mellan tummen och pekfingret så att den trycktes ihop. Efter att stora delar av dessa isar försvann började jorden långsamt anta en mer sfärisk form. Detta snabbade upp jordens rotation, precis som när en isprinsessa drar in sina armar för att göra en piruett. Under 1900-talet hände något nytt. Bergsglaciärer runt om i världen började smälta och mer vatten drog sig mot ekvatorn vilket tvärt om saktade ner jorden en aning. Isprinsessan sköt ut armarna från kroppen en liten bit igen.

Detta leder till ett tjusigt bevis för att havsnivån inte steg nämnvärt under de senaste par tusen åren före den industriella revolutionen och att dagens havsnivåhöjning är en anomali, ett resultat av den moderna tidens globala uppvärmning. Såhär: I gamla Babylon var man duktig på att förutse solförmörkelser, och när de väl ägde rum antecknade man dem noggrant på lertavlor. På samma sätt fanns skickliga astronomer i gamla Kina och på andra ställen som också dokumenterade solförmörkelser. Detta kan man jämföra med datorsimuleringar som med stor precision räknar ut när dessa solförmörkelser inträffade. Då upptäcker man en tidsförskjutning mellan de gamla babyloniska lertavlorna och datorsimuleringarna. Detta är en effekt av att jordens rotation har saktat ner. Det finns flera faktorer som påverkar jordens rotation: Varje gång tidvatten slår mot en strandkant skingras lite energi som bidrar till en liten uppbromsning. Sen har vi något som geologerna kallar "core-mantle coupling" vilket har att göra med samspelet mellan jordens kärna och mantel. Även detta leder till att rotationen bromsas ner. Slutligen har vi istidseffekten som nämndes ovanför. (Jorden håller på att anta en mer sfärisk form - en väldigt långsam process.) Om man lägger samman dessa tre effekter får man fram precis den lilla tidsperiod som skiljer lertavlorna och datorsimuleringarna åt!

Jerry Mitrovica, 2014
Men nu kommer vi till sylten i hallongrottan: Jag nämnde ju ovanför att det tillkommit en uppbromsande kraft under de senaste 100 åren, då smältvatten från glaciärer rinner ut i havet. Det bidrar till att mer massa kommer längre bort från jordens rotationsaxel. Om inlandsisar och glaciärer hade smält under de senaste tusentals åren i samma takt som de gör idag, då betyder det att denna inbromsande effekt hade funnits i flera tusen år. I så fall hade vi inte längre kunnat matcha ihop lertavlorna med datorsimuleringarna.

Jag rekommenderar varmt det här intressanta föredraget med Jerry Mitrovica från 2014: "Taking the Fingerprints of Global Sea Level Rise". Den som har bråttom kan gärna spola fram lite i början och avnjuta videon från 10:55 ungefär.

Läs tidigare blogginlägg om havsnivåhöjning här.

Källa (bild):
Church, John A., et al. "Estimates of the regional distribution of sea level rise over the 1950-2000 period." Journal of Climate 17.13 (2004): 2609-2625.