12 feb. 2016

Europas klimat under den sen-antika lilla istiden

Historikern Fredrik Charpentier Ljungqvist är medförfattare till två spännande artiklar som publicerats nu i februari. Den första artikeln är ett tvärvetenskapligt arbete som handlar om klimat och historia under 500- och 600-talen i Europa och Centralasien. Det var en dramatisk tid då den Justianiska pesten drabbade medelhavsområdet och dödade miljontals människor - den orsakades av samma bakterie, Yersinia Pestis, som den medeltida Digerdöden - och då de slaviska, arabiska och turkiska folkgrupperna expanderade. Artikeln visar att detta sammanföll med en väldigt kall och troligen också torr period i Europa och Centralasien som författarna döper till den sen-antika lilla istiden (Late Antique Little Ice Age). Under denna period var jordbruket och boskapskötseln hårt pressade.

Man har använt trädringar från lärkträd från två höglänta områden: Altai i Centralasien och Alperna i Europa. Man har på så sätt rekonstruerat sommartemperaturer ända tillbaka till andra respektive första århundradet för dessa två regioner. Figuren här nedan visar hur det såg ut enligt dessa rekonstruktioner. Den sen-antika lilla istiden är markerad med "LAILA". Man kan också urskilja den romerska värmeperioden, den varma medeltida klimatanomalin, den lilla istiden, samt de senaste decenniernas historiskt unika värme.  
 Längst ned i figuren ser vi också större vulkanutbrott (staplar) samt solinstrålning (ljusgrå kurva). Den sen-antika lilla istiden sammanföll med flera stora vulkanutbrott, och dessa bör ha haft en avkylande effekt. Solinstrålningen avtar också under perioden. för att sedan gå upp igen under 800-talet.

Medan den första artikeln fokuserar på en viss period och dess klimatologiska och historiska skeenden och bygger på data från två avgränsade regioner, så tar den andra artikeln ett större grepp och täcker hela Europa. Den jämför även  de rekonstruerade temperaturerna med körningar av klimatmodeller. Men den skriver vi om i ett kommande inlägg.

Referenser:
Ulf Büntgen, Vladimir S. Myglan, Fredrik Charpentier Ljungqvist, Michael McCormick, Nicola Di Cosmo, Michael Sigl, Johann Jungclaus, Sebastian Wagner,  Paul J. Krusic, Jan Esper, Jed O. Kaplan, Michiel A. C. de Vaan, Jürg Luterbacher, Lukas Wacker, Willy Tegel & Alexander V. Kirdyanov.
Cooling and societal change during the Late Antique Little Ice Age from 536 to around 660 AD
Nature Geoscience (2016) doi:10.1038/ngeo2652

9 feb. 2016

Om tyska klimatforskares förhållande till media och deras oro att bli feltolkade

En artikel av mediaforskaren Senja Post om tyska klimatforskares attityder till att framträda i media har fått en hel del uppmärksamhet från olika klimatförvillande organisationer och bloggar. Som vanligt så har dessa ofta förvrängt artikelns innehåll för att försöka få stöd för sina konspirationsteorier. Därför tänkte jag i det här inlägget titta lite närmare på vad artikeln egentligen säger.

Studien bygger på svar på en email-enkät från 123 tyska klimatforskare. Av dessa höll 72% med om att "klimatforskare bör vara tydligare inför allmänheten om vilka frågor inom klimatvetenskapen som inte är avgjorda", medan bara 9% inte höll med. Lägg märket till ordet "tydligare" ("more clearly" i orginalet) - inte ens de fåtal som inte höll med har faktiskt uttryckt någon åsikt om att osäkerheter bör döljas. De kan helt enkelt vara nöjda med situationen som den är.

Post tittade sedan på hur ofta klimatforskare kontaktades av och framträdde i media, och hur detta sammanföll med  deras syn på frågan om mer tydlighet om osäkerheter liksom på hur allvarligt klimathotet är och hur väl vi kan förutse hur det kommer att utvecklas. Resultaten redovisas i den här tabellen.
Det finns vissa positiva korrelationer mellan övertygelsen om klimathotets allvar och hur mycket kontakter man hade med media, liksom vissa negativ korrelationer mellan önskan att vara tydligare med osäkerheter och antalet mediakontakter, men korrelationerna är inte vidare starka (r-värdena, som kan hamna mellan -1 och 1, ligger närmare 0). På vanlig svenska: klimatforskare som ser klimathotet som allvarligt och som inte tycker att man behöver prata mer om osäkerheter har oftare kontakt med media, men sambandet är ändå ganska svagt.

Post ställde också klimatforskarna inför två hypotetiska situationer (min parafras):
Antag att en geolog upptäcker att markens förmåga att lagra CO2 har (a) överskattats eller (b) underskattats, vilket innebär att klimatförändringarna kan gå (a) fortare eller (b) långsammare än vi trott, och att han/hon har publicerat detta i en vetenskaplig tidskrift. Nu vill han/hon publicera sina upptäckter i en dagstidning. Hur relevanta eller irrelevanta tycker du att följande invändningar är? 

Så här blev resultaten för de olika invändningarna:


 Värdet 1 betyder här "relevant" medan 5 betyder "irrelevant".  För de flesta av frågorna så lutar svaren klart mot "irrelevant", med "för mycket osäkerhet" som väldigt irrelevant. Endast svaren på frågan om att "offentligt feltolkas" hamnar mitt emellan "relevant och "irrelevant".
I fallet där upptäckten visar att klimatförändringarna kan gå långsammare så lutar man visserligen ofta något mer åt "relevant" än i fallet då de går fortare, men skillnaden är i de flesta fall så liten att den inte är statistiskt signifikant. I sammanfattning, invändningarna uppfattas mest som irrelevanta, och på sin höjd som endast måttligt relevanta. Det som man är mest orolig för är att resultaten kan feltolkas. Skillnaderna mellan "fortare" och "långsammare" är i de flesta fall insignifikanta.

Det ligger en viss ironi i att den enda invändning som ansågs ha ens måttlig relevans (om risken att feltolkas) visade sig relevant för just Posts artikel. Så här grovt och skamlöst förvränger den libertarianska tankesmedjan "Cato Institute" vad artikeln handlade om:
"Such findings are saddening and shameful, highlighting a near-ubiquitous bias among climate scientists (at least in Germany) who willfully suppress the communication of research findings and uncertainties to the public when they do not support the alarmist narrative of CO2-induced global warming. Such deceit has no place in science."
 Det finns inget som helst stöd i Posts artikel för påståendet att klimatforskare avsiktligt skulle försöka undanhålla oönskade forskningsresultat eller osäkerheter för allmänheten.  Det enda som är sorgligt och skamligt här är kommentaren från Cato Institute.

28 jan. 2016

Zombie-citaten vandrar runt i förnekosfären


Gästinlägg av  Johan Falck


Den amerikanske komikern och programledaren Bill Maher har myntat uttrycket Zombie Lies. En Zombie Lie är en lögn som vägrar att dö, oavsett vad fakta säger. Inom den agw-kritiska ekokammaren är zombielögner vanligt förekommande. Inte ovanligt är det att dessa lögner är förvanskade eller förfalskade citat. För ganska exakt sex år sedan uppmanade Uppsalainitiativet medlemmarna i Stockholmsinitiativet att sluta använda ett citat av Sir John Houghton i deras argumentation, efter att the Independent spårat källan och påvisat att citatet var felaktigt.

Trots det dyker det felaktiga Houghton-citatet, likt en zombie, fortfarande upp i debatten.

Härom veckan läste jag ett inlägg av Lars Bern på hans blogg där han kommenterar en debattartikel i DN skrivet av bl a Ulf Danielsson och Christer Sturmark. Bern inleder ett resonemang kring vetenskapfientlighet med en rad citat från av honom förmenta makthavare inom miljöområdet, däribland Sir Houghton.

  • Richard Benedick U.S. State Department: A global warming treaty must be implemented even if there is no scientific evidence to back the enhanced greenhouse effect.
  • Prof. Chris Folland, Hadley Centre for Climate Prediction and Research: The data doesn’t matter. We’re not basing our recommendations on the data. We’re basing them on the climate models.
  • Dr David Frame Oxford University: The models are convenient fictions that provide something very useful.
  • Paul Watson, Co-founder of Greenpeace: It doesn’t matter what is true, it only matters what people believe is true.
  • Sir John Houghton, First chairman of the IPCC: Unless we announce disasters no one will listen.
  • Christine Stewart, former Canadian Minister of the Environment: No matter if the science of global warming is all phony … climate change provides the greatest opportunity to bring about justice and equality in the world.

Det är förståeligt att citat används då de är kraftfulla som argument men samtidigt mycket tidskrävande för läsaren att kontrollera avseende sammanhang och sanningshalt. Som läsare och lekman är man utelämnade till skribentens omdöme. Används citat finns det dock några grundläggande krav som man som läsare bör kunna ställa: det skall finnas en källa, innehållet skall vara återgivet utan att vara förvanskat till innehåll samt sammanhanget skall framgå. Som skeptiker är jag alltid villig att ändra min åsikt om fakta visar att jag har fel. Kan de som hänvisar till citat visa att dessa är riktiga skall detta självklart accepteras.

Jag har därför roat mig med att försöka hitta källor och sammanhang till citaten i Lars Berns inlägg. Ingen lätt uppgift eftersom webbsökningar svämmar över av resultat som leder till agw-bloggisfären, men efter lite sökande har jag lyckas spåra flertalet av dem.

Benedick
Ursprungkälla är Zbigniew Jaworowski som i en artikeln The Global Warming Folly i tidningen 21st Century Science and Technology tillskriver Benedick citatet på Rio konferensen 1992. Vidare hänvisningar saknas dock. En möjlig källa skulle kunna vara kapitel 19 i sin bok Ozone Diplomacy (1991) där Benedick för ett resonemang kring vilka lärdomar som gick att dra från förhandlingar om begränsningar av CFC-gaser. På sidan 314 skriver Benedick angående framgångarna med Montrealprotokollet: “Governments may have to act while there is still scientific uncertainty, responsibly balancing the risks and costs of delay.” och forsätter några rader längre ner “The signatories at Montreal knowingly risked imposing substantial short-run economic dislocations even though the evidence was incomplete”
Noterbart att tidningen ovan ges ut av Lyndon LaRouche-rörelsen, i Sverige mest känt för att stå bakom EAP.

Dr Folland
Ursprungen till citatet kan troligen hänföras till Pat Michaels. Michaels sammanfattar och plockar russinen ur kaka i ett längre resonemang som Folland förde kring bl.a. svavelaerosoler på den norra hemisfären. Folland menade på intet sätt att klimatmodeller övertrumfar data.

Dr Frame.
Plockat, men förvanskat, från en artikel i Royal Society Philosophical Transactions.
Riktigt citat skall vara: “Rather than seeing models as describing literal truth, we ought to see them as convenient fictions which try to provide something useful.Nyckelorden är “ought to see” till skillnad mot “are”. Innebörden blir väsentligt annorlunda.

Paul Watson
Watson är varken politiker eller klimatforskare, utan aktivist vars metoder dessutom är ifrågasatta även inom miljörörelserna. Watson har fört resonemang kring hur sanningar framställs i media och hur detta kan används av politiker och opinionsbildare. Riktigt citat: “The nature of the mass media today is such that the truth is irrelevant. What is true and what is right to the general public is what is defined as true and right by the mass media. Ronald Reagan understood that the facts are not relevant. The media reported what he said as fact. Follow-up investigation was "old news." A headline comment on Monday's newspaper far outweighs the revelation of inaccuracy revealed in a small box inside the paper on Tuesday or Wednesday.” Ur Watsons bok Earthforce! An Earth Warrior's Guide to Strategy s 42.

Sir Houghton
Redan grundligt vederlagt. Upphovsman till det felaktiga citatet är Piers Akerman i en artikel i australienska Daily Telegraph. Akerman hänvisar till Houghtons bok Global Warming: The complete briefing. Citatet finns dock inte i boken. Ursprunget kan snarare härledas till en felaktig återgivning av en intervju i brittiska the Sunday Telegraph 10 sep 1995.
Riktigt citat: “If we want a good enviromental policy in the future, we’ll have to have a disaster. It’s like safety on public transport. The only way human will act is if there’s been an accident.”

Christine Stewart
Verkar komma från en kort artikel i Calgary Herald dec 1998 som i sin tur återgavs i Financial Post någon vecka senare. Citatet tycks vara sammansatt av delar av olika uttalade. Dock saknas det vidare direkta referenser.

Förutom Paul Watson-citatet ser jag inga exempel på vetenskapsfientlighet förutom från de som missrepresenterar, förvanskar eller ljuger när dom hänvisar till citaten.

Dessutom blir det dråpligt när Paul Watsons uttalande kring upplevda sanningar används. Argumentet går hela varvet och biter avsändaren i ändalykten.

Johan Falck
Logistiker, civilingenjör

Peter Sinclair: Satelliter och temperaturdata

24 jan. 2016

2015 var ett mycket varmt år

Enligt både NASA, NOAA och Met Office Hadley Centre så var 2015 det varmaste året som har uppmätts, och det med marginal.  Det finns visserligen alltid osäkerheter i mätningarna, men men även om man tar hänsyn till det så är det mycket osannolikt att något tidigare år har varit varmare. Rekordet beror nog främst på två saker: en långsiktig uppvärmning orsakad huvudsakligen av växthusgaser från mänskliga aktiviteter, och att en El Nino (ett väderfenomen i Stilla Havet där varmt ytvatten samlas utanför Sydamerikas kust)  har byggts upp under året.

Så här ser det ut enligt NASA:


Och enligt NOAA:

Och enligt Hadley Centre:


Och tittar man på råa (ojusterade) temperaturdata, så är det också det varmaste året. Vi har tidigare skrivit om varför man kan behöva justera temperaturdata. Den ljusblå kurvan nedan visar just råa temperaturdata, och som man kan se så innebär justeringarna (de andra kurvorna) faktiskt att uppvärmingen sedan slutet av 1800-talet totalt blir mindre.

Enligt satellitmätningar av temperaturen i lägre troposfären från RSS och UAH så står sig dock 1998 fortfarande som det varmaste året. Så här ser det ut enligt RSS (månatliga data):

Satelliterna mäter temperaturen (egentligen mikrovågsstrålning, och beräkningen av temperaturer är en komplicerad affär) i ett lager från marken upp till c:a 10 km upp i luften, medan NASA, NOOA och Hadley Centre redovisar mätningar från markstationer med termometrar. Därför är mätningarna inte direkt jämförbara. Dessutom tenderar satellitmätningarna att påverkas mer av El Nino/La Nina, om än med lite eftersläpning relativt de markbaserade mätningarna. Och en El Nino har byggts upp under 2015, men verkar inte ännu fått fullt genomslag i just satellitmätningarna. Chansen är dock stor att dessa kommer att skjuta iväg under 2016, liksom att markmätningarna kommer att ge fortsatt höga värden.


Så hur står sig nu klimatmodellerna mot observationerna när man lägger till 2015? Ganska väl, visar det sig (figuren kommer från Gavin Schmidt vid NASA):
De observerade temperaturerna befinner sig mest i undre halvan av modellernas spridning, så förmodligen är det de modeller som är mindre känsliga för påverkan ("forcings") som ligger närmare sanningen. Vi kan alltid hoppas att så är fallet: det ökar våra chanser att undvika en farlig uppvärmning.

Uppdatering: Här är en tabell från NASA över de uppmätt varmaste 11 åren (källa här). Av dessa har 10 st infallit efter år 2000. Att ett enstaka år har varit rekordvarmt betyder i sig inte så mycket. Det viktiga - och oroande - är att det långsiktigt blir varmare och varmare.


Det här inlägget har handlat om temperaturer i atmosfären och vid havsytan, men bara en bråkdel av värmen hamnar där. Det mesta av värmen går ner i haven, och där ser vi en stadig ökning. 2015 förefaller vara ett rekordår även där.

Uppdatering II:
År 2015 slog alla tidigare rekord med bred marginal:

(Källa G Schmidt)

 

19 jan. 2016

Vatten som växthusgas - hur var det nu det hänger ihop?

Vatten är den viktigaste växthusgasen av alla och står för ungefär 60% av den naturliga växthuseffekten vid klar himmel. Utan denna vattenånga hade jorden varit en kall och ogästvänlig plats. Som växthuseffekt-pionjären John Tyndall skrev redan på 1800-talet:

"Water vapour is a blanket more necessary to the vegetable life of England than clothing is to man. Remove for a single summer-night the aqueous vapour from the air that overspreads this country, and you would assuredly destroy every plant capable of being destroyed by a freezing temperature. The warmth of our fields and gardens would pour itself unrequited into space, and the sun would rise upon an island held fast in the iron grip of frost..."

En dag fick Tyndall nog av kladdet i mustaschen när han åt spaghetti och köttfärssås. Bättre och mer hygieniskt såhär. 
Mätningar tyder på att vattenångan i atmosfären har ökat de senaste decennierna. (Se figur längst ner.) Inte så konstigt då att jordens medeltemperatur stiger! Men hur går detta ihop med IPCCs rapporter, som envisas med att lyfta fram de mänskliga utsläppen av koldioxid som huvudorsak till den globala uppvärmningen? Har IPCC dragit oss alla vid näsan, och medvetet flyttat fokus bort från det som i själva verket spelar störst roll? Eller har de helt enkelt stirrat sig blinda på kol- och oljeförbränningen och glömt allt annat?

Svaret är nej. "Water vapor is a key climate variable", inleder kapitel 3.4.2 i AR4. "Water vapor plays an essential role in the Earth's climate" kan vi också läsa. IPCC-rapporterna inkluderar omfattande redogörelser över vattnets roll för växthuseffekten, trender i luftfuktighet, nederbörd och annat. Så än en gång: hur går detta ihop? Låt oss börja med frågan vad som avgör mängden vattenånga i atmosfären. I viss mån påverkar mänskliga aktiviteter så som konstbevattning, flyg och annat, men till största delen beror det på luftens temperatur. Den maximala mängden vattenånga som luften kan hålla ökar ju varmare det blir. Den genomsnittliga relativa luftfuktigheten har inte ändrats i någon större omfattning de senaste årtiondena. Men eftersom lufttemperaturen har stigit innebär det att den absoluta luftfuktigheten (g vatten/ kg luft) nu, generellt sett, är högre än förut.

Till skillnad från koldioxid är vattenånga en kortlivad gas i atmosfären. Allt som oftast regnar eller snöar det, vilket innebär att vatten i luften kondenserar och faller ner till marken.  Men hur mycket vatten avdunstar sedan från mark och hav för att åter upptas av atmosfären? Tja, det beror som sagt på temperatur. Om vi ökar  CO2-halten så leder det till en uppvärmning som i sin tur gör att mer vatten kan bindas i atmosfären. Människan påverkar alltså indirekt mängden vattenånga. Eftersom ånghalten i atmosfären till största delen bestäms av luftens temperatur räknas vattenånga inte som en egen drivkraft till klimatförändringarna (till skillnad från t.ex. utsläpp av koldioxid, vulkanutbrott, förändringar i solinstrålning m.m.). Det finns ingen anledning att tro att vattenångan i atmosfären hade ökat om inte temperaturen först hade börjat öka. I stället är det ett resultat av en temperaturökning. Däremot förstärker vattenångan uppvärmningen genom att öka växthuseffekten. Med andra ord: vattenångans temperaturberoende fungerar som en återkopplingsmekanism i den globala uppvärmningen.

De övriga växthusgaserna, med koldioxid i spetsen, är en FÖRUTSÄTTNING för att det överhuvudtaget ska finnas vattenånga i atmosfären. Om dessa gaser genom ett trollslag helt plötslig försvann skulle lufttemperaturen sjunka tillräckligt mycket för att sätta igång en spiraleffekt som tillslut fryser ner hela jorden. På samma sätt ökar vattenångan i luften om vi tillför mer koldioxid. 

På den utmärkta bloggen RealClimate bjuder Gavin Schmidt på en något mer teknisk genomgång. Han inleder med en observation av något som verkar vara någon sorts naturlag: Så fort tre eller flera klimat- ... eh... -fritänkare (mitt ordval)... är samlade, så kommer åtminstone en av dem påstå att vattenångans roll för växthuseffekten försummas av IPCC, och i förnärmad ton rada upp ett gäng halmdockor. Det är inte utan anledning som frågan "How important is water vapour to climate change?" är listad som en Frequently Asked Question i IPCCs senaste rapport (scrolla ner till fråga 8.1).

Figur 2.31 från AR5. Global årlig genomsnittlig anomali i vattenånga över havsytan, relativt genomsnittet för åren 1988-2007.




10 dec. 2015

Peter Sinclair: What Exxon Knew

Nyligen släppta dokument visar hur Exxon bedrev klimatforskning på 80-talet och kom fram till samma slutsatser som övriga forskarvärlden. En forskning som sedan "glömdes" när bolaget började sälja missinformation kring koldioxidens effekt på klimatet på 90-talet.