Inlägg
Jag har bara hunnit skumma den ännu, men eftersom det här är en blogg så får det räcka det för att skriva ett inlägg. Jag tycker att de här två figurerna från rapporten sammanfattar de viktigaste resultaten.
Den första figuren handlar om de tre stora istäckenas bidrag per år (fram till 2100). Figuren visar sannolikheter för olika bidrag för vart och ett av istäckena. Här ser vi att det är framför allt Grönland (blått) som kommer att bidraga till havsnivåhöjningen, och i andra hand Västra Antarktis (rött). Östra Antarktis kan intressant nog antigen bidraga till höjning eller till sänkning (grönt).
Och i nästa figur ser vi hur man förutsäger hur havsnivån kommer att påverkas av kombinationen av isavsmältning och termisk expansion för olika delar av jorden (fram till 2100). Termisk expansion innebär att havsvattnet utvidgar sig då det blir varmare, och detta leder till en höjning av havsnivån. Man visar två scenarier för isavsmältning, ett medelstort och ett högt.
Se även Vetenskapsradion "Havet höjs mindre än väntat", som dock verkar har fått den övre gränsen fel (man skriver 69 cm, men figuren ovan visar 89 cm).
Skummade också igenom rapporten och funderar över en sak. Om jag förstår rätt så bygger denna prognos på IPCCs scenario A1B. När jag försökte förstå vad det scenariot i sin tur innebär så fick jag uppfattningen (http://www.ess.co.at/METEO/CCS.html) att det bygger på att den tekniska utvecklingen halverar användandet av fossila bränslen till 2100. Men jag tolkar kanske diagrammen fel.
SvaraRaderaOm jag tolkar diagrammet rätt så borde väl denna is-rapport ses i ljuset av att dess beräkningar bygger på antagandet att världen faktiskt lyckas minska utsläppen fram till 2100. Och där är vi ju inte ännu.
Eller är jag helt ute och cyklar?
De beskriver utsläppscenariona på s 20. A1B är ett "mellanscenario", med en blandning av fossilt (främst olja och gas, och bara lite kol) och icke-fossilt.
RaderaDu är inte ute och cyklar, utan helt på rätt spår. Temperaturhöjning, havsnivåhöjning, andra klimateffekter - beror till stor del på vilka politiska beslut som tas och hur väl vi lyckas med eventuella försök att minska utsläppen av växthusgaser. Osäkerheterna om framtida klimateffekter beror till mycket större del på osäkerheter om vilka politiska beslut som tas och hur de efterlevs, än på osäkerheter om t ex klimatkänsligheten.
RaderaTyvärr är detta något som ofta försvinner i diskussionen, och det verkar på sina håll finnas ett missförstånd där man alltför mycket inriktar sig på klimatkänsligheten vid en fördubbling av koldioxidhalten och intervallet på 2 till 4.5 graders höjning, på lång sikt!, som finns i IPCCs kunskapssammanställning. Klimatkänsligheten är inte en projektion eller ett scenario, det är bara en respons. Än viktigare är hur mycket växthusgaser som släpps ut. Därför är "Vänta och se-strategin" som ibland förordas inte någon bra strategi.
Som läget ser ut just nu, så finns det en rimlig sannolikhet att begränsa temperaturökningen till två grader jämfört med medeltemperaturen strax innan industrialismen tog fart, OM utsläppen peakar runt 2020 och därefter minskar med 3% per år. Vilket som rent sammanträffande är en minskning som är i samma storleksordning som ökningstakten på utsläppen som vi har idag. Hur det rent praktiskt ska gå till får nog ses som en öppen fråga, även om det finns rapporter som föreslår olika slags dellösningar och strategier.