Om amerikanska kongressledamöters förföljelse av klimatforskare

För fem år sedan skrev vi om den repubilkanske senatorn James Inhofes politiskt motiverade förföljelse av obekväma klimatforskare. I samband med den fejkskandal som gick under namnet "Climategate" släppte Inhofe en senatsrapport där ett antal namngivna klimatforskare anklagades för att har agerat på ett oetiskt och potentiellt lagvidrigt sätt. Rapporten får ses som ett lågvattenmärke för det republikanske kriget mot klimatforskningen, men kriget har inte slutat. För bara ett par veckor sedan twittrade Dana Rohrabacher, republikan i representanthuset, om att kongressen borde undersöka vad han beskrev som NASAs ändringar i väderstationsdata för att förfalska en temperaturökning och en ökning av havsnivån.

Men även på den demokratiska sidan förekommer det övertramp, om än inte lika grova som dem från republikanerna. Nyligen avslöjades att den "klimatskeptiska" forskaren Willie Soon inte alltid hade redovisat sina anslag från fossilbränsleindustrin i de tidskrifter där han publicerade sin mediokra men politiskt användbara forskning. Därmed hade han också brutit mot dessa tidskrifters regler. Soon hade även vittnat inför den amerikanska kongressens kommitté för miljö och offentliga arbeten på inbjudan av senator Inhofe år 2003. Detta föranledde representanthusets Raúl M. Grijalva, demokraterna, att skriva ett antal brev med frågor om sju andra forskare som även de hade varit inbjudna av republikanerna som vittnen till kongressen. Breven var riktade till forskarnas heminstitutioner och frågorna handlade om de olika forskarnas eventuella externa finansiering, kommunikationer beträffande dessa, samt utkast till forskarnas vittnesmål. Grijalva motiverade detta:

"My colleagues and I cannot perform our duties if research or testimony provided to us is influenced by undisclosed financial relationships."

Grijalvas tilltag kritiserades dock av många klimatforskare.  Victor Venema, en forskare som driver bloggen Variable Variability, skrev:

"This is harassment of scientists for their politically inconvenient positions. That is wrong and should not happen. This is a violation of the freedom of research."

Eric Steig twittrade till Roger Pielke Jr, en av de utpekade forskarna:

"Welcome to the new McCarthyism. Congress should not be able to investigate on a whim. You have my *unequivocal* support."

Richard Betts kommenterade:

"In my view, scientists should stand together against political intimidation from any side. We'll sort out scientific disagreements ourselves."

American Meteorological Society skickade en officiell protest till Grijalva:

"Publicly singling out specific researchers based on perspectives they have expressed and implying a failure to appropriately disclose funding sources — and thereby questioning their scientific integrity — sends a chilling message to all academic researchers. Further, requesting copies of the researcher’s communications related to external funding opportunities or the preparation of testimony impinges on the free pursuit of ideas that is central to the concept of academic freedom." 

Grijalva har efter dessa och andra protester tagit i alla fall ett halvt steg tillbaka:

 "As long as we get a response as to the funding sources, I think everything else is secondary and not necessary," 

Personligen tycker jag att det verkliga problemet inte alls är de vittnande forskarnas finansiering, där jag skulle tro att Soon med sina fossilpengar ändå utgör ett undantag.  Problemet är i stället kongressledamöter som James Inhofe och Joe Barton (en annan förföljare av klimatforskare), som får en betydande del av sina kampanjmedel från fossilbränsleindustrierna. Att en individ som Inhofe, förföljare av klimatforskare och månglare av konspirationsteorier, kan vara ordförande för amerikanska kongressens kommitté för miljö och offentliga arbeten (som bl a behandlar klimatfrågan) är den verkliga skandalen.