Ett meningslöst svammel

Det följande är satir och avspeglar inte skribentens eller bloggens faktiska åsikter. 

Från Sahlgrenska till Karolinska, från läkarkåren till Inspektionen för vård och omsorg, från vänster till höger. Överallt samma budskap: cancer måste behandlas med cellgifter, strålning och kirurgi. Detta kallas konsensus och är mycket farligt. Vad händer med de stackare som vill bota sina cancerpatienter med kollodialt silver, raw food-dieter eller kalla vinterbad? Knappt en dag hinner gå innan de blir trakasserade av socialstyrelsen eller mästrade av kollegor med den rätta tron. Hur ska en fritänkare någonsin kunna ändra medicinska ställningstaganden om gediget och mångårigt vetenskapligt arbete av den samlade forskarkåren ges större tyngd än en ny idé som på grund av komplexa omständigheter av komplicerad natur är omöjlig att bevisa?

I sin enögda enfaldighet förkastar etablissemanget botemedel såsom frekvensterapi, intravenösa injektioner av bikarbonat, vitaminkurer och mineraltillskott.  Dessa metoder saknar vetenskaplig grund, säger man. Men vad är vetenskap egentligen? Det vi är överens om är vetenskap är vetenskap. En social konstruktion! Alltså kan vetenskap inte säga oss något över huvud taget om vilka behandlingsmetoder som är bäst.

Sanningen är att etablissemangets behandlingar är vanskliga ingrepp. Strålning och cellgifter ger håravfall och mag-tarmbesvär och vid kirurgiska ingrepp uppstår lätt blödningar. Ändå bekostas dessa påhitt med skattemedel. Detta visar tydligt hur läkare och politiker lever efter devisen "Varför tänka själv, när man kan tycka som alla andra?".

Hur kan vi förresten utgå från att cancer är skadligt över huvud taget? Jag har själv googlat på det, och cancer är inget annat än en tillväxt av celler. Men faktum är att celler är kroppens beståndsdelar. Celler är i sanning en välsignelse för mänskligheten. De innehåller både mitokondrier och ribosomer, livsviktiga för vår ämnesomsättning och kroppsuppbyggnad. Varför utgår vi då från att en smula celltillväxt så småningom försätter individen i ett tillstånd av somatisk termodynamisk jämvikt med sin omgivning, det vi i folkmun kallar "att vara död"? Detta är något som vetenskapen misslyckats med att bevisa. Man måste acceptera att mellan mikro och makro ligger ett skikt av ovetbarhet, ogenomträngligt för vetenskapen. En epistemologisk gräns. 

Vi kan alltså konstatera att det hot som vi dagligen serveras om cancerns skadeverkningar är tagna ur luften. Och om det ändå skulle vara skadligt så finns det inget som säger att en C-vitamintablett skulle fungera sämre än kemoterapi. Detta baserar jag inte på några expertutlåtanden eller vetenskaplig information. Nej, jag tänker efter på egen hand. Klokskap är en förunderlig egenskap och behöver inte motiveras. Det är tur att denna blogg finns, som en sällsynt fristad för oss som vågar hålla ett öppet sinne i denna och liknande frågor.