Recension: "Why We Disagree About Climate Change"

Professor Mike Hulme vid University of East Anglia Why We Disagree About Climate Change. Boken tar upp:

strävar efter att ge en mångfasetterad bild av begreppet klimatförändring. Han belyser människors reaktioner och attityder samt bakgrunden till dessa inför begreppet klimatföreänding i sin bok

• Sociala betydelsen av klimat. Myt till modern forskning
• Upptäckten av klimatförändring. Vetenskapshistoria och intåg i samhällsdebatten.
• Vetenskapens funktion. Hantering av osäkerheter och konsensus.
• Att sätta värden. Ekonomiska kalkyler och klimatförändring
• Vad vi tror på. Religioner, ideologier och deras inverkan.
• Vad vi fruktar. Hur vi värderar faror och risker olika.
• Att kommunicera risker. Hur beskrivs hot och risker i media, av organisationer och av forskare.
• Utvecklingens utmaningar. Frågor kring fattigdom, samhällsutveckling och klimatförändring
• Hur vi regerar. Olika syn på styrning, globala avtal och överenskommelser
• Bortom klimatförändring. Reflektioner kring begreppet och dess implikationer

Som man kan förstå blir det en bok med många tänkvärda tankar med inga svar. I stort sammanfattas tonen i boken väl med citatet Vetenskapen kan kanske lösa klimatets mysterier men den kan inte hjälpa oss att upptäcka betydelsen av klimatförändring.(s. 325)

Jag uppskattade reflektionerna kring ekonomiska kalkyler (med exemplen Stern, Nordhaus och Lomborg). Han argumenterar väl för att det inte går att lyfta ut våra värderingar och etiska ställningstaganden, endast klä dem i ekonomiska termer. Mycket intressant fann jag också kring hur vi värderar risker. Hur grundläggande syn på naturen i relation till människan påverkar både vår reaktion på klimatförändring och ur vilken synvinkel vi ser den. Det senare är även tydligt när Hulme problematiserar ekumeniska uttalanden kring människans ansvar mot skapelsen.¹ Andra områden som problematiseras är reaktioner på klimatförändring i relation till strävan efter utveckling och bättre levnadsstandard samt Kyotoavtalet.

Vad som får lite plats i boken är "klimatskepticismen" och dess väsen. Detta kanske då i Storbritannien liksom i Sverige är det en rörelse med måttlig inverkan på samhällsdebatten. Med några få undantag är exemplen utgående från en acceptans av de grundläggande vetenskapliga resultaten. Därmed är en dimension av varför vi inte kommer överens dåligt belyst.

Trots sina många intressanta resonemang så finns det ett för mig störande skäggmummel över texten och drag av flumteologi. Det sistnämnda blommar ut i sista kapitlet med inledningen:

Jag tror att människor är mer än materiella objekt och klimat är mer än en fysisk kategori. Jag föreslår att vi behöver avtäcka det kreativa psykologiska, etiska och spirituella arbete som klimatförändring gör för oss. (s. 326)

Där lämnar han min värld i alla fall.

Men väl värd en läsning är boken och dess många infallsvinklar får nog de flesta av oss att reflektera och bättre förstå sin egen och andras reaktioner på begreppet klimatförändring. Och det är väl också bokens huvudsyfte.

Uppdatering 16/12: Sverker Sörlin recenserar boken i DN

1) Han tar bland annat upp exemplet med premillenniaister som ser klimatförändringarna som förebådelse för kommande apokalyps och Jesus kungadöme.