Forskarna och den kommande istiden. Vad sa egentligen forskningen på 70-talet?

Vi har alla läst det: på 70-talet varnade forskarna för en kommande istid. Ibland förstärkt med påståenden om att det fanns koncensus kring en snar istid. Men hur var det egentligen?

Det fanns två skäl för global nedkylning som diskuterades i detta sammanhang:

• Aerosoler. Dessa kan både värma och kyla. Den viktigaste kylande aerosolen är svaveldioxid som både reflekterar solljus och förstärker molnbildning vilket ytterligare bidrar till reflektion av det infallande solljuset. Svaveldioxid släpps ut naturligt från vulkaner men även vid förbränning av fossila bränslen. Utsläppen av svaveldioxid ökade kraftigt under 50 och 60-talet för att nå en topp i och med intåget av lågsvavlig olja och rökgasrening under 80-talet.
• Milankovitch-cyklerna. Jordens bana och jordaxelns lutning förändras långsamt i cykler vilket är den utlösande faktorn för istiderna. För ungefär 8000 år sedan var jorden som varmast efter utgången av senaste istiden och vi vet att vi närmar oss en ny period i cyklerna med svalare klimat.

70-talet var en tid då insikten om människans inverkan på klimatet spreds inom vetenskapen och de globala temperaturmätningarna började ta form. Koldioxidutsläppens värmande verkan var känd sedan tidigare och svaveldioxidens kylande verkan samt Milankovitch-cyklerna etablerades under 60- och 70-talet inom vetenskapssamfundet. Dock var de kvantitativa osäkerheterna stora och balansen mellan de olika influenserna bedömdes olika av olika forskargrupper vilket återspeglades i populärvetenskaplig press.

I mitten av 70-talet skrevs det ett antal tidningsartiklar och böcker på temat global nedkylning varav den alarmistiska artikeln i Newsweek 1975 är den som oftast hänvisas till av "klimatskeptiker". En annan populärvetenskaplig artikel på temat, den i National Geographics 1976, beskriver osäkerheterheten kring framtida klimat betydligt mer korrekt:

That earth’s climate changes, and even now may be changing quite rapidly is widely recognized. The questions facing worried experts are: Is the world as a whole cooling off, and perhaps heading into another onset of huge ice sheets? Or are we instead warming the atmosphere of our planet irreversibly with our industry, automobiles, and land-clearing practices? What sort of weather will our children and our grand children know? On the answers may rest the fate of nations and millions of people.

Ser man till den populärvetenskapliga pressen under 70-talet förekom både förutsägelser om global nedkylning som global uppvärmning (till exempel Hothouse Earth 1975). En bakgrund till intresset kring nedkylningshypoteser var att temperaturen på norra halvklotet hade vänt ner efter 40-talet.

Vi vet idag att svaveldioxid har en kraftig kylande effekt och under årtiondena efter andra världskriget var den effekten lika eller större än den värmande effekten av koldioxid. Skillnaden är att koldioxiden ackumuleras i atmosfären under lång tid medan svavlet regnar ut snabbt.¹ 80-talets fortsatta ökning av koldioxidutsläpp och begränsning av svavelutsläppen har permanent tippat över vågskålen i koldioxidens favör.² På 70-talet var det dock inte en omöjlig tanke att svavelutsläppen skulle fortsätta brant uppåt och bli den kraftigaste antropogena påverkan på klimatet.

Hur var det med koncensus i frågan?
En intressant studie av forskningsläget kring kallare/varmare jord i framtiden har gjorts av Peterson et al 2008. De studerade vetenskaplig litteratur utgiven 1965-1979 som diskuterade uppvärmning respektive nedkylning på skalor om decennier eller närmaste hundra åren. Resultatet sammanfattas i diagrammet nedan:
Global nedkylning var aldrig mer än en mindre del av den vetenskapliga klimatförändrings-litteraturen under perioden. Tvärt emot de envisa myterna var alltså 70-talet det årtionde då insikten om global uppvärmning spreds inom klimatvetenskapen. I slutet av årtiondet kom också den omtalade Charney-rapporten med sin summering:

To summarize, we have tried but have been unable to find any overlooked or underestimated physical effects that could reduce the currently estimated [1,5 - 4,5 grader celsius] global warmings due to a doubling of atmospheric CO2 to negligible proportions or reverse them altogether. However, we believe it quite possible that the capacity of the intermediate waters of the oceans to absorb heat could delay the estimated warming by several decades. It appears that the warming will eventually occur, and the associated regional climatic changes so important to the assessment of socioeconomic consequences may well be significant, but unfortunately the latter cannot yet be adequately projected.

Läs mera:
The Global Warming Debate: A New Ice Age
W M Connolley: Was an imminent Ice Age predicted in the '70's? No
Peterson et al 2008: The Myth of the 1970s Global Cooling Scientific Concensus
Spencer Weart: The Discovery of Global Warming

1) 80-talets sura regn och kalkning av sjöar är en påminnelse om detta och svavelutsläppens andra miljökonsekvenser.

2) Om vi inte börjar med svavelbaserad geoengineering.