Om vådan att debattera med förnekare

Uppsalainitiativets egen Olle Häggström var på Engelsbergs bruk i Västmanland häromdagen för att debattera klimatförändringarna. Evenemanget sponsrades av Axel och Margareta Ax:son Johnsons stiftelse. Champagne, god mat, operasång och vetenskapliga diskussioner. Vad mer kan man väl begära? Ja, en sak kanske. I en debatt är det alltid trevligt med en gemensam verklighetssyn. Uppenbarligen trodde arrangörerna att det skulle gå att destillera fram en sådan. Så här sa till exempel stiftelsens VD Kurt Almqvist till SRs Johan Bergendorff.

Det här var ett försök att lyfta frågan och få ihop de antagonistiska grupperna till ett möte. I bägge lägren förnekar man idag uppenbara sanningar som man annars skulle kunna ta till sig om det inte vore för att man hejar på AIK eller Djurgården…

Har man den bilden av klimatdebatten har man nog ätit för många snittar med klimatförnekarlobbyister. Några av de inbjudna talarna öppnade med att spä på fotbollsstämningen. Mer från Bergendorffs referat:

Journalisten Niklas Ekdahl (fd DN:s ledarredaktion) inledde med vårt behov av undergångsberättelser av typen Avatar (den film som spelat in mest pengar i världen) och som han beskrev som My Little Pony fast på en annan planet. Ekdahl plussade sen på med Lejonkungen, Pocahontas, myten om Gaia och Ragnarök och trodde att Usama Bin Ladin snart kommer bli klimatkramare han också. Idéhistorikern Svante Nordin från Lund gav ytterligare exempel som Noaks ark, Babels torn och Atlantis. Budskapet gick hem i publiken: dagens klimatlarm är bara en i raden av undergångsmyter som vi gillar att straffa oss själva med.

Ett vetenskapsfilosofiskt påpekande kan vara på sin plats. Bara för att det tidigare förekommit falsklarm betyder det inte att alla larm är falsklarm. Särskilt inte om man tar i princip alla sina exempel på falsklarm från sagornas värld. Vad de här inslagen hade på seminariet på Engelsbergs bruk att göra är uppenbart. Inte för att illustrera hur man värderar vetenskaplig information, utan endast för att redan från början skapa ett misstroende mot forskarna som var där för att informera om klimatförändringarna. Det var i och för sig ingen dålig samling företrädare för vetenskapen man hade fått dit. Fysikprofessor Ulf Danielsson från Uppsala var där, och även professor Johan Rockström från Stockholm Environment Institute, liksom professor Markku Rummukainen från Lunds universitet och SMHI. Plus som sagt vår egen Olle Häggström. Om Rummukainen skriver Bergendorff:

Denna välmeriterade klimatforskare såg under hela föredraget ut som om han tänkte: Här står jag inför ett gäng huliganer som när som helst skulle kunna börja kasta ruttna tomater på mig. När han lämnat konferens på eftermiddagen för att hämta på dagis, var det flera talare som gjorde sig lustiga över honom på ett synnerligen ovärdigt sätt.

Det här beteendet är förstås något som alla känner igen som har stött på klimatförnekarflocken. Olle Häggström har sedan länge tröttnat på det här och riktade, liksom flera gånger förr, vass kritik mot klimatförnekarna. Bergendorff igen:

När det var nämnde Häggströms tur att tala så gick han också till frontalangrepp på vissa i rummet som han menade förde debatten på en beklämmande låg nivå, och vissa fall spred rena vetenskapliga lögner. Oklart dock enligt Häggström om det var av okunskap eller medvetet.

Olle drog sig inte för att peka ut specifika lögner och ohederligheter från lika specifika och vid namn omnämnda meddebattörer. Detta föranledde en av dem att kritisera honom för användande av personangrepp. I sak var kritiken måhända riktig, men de här personangreppen behövs tyvärr. Möter man en debattmotståndare som ideligen far med osanning måste man ju påpeka det. Annars blir det lätt att allmänheten får en skev bild av vad som är verklighet och vad som är rena påhitt. Ett exempel på ett sådant missförstånd fanns redan i inbjudan till seminariet. Så här skriver Bergendorff:

Redan inbjudan till mötet ”Climategate & hotet mot isbjörnarna” fick mig fundersam. Journalisten och moderatorn Lotta Gröning hade bland annat skrivit om Climategate:

”Den stora katastrofen för teorin om den människopåverkade globala uppvärmningen tycks vara det som kom att benämnas Climategate. Skandalen blev ett faktum i november förra året då över ett tusen e-postbrev offentliggjordes efter ett dataintrång. Breven visade att forskarna manipulerat fakta för att påvisa klimatförändringarna och att de dolt information som talade mot idén om människans inverkan på klimatet”.

Jag frågade Gröning vad hon byggde det påståendet på eftersom flera oberoende utredningar redan friat Phil Jones East Anglia universitet (vars mail stulits) från alla misstankar om forskningsfusk. Hon tog då tillbaka alltihop och sa att det var en gammal text hon skrev innan alla fakta blev kända.

Mötet verkar mest ha blivit ett evenemang där klimatförnekarna kunde roa sig kungligt på forskarnas och arrangörernas bekostnad. Olle berättar vidare om mötet:

Det var hyfsad ordning under själva föredragen, men diskussionspassen blev desto mer kaotiska, och dominerades av folk som (trots att någon champagne ännu inte serverats) gastade i mun på varandra om att "IPCC är korrupt!", "koldioxid är livets gas!!", och "Al Gore försöker slå i oss att havsytan kommer att stiga sju meter på två veckor!!!".

Den som trodde sig inbjuden på en informerad debatt drog alltså en nitlott. Bergendorff summerar:

Min reflektion efter den här dagen var att många klimatskeptiker beskriver sig som motarbetade sanningssökare utan resurser. Igår på Engelsbergs bruk var klimatskeptikerna i förkrossande majoritet och bjöds därmed inte på något stort motstånd men väl champagne, lyxmiddag och operasång.

Kul för dem. Tråkigt för "debatten". Vi inom Uppsalainitiativet uttrycker härmed våra sympatier för Olle som kastade bort en hel dag på eländet.

Läs även professor Ulf Danielssons reflektioner: "Ett kollapsat seminarium".