8 juni 2010

Grönlands is smälter i ökande takt

Från satelliter med mikrovågsdetektorer har man kunnat följa utvecklingen av avsmältningsområdena på Grönlandsisen sedan 1979. I takt med den ökande temperaturen i Arktis har dessa områden växt. Undersökningar av utflödet från den stora inlandsisen visar också en ökning under perioden.

Det är tydligt att isskölden förlorar mer is i sina randområden än tidigare men massbalansen för isen beror på balansen av inkomst, i form av snöfall, och utgift, i form av avsmältning och utflöde i havet, och snöfallet kan förväntas öka med ökande temperatur. Så för att finna om Grönlands is minskar eller ökar krävs metoder att mäta massbalansen.

Den klassiska metoden handlar om att mäta snötillväxten uppe på glaciären samt avsmältning och utflöden i glaciärens utkanter. Detta kompletteras med flyg och satellitmätningar av olika slag. En sammanställning har gjorts som visar att Grönland förlorat is under 60-talet, varit nära balans under 70- och 80-talet för att sedan börja förlora i snabbare och snabbare takt. Dock är felmarginalerna stora för denna typ av analys på en så gigantisk issköld som Grönlands, speciellt före satelliteran.

En helt annan metod att mäta massbalansen är att mäta just förändringen av massan direkt. Detta är sedan 2002 möjligt genom GRACE, Gravity Recovery and Climate Experiment, ett satellitsystem som med extrem precision kan mäta Jordens gravitationsfält och dess förändringar. GRACE mätningarna visar även de en accelererande avsmältning.
GRACE-mätningar av förändringen för Grönlands ismassa. För en uppdaterad graf fram till februari 2010 se här.
Det är även möjligt att studera fördelningen av isförlusterna med hjälp av GRACE. Den inre delen av isskölden, över 2000 m höjd, är i ungefärlig balans medan förlusterna sker i ytterområdena vilket är i överensstämmelse med förväntningarna. GRACE data visar att massförlusten 2007-2009 var ca 290 Gt/år (miljarder ton per år) och ökningstakten 30±11 Gt/år2.

En ny undersökning med hjälp av exakta GPS-mätningar stödjer observationerna med GRACE av en accelererande förlust av Grönlandsisen. Forskarna har mätt höjdförändringar på olika platser längs Grönlands kust, Island, Kanada och Norden. I Norden stiger landet i konstant hastighet som resultat av landhöjningen efter senaste istiden, VISO i grafen till höger, medan i östra Kanada (STJO) är förändringen mycket liten.

Dock är förändringen på Island (REYK) och Grönland (KELY) helt annorlunda. Från att ha sjunkit vänder trenden och landet har börjat stiga, med andra ord accelererar Grönland och Island i höjdled under mättiden. Denna acceleration är kopplad till elastisk reaktion på minskande ismassa och i överensstämmelse med resultaten från GRACE.

Vi kan alltså med stor säkerhet sluta oss till att Grönlands is inte bara minskar med ca 300 Gt/år utan att den även gör det i accelererande takt. Med andra ord är isen tydligt ur jämvikt idag.


Mer läsning:
En genomgång av av forskningen kring Grönlandsisen och klimatförändring finns här

16 kommentarer:

  1. Hur stor del utgör dessa 300Gt av Grönlands totala mängd is?
    Med nuvarande takt på avsmältningen, när kommer då all is att ha smält bort?

    /Johan

    SvaraRadera
  2. Jag är en gnällspik, men visst vore det givande att i sammanhanget säga att i den takten tar det 500 eller 5000 eller 50000 år tills Grönland är isfritt?
    Med hjälp av Wikipedia är min bästa gissning 5000 år.

    SvaraRadera
  3. Jan Lindblom9 juni 2010 12:37

    Den sista meningen förstår jag inte? Gönlandsisen har väl aldrig varit i någon jämvikt. Vad menas med det.

    SvaraRadera
  4. Johan: Willis Eschenbach på WUWT har redan ställt sig just den frågan och kommit fram till att det är ungefär 0.007% per år. Märkligt nog så citerar både han och UI samma undersökning men han anger avsmältningen till 183 Gt per år men UI anger 300 Gt per år. Oavsett vilken siffra av dessa som är korrekt så får man nog säga att avsmältningen är försumbar. Jag skulle snarare beskriva grönlandsisen som att den har haft i stort sett oförändrad massa under mätperioden.

    http://wattsupwiththat.com/2010/05/23/on-being-the-wrong-size/

    / Magnus Olert

    SvaraRadera
  5. Ja... Kan det anses särskilt vetenskapligt att tala om hur mycket något minskar per tidsenhet utan att samtidigt tala om hur mycket som just nu finns? På ett ungefär åtminstone..? :)

    SvaraRadera
  6. Jan,

    Jag tror att det som avses är att nettoablationen går snabbare i dagsläget än tidigare. GRACE-mätningarna visar just den trenden, även om intervallet är kort. Om det är en accelererande ablation vi ser så kommer det att gå snabbare och snabbare. Eftersom vi är i slutet av en interglacial så borde det ju vara tvärtom - vi skulle se en långsam ökning av ismassan.

    Med vänlig hälsning,
    PMA

    SvaraRadera
  7. Angående den totala ismassan på Grönland så är den ca 2 600 000 Gt. Det finns alltså mycket is kvar på Grönland (om nu någon trodde motsatsen). Syftet med inlägget att berätta om de nya vetenskapliga rönen som inte var tillgängliga inför IPCC AR4, rön som minskar en av de osäkerheter som funnits kring de stora isarna och klimatförändringen.

    Magnus Olert, De ca 300 Gt/år kommer från Velicogna. De 183 Gt är refererade till en tidningsartikel och är medelvärdet 2003-2009(?), Medelvärdet är ett lägre värde än dagens vid accelererande avsmältning. Där av skillnaden.

    Jan L, Lite osäker på hur du menar. Det krävs väl inte att något varit i jämnvikt för att man ska kunna bedöma om det är ur jämnvikt. I detta fall är isskölden i jämnvikt när massbalansen är noll. Sedan är det ju så att isens långsamma reaktion kombinerat med förändringar i klimat och väder gör att denna jämnvikt inte blir uppnådd. Vad vi nu ser är en accelererande isförlust vilket visar att isskölden är ur jämnvikt jämtemot rådande förhållanden och om man tänker sig att yttre förhållanden skulle stabiliseras kommer den att smälta ytterligare innan en ny jämnvikt uppnås.

    Man kan notera att dagens avsmältning höjer havsnivån med knappt en millimeter per år. (360 Gt/år motsvarar 1 mm). Eller med 0,000025 % för er som vill ha det i procent av hela genomsnittsdjupet.

    SvaraRadera
  8. Anders, Det är ett ganska visset jämviktsbegrepp (notera stavningen). Att enbart kräva att massbalans ska råda innebär endast att det råder steady-state (bra svenska någon?). Ett jämviktsläge karraktäriseras av att det även saknar 'minne'. Grönlandsisen borde inte finnas. Om vi kunde kontrollera temperaturen som en termostat och vrida upp den så all is smälte för att sedan justera tillbaka till initiala vilkor skulle inte grönlandsisen återbildas. Den är ett metastabilt tillstånd, en minnesrest av tidigare klimat. Så jag håller med Jan.

    /besk

    SvaraRadera
  9. Jan & Besk
    Som AM säger, med jämnvikt avses att ablationen och ackumulationen under ett år är lika stor. Detta är således helt oberoende av föregående år. När ablationen>ackumulationen benämns det som negativ massbalans (och vice versa), dvs. glaciären är inte i jämnvikt utan smälter (och viceversa). Notera att massbalansen inte har någon tidsförskjutning (time lag) som en glaciärs/inlandsis utbredning (tillväxt versus avsmälting) vars timelag kan vara avsevärd. Därmed är massbalansmätningar en bättre "termometer" än mätningar av exempelvis glaciärmyningens rörelse, då denna rörelse kan vara ett svar på förändringar åtskilliga år tillbaka i tiden.
    /C

    SvaraRadera
  10. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  11. Eftersom pratet här ofta rör temperaturer och dylikt så tog jag för givet att vi pratade om en termodynamisk jämvikt. Men tydligen inte.

    /besk

    SvaraRadera
  12. Vad besk är ute efter är nog "fortvarighetstillstånd" och han har rätt i att en glaciär i massbalans befinner sig i ett fortvarighetstillstånd. Men jag har lite svårt att jagas upp över skillnaden mot jämvikt. (Speciellt när jag gissar att 99% av Sveriges befolkning inte hört ordet "fortvarighetstillstånd" i användning.)

    Annars så hoppas det framgick av sammanhanget att jag skrev om massbalans och inte termodynamisk jämvikt.

    Rättat stavning.

    SvaraRadera
  13. 1000år av klimatexil

    Men hur länge dröjer det innan jag kan återuppta mitt
    jordbruk på Grönland ?

    Erik Röde

    SvaraRadera
  14. Tack för tipset Lars !
    Så snart grabben kommer tillbaka från Vinland
    så sätter vi plogen i backen...

    / Erik

    SvaraRadera
  15. Hur utvecklas grönlandsisens albedo över tid. Det är ju inte bara sot och damm som transporteras upp söderifrån, utan det finns även flera alg-arter som kan se "skräpigt" ut på isytan. finns det några mätningar av albedo och hur albedot har utvecklats under åren, kan man se det på satellitbilder? Jag minns att isen såg "normal" ut från flyget när jag for över på 70-talet, vid senare resor har jag sett ljusblå sjöar på ytan.

    SvaraRadera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet