Kan vi förlora kontrollen över uppvärmningen?

Alla skidåkare har nog varit med om det; backen där du kan bromsa fartökningen men inte stanna. Det är bara att hoppas att du står på benen tills backen är slut. Kan vi råka ut för samma med klimatförändringarna?

Än så länge är våra utsläpp den absolut största källan till ökningen av växthusgaser i atmosfären. Vi har där med makten över ökningstakten. Minskar vi utsläppen slår det igenom nästan helt i minskad ökningstakt. Skulle vi slå till bromsarna och drastiskt minska utsläppen kommer vi också att få stopp på uppvärmningen¹, men det kanske inte kommer att vara så så länge till. Två potentiella källor till stora koldioxidutsläpp, Amazonas och permafrost, kan vara på väg att väckas.

Ett normalt år tar regnskogen i Amazonas upp ungefär 1,5 miljarder ton koldioxid (0,4 Gt kol) ur atmosfären. Förra årets extrema torka ledde till omfattande träddöd med efterföljande förruttnelse med nettoutsläpp (Lewis et al 2011) på 5 miljarder ton koldioxid (1,4 Gt kol). Detta var tyvärr den andra, och än större, torkan på fem år. År 2005 drabbades Amazonas av en torka som även den ledde till stora nettoutsläpp. Dessa torkor är tyvärr inte oväntade, att Amazonas torkar ut under global uppvärmning är snarare förväntat. Vi kan ha framför oss decennier av minskande regnskog med tillhörande nettoutsläpp av koldioxid i miljardtonsklassen.

(A och B) Satellit-uppmätta standardiserade anomalier för torrsäsongsnederbörd för the två mest utbredda torkorna under detta århundrade i Amazonas. (C och D) Skillnaden i 12-månaders (oktober till september) MCWD [maximum climatological water deficit] från decenniemedlet (uteslutande 2005 och 2010), ett mått på torkans intensitet som korrelerar med träddödlighet. (A) och( C) visar torkan 2005; (B) och (D) visar torkan 2010. Källa

Ändå är kanske Amazonas det mindre problemet. Permafrostområdena kring nordpolen binder mycket stora mängder koldioxid i form av oförmultnat växtmaterial. När permafrosten nu tinar frigörs denna koldioxid. I en ny studie av amerikanska National Snow and Ice Data Center (Schaefer et al 2011) har de modelerat frigörandet av koldioxid på grund av tinande permafrost. Modellen utgår från IPCCs utsläppsscenario A1B och tar inte hänsyn till den frigorda koldioxiden från permafrostområdena eller de metanutsläpp som också är ett resultat av smältande permafrost. Resultatet är en snabb ökning av frigjord koldioxid under närmaste decennierna. Om 20-30 år kan smältningen bidra med 1 miljard ton kol per år ( 3,7 Gt CO₂) till atmosfären. Den totala mängden som förväntas frigöras under scenariot är kring 200 miljarder ton vilket är i samma storleksordning som de totala mänskliga utsläppen av koldioxid från industrialiseringens början fram till idag, ca 300 Gt kol.

Kolutsläpp i miljarder ton/år från permafrost. (Källa)

Utsläpp på 1-2 Gt kol per år från Amazonas och permafrost om några decennier räcker nästan för att på egen hand upprätthålla koldioxidkoncentrationen i atmosfären och där med temperaturen. De redan tuffa målen för att undvika svåra konsekvenser av klimatförändringar blir en än större utmaning, för att uttrycka det positivt.

Utsläppskurvor för 75% chans att klara 2-gradersmålet enligt Köpenhamnsdiagnosen. Dessa är utan hänsyn till bidrag från permafrost eller ett Amazonas i förvandling. År 2009 var de totala mänskliga utsläppen 34 Gt CO₂, alltså över dessa kurvor.

Frågan är om vi kan få stopp medan vi står på benen eller om färden slutar med obehagliga konsekvenser.

1) Så småningom och kanske inte vid den temperatur vi önskar. Se här eller här.