Den här bilden föreställer den arktiska havsisens utbredning under 2013 (brun linje), 2012 (streckad linje), samt genomsnittet för 1981-2010 (svart linje) med två standardavvikelser (grått band). September 2012 hade den minsta utbredningen sedan mätningar började, och årets utbredning närmar sig samma nivå.
Vad innebär detta på lite längre sikt? Två färska forskningartiklar handlar om detta. Den första är:
Ashley P. Ballantyne, Yarrow Axford, Gifford H. Miller, Bette L. Otto-Bliesner, Nan Rosenbloom, James W.C. White. The amplification of Arctic terrestrial surface temperatures by reduced sea-ice extent during the Pliocene. Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology, 2013.
Ett pressmeddelande nämner temperaturer som var 15-20 grader Celsius högre i Arktis för 3 miljoner år sedan jämför med idag, trots att mängden CO2 var jämförbar (400 ppm). Ökningen anses huvudsakligen bero på att det fanns mindre (eller ingen) havsis:
Ballantyne’s findings suggest that much of the surface warming likely was due to ice-free conditions in the Arctic. That finding matches estimates of land temperatures in the Arctic during the same time. This suggests that atmospheric carbon dioxide concentrations of 400 ppm may be sufficient to greatly reduce the spatial extent and seasonal persistence of Arctic sea ice.
The authors also found that surface temperatures in the Arctic are more sensitive to the amount of sea ice than to the amount of land-based ice. They show that once sea ice is removed, heat lost from the ocean recirculates in the atmosphere and warms the interior land.
Den andra artikeln, som är en kommentar i tidskriften Nature av forskarna Gail Whiteman, Chris Hope och Peter Wadhams, Vast costs of Arctic change, handlar om effekterna av metanutsläpp från det tinande Arktis (se här och här). Man beräknar en kostnad för världsekonomin på c:a 60 biljoner dollar ($60 000 000 000 000). Det kan jämföras med värdet på hela världsekonomin, som var 70 biljoner dollar 2012:
We calculate that the costs of a melting Arctic will be huge, because the region is pivotal to the functioning of Earth systems such as oceans and the climate. The release of methane from thawing permafrost beneath the East Siberian Sea, off northern Russia, alone comes with an average global price tag of $60 trillion in the absence of mitigating action — a figure comparable to the size of the world economy in 2012 (about $70 trillion). The total cost of Arctic change will be much higher.
Se också AB, DN, och SvD. SvDs rubrik blev dock lite konstig: "Smältande havsisar hotar hela världsekonomin". Det är ju inte så att kostnaden kommer att upprepas varje år: den kommer att spridas ut över många år.
Uppdatering:
Förutom uppmärksamhet har den andra artikeln, den om Arktisk metan, fått en del vetenskaplig kritik kring antaganden om metanutsläpp. Se tex:
Arctic Methane Claims Questioned
Att ta in den här sortens rötmånadshistorier på UI förstör trovärdigheten för UI - jag skäms
SvaraRaderaMen skärp er!
SvaraRaderaGavin Schmidt kallar detta "unplausable". På STOAT har Wadhams och hans metanteorier varit uppe till en inte så öm behandling tidigare och nu skriver man om det igen med anledning av denna nyhet som tydligen emanerat från ett brev till the Guardian:
http://scienceblogs.com/stoat/2012/09/18/wadhams-on-seaice-again/
Har UI lagt ner policyn att förlita sig på peer reviewad vetenskap?