10 juli 2016

Myrstacken - en sommarfabel

Ett ganska vanligt argument från mer moderata "klimatskeptiker" lyder ungefär så här:
Sveriges CO2-utsläpp utgör bara någon promille av de globala utsläppen. Därför är det inte någon idé att vi i Sverige försöker minska på våra utsläpp. Det skulle bli väldigt dyrbart utan att göra någon nytta.
Det borde vara ganska lätt att inse svagheten hos det argumentet: vi svenskar kan inte smita ifrån vår del av ansvaret bara för att vi råkar bo i ett litet land. Det är så enkelt att ett litet barn kan förstå det. Men eftersom argumentet trots detta ständigt återkommer så tänkte jag belysa var det går fel med en liten fabel.
Fotograf: Walter J. Pilsak, Waldsassen
Det var en gång en myrstack som låg i en skog. Det var en fin och välbyggd stack, och dess drottning var väldigt stolt över den. Så en dag kom en vresig gammal björn förbi och rev större delen av stacken. Med stacken sönderriven var myrorna illa ute: de saknade skydd mot regn, kyla och värme och de föll ofta offer för rovdjur eller sjukdomar.

Drottningen kände att något måste göras. Hon talade med myrorna om att de måste reparera stacken, men varje myra hon talade med svarade ungefär så här:
"Det finns tusen myror i stacken. Det jag kan bidra med är så litet att det inte skulle märkas. Varför ska jag slita och släpa när det ändå inte gör någon märkbar skillnad?"
Och myrorna hade det hemskt och en del av dem dog, och det som fanns kvar av stacken förföll alltmer.  Drottningen vädjade till sina myror:
"Så här kan det inte fortsätta. Vi måste göra något, innan vi alla går under."
Men varje myra svarade ungefär så här:
"Det vore hybris att tro att lilla jag kan rädda stacken. De andra är många fler än jag är: de får fixa det." 
Det här kunde slutat som en riktig myr-tragedi. Lyckligtvis fanns det några enstaka myror som till sist inte längre stod ut med att bara titta på medans stacken gick under, och de började var och en på sitt håll att samla barr och bygga på stacken. Det hjälpte ärligt talat inte mycket men de gjorde i alla fall vad de kunde. Och andra myror som såg detta började samlas i grupper och komma överens sinsemellan om att arbeta med att reparera stacken, och nu började framstegen bli märkbara. Till sist deltog alla myror (med några få undantag, och ni kan gissa vad de myrorna hette) och snart var stacken helt återuppbyggd.

Och myrorna förundrades: tänk att de hade lyckats bygga upp stacken igen, trots att var och en av dem bara kunde bidra med så lite! Varje myra hade visserligen fått arbeta hårt för att göra sin lilla del, men  i slutändan var det faktiskt värt det.  Resultatet var bra mycket större än varje enskild myras insats.

4 kommentarer:

  1. @ Uppsala

    Jeg har en fabel til

    "Alle monner drar!" sa musa, den pissa i havet.

    Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-

    Nei vent nå litt,.... Musa var i virkeligheten opplyst og moralsk, og det skal vi ikke bare le av.

    Den tisset ikke i sengen sin og så kildesorterte den, og visste hvilken vei vannet renner.

    Dessuten viste den et forbilledlig eksempel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. PS Det glemte jeg å få med. Den belastet ikke kloakkrenseanlegget og den trakk heller ikke unødig på ferskvannsressursene. DS.

      Radera
  2. Det är onödigt med en fabel.

    Man kan uttrycka sig på ren svenska.

    1. Ingen bryr sig.
    2. Bryr man sig, önskar man någon annan tar ansvaret
    3. Politikerna reciprokerar och låtsas bry sig.
    4. Människor fortsätter yngla av sig och vill att varje barn skall ha mer än tidigare generationer

    = Universum undrar om vi är blåsta i huvudet. Vem vill veta svaret på den retoriska frågan.

    Svenska konsumenter, de där som politiker och näringsliv säger måste vilja ha mer tillväxt för att kunna finansiera tillväxten, för att .... ja tillväxt.
    De konsumenterna köper grejor som är producerade utomlands. Varorna är transporterade hit med oljedrivna fartyg, från fabriker som i huvudsak drivs av kol, av människor som i huvudsak värmer sina bostäder med kol. Så fortsätt importera för tillväxten och arbitrage på arbetslöner eftersom "hjärnorna" vill kapa åt sig en större andel av kakan via immaterialrätter.
    Nu vill politiker och näringslivets ledare ha ännu mer tillväxt via TTIP och andra globala säravtal vid sidan av WTO. Jippi för miljön. Jippi för den mänskliga myrstacken.
    Varför göra lokala affärer när europeiska tjänsteföretag kan bjuda på Kanadas offentliga upphandlingar och vice versa. Som att transportera vatten med varumärket Ramlösa till USA och vattnet Budweiser till Stockholm Söder.

    Blåsta konsumenter hela vägen. Varför då komplicera allting med en fabel? Skriv i klarspråk så att de som ändå inte förstår, åtminstone inte kan klaga på att du skriver i kod.

    SvaraRadera
  3. Jag brukar fråga klimatskeptikerna om de hävdar att det går att lösa klimatproblemet genom dela in jorden i små områden och ignorera klimateffekten i varje områden eftersom den i det enskilda fallet blir liten.

    SvaraRadera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet