Här kommer del III i vår serie gästinlägg av Christian Azar och Daniel Johansson som båda forskar i fysisk resursteori på Chalmers. De båda tidigare inläggen finns här (del I) och här (del II).
* * *
I denna vår tredje bloggpost om Chalmers Climate Calculator vill vi försöka besvara en fråga som många ställt och som är mycket relevant: I vilken utsträckning reproducerar modellen den globala historiska temperaturutvecklingen (1950-2010)? En lika viktig följdfråga är huruvida man kan använda en sådan analys för att bestämma värdet på klimatkänsligheten. Om man t ex kör modellen med ett högt värde på klimatkänsligheten och då får en bra anpassning gentemot historiska temperaturdata, är det då ett avgörande argument för att klimatkänsligheten skulle vara hög?
I Chalmers Climate Calculators temperaturfigur anges historiska medelvärden för jorden (genomsnittsvärden vid jordytan). Modellen körs från 1800-talet, men i graferna som presenteras på webbsidan visas data enbart från 1950 och framåt. Man ser i temperaturhistorien (t ex i den defaultkörning som kommer upp när man startar modellen) att modellen fångar in de stora trenderna: den långsiktigt ökande temperaturen, och att varje decennium sedan 60-talet blivit varmare än det föregående.
Man ser också att modellen relativt väl fångar in effekten av vulkanutbrott. Den historiska temperaturen år 1991 sjunker t ex ganska kraftigt till följd av Mt Pinatubo, vars utsläpp tog sig in i stratosfären och skylde inkommande strålning. Vi har i modellen lagt in NASAs beräknade kylande effekt från vulkaner, och låtit denna kylning driva vår temperaturmodell. En liknande minskning i temperaturen syns i början av 60-talet och i början av 80-talet, och de berodde också på vulkanutbrott, som man kan se i NASAs data.
Modellen fångar också upp återhämtningen från Mt Pinatubo (och de andra vulkanerna) relativt väl, alltså effekten av att den reflekterande partiklarna föll ut ur stratosfären (vilket gjorde att den temporära kylningen upphörde).1
Å andra sidan har vi ingen intern klimatvariabilitet i denna enkla modell (alltså variabilitet som t ex beror på förändringar av havsströmmar). Det gör att t ex den höga globala medeltemperaturen 1998 till följd av en stark El Nino inte syns.
En intressant fråga är nu i vilken utsträckning man kan använda vår modell (eller liknande modeller) för att bestämma värdet på klimatkänslighten. Vi vill gärna uppmana läsaren att själv testa olika värden på klimatkänsligheten och se i vilken utsträckning man får en ”god” reproduktion av historiska temperaturdata.
I de resultat som presenteras nedan (figur 1) har vi valt en aerosolforcing på -1 W/m2 för år 2005. Det ligger nära IPCCs bästa uppskattning. Vi ser här att en klimatkänslighet på 3 grader per CO2-ekvivalent fördubbling ger en ganska bra anpassning, medan en klimatkänslighet på 4,5 grader ger en något för hög, och en klimatkänsligheten på 1,5 grader ger en allt för låg temperaturutveckling.

Figur 1. Röd kurva visar historiska data. Gulgrön linje har en klimatkänslighet på 1.5 grader, blå en klimatkänslighet på 3 och svart på 4.5 grader per CO2 ekvivalent fördubbling.Man ska dock vara försiktig med att dra slutsatsen att klimatkänsligheten troligen ligger runt 3 grader. Det råder nämligen stora osäkerheter också kring hur stark negativ ”forcing” aerosolerna ger upphov till. Om man antar att klimatkänsligheten är 1,5 grader och väljer en låg negativ forcing för aerosolerna så har vi ju dels ett svagare temperatursvar men också en mindre kylande effekt (detta görs lättast när man kör modellen genom att välja optionen automatically calculated value för aerosolerna). Då reproducerar modellen historiska data väl (för 1900-talet) även för en klimatkänslighet på 1,5 grader (se figur 2 nedan). På samma sätt kan även en hög klimatkänslighet på 4,5 grader fås att ge en mycket god anpassning till historiska temperaturdata om vi antar att den negativa forcingen är starkare.

Figur 2. Röd kurva visar historiska data. Gulgrön linje har en klimatkänslighet på 1.5 grader, blå en klimatkänslighet på 3 och svart på 4.5 grader per CO2-ekvivalent fördubbling.Man kan alltså med hjälp av en sådan här enkel klimatmodell dels se att temperaturuppgången (1950-2010) kan reproduceras någorlunda väl – och detta är ett av många argument som stödjer påståenden om att mänskliga aktiviteter ligger bakom huvuddelen av den temperaturuppgång som vi observerat. Men varken denna eller liknande modeller kan i kombination med historiska temperaturer användas för att bestämma om klimatkänsligheten ligger närmare 1,5 än 4,5 grader per CO2-fördubbling (osäkerheten kring aerosoler är för stor)2. Försöken att bestämma värdet på aerosolernas negativa forcing och på klimatkänsligheten separat måste alltså gå vidare.
1) Se Wigley T. M. L., Ammann C. M., Santer B. D., Raper S.C.B., Effect of climate sensitivity on the response to volcanic forcing, J. Geophys. Res., 110, D09107, doi:10.1029/2004JD005557. för en liknande analys där man även försökt uppskatta klimatkänsligheten mha temperaturresponsen av vulkanutbrott.
2) Se exempelvis Rodhe H., Charlson R. J., Anderson T. L., Avoiding Circular Logic in Climate Modeling, Climatic Change, Volume 44, Number 4, Pages 419-422 för en diskussion om problemen med ett sådant angreppssätt. Dessutom har vi osäkerheter kring hur snabbt värme tas upp av haven och osäkerheter kring naturliga temperaturvariationer.



