Visar inlägg med etikett Chalmers Climate Calculator. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Chalmers Climate Calculator. Visa alla inlägg

25 feb. 2010

Chalmers Climate Calculator. Del III: Hur väl stämmer vår kalkylator med historiska temperaturdata?

Här kommer del III i vår serie gästinlägg av Christian Azar och Daniel Johansson som båda forskar i fysisk resursteori på Chalmers. De båda tidigare inläggen finns här (del I) och här (del II).

* * *

I denna vår tredje bloggpost om Chalmers Climate Calculator vill vi försöka besvara en fråga som många ställt och som är mycket relevant: I vilken utsträckning reproducerar modellen den globala historiska temperaturutvecklingen (1950-2010)? En lika viktig följdfråga är huruvida man kan använda en sådan analys för att bestämma värdet på klimatkänsligheten. Om man t ex kör modellen med ett högt värde på klimatkänsligheten och då får en bra anpassning gentemot historiska temperaturdata, är det då ett avgörande argument för att klimatkänsligheten skulle vara hög?

I Chalmers Climate Calculators temperaturfigur anges historiska medelvärden för jorden (genomsnittsvärden vid jordytan). Modellen körs från 1800-talet, men i graferna som presenteras på webbsidan visas data enbart från 1950 och framåt. Man ser i temperaturhistorien (t ex i den defaultkörning som kommer upp när man startar modellen) att modellen fångar in de stora trenderna: den långsiktigt ökande temperaturen, och att varje decennium sedan 60-talet blivit varmare än det föregående.

Man ser också att modellen relativt väl fångar in effekten av vulkanutbrott. Den historiska temperaturen år 1991 sjunker t ex ganska kraftigt till följd av Mt Pinatubo, vars utsläpp tog sig in i stratosfären och skylde inkommande strålning. Vi har i modellen lagt in NASAs beräknade kylande effekt från vulkaner, och låtit denna kylning driva vår temperaturmodell. En liknande minskning i temperaturen syns i början av 60-talet och i början av 80-talet, och de berodde också på vulkanutbrott, som man kan se i NASAs data.

Modellen fångar också upp återhämtningen från Mt Pinatubo (och de andra vulkanerna) relativt väl, alltså effekten av att den reflekterande partiklarna föll ut ur stratosfären (vilket gjorde att den temporära kylningen upphörde).1

Å andra sidan har vi ingen intern klimatvariabilitet i denna enkla modell (alltså variabilitet som t ex beror på förändringar av havsströmmar). Det gör att t ex den höga globala medeltemperaturen 1998 till följd av en stark El Nino inte syns.

En intressant fråga är nu i vilken utsträckning man kan använda vår modell (eller liknande modeller) för att bestämma värdet på klimatkänslighten. Vi vill gärna uppmana läsaren att själv testa olika värden på klimatkänsligheten och se i vilken utsträckning man får en ”god” reproduktion av historiska temperaturdata.

I de resultat som presenteras nedan (figur 1) har vi valt en aerosolforcing på -1 W/m2 för år 2005. Det ligger nära IPCCs bästa uppskattning. Vi ser här att en klimatkänslighet på 3 grader per CO2-ekvivalent fördubbling ger en ganska bra anpassning, medan en klimatkänslighet på 4,5 grader ger en något för hög, och en klimatkänsligheten på 1,5 grader ger en allt för låg temperaturutveckling.

Figur 1. Röd kurva visar historiska data. Gulgrön linje har en klimatkänslighet på 1.5 grader, blå en klimatkänslighet på 3 och svart på 4.5 grader per CO2 ekvivalent fördubbling.
Man ska dock vara försiktig med att dra slutsatsen att klimatkänsligheten troligen ligger runt 3 grader. Det råder nämligen stora osäkerheter också kring hur stark negativ ”forcing” aerosolerna ger upphov till. Om man antar att klimatkänsligheten är 1,5 grader och väljer en låg negativ forcing för aerosolerna så har vi ju dels ett svagare temperatursvar men också en mindre kylande effekt (detta görs lättast när man kör modellen genom att välja optionen automatically calculated value för aerosolerna). Då reproducerar modellen historiska data väl (för 1900-talet) även för en klimatkänslighet på 1,5 grader (se figur 2 nedan). På samma sätt kan även en hög klimatkänslighet på 4,5 grader fås att ge en mycket god anpassning till historiska temperaturdata om vi antar att den negativa forcingen är starkare.

Figur 2. Röd kurva visar historiska data. Gulgrön linje har en klimatkänslighet på 1.5 grader, blå en klimatkänslighet på 3 och svart på 4.5 grader per CO2-ekvivalent fördubbling.
Man kan alltså med hjälp av en sådan här enkel klimatmodell dels se att temperaturuppgången (1950-2010) kan reproduceras någorlunda väl – och detta är ett av många argument som stödjer påståenden om att mänskliga aktiviteter ligger bakom huvuddelen av den temperaturuppgång som vi observerat. Men varken denna eller liknande modeller kan i kombination med historiska temperaturer användas för att bestämma om klimatkänsligheten ligger närmare 1,5 än 4,5 grader per CO2-fördubbling (osäkerheten kring aerosoler är för stor)2. Försöken att bestämma värdet på aerosolernas negativa forcing och på klimatkänsligheten separat måste alltså gå vidare.


1) Se Wigley T. M. L., Ammann C. M., Santer B. D., Raper S.C.B., Effect of climate sensitivity on the response to volcanic forcing, J. Geophys. Res., 110, D09107, doi:10.1029/2004JD005557. för en liknande analys där man även försökt uppskatta klimatkänsligheten mha temperaturresponsen av vulkanutbrott.

2) Se exempelvis Rodhe H., Charlson R. J., Anderson T. L., Avoiding Circular Logic in Climate Modeling, Climatic Change, Volume 44, Number 4, Pages 419-422 för en diskussion om problemen med ett sådant angreppssätt. Dessutom har vi osäkerheter kring hur snabbt värme tas upp av haven och osäkerheter kring naturliga temperaturvariationer.

23 feb. 2010

Chalmers Climate Calculator. Del II: Om varför stabila utsläpp inte räcker för att stabilisera klimatet

Här kommer del II i vår serie gästinlägg av Christian Azar och Daniel Johansson. Båda författarna forskar i fysisk resursteori på Chalmers.

* * *

I vårt förra blogginlägg på Uppsalainitiativet presenterade vi Chalmers Climate Calculator. Vi utlovade då ett nytt inlägg där vi skulle erbjuda läsaren en mer detaljerad guide till modellen, men kanske framförallt hur den kan användas för att få bättre insikt kring hur klimatet fungerar.

Förra gången illustrerade vi hur mycket temperaturen kommer att öka om vi följer ett business as usual-scenario för utsläppen. Den här gången kommer vi att ställa oss, och besvara, några frågor vad som händer med temperaturen om vi stabiliserar eller minskar utsläppen. Läsaren kan sedan själv testa andra utsläppsscenarier.

Fråga 1: Hur påverkar konstanta emissioner atmosfärens koncentration av koldioxid, och vad blir effekten på temperaturen?

Låt oss börja med att välja konstanta utsläpp från år 2010 och framåt. Det görs genom att välja år 2010 i första rutan längst till vänster, där man anger vilket år emissions reduktionspolicyn börjar, och sedan sätter man minskningstakten till noll procent. Väljer man nu att trycka på ”generate scenario” så hamnar man på en utsläppsnivå på knappt 40 Gton CO2 per år under hela perioden.

Då stiger halten av koldioxid (se mittersta grafen i CCC om ni kör exemplet själva, eller i figuren nedan). Det är ungefär som att hälla vatten i ett badkar. Med ett konstant flöde kommer då vattennivån stiga. Den viktiga skillnaden mellan koldioxid i atmosfären och vårt badkarsexempel är att koldioxiden löses i världshaven och tas upp i världens skogar.

Men upptaget beror på koldioxidhalten i atmosfären. En viktig aspekt är att all koldioxid inte kan tas upp i haven och skogarna. Konstanta utsläpp leder därför till ökade halter i atmosfären.

I vår webbmodell beräknas hur mycket koldioxid som tas upp av hav och skog, och sedan presenteras hur mycket som stannar i atmosfären. Vi ser i figuren att konstanta utsläpp leder till koldioxidkoncentration stiger till närmare 575 ppm mot slutet av århundradet. Detta leder i sin tur till att jordens temperatur stiger under hela perioden, och når en ökning på cirka 2,7 grader i relation till förindustriella nivåer år 2100 (givet en klimatkänslighet på tre grader per CO2-ekvivalent fördubbling).

Fråga 2: Hur påverkas temperaturen om man har konstant koncentration av koldioxid i atmosfären?

Låt oss nu istället testa vad som händer om utsläppen av koldioxid minskar med två procent om året från 2010 och framåt. Då ser man att halten av koldioxid stabiliseras (i grova drag) på cirka 425 ppm i atmosfären. Tittar man i temperaturfiguren (figuren nedan), ser man dock att temperaturen fortsätter att öka (och når 2,3 grader år 2100).

Anledningen till att temperaturen ökar trots att koldioxidhalten är konstant är att det tar tid att värma upp klimatet (ungefär på samma sätt som det tar tid att koka upp vatten på spisen). Då världshaven är stora sker fördröjningen över en period på flera decennier, ja uppemot sekler. Det beror också på att de minskade utsläppen gör att våra utsläpp av svaveldioxid minskar, och eftersom svavelutsläppen omvandlas till aerosoler som kyler, så minskar den den avkylande effekten. Uppvärmningens fulla potential kommer då till uttryck.

Figur 1. Den gulgröna linjen motsvarar före år 2010 historiska utsläpp, och därefter konstanta utsläpp, den blåa att utsläppen minskar med två procent om året.

Låt oss säga några ytterligare ord om hur koldioxoid tas upp av världshaven och skogar. I det här fallet får vi ju konstant koncentration. Anledningen till att man får en konstant koncentration i atmosfären är att man har ett högre tryck av koldioxid i atmosfären än i ythaven. Det gör att koldioxid trycks ned i haven (koldioxid tas också upp av skogar). Men när ythaven börjar ta upp koldioxid, så utjämnas tryckskillnaden, och då minskar flödet till haven. För att koncentrationen då inte ska öka, krävs att utsläppen successivt minskar. På sikt måste utsläppen ned till nästan noll för att halten av koldioxid i atmosfären ska stabiliseras. Vilken nivå stabiliseringen då hamnar på beror på hur mycket man släppt ut historiskt.1

Den intresserade läsaren kan nu göra ett intressant experiment. Testa att minska koldioxidhalten med två procent från år 2010, 2020 och 2030. Då kommer man se att stabilisering uppnås på olika nivåer. Hur mycket betyder 10 och 20 års väntan för koncentrationen och temperatursvaret år 2100?


1) Släpper man ut ett ton koldioxid så stannar minst 15 procent cirka 1000 år i atmosfären (givet en för-industriell koncentration av koldioxid i atmosfären) . Ökar man utsläppen kommer denna andel att öka. Om vi släpper ut väldigt mycket kan uppemot 30 procent av allt vi släpper ut stanna (i tusentals år). Se till exempel Archer et al, 2009, Atmospheric Lifetime of Fossil Fuel Carbon Dioxide, Annual Review of Earth Planetary Sciences 37:117–34.

16 feb. 2010

Chalmers Climate Calculator. Del I: Om osäkerheten i klimatsystemet

Detta är den första bloggposten i vad som är tänkt att bli en serie om tre, av våra gästskribenter Christian Azar och Daniel Johansson. Christian Azar är professor i fysisk resursteori på Chalmers och var en av huvudförfattarna till 2001 års IPCC-rapport; vidare satt han i regeringens kommission för hållbar utveckling 2007-2009 och är författare till boken Makten över klimatet från 2008. Daniel Johansson är doktor i fysisk reursteori på Chalmers och har tidigare arbetat på IIASA-institutet i Österrike.

* * *

För någon vecka sedan gjorde vi Chalmers Climate Calculator tillgänglig för allmänheten. Det är en enkel klimatmodell som kan användas för att beräkna
  • hur mycket koldioxidhalten i atmosfären ökar för ett visst utsläppsscenario, och
  • vilken effekt på temperaturen det får under de närmaste hundra åren.
Läsaren styr själv hur mycket koldioxid som släpps ut på global nivå i framtiden, och kan därigenom testa en massa påståenden om vad klimatmodellerna säger om jordens framtida klimat.

Man kan t ex beräkna jordens medeltemperatur fram till år 2100 om man låter utsläppen växa enligt ett business as usual-scenario, eller om man stabiliserar utsläppen på dagens nivå, eller om man minskar med säg 2 procent om året. Hur mycket temperaturen kommer att öka beror på hur klimatet reagerar på ökade halter av koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären. Inom forskarvärlden används ett begreppet klimatkänslighet (climate sensitivity) för att ange hur mycket jordens temperatur förväntas öka om man fördubblar halten av koldioxid i atmosfären1 och väntar tills jämvikt har uppnåtts.

I den allra enklaste av beräkningar skulle temperaturen öka med drygt en grad. Men i denna beräkning beaktas inte att när temperaturen stiger så kan atmosfären hålla mer vattenånga, som i sin tur ytterligare förstärker uppvärmningen. Vattenånga är nämligen också en växthusgas. Växthuseffekten förstärks alltså, man pratar om en positiv återkopplingsmekanism. Det finns både positiva och negativa sådana.

Den stora osäkerheten i klimatkänsligheten beror till stor del på moln. Molnen har en komplicerad påverkan på atmosfärens energibalans. Olika moln har olika effekt. Fler moln på hög nivå gör att uppvärmningen förstärks, fler utspridda moln på låg nivå gör att effekten blir den motsatta. Små förändringar i sättet som atmosfären och molnen modelleras kan ge stora utslag i resultaten. När forskare på Geophysical Fluid Dynamics Laboratory på Princeton University började använda ett bättre sätt att beräkna tjockleken på det nedersta lagret i atmosfären, där moln som är kritiska för jordens energibalans bildas, sjönk klimatkänsligheten från kraftiga 4,5 grader till 2,8 grader.2

Detta visar hur svårt det är att faktiskt beräkna ett korrekt värde, eftersom system med återkopplingar kan vara mycket känsliga. Att olika modeller ger olika resultat när det gäller klimatkänsligheten beror huvudsakligen på hur molnen modellerats.3 I stora klimatmodeller (som beaktar hela atmosfärens och havens cirkulationssystem) beräknas hur vattenånga och moln påverkas när temperaturen går upp. Det är komplicerade beräkningar som tar lång tid. Modellerna ger ett värde på klimatkänsligheten.

I Chalmers Climate Calculator väljer modellanvändaren själv denna parameter. Det gör att beräkningarna kan gå snabbt, och att man kan testa vilken effekt olika antaganden kan få.

Som en illustration kan vi köra modellen under antagandet att våra utsläpp följer ett business as usual-scenario (ligger som default i modellen), och beräkna hur den globala medeltemperaturen utvecklas under de närmaste hundra åren om klimatkänsligheten är 1,5, 3 eller 4,5 grader. Resultatet visas i figuren nedan. Läsarna uppmanas att göra samma test själva (man ändrar då värdet på klimatkänsligheten och kör modellen tre gånger, figuren kan sparas genom att högerklicka på figuren och sedan "spara som bild").
Den översta kurvan motsvarar en klimatkänslighet på 4,5 grader, den mittersta en klimatkänslighet på 3 och den understa på en och en halv.4 Man ser här vilken oerhörd betydelse värdet på klimatkänsligheten har för den framtida temperaturutvecklingen.

Ett riktigt lågt värde för klimatkänsligheten (säg 1 grad per CO2-fördubbling) motsvarar vad en del klimatskeptiker menar ligger nära sanningen. Modellen kan därför vara av intresse att använda även för dem.

Modellen kan även användas till att analysera en lång rad andra frågor, t ex
  • Vad blir temperaturen år 2100 om utsläppen stabiliseras på dagens nivå, eller säg minskar med 3 procent om året från och med idag?
  • Vad händer om man istället börjar minskas 10, 20 eller 30 år senare?
  • Vad händer om bara i-länderna minskar sina utsläpp men inget görs i u-länderna?
  • Hur mycket och hur snabbt behöver i- respektive u-länder minska utsläppen för att nå tvågradersmålet?
  • Vilken roll spelar avskogning för atmosfärens koldioxidhalt och temperatur? Hur mycket begränsas temperaturökningen om vi får stopp på avskogningen?
För att svara på de senare av dessa frågor får man gå in i tvåregionsvarianten av modellen, som hittas här. I en senare bloggpost planerar vi återkomma till dessa och andra frågor och illustrera hur modellen kan användas för att ytterligare belysa hur våra utsläpp kan påverka klimatet.

Fotnoter

1) Om man ska vara noggrann så handlar det om en fördubbling av koldioxidhalten i relation till den pre-industriella nivån, eller en ökning av koldioxid och metan, och andra växthusgaser, som sammantaget motsvarar den påverkan på strålningsbalansen som motsvarar en fördubbling av halten av växthusgaser. Man brukar prata om en fördubbling av den CO2 ekvivalenta halten av växthusgaser i atmosfären.

2) Kerr, R., Science 305, s. 932–934, 2004. Osäkerheterna kan även slå åt andra hållet. Om vi antar att en modell beräknat klimatkänsligheten till fyra grader, men vi sedan upptäcker att återkopplingsmekanismerna är 20 procent starkare än vad man tidigare trott, så hamnar klimatkänsligheten istället på hela tio grader.

3) Se Soden, BJ., och Held, IM. ”An assessment of feedbacks in coupled climate ocean-atmosphere models”, Journal of Climate 19, s. 3354, 2006.

4) När vi gjort den här körningen har vi antagit att aerosol-effekten år 2005 är -1 W/m2, vilket betyder att partiklar i atmosfären leder till en kylning av klimatet på ungefär 2/3 av dagens uppvärmande effekt från koldioxid. Det finns även osäkerheter kring aerosoler (vilket framgår i informationsrutan kopplad till aerosoler i klimatmodellen). I en kommande bloggpost planerar vi återkomma till denna fråga i mer detalj.