Visar inlägg med etikett Skeptical Science. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skeptical Science. Visa alla inlägg
7 sep. 2014
97 klimatforskare på 97 timmar
Bloggen SkepticalScience presenterar under fyra dagar med början idag (söndag eftermiddag) 97 olika klimatforskare, en varje timme. Här kan du hitta dem samlade.
Varje forskare kommer med ett citat. Klicka på deras bilder för att få fram citaten. Här är t ex professor Simon Donner från University of British Columbia:
27 jan. 2014
Lite lek med trender och statistik
I diskussionen om "uppvärmningspausen" dyker ibland begreppen "statistisk signifikant" och "konfidensintervall" upp. Tyvärr verkar det råda stor förvirring om hur dessa begrepp egentligen ska användas. T ex påstod en svensk meteorologiprofessor, Lennart Bengtsson, i en bloggdiskussion nyligen att "Det är helt klart att uppvärmningspausen är statistiskt signifikant." I det här inlägget ska vi titta närmare på de här begreppen. Vi kommer bl a att se att det är fullt möjligt att varken ha en statistiskt signifikant ökning eller paus om tidsperioden är kort.
Bloggen "Skeptical Science" har ett utmärk verktyg för att beräkna trender med konfidensintervall: Temperature trend calculator. Den här bilden visar trenden 0,074 ±0,118 °C/decennium (2σ) för perioden från 1997 tills nu:
Ok, nu kommer det att bli ganska tekniskt. 0,074 är mitten av konfidensintervallet, d v s medelvärdet, och ±0,118 är storleken på konfidensintervallet. 2σ står för två standardavvikelser, och betyder att vid 95,45% av mätningarna kommer vi att hamna inom det här intervallet. Med andra ord, om vi har en underliggande trend på 0,074 och samma sorts variabilitet som i bilden, så kommer vi att hamna inom 0,074 ±0,118 i ungefär 95 av 100 gånger. Trendkalkylatorn använder en rimligt realistisk modell av variabiliteten som är autoregressiv och har rörligt medelvärde (ARMA(1,1)).
Som vi kan se så ligger värdet 0 °C/decennium (d v s ingen uppvärmning) inom konfidensintervallet för trenden. Det gör också värdet 0,119 °C/decennium, vilket är medelvärdet för trenden från 1977 till 1997. Detta betyder att data ger ungefär lika mycket stöd för att vi har en paus som för att uppvärmningen sedan 1997 fortsätter i samma takt som under de föregående 20 åren1. Detta borde vara tillräckligt för att se att Lennart Bengtssons påstående om en "statistiskt signifikant" paus inte kan vara korrekt. (Detta gäller för temperaturserien GISTEMP. Pröva gärna själv med några andra temperaturserier. En av dem, RSS, har rent av en trend som är så låg som -0,013 ±0,201 vilket dock fortfarande inkluderar positiva värden upp till 0,188.)
Bengtsson talade om "statistik signifikans", ett begrepp som handlar om hypotesprövning och som inte är riktigt samma sak som konfidensintervall. Vi har förklarat utförligt vad det betyder i ett tidigare inlägg. Antag att vi vill pröva hypotesen "temperaturen ökar", och att vi har observerat ett viss trend. Statistisk signifikans betyder då att sannolikheten att vi observerar denna trend av en ren slump när trenden faktisk är 0 °C/decennium (vi kallar detta nollhypotesen) är lika med eller större än 5% (eller något annat lågt värde). Men hur går vi från konfidensintervall till statistisk signifikans? Vi kan generellt säga att om nollhypotesen ligger utanför konfidensintervallet för det observerade värdet så är skillnaden (ökningen) statistiskt signifikant2. I det här fallet så gör nollhypotesen inte det. Vi har alltså ingen statistiskt signifikant ökning sedan 1997 enligt GISTEMP.
Men Bengtssons hypotes var inte en ökning, utan en paus. Det kan tolkas som att trenden är lika med eller mindre än ett visst värde, t ex 0. Så om vi tar den observerade trenden 0,074 ±0,118 °C/decennium, för vilket lägsta värde x kan vi säga att trenden är statistiskt signifikant mindre än x? Det måste vara ett värde vid den övre gränsen av konfidensintervallet, d v s 0,192 °C/decennium3. Vi kan alltså säga att trenden är statistiskt signifikant under 0,192 °C/decennium enligt GISTEMP. Men detta är definitivt ingen paus, eller ens en signifikant mindre trend än under de föregående 20 åren.
Slutsatsen är alltså att vi varken har en statistiskt signifikant uppvärmning eller en statistiskt signifikant paus sedan 1997 enligt GISTEMP. Tidsperioden är helt enkelt för kort för att avgöra om temperaturen fortsätter att stiga eller ligger stilla. För GISTEMP får vi gå tillbaka till 1994 eller 1995 för att hitta något statistiskt signifikant, och det är då en ökning. Någon statistiskt signifikant paus kommer vi inte att hitta.
Den som vill kan använda trendkalkylatorn för att enkelt pröva med andra temperaturserier eller andra intervall.
1Resonemanget är något förenklat: trenden 1978 till 1998 är egentligen inte ett enskilt värde utan ett konfidensintervall 0,138 ±0.102.
2Det hela kompliceras av att våra konfidensintervall har en övre och en undre gräns medans vår hypotes bara har en undre gräns, men det påverkar inte mycket i det här fallet. Annars kan man göra om konfidensintervallet till 90%, för att få 5% under den undre gränsen. Detta kan man göra genom att multiplicera bredden på intervallet med en faktor på 1,645/2 om man antar en normalfördelning. Då blir intervallet 0,074 ±0,097.
3Även här kompliceras det hela av att vi blandar intervall med en respektive två gränser, men skillnaden blir inte så stor.
Uppdatering:
Den 30/1 publicerade Tamino ett inlägg om trenden från och med 1998:
Global Temperature: the Post-1998 Surprise
Mycket läsvärt. Här är tex. jämförelse mellan ingen trend 1998- (blått) fortsatt trend som 1979-1997 (rött) och HadCRUT4 temperaturdata (svart):
Uppdatering:
Den 30/1 publicerade Tamino ett inlägg om trenden från och med 1998:
Global Temperature: the Post-1998 Surprise
Mycket läsvärt. Här är tex. jämförelse mellan ingen trend 1998- (blått) fortsatt trend som 1979-1997 (rött) och HadCRUT4 temperaturdata (svart):
Etiketter:
Lennart Bengtsson,
Skeptical Science,
statistik,
trender,
uppvärmningspaus
9 dec. 2013
John Cooks guide till klimatskepticism - nu på svenska!
En av våra avsikter med Uppsalainitiativet är att hjälpa våra läsare att se igenom och bemöta klimatförvillarargument. Vårt inflytande är begränsat, men lyckligtvis är vi inte ensamma vår ambition. Den blogg som kanske mer än någon annan i den engelskspråkiga världen fungerar som vår förebild i detta avseende är Skeptical Science. John Cook, som är eldsjälen bakom Skeptical Science, författade 2010 en lättläst och rikt illustrerad skrift i behändigt format (16 sidor), med titeln The Scientific Guide to Global Warming Skepticism. Här förklarar han kortfattat den vetenskapliga evidens som pekar på att det pågår en global uppvärmning och att denna till största delen beror på mänskliga växthusgasutsläpp. Han bemöter också de vanligaste argumenten från klimatförvillare om (a) att det inte skulle pågå någon uppvärmning, (b) att den om den ändå finns i alla fall inte är orsakad av mänsklig aktivitet, och (c) att det bara är bra om det blir lite varmare. Skriften är i förhållande till sitt format nästan förbluffande matnyttig och innehållsrik, och bjuder på separata avsnitt om den så kallade hockeyklubban, om den viktiga storhet som benämns klimatkänslighet, och om pseudoskandalen "Climategate". Allt detta är sådant vi på Uppsalainitiativet skrivit om gång på gång, men Cooks behändiga sammanfattning är suverän att ha till hands. En ytterligare styrka hos skriften är dess gedigna referenslista med hänvisningar till ett urval av de vetenskapliga arbeten som styrker dess påstpenden.
Häromdagen meddelades, till vår oförställda glädje, att en svensk översättning av The Scientific Guide to Global Warming Skepticism nu finns att tillgå. Den är rubricerad Den vetenskapliga guiden till klimatskepticism, och vi rekommenderar den varmt!
26 juli 2012
Klimatförändrings-Cluedo: antropogen CO2
Satjen Skeptical Science har en utmärkt sammanfattning om hur vi vet att den ökade av halten av koldioxid i atmosfären (CO2) beror på mänskliga aktiviteter, och då främst på förbränning av fossila bränslen. Detta är inte en kontroversiell fråga inom vetenskapen. Även många "klimatskeptiker" accepterar detta, men långt i från alla (t ex har professor Murry Salbys presentationer för tankesmedjan Sydneyinstitutet i Australien fått många skeptiker att hoppas på att man äntligen hittat silverkulan som ska göra slut på "klimathotsalarmismen").
Skeptical Science har tittat på ett antal olika evidens som antingen stödjer att en viss CO2-källa ligger bakom ökningen, och/eller motsäger att en viss källa gör det.
De källor man har tittat på är:
Skeptical Science går igenom dessa olika evidens i detalj, så den som vill läsa mer hänvisar vi dit. Man avslutar med en "evidens-matris" som visar hur de olika evidensen stödjer/undergräver de olika potentiella förklaringarna.
De källor man har tittat på är:
- Antropogena (mänskligt orsakade, främst fossila bränslen)
- Biosfären (framför allt växter och bakterier)
- Utgasning från haven, som släpper ifrån sig CO2 när de blir varmare
- Vulkaner.
- CO2-haltens ökning sammanfaller med industriella revolutionen, dvs då vi började bränna fossila bränslen, vilket pekar på antropogena källor.
- Den långsiktiga ökningen korrelerar nästan exakt med de ackumulerade (samlade) mänskliga utsläppen, vilket pekar på antropogena källor.
- Den årliga ökningen är mindre än de årliga mänskliga utsläppen, vilket pekar på antropogena källor.
- Den minskande kvoten av C14 i atmosfären tyder på gamla källor, dvs fossila bränslen eller vulkaner. (Kol förekommer naturligt i tre isotoper, dvs atomer med olika antal neutroner i kärnan, där C12 är den vanligaste, C13 är mindre vanlig, och C14 är instabil och används för radiometrisk datering inom bl a arkeologin).
- Den minskade kvoten av C13 i atmosfären tyder på biologiska källor (nutida eller fossila), alltså är det inte vulkaner.
- Minskad O2-halt (syrehalt) i atmosfären tyder på förbränning, och alltså är det inte vulkaner.
- Partialtrycket av CO2 i haven stiger, och alltså är det inte utgasning från haven.
- Uppmätta CO2-utsläpp från alla vulkaner (på land och på havsbotten) är en hundradel av de mänskliga utsläppen, alltså är det inte vulkaner.
- Kända förändringar i biomassa är för små med en faktor av 10, alltså är det inte avskogning.
- Kända förändringar av CO2-halten med temperaturen är för små med en faktor av 10, alltså är det inte utgasning från haven.
Skeptical Science går igenom dessa olika evidens i detalj, så den som vill läsa mer hänvisar vi dit. Man avslutar med en "evidens-matris" som visar hur de olika evidensen stödjer/undergräver de olika potentiella förklaringarna.
Med hjälp av den här tabellen kan vi göra samma typ slutledningar som man gör i sällskapsspelet Cluedo. Som man kan se så pekar den samlade bilden tydligt på ett antropogent ursprung. För övriga förklaringar finns ett flertal evidens som talar emot dem.
21 jan. 2012
Handbok för att avslöja myter
Hur avslöjar man effektivast falsk information? Det är ämnet för den utmärkta lilla skriften The Debunking Handbook av John Cook som ligger bakom sajten Skeptical Science, och kognitionsforskaren Stephan Lewandowsky. Man skulle kunna tro att det bara handlar om att ge korrekt information, men så enkelt är det tyvärr inte. Boken utgår från psykologisk forskning som visar på svårigheterna att med att få människor att ge upp felaktiga föreställningar. Den tar upp tre olika sätt som ett mytavslöjningsförsök kan slå fel, och hur man kan förebygga dessa:
- För att avslöja en myt som måste man nämna myten. Men det finns en risk med detta: genom att läsaren blir bekant med myten kan han/hon efter ett tag glömma bort att det var en myt och i stället börja tro att det var sant. Om t ex (rent hypotetiskt) kvällstidningarna har löpsedlar som lyder "Kungen gick inte på strippklubb", så kommer efter en viss tid en del läsare att tro att kungen faktiskt besökt den typen av inrättning. Därför är det viktigt att lyfta fram den korrekta informationen, och att ge den falska informationen mindre utrymme. Jag försökte själv följa den regeln i mitt inlägg "S Fred Singer och den globala uppvärmningen", där jag ägnar det mesta utrymmet med att redogöra för vad olika mätserier faktiskt visar, och endast på slutet ger Singers felaktigheter utrymme. Tyvärr har jag nog inte gjort så i alla mina inlägg.
- Myterna är i regel enkla, och om man ställer en enkel myt mot en lång och krånglig sanning, så vinner myten. Därför bör man hålla det enkelt. Det är bättre med tre motargument än med tolv. Använd gärna grafik för att illustrera dina poänger (Ett exempel är graferna med trendlinjer i mitt Singer-inlägg).
- Om en person av t ex ideologiska skäl tror på en myt och man försöker avslöja myten, så kan resultatet bli att personen i stället stärks i sin tro på myten. När personen känner att myten är hotad så kan han/hon anstränga sig för att hitta försvar för myten och därigenom stärks han/hon i sin övertygelse. Därför är det svårt att nå fram till någon som har en mycket stark ideologisk övertygelse. Någon som t ex anser att skatter är slaveri kommer inte i första taget att acceptera fakta som kan motivera en koldioxidskatt. Satsa hellre på dem som inte har intagit så låsta positioner. Försök också hitta sätt att framställa saken på som rimmar bättre med personens världsbild.
Om man lyckas övervinna dessa svårigheter, vilket är då bästa sättet att avslöja en myt? Det räcker inte att visa att myten är fel: det gäller också att ersätta den med en alternativ förklaring. I det hypotetiska exemplet med kungen ovan, så kan det t ex handla om vad kungen gjorde i stället för att gå på strippklubb, och/eller förklara vem som ligger bakom det falska ryktet och vilka motiv denne har. Jag försöker i viss mån göra det i mitt Singer-inlägg när jag beskriver Singers bakgrund, och också när jag ger korrekta data.
En eftertanke slår mig. Framgångsrika förvillare arbetar också enligt de här principerna, men från andra hållet. De arbetar med enkla och lättbegripliga (men felaktiga) budskap som upprepas ihärdigt så att de blir bekanta, och de förstår att spela på åhörarnas ideologiska strängar.
Etiketter:
debunking handbook,
förvillare,
myter,
Skeptical Science
15 maj 2011
Lindzens illusioner och Moncktons myter
Den stora klimatbloggen Skeptical Science har samlat granskningar av argument från två av världens mest citerade "klimatskeptiker", Richard Lindzen och Christopher Monckton, under egna rubriker.
Klicka på bilderna för att komma till samlingarna:
Richard Lindzen är en amerikansk atmosfärsfysiker och professor i meteorologi vid MIT. Han är den akademiskt mest välmeriterade av "klimatskeptikerna". Lindzens huvudargumentation är kring låg klimatkänslighet och att minskningar av koldioxidutsläppen är kostsamma och onödiga.
Christopher Monckton är politisk konsult, författare och kolumnist. Känd för sina föredrag fulla med mer eller mindre märkliga påståenden.
Klicka på bilderna för att komma till samlingarna:
Richard Lindzen är en amerikansk atmosfärsfysiker och professor i meteorologi vid MIT. Han är den akademiskt mest välmeriterade av "klimatskeptikerna". Lindzens huvudargumentation är kring låg klimatkänslighet och att minskningar av koldioxidutsläppen är kostsamma och onödiga.
Christopher Monckton är politisk konsult, författare och kolumnist. Känd för sina föredrag fulla med mer eller mindre märkliga påståenden.
Etiketter:
Monckton,
Richard Lindzen,
Skeptical Science
11 feb. 2011
Konsten att plocka ett körsbär
Heartland-institutets expert på global uppvärmning Harrison Schmitt skrev 2009 en artikel full med felaktigheter. Ett av dessa var påståendet att "Artic [sic] sea ice has returned to 1989 levels of coverage". När felet påpekas vad gör då Heartland-institutet och Schmitt? Korrigerar påståendet? Nej. De försvarar Schmitt och hävdar att han har rätt det var ju april 2009 jämfört med april 1989 som han menade:
Nu kunde man tro att det räcker med detta men Heartland-institutet gräver sig djupare ner i dyn. De hävdar att man kunde förstå att det handlade om april då Schmitt lämnade in sin artikel i april 2009. Men det visar sig att artikeln lämnades in i september 2009...
Heartland-institutets oförmåga att erkänna ett uppenbart fel och deras motattacker mot kritiker är en del av ett mönster som som nyligen uppmärksammats av bland annat
Skeptical Science: De riktiga skeptikerna som väger uttalanden på samma våg oberoende av källan är de som stöder klimatvetenskapen. De som väger uttalanden på väldigt olika vågar beroende av källan är bland "klimatskeptikerna".
Etiketter:
fredagsmys,
Heartland Institute,
Peter Sinclair,
Skeptical Science
8 dec. 2010
The Scientific Guide to Global Warming Skepticism
John Cook, mannen bakom den fantastiska klimatbloggen Skeptical Science, har sammanställt en liten men innehållsrik skrift kring de frågor som oftast kommer upp i klimatdebatten, så som:- Hur vet vi att koldioxidökning ger uppvärmning?
- Hur vet vi att det blir varmare?
- Hur hänger det ihop med tidigare klimatförändringar?
- Hur känsligt är klimatet?
- Hur vet vi att det beror på mänsklig påverkan?
Läs mer och ladda ner den Här
Etiketter:
klimatbloggar,
Skeptical Science,
vetenskap
9 sep. 2010
En detaljerad genomgång av klimatkänslighet
Detta inlägg är en översättning från Skeptical Science
______________________________________
Vissa "klimatskeptiker" argumenterar för att jordens klimatkänslighet är så låg att en fördubbling av atmosfärens koldioxidhalt kommer att resultera i en temperaturökning på 1 grad eller mindre, och därför är global uppvärmning inget att oroa sig för. Men dessa uppskattningar är i konflikt med många studier med olika metoder, inkluderande (i) paleoklimatdata, (ii) modern empirisk data, och (iii) allmänt accepterade klimatmodeller.
Klimatkänsligheten beskriver hur känsligt jordens klimat är för en förändring av mängden energi som når jordytan och lägre atmosfären, kallas också för strålningspåverkan (radiative forcing). Till exempel vet vi att om mängden koldioxid (CO2) i jordatmosfären fördubblas från den förindustriella nivån på 280 miljondelar av volymen (ppmv) till 560 ppmv så kommer detta att leda till en energiobalans genom att fånga mer utgående värmestrålning i atmosfären tillräckligt för att höja jordytans temperatur med ungefär 1,2°C. Men detta tar inte hänsyn till återkopplingar, till exempel smältning av is som gör planeten mindre reflekterande och att varmare atmosfär innehåller mer vattenånga (en annan växthusgas).
Klimatkänsligheten är hur mycket planeten kommer att värmas upp när man tagit hänsyn till de olika återkopplingarna som påverkar det globala klimatet. Den relevanta formeln är:
______________________________________
Vissa "klimatskeptiker" argumenterar för att jordens klimatkänslighet är så låg att en fördubbling av atmosfärens koldioxidhalt kommer att resultera i en temperaturökning på 1 grad eller mindre, och därför är global uppvärmning inget att oroa sig för. Men dessa uppskattningar är i konflikt med många studier med olika metoder, inkluderande (i) paleoklimatdata, (ii) modern empirisk data, och (iii) allmänt accepterade klimatmodeller.
Klimatkänsligheten beskriver hur känsligt jordens klimat är för en förändring av mängden energi som når jordytan och lägre atmosfären, kallas också för strålningspåverkan (radiative forcing). Till exempel vet vi att om mängden koldioxid (CO2) i jordatmosfären fördubblas från den förindustriella nivån på 280 miljondelar av volymen (ppmv) till 560 ppmv så kommer detta att leda till en energiobalans genom att fånga mer utgående värmestrålning i atmosfären tillräckligt för att höja jordytans temperatur med ungefär 1,2°C. Men detta tar inte hänsyn till återkopplingar, till exempel smältning av is som gör planeten mindre reflekterande och att varmare atmosfär innehåller mer vattenånga (en annan växthusgas).
Klimatkänsligheten är hur mycket planeten kommer att värmas upp när man tagit hänsyn till de olika återkopplingarna som påverkar det globala klimatet. Den relevanta formeln är:
dT = λ*dFDär dT är förändringen av jordens medeltemperatur vid jordytan, λ är klimatkänsligheten vanligen i Kelvin eller°C Celsius per Watt per kvadratmeter (°C/[W m-2]), och dF är strålningspåverkan. (Läs mer om strålningspåverkan från koldioxid på Skeptical Science.)
Klimatkänsligheten är inte speciell för CO2
En vanlig missuppfattning är att klimatkänsligheten och temperaturförändringen som resultat av ökande CO2 skiljer sig från känsligheten för annan strålningspåverkan, så som förändring i solinstrålning. Så är det inte. Förändringen av yttemperaturen är proportionell mot känsligheten och strålningspåverkan (i W/m-2) oberoende av källan till energiobalansen.1
Med andra ord, om du argumenterar för att jorden har låg klimatkänslighet för CO2 argumenterar du också för en låg klimatkänslighet för andra faktorer så som solinstrålning, förändringar av jordbanan och vulkanutbrott. Alltså med argumentering för en låg klimatkänslighet blir det svårt att förklara tidigare klimatförändringar. Till exempel, mellan istider och interglaciärer [tiden mellan två istider] förändras planetens medeltemperatur i storleksordningen 6°C (i Antarktis snarare 8-10°C). Om klimatkänsligheten är låg, tex. på grund av ökande mängder låga moln som reflekterar mer solljus som en effekt av global uppvärmning, hur kan då dessa stora tidigare klimatförändringar förklaras?

Bild 1: Antarktisk temperaturförändring under senaste 450 000 åren mätt ur iskärnor
Vad är det möjliga området för klimatkänsligheten?
Den fjärde IPCC-rapporten [2007] sammanfattade klimatkänsligheten2 så som
likely to be in the range 2 to 4.5°C with a best estimate of about 3°C, and is very unlikely to be less than 1.5°C. Values substantially higher than 4.5°C cannot be excluded, but agreement of models with observations is not as good for those values.Individuella studier har kommit fram till en klimatkänslighet för en fördubbling av koldioxidhalten på allt mellan 0,5 och 10°C; men som en konsekvens av mer och bättre data tycks det som de extrema höga och låga värdena är mycket osannolika. Faktiskt, med klimatforskningens utveckling, har uppskattningarna konvergerat kring 3°C. En sammanfattning av nyligen gjorda klimatkänslighetsstudier kan läsas här.
En studie under ledning av av Stefan Rahmstorf drog slutsatsen
many vastly improved models have been developed by a number of climate research centers around the world. Current state-of-the-art climate models span a range of 2.6–4.1°C, most clustering around 3°C" (Rahmstorf 2008)Flera studier har fastställt den lägre gränsen till ca. 1,5°C, å andra sidan har flera andra funnit att känslighet på mer än 4,5°C inte kan uteslutas.
En studie 2008 ledd av James Hansen fann att klimatkänsligheten till "snabba återkopplingsprocesser" är 3°C, men om man tar hänsyn till långsamma återkopplingar (framför allt minskad albedo på grund av smältande isar) så kommer, om koldioxidnivån är kvar på fördubblad nivå, klimatkänsligheten stiga till 6°C. Detta baserat paleoklimatdata.
Vad är begränsningarna för värdet på klimatkänsligeten?
Paleoklimat
Den huvudsakliga begränsningen för värdet på klimatkänsligheten är att det måste stämma med paleoklimatdata. En för låg känslighet skulle inte stämma med tidigare klimatförändringar - enkelt uttryckt om det finns någon stark negativ återkoppling skulle klimatkänsligheten bli för låg, det skulle ha hindrat planeten från övergångarna mellan istider och interglaciärer till exempel. På motsvarande sätt skulle en stor klimatkänslighet ha skapat fler och större forna klimatförändringar.
En nyligen gjord studie som undersökte Palaeocene–Eocene-tempraturmaximumet [PETM] (för ungefär 55 miljoner år sedan), då planeten värmdes mellan 5-9°C, fann att:
At accepted values for the climate sensitivity to a doubling of the atmospheric CO2 concentration, this rise in CO2 can explain only between 1 and 3.5°C of the warming inferred from proxy records" (Zeebe 2009)3Detta tyder på att klimatkänsligheten kan vara högre än vi idag tror men knappast lägre.
Reaktionen på stora vulkanutbrott i modern tid
Klimatforskare har också försökt uppskatta klimatkänsligheten utifrån resultatet efter reaktionen på stora vulkanutbrott under sista decennierna, så som Pinatubo 1991. Wigley et al. (2005) fann:
Comparisons of observed and modeled coolings after the eruptions of Agung, El Chichón, and Pinatubo give implied climate sensitivities that are consistent with the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) range of 1.5–4.5°C. The cooling associated with Pinatubo appears to require a sensitivity above the IPCC lower bound of 1.5°C, and none of the observed eruption responses rules out a sensitivity above 4.5°C.Snarlikt fann Forster et al. (2006) följande.
A climate feedback parameter of 2.3 +/- 1.4 W m-2 K-1 is found. This corresponds to a 1.0–4.1 K range for the equilibrium warming due to a doubling of carbon dioxideAndra empiriska observationer
Gregory et al. (2002) använde observerade temperaturförändringar i haven, havsyttemperaturförändringar mätta sedan 1860 och uppskattningar av antropogen och naturlig strålningspåverkan på klimatsystemet för att bestämma dess klimatkänslighet. De fann:
we obtain a 90% confidence interval, whose lower bound (the 5th percentile) is 1.6 K. The median is 6.1 K, above the canonical range of 1.5–4.5 K; the mode is 2.1 K.
Undersökningar av tidigare temperaturprojektioner
År 1988 gjorde NASAs klimatforskare Dr James Hansen en nyskapande studie där han skapade en klimatmodell som beräknade framtida uppvärmning baserad på tre olika CO2-utsläppsscenarier betecknade A, B och C (Hansen 1988). Nu, efter mer än 20 år kan vi undersöka resultatet av Hansens projektioner.
Hansens modell antog en förhållandevis hög klimatkänslighet på 4.2°C vid en fördubbling av CO2. Hans scenario B har varit dem mest lika verkligheten, med den verkliga strålningspåverkan ungefär 10% högre än hans utsläppsscenario. Den förutsagda uppvärmningstrenden i detta scenario från 1988 till 2010 var ungefär 0.26°C per årtionde medan den uppmätta ökningen över perioden var ungefär 0,18°C per årtionde, eller ungefär 40% lägre än scenario B.
Därför berättar Hansens modell tillsammans med verkliga observationer att klimatkänsligheten är ungefär 40% under 4,2°C, eller även denna gång, just kring 3°C för en fördubbling av atmosfärens CO2.
Sannolikhetsmässig uppskattningsanalys
Annan och Hargreaves (2009) undersökte olika sannolikhetsmässiga analyser av klimatkänsligheten, flera av dem tydde på en "oroväckande hög sanolikhet" (mer än 5%) för att känsligheten var högre än 6°C vid en fördubbling av koldioxidnivån. Utifrån en Bayesisk statistisk metod fann de i studien att
the long fat tail that is characteristic of all recent estimates of climate sensitivity simply disappears, with an upper 95% probability limit...easily shown to lie close to 4°C, and certainly well below 6°C.Annan och Hargraves drog slutsatsen att klimatkänsligheten vid en fördubbling av atmosfärens CO2 är troligen nära 3°C, den kan vara högre, men troligen inte mycket lägre.

Bild 2: Sannolikhetsfördelning av klimatkänsligheten vid en fördubbling av CO2-halten i atmosfären
Sammanfattning av dessa resultat
Knutti och Hegerl (2008) presenterar en heltäckande och koncis bild av vår vetenskapliga förståelse av klimatkänsligheten. I sin artikel presenterar de en figur som snyggt sammanfattar hur olika metoder för att bestämma klimatkänsligheten utifrån olika tidsperioder har gett samstämmiga resultat, så som studierna beskrivna ovan visar. Som du kan se är de olika metoderna i huvudsak i överensstämmelse med området 2,5 - 4,5°C, men flera kan inte utesluta högre värden.

Bild 3: Fördelning och område för klimatkänsligheten baserat på olika evidens. Cirkeln anger mest troliga värdet. De tunna färgade linjerna indikerar mycket troliga värden (sannolikhet mer än 90%). De tjockare färgade linjerna indikerar troliga värden (sannolikhet mer än 66%). Streckade linjer indikerar att ingen robust övre gräns finns. IPCCs angivna troliga området (2 till 4,5°C) och mest troliga värdet (3°C) är indikerade med den vertikala grå kolumnen respektive svarta linjen.
Vad betyder allt detta?
Enligt en nyligen publicerad MIT-studie är vi på väg att nå dubbleringen av koldioxidhalten under mitten till slutet av detta sekel.

Bild 4: Prognos decenniemedel för CO2 koncentrationen. Röda heldragna linjer är medianen, 5% och 95% för MIT studien, de streckade blå linjerna är samma för 2003 års MIT prognos.
Så om vi inte ändrar kurs kan vi förvänta oss en snabb uppvärmnng under 21e århundradet. De flesta klimatforskare anser att en 2-gradig ökning är "riskgränsen". Bild 5 visar temperaturökningen för en given CO2-nivå. Det grå området indikerar det troliga området på 2 till 4,5°C för klimatkänsligheten.

Bild 5: Sambandet mellan CO2-koncentration i atmosfären, viktiga konsekvenser och ökning av jämnviktstemperaturen. Den mest roliga temperaturökningen 3°C (svart linje). Det troliga området (mörkgrått) för klimatkänsligheten på 2-4,5°C. Utvalda nyckelkonsekvenser (några efter en viss tid) för flera sektorer och olika temperaturer visas i den övre delen av figuren.Om vi klarar av att stabilisera CO2-nivån på 450 ppmv (koncentrationen 2010 är ungefär 390 ppmv), har vi, enligt den bästa uppskattningen, mindre än 50% chans att nå 2-gradersmålet. De viktigaste konsekvenserna vid 2°C uppvärmning ses högst upp i bild 5. Den snäva gränsen för lägsta klimatkänsligheten visar att vi ser in i mynningen på rejäl uppvärmning under kommande årtionden.
Som forskarna bakom RealClimate beskriver det
Global warming of 2°C would leave the Earth warmer than it has been in millions of years, a disruption of climate conditions that have been stable for longer than the history of human agriculture. Given the drought that already afflicts Australia, the crumbling of the sea ice in the Arctic, and the increasing storm damage after only 0.8°C of warming so far, calling 2°C a danger limit seems to us pretty cavalier._____________
Översättarens anmärkningar
1) Ofta anger man klimatkänslighet inte som λ utan som motsvarande temperaturhöjning vid fördubblad koldioxidhalt. Strålningspåverkan från koldioxid är välbestämd och en fördubbling av CO2-halten motsvarar 3,7 W/m2. Alltså 3°C vid fördubbling motsvarar λ=0,81.
2) Detta påstående är inte helt korrekt. Det gäller för väl fördelade stråliningspåverkningar så som koldioxid, solinstrålning ody. Påverkningar som är ojämnt fördelade eller som interagerar tex. kemiskt med återkopplingar kan ha förstärkt eller försvagad effekt jämfört med koldioxid. Detta benämns "efficacy" och är en faktor mellan 0,5 och 2 jämfört med koldioxid. Se IPCC AR4 kap 2, s. 197-. (Tack till Prof. Christian Azar för påpekandet.)
3) RealClimate har en intressant diskussion kring denna artikel.
Etiketter:
Klimatförändring,
klimatkänslighet,
Skeptical Science
19 feb. 2010
Svar på tal i din iPhone
Sedan en dryg vecka tillbaka finns klimatsajten Skeptical Science även som iPhone Applikation med svar på vanliga "klimatskeptiker"-argument.Den trevliga applikationen har upprört "klimatskeptiker" världen över och varning har utlysts:
WARNING! There is an iphone app trying to put down what we have to say under the heading of 'Skeptical Science'. We need as many of you as possible to promote that this iphone app is yet another attempt to discredit 'Climate Realists'.
Stockholmsinitiativets Peter Stilbs ser sig kallad och beskriver den som en "papegoj-AGWApp" med en pondus som dock något förminskas av att de själva sedan länge sprider den bisarra debatthandledningen "Handbok för klimattänkare".
Uppdatering: Nu även som Android App till glädje för oss i SonyEricsson-land. Finns även för Nokia.
Etiketter:
iPhone,
klimatbloggar,
Peter Stilbs,
Skeptical Science
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











