I en artikel på DN Debatt den 20 oktober i år, undertecknad av Ulf Danielsson, Bengt Gustafsson, Pär Holmgren, Nina Kirchner, Hans Liljenström, Lars Rydén och Sverker Sörlin, och rubricerad Oansvarigt välja oprövad teknik för att rädda klimatet, diskuteras så kallad BECCS - bioenergi med koldioxidinfångning och lagring. Idén med BECCS är att förse samhället med förnybar energi samtidigt som koldioxid från atmosfären sugs upp och lagras i berggrunden - för att på så vis alltså uppnå negativa utsläppsnivåer. Artikelförfattarna varnar dock för BECCS, och menar att en övertro på tekniken gjort att vi gör allt för lite för att minska utsläppen idag.
Christian Azar, som är professor i fysisk resursteori på Chalmers, ger artikelförfattarna rätt i vissa avseenden, men fel i andra. Idag har vi glädjen att, här på Uppsalainitiativet, publicera hans svar till dem. Varsågoda!
/OH
* * *
Till Ulf Danielsson och medförfattare!
Jag läste er artikel i DN, och ni har naturligtvis rätt när det gäller flera saker.
-
1. Det görs alldeles för lite på global nivå för att minska utsläppen. Håller med, bra, viktigt!
2. Det finns en fara i förlita sig på framtida negativa emissioner via BECCS. Alltså, om vi gör mindre idag än vad vi borde med argumentet att BECCS ändå kommer fixa det åt oss i framtiden - ja då är vi helt fel ute. Vi ska därför inte ha en övertro på BECCS. Jag håller med!
Det är ett faktum att väldigt mycket talar för att vi kommer släppa ut mer än vad som är möjligt om vi vill nå två gradersmålet. Ni skriver ju själva att 1,5-gradersmålet redan tycks vara kört. Men tänk om det visar sig att en temperaturuppgång på mer än 1,5 eller 2 grader är mycket allvarlig. Vad menar ni att vi borde göra då? Vore det då inte bra om vi hade utvecklat BECCS så att tekniken kunde göra det möjligt att minska temperaturen?
BECCS är en av få, ja kanske den enda metod som kan möjliggöra negativa emissioner i stor skala till en rimlig kostnad. Detta är viktigt eftersom negativa emissioner är (nästan) det enda sätt som kan möjliggöra att temperaturen minskar, vilket är nödvändigt om det visar sig att vi släpper ut för mycket de närmaste 30-50 åren. Notera att med solceller och vindel kan vi visserligen undvika utsläpp och ökande temperaturer - det är oerhört viktigt! Men sol och vind ger oss inga minskande temperaturer - för att uppnå det krävs negativa CO2-emissioner, alltså BECCS eller liknande.1
Min bedömning är att vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Å ena sidan, satsa nu idag stort på att minska utsläppen så mycket som möjligt (alltså agera som om BECCS inte var en framtida möjlighet). Å ansra sidan, börja utveckla BECCS nu (genom forskning, demonstration och uppskalning så att lärande blir möjligt) så att tekniken kan tillämpas på stor skala om/när vi behöver den.
I beräkningar vi har gjort2 kan en storskalig satsning på BECCS leda till att temperaturen sjunker med i runda slängar 0,5 grader per 100 år. Det är alltså viktigt - och här gör vi samma bedömning - att inse att BECCS inte kan ge en kraftig minskning på kort sikt av temperaturen. Man ska alltså inte ha några överdrivna förhoppningar kring vad som är möjligt. I vår artikel skriver vi att...
- the potential rate of temperature decline is too slow to act as an 'emergency brake' on short timescales, if climate damage becomes unacceptable.
Avslutningsvis, tre kommentarer kring specifika formuleringar i er text:
- Ni antyder att det är föreställningar om BECCS som är orsaken till att vi gör för lite. Ni skriver att "...tilltro till sådana oprövade och spekulativa tekniker riskerar att leda till en utveckling mot 4 graders temperaturökning vid nästa sekelskifte" och (i samband med Parisavtalets målsättningar) "Det är inte märkligt att man i detta penibla läge förlitat sig på negativa utsläpp". Det är, menar jag, en helt orimlig analys. Att vi gör för lite beror ju huvudsakligen på att det finns för lite opinion för åtgärder bland politiker och befolkningen världen över och allt för stora och starka intressen som försvarar status quo och motarbetar koldioxidskatter.
- Ni kör ett argument av typen guilt by association: geoengineering i form av partiklar i atmosfären för att motverka inkommande solstrålar är ju verkligen att genomföra ett storskaligt riskabelt experiment ovanpå ett redan riskabelt experiment, som ni skriver. Men BECCS har inte alls de risker som andra "geoengineeringprojekt" har. Här handlar det ju om att ta tillbaka den koldioxid vi släppt ut.
- Ni säger att vi skulle behöva använda arealer för bioenergi lika stora som hela Indien. Det är naturligtvis väldigt mycket. Och jag delar er bedömning att vi bör vara försiktiga med att satsa på allt för mycket bioenergi eftersom det riskerar orsaka konflikt med matproduktion och tropiska skogar, och allt vad det kan innebära när det gäller förlust av biologisk mångfald. Men man ska också vara medveten om att i de modeller där BECCS studeras har man inte mer bioenergi än vad man har i scenarier utan BECCS. En fråga är alltså: givet en viss mängd bioenergi, är det då inte bättre att använda BECCS på dessa bioenergikällor än att bara släppa ut koldioxiden? En annan aspekt man bör vara medveten om är att dagens gräs- och betesmarker ligger på cirka 3000 Mha. Är det inte då rimligt att om vi hamnar i ett riktigt riktigt dåligt läge, satsar en yta motsvarande en tiondel av dagens betesmarker på BECCS för att åtminstone göra något för att minska temperaturen om den skjuter iväg för mycket?
Vänliga hälsningar
Christian
Fotnoter
1) Anledningen till detta är att utsläppen av koldioxid ger en närmast permanent temperaturuppgång (åtminstone i ett tusenårsperspektiv). Ett utsläpp av koldioxid påverkar temperaturen i grova drag som en stegfunktion. För att temperaturen ska minska krävs alltså att man suger upp koldioxid ur atmosfären. Vill man läsa mer om relationen mellan utsläpp, koldioxid och temperatur i ett långsiktigt perspektiv hänvisas t.ex. till min SvD-artikel från 2013.
2) Azar, C., Mattsson, N., Johansson., D.J.A., 2013. Meeting global temperature targets - the role of bioenergy with carbon capture and storage, Environmental Research Letters 8.



