Visar inlägg med etikett nederbörd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nederbörd. Visa alla inlägg

25 feb. 2013

SMHI om Sveriges klimat

Hos SMHI hittar man mycket användbar information om Sveriges klimat. Har vi t ex haft ovanligt kalla vintrar de senaste åren?
Medeltemperatur för december, januari och februari samt dess avvikelser från medelvärdet för perioden 1961-1990. Observera att värdet för år 2012 är preliminärt (orange stapel).

Bara om man jämför med de två senaste decennierna. Under t ex 1980-talet var vintrarna mycket kallare. Och tittar man på temperaturen för hela året så var det senaste decenniet anmärkningsvärt varmt.
Röda staplar visar högre och blå lägre temperaturer än medelvärdet för perioden 1961-1990. Den svarta kurvan visar ett utjämnat förlopp ungefär motsvarande tio-åriga medelvärden.

Nederbörden under vintern (alltså främst snö) har också ökat.
Medelnederbörd under december, januari och februari.
 Och det samma gäller för hela året.
Årsmedelnederbörd för Sverige för 87 stationer från år 1860. Den svarta kurvan visar ungefär ett tio-årigt löpande medelvärde. En viss ökning kan skönjas.
Ökningen av nederbörd har följts av en ökning av extrema skyfall.
Varje stapel i diagrammet visar antalet fall per tioårsperiod sedan 1930 i Sverige med minst 90 mm nederbörd över 1000 km² under 24-timmar. Under den nuvarande 10-års perioden (2010-2019, ej med i diagrammet) har ett fall intfäffat 2010, inget 2011 och två under 2012.
Vi har skrivit en hel del om isutbredningen i Arktis här på UI. Så här ser det ut i Östersjön med den maximala isutbredningen - den minimala bör vara 0 varje år.
Årlig maximal isutbredning i Östersjön 1957-2012 (beräknat från iskartor). Den svarta kurvan visar ett utjämnat förlopp.

Och när vi nu är inne på SMHI så kan jag passa på att tipsa om den nyöppnade "Klimatanpassningsportalen" som SMHI är initiativtagare till.

29 aug. 2012

Det våtare blir våtare och det torrare torrare

Utifrån en modell av NOAAs Geophysical Fluid Dynamics Laboratory förklaras här den förväntade förändringen av den globala mnederbördsfördelningen.

17 dec. 2009

Nyhet om torka

World Meteorological Organisation (WMO) har kommit överens om att använda ett standardiserat index för att beskriva meteorologisk torka. Indexet heter SPI.
Det finns tre typer av torka
  • meteorologisk torka - lägre nederbörd än normalt
  • agrikulturell torka - torka som påverkar skördar och annan matframställning
  • hydrologisk torka - torka som påverkar grundvatten, sjöar och andra vattenmagasin
Liknande index är planerade för de två sista typerna som meteorologisk torka leder till om den är bestående under en längre tid. Syftet är att förbättra observationssystemen kring torka och möjligheterna att förutse kommande torka. Det senare ger möjligheter att sätta in kompensatoriska åtgärder i tid. Arbetet kring torka är viktigt då 82% av världens jordbruksmark är regnbevattnad, de övriga 18% har konstbevattning, och ökad torka drabbar därför jordbruket kraftigt.

Bakgrunden är att både observationer och klimatmodeller visar en trend med ökad uttorkning av jordarna i stora delar av världen beroende på en kombination av framför allt avskogning och global uppvärmning. Sedan 1970-talet har ytan av de mycket torra områdena ökat från drygt 10% till ca 30% av landytan.

Bilden visar trenderna i jordens fuktighet 1900-2002

Den pågående uppvärmningen leder till att luften kan innehålla mer fukt (Ca 7% mer per grad. Sambandet kallas Clausius-Clapeyron-ekvationen.) vilket i sin tur gör att marken torkas ut mer när det inte regnar samtidigt som det finns mer fukt tillgänglig i början av ett regnväder. Regnvädren i torra områden tenderar att bli kraftigare men kortvarigare.

Läs mer i IPCC AR4 WG1 kap. 3.3

8 maj 2009

Aerosoler, moln och klimat: Introduktion



Med aerosol menas fasta partiklar eller flytande droppar (båda kallas i fortsättningen partiklar) som är suspenderade i en gas. Tekniskt sett består aerosolen både av gasen och partiklarna, men ofta syftar man endast på partiklarna. Aerosolen i atmosfären är mycket komplex och det pågår intensiv forskning inom området. Den kemiska sammansättningen och storleken hos partiklarna är viktiga parametrar. Partiklar kan släppas ut direkt, eller bildas genom kondensation av ämnen i gasfas. Den sistnämnda processen kallas nukleation.

Det finns både naturliga och antropogena källor till partiklarna i luften. En av de viktigaste sakerna att komma ihåg är att till skillnad från många gasformiga utsläpp till atmosfären är partiklarna kortlivade. Om all mänsklig aktivitet plötsligt upphörde skulle de antropogena partiklarna vara borta från atmosfären inom några veckor. För en mer djupgående introduktion in i aerosolernas fantastiska värld kan ni exempelvis läsa här.

Förutom att påverka människors hälsa påverkar partiklarna väder och klimat på flertalet sätt. I bilden ovan (tagen från NASA visible earth) ser man ett tjock, gråaktigt täcke av partiklar över Kina. Täcket är ljusare än vad marken är. Således reflekteras mer av det inkommande solljuset ut i rymden, vilket medför att marken inte värms lika effektivt som utan partiklarna. Den långvågiga värmestrålningen påverkas dock inte lika mycket, vilket netto ger en avkylande effekt på marken. Denna effekt är i sig svår att kvantifiera, men det finns ännu svårare problem.

När fuktig luft kyls minskar jämviktångtrycket för vattenånga. (Lite slarvigt brukar man säga att luften inte kan hålla så mycket vattenånga, men det är egentligen fel. Luften påverkar i sig inte jämviktångtrycket för vatten.) Vattenångan kondenserar dock inte spontant till vattendroppar, utan det måste finnas aerosolpartiklar som kan agera som molnkondensationskärnor (Cloud Condensation Nuclei, CCN). Annars håller sig vattenångan övermättad. Om det finns många lämpliga partiklar får man ett moln med många små droppar, om det är ont om CCN blir det färre men större droppar. Molnet med många små droppar reflekterar solstrålningen mer effektivt än det glesa molnet. Dessutom har molnet med små droppar mindre sannorlikhet att bilda nederbörd, vilket kan förlänga dess livstid. Det finns ännu fler effekter som inte får plats här, men den intresserade kan läsa vad IPCC skriver (börjar på sid. 153).

De antropogena partiklarna genereras huvudsakligen vid förbränning, både av fossila och förnyelsebara bränslen. För dem som har råd finns ganska effektiva metoder att minska utsläppen av partiklar. Lagstiftning om bland annat katalytisk avgasrening och minskad svavelhalt i bränslen har förbättrat situationen i de rikare delarna av världen. I många utvecklingsländer bränns mycket biomassa under dåligt kontrollerade former, vilket medför stora hälsorisker. Dessutom släpps partiklar ut som kan påverka det regionala klimatet. Vilken effekt det exakt har beror både på vad för partiklar som släpps ut och de meteorologiska förhållandena på platsen.

Hur har då partiklarna påverkat den globala strålningsbalansen? Enligt senaste sammanställningen från IPCC har nettoeffekten sedan 1750 varit negativ, dvs. kylande.


Det här betyder alltså att utsläppen av partiklar i viss mån har motverkat effekten av växthusgasernas ökade halter och således maskerat en del av den uppvärmning vi kan förvänta oss. Minskningar av aerosolkoncentrationer är delaktiga i uppvärmningen i vissa regioner.