Den här figuren sammanfattar artikelns resultat på ett bra sätt.
Man skulle kunna tro att ju mer vetenskapligt och matematiskt kunnig en person är, desto mer sannolikt är det att personen delar den dominerande vetenskapliga uppfattningen om klimatförändringarna. Detta kallas för den "vetenskapliga förståelse"-tesen (science comprehension thesis, SCT till vänster i figuren). Alltså borde man hitta klimatförvillade främst bland de som har dåliga vetenskapliga och matematiska kunskaper, och detta borde gälla oavsett samhällssyn (till vänster i figuren). Men så visade det sig inte vara.
Studien delade in de svarande i två grupper utifrån deras samhällssyn: jämlikhets- och samhällstillvänd (Eng. egalitarian and communitarian), respektive hierarkisk och individualistisk. Man fann att inom den första gruppen, så tog man klimathotet på större allvar om man hade goda vetenskapliga och matematiska kunskaper (till höger i figuren). Men inom den andra gruppen var det tvärt om: man tog klimathotet på mindre allvar om man hade goda vetenskapliga och matematiska kunskaper.
Det här förklarat författarna med den kulturella kognitions-tesen (Eng. cultural cognition thesis, CCS): personerna i de olika grupperna försöker tolka vetenskaplig evidens efter sina respektive samhällssyner. Om man tillhör den hierarkiskt-individualistiska gruppen så ser man klimatproblemet som ett hot mot sin samhällssyn: om det är sant kan det kräva regleringar och andra politiska ingripanden. För den jämlikhets- och samhällsinriktade gruppen kan det snarare bekräfta ens samhällssyn. Dessutom är drivkraften att konformera med omgivningen väldigt stark. Det kan vara socialt kostsamt att avvika i uppfattning från den grupp man tillhör.
Personer med goda vetenskapliga och matematiska kunskaper är helt enkelt bättre på den här sortens kulturellt drivna tolkningar, och därför ser vi störst polarisering i klimatfrågan hos just dessa individer.
Det här förklarat författarna med den kulturella kognitions-tesen (Eng. cultural cognition thesis, CCS): personerna i de olika grupperna försöker tolka vetenskaplig evidens efter sina respektive samhällssyner. Om man tillhör den hierarkiskt-individualistiska gruppen så ser man klimatproblemet som ett hot mot sin samhällssyn: om det är sant kan det kräva regleringar och andra politiska ingripanden. För den jämlikhets- och samhällsinriktade gruppen kan det snarare bekräfta ens samhällssyn. Dessutom är drivkraften att konformera med omgivningen väldigt stark. Det kan vara socialt kostsamt att avvika i uppfattning från den grupp man tillhör.
Personer med goda vetenskapliga och matematiska kunskaper är helt enkelt bättre på den här sortens kulturellt drivna tolkningar, och därför ser vi störst polarisering i klimatfrågan hos just dessa individer.
Det här kommer väl inte som någon större överraskning för oss som har följt debatten en tag.



