3 nov. 2009

Gösta Walin och Uppsalainitiativet i Aftonbladet

Igår den 2/11 kunde Aftonbladets läsare ta del av en debattartikel med rubriken U-länderna måste få öka sina utsläpp av professor emeritus i oceanografi Gösta Walin och frilansskribenten Pär Krause. Deras argumentation är tämligen svag, något som vi i Uppsalainitiativet påvisar i det svar vi inbjöds att inkomma med och som idag med rubriken Växthusgaser känner inga nationsgränseri publicerades i Aftonbladet. Vårt svar i sin helhet:

    Gösta Walin och Pär Krause har flera fel i sitt debattinlägg om klimatet, både om klimatet och beskrivningen av den politik som föreslagits för att hantera problemet (Aftonbladet Debatt, 2/11).

    När de sammanfattar de politiska argumenten påstår de att utsläppsbegränsande åtgärder anses vara "extra nödvändiga i fattiga länder eftersom klimatförändringen slår extra hårt mot just dem". Den idén är dock helt orimlig: växthusgaser erkänner överhuvudtaget inte några regions- eller nationsgränser. Argumentet förekommer därför inte bland seriösa debattörer. Den allmänna meningen är tvärtom att det är i den rika världen de största och snabbaste utsläppsbegränsningarna behöver ske eftersom det är där de överlägset största utsläppen per person finns. Redan Kyotoprotokollet hade denna inriktning.

    Utsläppsbegränsningar i utvecklingsländerna bör därför tillåtas komma senare och mer gradvis än i den rika världen. Men om man helt lät bli utsläppsbegränsningar i tredje världen skulle Kinas och Indiens växande ekonomier snabbt äta upp alla minskningar i resten av världen. Detta skulle göra målet med två graders temperaturökning ouppnåeligt och dramatiskt öka risken att den globala temperaturuppgången fortsätter mot både tre, fyra och fem grader med potentiellt katastrofala konsekvenser.

    Man kan undra över det förnuftiga i att energiutbyggnaden i fattiga länder skall behöva ta omvägen via fossilbränslen. På telekomområdet har man på flera håll gått direkt till mobiltelefoni utan någon omväg via fast telefoni. En genomtänkt grön elektrifiering av Kinas och Indiens landsbygd ger, tvärt emot vad Walin och Krause menar, möjlighet till stora vinster för samhälle, hälsa och klimat.

    Gällande själva klimatet försöker Walin och Krause blanda bort korten genom att fokusera på redan inträffade klimatförändringar som de bagatelliserar bäst de kan. Men det är inte redan inträffade klimatförändringar diskussionen handlar om. De stora problemen ligger i framtiden och det är bara dem vi fortfarande kan göra något åt.

    Med en låt-gå-politik kommer den fortsatta uppvärmningen sannolikt att leda till miljoner miljöflyktingar till följd av stigande havsnivåer och till att de glaciärer i Himalaya som idag utgör livsnödvändig färskvattentillgång för hundratals miljoner människor försvinner. Walins och Krauses tal om "realism och förnuft i klimatpolitiken om nu klimatpolitik verkligen behövs" framstår i det perspektivet som ren cynism.

    Per Edman
    datalog

    Anders Emretsson
    journalist

    Olle Häggström
    professor i matematisk statistik

    Lars Karlsson
    docent i datavetenskap

    Patrik Lindenfors
    docent i zoologisk ekologi

    Anders Martinsson
    gymnasielärare i fysik

    Carl-Henrik Pettersson
    doktorand i geologi

    Erik Svensson
    forskare i atmosfärsvetenskap

    Magnus Westerstrand
    doktorand i geokemi

    Samtliga undertecknare är aktiva på klimatbloggen Uppsalainitiativet.


i: I papperstidningen blev rubriken istället Cyniskt om u-ländernas utsläpp.

Uppdatering: Walin och Krause svarar oss i Aftonbladet den 6/11, med rubriken Naivt om u-länder.

7 kommentarer:

  1. "Man kan undra över det förnuftiga i att energiutbyggnaden i fattiga länder skall behöva ta omvägen via fossilbränslen. På telekomområdet har man på flera håll gått direkt till mobiltelefoni utan någon omväg via fast telefoni. En genomtänkt grön elektrifiering av Kinas och Indiens landsbygd ger, tvärt emot vad Walin och Krause menar, möjlighet till stora vinster för samhälle, hälsa och klimat."

    Kanske kan debattörerna ge exempel på vilka kraftkällor som kan ge samma mängd el inom samma tidsrymd, till en liknande kostnad?

    (Kärnkraft vore idealiskt, men det är knappast aktuellt i dagens läge. Eller?)

    SvaraRadera
  2. Anonym

    Energiutbyggnaden i fattiga länder kommer att kräva flera olika energikällor. Att kol och olja ingår i ett övergångsskede är inget som vi dogmatiskt motsätter oss - notera vår formulering om att
    "utsläppsbegränsningar i utvecklingsländerna bör därför tillåtas komma senare och mer gradvis än i den rika världen".

    Men så mycket som möjligt av utbyggnaden bör vara grön. Detta kommer (som du mycket riktigt antyder) initialt att innebära merkostnader. Dessa merkostnader bör i första hand vi i den rika världen stå för.

    SvaraRadera
  3. "Den allmänna meningen är tvärtom att det är i den rika världen de största och snabbaste utsläppsbegränsningarna behöver ske eftersom det är där de överlägset största utsläppen per person finns."

    Referenser? Finns ingen sådan i ekonomi iaf. Det där har ni nog hittat på, därför att ni ser detta som ett moraliskt problem, inte ett riktigt problem som måste lösas effektivt.

    SvaraRadera
  4. ekonom,
    Till att börja med kan du ju titta på samtliga svenska riksdagspartiers ståndpunkt i frågan. Sedan har WWF, Greenpeace och andra NGO:er författat ett förslag till Köpenhamnsavtal där betydligt större ansvar läggs på de industrialiserade länderna. Sedan har vi förstås Kyotoprotokollet som ju undantar utvecklingsländerna från åtaganden.

    Finns det någon – förutom Walin och Krause – som hävdar att de största och snabaste utsläppsbegränsningarna bör ske i u-länderna? Det vore intressant att se referenser på det i så fall.

    SvaraRadera
  5. ekonom,
    EUs syn på frågan
    Se även
    Rapporten från vetenskapsmötet i Köpenhamn Key Message (3), 4, 5 och (6).

    För övrigt bör du undvika att hitta på vad andra har för motiv till sina ställningstaganden.

    Hur är din effektiva lösning?

    SvaraRadera
  6. Vatten- och koldioxidomsättningen styr liv på vår planet och är de enda ofarliga utsläppen.Kännedom om dessa cykler och omsättning är en förutsättning för ändamålsenliga beslut.Växthuseffekten, som domineras av vattenånga, har existerat i miljontals år och varierat, rimligtvis beroende på solaktiviteten.Nuvarande successiva stegring av koldioxiden kan mycket väl bero på minskad fotosyntes och störning av världshavens ekologi (dumpning och industrifiske).

    SvaraRadera
  7. HB, vi tackar för dina funderingar i ämnet, men vi föredrar nog beprövad vetenskap även i fortsättningen.

    SvaraRadera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet