28 aug. 2010

Gästinlägg inför valet: Centerpartiet

Vi på Uppsalainitiativet har inför valet bett representanter från alla riksdagspartier att skriva ett inlägg om respektive partis klimatpolitik. Vi har lottat publiceringsordningen. Inlägg nummer tre är från Centerpartiet som representeras av riksdagsmannen och tillika vice ordföranden i riksdagens miljö- och jordbruksutskott Claes Västerteg.
______________________________________________
På det här sättet vill C handskas med klimatförändringarna

Så vill Centerpartiet arbeta för att klimatförändringarna inte ska bli så allvarliga

Klimatförändringarna är ett globalt miljöproblem som kräver globala beslut. För klimatets skull gäller därför inget annat än en internationell överenskommelse med tillräckliga utsläppsminskningar för att klara 2-gradersmålet. Utsläppsminskningarna ska främst göras av industriländerna, men även de snabbt växande ekonomierna som idag inte har några krav på sig genom nuvarande klimatavtal kommer att behöva minska sina utsläpp. I avvaktan på ett internationellt avtal tror jag och Centerpartiet att det är avgörande att ställa om tidigt för klimatsmart teknik, eftersom detta med all sannolikhet är avgörande om vi ska lyckas minska utsläppen med den takt som vetenskapen kräver. Här har Sverige en unik erfarenhet, som har lyckats bryta sambandet mellan utsläpp av växthusgaser och tillväxt.

Mycket av det politiska arbetet behöver ske genom EU-samarbetet. Delvis tack vare det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009 utgör unionen idag den ländergrupp som har lagt fram de mest radikala och långtgående klimatmålen. Det kan vi vara stolta över, men mycket återstår att göra. Ett sådant exempel är att växla upp EU:s utsläppsmål från 20 procents minskning till 30 procent.

Samtidigt som vi i Centerpartiet vill driva EU tvekar vi inte att ta på oss ledartröjan in i den gröna ekonomin. Under mandatperioden har Alliansregeringen beslutat att Sverige år 2020 ska ha minskat sina utsläpp med 40 procent till år 2020 (jämfört med 1990 års nivå). Det är en av världens tuffaste målsättningar. Men Centerpartiet stannar inte där utan vi har också som mål att Sverige år 2020 ska ha de lägsta utsläppen per capita i hela EU. Då krävs det att Sverige fortsätter på den väg Centerpartiet och Alliansregeringen stakat ut den här mandatperioden. Till exempel behöver utbyggnaden av förnybar energi fortsätta i oförminskad takt, liksom energieffektiviseringen av våra bostäder och lokaler. En annan sektor med stor betydelse för Sveriges klimatpåverkan är transportsektorn. Den svarar för drygt en tredjedel av våra totala utsläpp av växthusgaser. Med Alliansregeringen har antalet miljöbilar i Sverige tiodubblats på fyra år. Nästa mandatperiod vill vi se ännu fler miljöbilar och ännu strängare miljöbilskrav.

Så vill Centerpartiet handskas med de klimatförändringar som vi redan vet kommer ske

Vad gäller de effekter från klimatförändringarna som ser redan idag och som vi kan vänta oss de närmast åren har vi i den rika världen ett jättestort ansvar. Klimatförändringarna drabbar områden värst som redan idag hör till de fattigaste delarna av världen, de mest utsatta. Det leder inte alltför sällan till sämre förutsättningar att bruka jorden, bygga upp infrastruktur, ja dessa länder får de allt svårare att ta sig ur fattigdomen.

Vårt moraliska ansvar är att förebygga dessa effekter så mycket det går. Långsiktigt vet vi att det handlar om att få ner utsläppen men kortsiktigt handlar det om att vi ska satsa pengar på till exempel skyddsvallar eller skogsåterplantering för att binda jorden. Klimatmötet i Köpenhamn i december 2009 blev på det stora hela en misslyckad tillställning, men en sak som länderna faktiskt kom överens om var en så kallad snabb-start finansiering, d.v.s. finansiering för 2010-2012. Den största delen av dessa pengar kommer att gå till anpassningsåtgärder i U-länderna. EU satsar 2,4 miljarder per år och Sverige satsar totalt 800 miljoner under samma period. Dessa pengar kommer väl till nytta och är en del av vårt bistånd. Jag tror det är omöjligt att inte klimatanpassa biståndet, klimatförändringarna har så pass stora konsekvenser på hur dessa samhällen ska kunna ta sig ur fattigdomen och skapa en hållbar utveckling så biståndet måste vara inriktat på klimatförändringarnas konsekvenser.

Claes Västerteg, riksdagsledamot (C)
Vice ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet

2 kommentarer:

  1. Claes: När det gäller arbetet i Sverige är ju mer förnybar energi en av många åtgärder som leder framåt. Men jag har en känsla av att ni blandar ihop saker och ting. Ni ger elcertifikat till småskalig vattenkraft, som faktiskt tillsammans med den storskaliga, inte är ett bra förnybart alternativ. Vi har den vattenkraft vi har, det räcker.

    Läser du texten i det nationella miljömålet "Begränsad klimatpåverkan" står det så här: Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras.
    Då fungerar inte mer och ny vattenkraft alls.

    Däremot vindkraft som förläggs på bra ställen, vilket inte alltid är fallet. FN:s sekretariat för biologisk mångfald och även Stockholm Resilience Centre har i rapporter visat hur viktig kopplingen är mellan klimatarbete och andra miljöfaktorer, som t ex. biologisk mångfald. Ett klimatarbete som "glömmer" de andra aspekterna kommer inte att leda framåt, utom möjligen enbart om vi räknar koldioxidekvivalenter...

    Sammanblandningen verkar vara i begreppen energiproduktion och elenergiproduktion. Vi har redan idag runt 60 % förnybar elproduktion, med en utbyggnad på 20-30 TWh vindkraft och mer biokraft i kombination med de energieffektiviseringar som forskarna visar är möjliga (35-50 %) om de rätta politiska styrmedlen sätts in, är elproduktionen inget problem. Men ni ger alltså bidrag till mer vattenkraft samtidigt som ni ger klartecken till Kringfart Stockholm, som enligt Trafikverket kommer att leda till ökade utsläpp...

    Nej, ni behöver satsa mer på energieffektiviseringar och tågtrafik och annan kollektivtrafik, det är i transportsektorn som de stora utsläppsminskningarna kan göras. Även om vi skulle bygga ut varenda dike och älv i det här landet, skulle det inte minska utsläppen från transportsektorn, däremot skapa permanenta ekosystemförluster...

    Att förstöra mer biologisk mångfald för att klämma ut någon TWh elenergi till ett system som redan är på väg mot gigantiska överskott nationellt/nordiskt perspektiv är kontraproduktiv klimatpolitik. Klimatfrågan är betydligt djupare än att bara skära ned koldioxidutsläppen men i övrigt köra på som vanligt.

    Och glöm inte att "kraven" på utvecklingsländerna inte kan framföras med mindre än att vi först visar att vi gör något åt våra egna utsläpp, det är en moraliskt tvingande förutsättning om kraven på dessa länder överhuvudtaget ska tas på allvar...

    Christer Borg
    Älvräddarnas Samorganisation

    SvaraRadera
  2. Alliansens mål om 40 procents minskning av Sveriges växthusgasutsläpp till år 2020 (räknat från 1990) räknar inte med utsläppen som sker i den "handlande sektorn" dvs de industrisektorer som ingår i handeln med utsläppsrätter (som delas ut gratis). Där finns 1/3 av Sveriges växthusgasutsläpp, där ingår bland annat pappersindustrin, stålverken, gaskraftverken för elproduktion och oljeraffinaderierna. Utrikesflyget och sjöfarten ingår inte heller i de 40 procenten.

    Dessutom är 1/3 av minskningen tänkt att ske utomlands. Samtidigt som Vattenfall satsar ca 20 miljarder på att bygga ett av europas största kolkraftverk i Tyskland (Moorburg) så betalar tydligen Sverige 800 miljoner till U-länderna för att de ska kunna anpassa sig till klimatförändringarna. Regeringen drev via sin position i Världsbankensstyrelse fram beviljadet av ett lån på 21 miljader kronor till Sydafrika för att de skulle bygga ett av världens största kolkraftverk med utsläpp på 25 miljoner ton koldioxid om året. Sveriges internationella klimatarbete verkar snarast bidra till ytterligare ökande utsläpp och är knappast en anledning att inte göra läxan hemma.

    Alliansens ambitioner på hemmaplan är en minskning med 13 miljoner ton per år (50*40%*66%) mellan år 1990 och 2020 (en minsking på 4 miljoner ton är redan gjord mellan 1990 och 2007 i den icke handlande sektorn), av de 9 som är kvar räknar man med att beslut som förra regeringen gjorde kommer att stå för 5 miljoner ton, kvar blir det ytterligare insatser för en minsking på 4 miljoner ton på 12 år. Som jämförelse så kan jag nämna att Vattenfalls koldioxidutsläpp förra året var ca 100 miljoner ton om året. Eller att vägtrafikens utsläpp i Sverige år 2008 var 19 miljoner ton (personbilarna 12 miljoner ton). Värt att nämnat är att lastbilstrafikens utsläpp ökat med ca 2 miljoner ton mellan är 1990 och 2008.

    Jag förstår varför Alliansen tycker att vi varken behöver högre koldioxidskatt, kilometerskatt eller flygskatt. Deras ambitioner är nämligen tämligen låga. Men jag hoppas verkligen inte att Alliansens klimatpolitik är en av världens tuffaste, jag har helt enkelt svårt att tro det.

    SvaraRadera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet