17 feb. 2013

Mann vs Bradley - en dubbelrecension

Michael Manns, Raymond Bradleys och Malcolm Hughes rekonstruktion av global medel-temperatur under de senaste 1000 åren, den så kallade hockeyklubban, har nog inte gått många förbi. Två av hockeymännen har gett ut varsin personlig berättelse om skapandet av hockey-klubban, kritiken från framförallt McKitrick och McIntyre, trakasserierna från ett flertal högt uppsatta politiker, diverse utfrågningar i amerikanska kongressen, stödet från forskar-samhället och tillslut ”Climategate”, tio år efter hockey-artiklarna. Böckerna är Mann (2012) The Hockey Stick and the Climate Wars och Bradley (2011) Global Warming and Political Intimidation (som redan har recenserats tidigare på UI). 

Böckernas handlingar är av naturliga skäl väldigt lika varandra och det märks att författarna har många gemensamma referensramar. Mann och Bradley använder sig båda av flera specifika kring-berättelser, som Inkvisitionens dom mot Galileo och Lysenkoismen i Sovjetunionen under Stalin; två varnande exempel på politik som har lagt krokben för vetenskapen.

Bradley har en gemytligt humoristisk ton som gör boken trivsam att läsa. Ett exempel är när han berättar om hur han blev plagierad i Wegman-rapporten. ”His section on the problems of using tree rings, and of the important points that one must take into account, struck me as quite brilliant – lucid and clear. It was only later that I realized that large sections of his report had been liften verbatim from my own 1999 book on the subject, Paleoclimatology.”

Wegman är för övrigt professor i statistik, och det är just forskartrions statistiska metoder som är hans främsta föremål för kritik. Hans övriga kunskaper inom klimatvetenskap verkar dock vara mycket begränsade. I utfrågningen i kongressen 2006 svarar han såhär på en fråga om koldioxid och infraröd strålning: ”Carbon dioxide is heavier than air. Where it sits in the atmospheric profile, I don’t know. I’m not an atmospheric scientist to know that. But presumably, if the atmospheric – if the carbon dioxide is close to the surface of the earth, it’s not reflecting a lot of infrared back.” Om detta får vi läsa i Mann.

Hos Bradley får man stå ut med ett visst mått av amerikansk könsstereotyp jargong som man tack och lov slipper hos Mann. (Till Bradleys försvar får jag väl säga att han är en generation äldre än Mann och därför kanske inte vet bättre.) När han spånar på sitt svar på det famösa brevet från kongressledamot Barton 2005 (se bakgrundsberättelsen nedan) vill han illustrera hur fullkomligt löjligt oviktig hockeyklubban är i förhållande till IPCCs samlade slutsatser. Därför bestämmer han sig för att väga hela IPCC-rapporten på ”Janes köksvåg”. (Den vägde 2,5 kilo). Inte på VÅR köksvåg. Inte KÖKSVÅGEN. Utan JANE’s köksvåg. Ingen ska kunna tro att han är någon fjolla som ägnar sig åt kökssysslor. Han skulle aldrig drömma om att lägga sig i ett hushållsbestyr.

Och efter att ha pratat med sin käre vän Phil Jones som han känt i 30 år, som beskriver hur han efter ”Climategate” är deprimerad, har svårt att sova och äta, kan inte gå till jobbet, blir konstant förföljd, måste gömma sig dygnets alla timmar, då fick Bradley ”NÄSTAN” tårar i ögonen. Är inte det naturliga att faktiskt gråta på riktigt när en vän och kollega kommer med en sådan berättelse? Eller åtminstone skriva i boken att man grät, inte bara ”nästan fick tårar i ögonen”...

I valet mellan de två böckerna skulle jag i första hand rekommendera Mann. Förutom att han ger en mer djupgående beskrivning av händelseförloppen än Bradley så framstår Mann, enligt min mening, som både mer skarpsinnig och mindre känslostyrd. Ett litet exempel är hur de två författarna i efterhand resonerar kring sin konklusion i MBH99: att 1998 sannolikt var det varmaste året under de senaste 1000 åren. Detta med anledning av rapporten från The National Academy of Science (2006) som uttrycker viss skepticism till slutsatser om individuella årtals temperaturer. Bradley kan inte förstå detta. De senaste årtiondena var den varmaste perioden under de senaste 1000 åren. 1998 var det varmaste året under de senaste årtiondena, alltså måste 1998 vara det varmaste året under de senaste 1000 åren, tycker han. ”If you accept one conclusion, you surely must accept the other. You can’t have it both ways.” Ett konstigt resonemang eftersom det inte finns något logiskt hinder för att ett helt annat år skulle kunna vara millenniets varmaste, utan att för den sakens skull var del av en rekordvarm 20-30-årsperiod. Mann uttrycker sig något snyggare. ”The warmest year and decade of an unusually warm interval (the past few decades) were, our reasoning went, likely unusually warm themseves.” Inget försök att med näbbar och klor försvara den kanske lite väl precisa slutsatsen från MBH99. 

Mann, som är hjärnan bakom den statistiska analysen i MBH98 och MBH99, ägnar ett antal sidor åt att beskriva den metod som använts i studierna, nämligen principalkomponentanalys. Han ger också en redogörelse för vad McKitrick och McIntyre gör annorlunda i sin egen analys. Precis som Bradley avfärdar Mann kritiken från McKitrick och McIntyre som helt ogrundad, något som andra recensenter med större kunskaper inom statistik än mig ställer sig frågande till. Vad som dock verkar ha fastslagits i ett otal uppföljningsstudier är att ett möjligen olämpligt val av normaliseringsmetod (tack vara en lycklig slump?) trots allt inte genererade missvisande resultat.

Båda böckerna är ett trevligt sätt att lära känna två av männen bakom hockeyklubban. Medan Bradley är lite mer pratig och lättläst, är Mann i högre grad faktaspäckad och full med referenser. För den som vill vara insatt i klimatdebatten rekommenderar jag framförallt Mann till boksamlingen!

Bakgrund


1998 och 1999: Forskartrion Mann, Bradley och Hughes publicerar två artiklar i Nature (MBH98) och i Geophysical Reseach Letters (MBH99) som diskuterar den globala medeltemperaturen under de senaste 1000 åren. Hockeyklubban, dvs. grafen med deras temperaturrekonstruktion (tillsammans med osäkerhetsintervall) bygger på en kombination av instrumentella temperaturmätningar (från 1800-talet och framåt) och proxydata (trädringar, iskärnor, koraller, sjösediment m.m.) från år 1000 fram till 1980 ungefär. Slutsatsen av studierna är att 1990-talet sannolikt var det varmaste årtiondet under de senaste 1000 åren. Detta är uppseendeväckande eftersom det florerat en faktoid om att delar av medeltiden var ännu varmare än idag. Olika temperaturrekonstruktioner pekar istället på att t.ex. södra Grönland som kolonialiserades av vikingar visserligen var varmare än idag men att det även fanns andra regioner som var betydligt kallare. Den globala medeltemperaturen var sannolikt inte högre på medeltiden än idag. Detta säger oss dock ingenting om kausalitet. Att dagens temperaturer är ovanligt höga i ett 1000-årsperspektiv är i sig inget fullständigt bevis för att människor ligger bakom uppvärmningen, vilket författarna också själva betonar. 

Maj 2000: Senatens kommitté för handel, vetenskap och transport håller en utfrågning om vetenskapen relaterad till global uppvärmning. Fem forskare inbjuds att vittna, däribland hockeymannen Bradley. Han berättar bland annat att halten av koldioxid i atmosfären är högre än vad den varit på minst 420 000 år. Nästa vittne, John Christy, försäkrar att koldioxid inte är en förorening, utan bara näring för växterna. Vidare att klimatet visserligen förändras, ”men att det alltid har gjort det och alltid kommer att göra det”. Senatorn John McCain, ordföranden för kommittén, kommer att bli en förkämpe inom det republikanska partiet för klimatvetenskapen, åtminstone fram till den påföljande omvalskampanjen. 

2001: IPCC ger ut sin tredje bedömningsrapport, en sammanställning och bedömning av studier relaterade till klimat och klimatförändringar från forskargrupper världen över. Hockeyklubban inkluderas som en av figurerna i rapporten. 

Juli 2003: Republikanen James Inhofe håller en utfrågning med bland annat Michael Mann och Willie Soon, författare (tillsammans med Sallie Baliunas) till en kontroversiell hockey-kritisk studie finansierad av det amerikanska petroleuminstitutet. När Inhofe ber om Manns åsikt om Soons och Baliunas resultat säger han ”Just about everything is incorrect. They got just about everything wrong. They did not select the proxies properly. They did not actually analyze any data. They did not produce a reconstruction. They did not produce uncertainties in a reconstruction. They did not compare to the proper baseline of the late-20th century.” 

Oktober 2003: Ross McKitrick och Stephen McIntyre ifrågasätter i Energy and Environment det data som ligger till grund för hockeyklubban. Denna kritik skickades från början till Nature, tidsskriften som publicerade MBH98. Efter att ha sänt ut McKitrick och McIntyre-artikeln på peer-review valde Nature att refusera den. Anledningen till Natures avslag är gissningsvis att granskarna bedömde att artikeln inte höll tillräckligt hög kvalitet. 

Hösten 2003: Ett förslag läggs fram av demokraten Joseph Lieberman och republikanen John McCain om att växthusgasutsläpp i USA ska regleras genom ett cap-and-trade-system. Omröstning sker i senaten den 30e oktober, endast några dagar efter det att artikeln av McKitrick och McIntryre publiceras. Utgången blir 55 röster emot och 43 röster till stöd för förslaget. 

Februari 2005: McKitrick och McIntyre publicerar i Geophysical Research Letters en ny hockey-kritisk artikel. Denna gång ifrågasätts de statistiska metoderna bakom MBH98 och MBH99. 

Juni 2005: Republikanske kongressledamoten Joe Barton skickar hotfulla brev till Mann, Bradley, Hughes och Rajendra Pachauri (IPCCs ordförande) med aggresiva krav på information rörande all finansiering och ekonomisk kompensation som de mottagit under sina karriärer, tillgång till de data de använt i alla sina publicerade studier samt tillgång till källkod till dataprogram. Barton hade inte befogenhet att ställa dessa krav (vilket han med hjälp av sina formuleringar dock ville låta påskina). Allra minst kanske av Pachauri som inte är amerikansk medborgare, utan indier. Breven har tolkats av forskarsamhället, stora delar av media och till och med öppet av partikamraten Boehlert (ordförande i kongressens vetenskapskommitté) som ett sätt att trakassera de berörda personerna, snarare än ett försök att lära sig något om den vetenskapliga frågan. Detta är svaren från Bradley, Mann och Hughes.

2006: The National Academy of Science utkommer med Surface Temperature Reconstructions for the Last 2,000 years. Rapporten pekar på en uppsättning nya bevis som stödjer slutsatsen att det sena 1900-talet troligtvis var den varmaste perioden under de senaste tusen åren. NAS fastslår att vissa olämpliga val gjordes vid den statistiska analysen bakom MBH98 och MBH99, men att dessa hade en minimal påverkan på den slutgiltiga temperaturrekonstruktionen. En mer kritisk rapport, den så kallade Wegman-rapporten, publiceras ett par veckor senare på uppdrag av Joe Barton. Denna upprepar McKitricks och McIntyres budskap. Senare framkommer att rapporten innehåller flera allvarliga brister, bland annat att resonemanget om att hockeyklubban skulle vara en artefakt bygger på förvrängda bevis och argument. Och inte särskilt smickrande är upptäckten att nästan en tredjedel av rapporten är rena plagiat från andra publikationer. 

Juli 2006: Barton kallar till en utfrågning med titeln ”Questions Surounding the ’Hockey Stick’ Temperature Studies: Implications for Climate Change Assesments”. Wegman och McIntyre med flera vittnar. 

November 2009: Tusentals e-brev mellan ett dussintal klimatforskare har stulits, visar det sig, från en backup-server tillhörande det brittiska universitetet av East Anglias klimatforskningsenhet (CRU). Några av dessa e-brev släpps av hackarna (sannolikt inte av en slump) bara några veckor före klimatmötet i Köpenhamn, COP15. Dessa e-brev är utvalda för att de på grund av vissa delvis klumpiga formuleringar, ryckta ur sitt sammanhang, skulle kunna tolkas som att oegentligheter skett inom klimatforskningen. Detta påstådda ”avslöjande” av forskningsfusk kom att kallas Climategate. 

Mars 2010: Det brittiska parlamentet ger ut en rapport som verifierar CRU’s slutsatser om klimatet och fastslår att inget tyder på att de anklagade forskarna har misskött sig. Denna granskaning följs av flera andra, t.ex. en granskning ledd av geovetaren Lord Oxburg som släpps en månad senare. Inte heller denna finner några bevis på att CRUs medarbetare, eller någon av dera samarbetspartners, har bedrivit forskning på ett felaktigt sätt. Penn State, The National Science Foundation samt Universitetet av East Anglia gör alla egna omfattande granskningar med samma slutsatser.

30 kommentarer:

  1. Tack Emma för denna utförliga recension.
    Det är beklämmande att läsa alla skamliga blogginlägg och bloggkommentarer som fortsätter att misstänkliggöra Mann genom beskyllningar om fusk, snedurval av data etc. Detta efter att hans verksamhet i en rad granskningar helt friats från alla påståenden om forskningsfusk. På skamliga bloggar är det närmast ett axiom att hockeyklubban är bruten. I verkligheten har Manns tidiga resultat stått sig förvånande väl, och rader av senare rekonstruktioner ger i stort liknande resultat. På skamliga bloggen (den svenska) brukar man framhålla resultaten från Ljungqvist m fl (http://www.clim-past.net/8/227/2012/cp-8-227-2012.html). I detta i sig intressanta arbete finnar man inte bara ett antal vackra hockeystick-grafer, utan också att Manns pionjärarbeten citeras med allvar och respekt! Om man skalar bort grälet och käbblet, så ger hockey-stick historien ett fint exempel på hur vetenskaplig kunskap utvecklas från de första grova resultaten till en alltmer detaljerad och trovärdig beskrivning, genom metodförbättringar och tillfogandet av nya källdata.

    SvaraRadera
  2. Vad är hockeyklubbans status idag? Använder IPCC den? De motoder som Mann var felaktigt använda av Mann, har han erkänt detta som ett misstag? Var det ett grovt fel eller något mindre? Är det graverande att Mann vägrar lämna ut bagrundsmaterial vid förfrågan från svenska forskare som försökte återskapa hans temperaturserier?

    Vad är enligt UI det emst komprommeterande som utkom i Climategate-mejlet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skärp dig Gustav. Det krävs blott ett minimum av folkvett för att, innan man börjar kaskadkräkas frågor i kommentarsutrymmet, läsa själva bloggposten för att se vilka av dem som där redan besvarats.

      Överkurs: gör en lite rundtur på UI, t.ex. med hjälp av vårt i vänstermarginalen annonserade etikettsindex, för att se vilka övriga frågor vi besvarat.

      Radera
  3. Ok beklagar om jag missat svaren på mina frågor i inlägget. Har inte hunnit sätta mig in i frågan nämvärt utan blir tvungen att förlita mig på andrahandsinformation. När jag läser detta: "Vad som dock verkar ha fastslagits i ett otal uppföljningsstudier är att ett möjligen olämpligt val av normaliseringsmetod (tack vara en lycklig slump?) trots allt inte genererade missvisande resultat" så blir jag fundersam. Vad betyder detta egentligen och hur allvarlig miss är detta för en forskare av Manns dignitet?

    Hittar heller inget om Hockeyklubbans status idag? Har för mig att jag läst någonstans att IPCC inte använder den längre men vet inte om det stämmer. Jag behöver uppriktigt er hjälp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad gäller Manns et al misstag i bruket av principalkomponentanalys, och frågan om hur allvaligt detta är, låt mig börja med att hänvisa till min egen recenison av Beradley (som Emma hänvisade till) där jag bl.a. skriver följande:

      "Förvisso har ofantliga mängder gravt osakliga anklagelser riktats mot Bradley och hans båda medförfattare, förvisso är det med tanke på allt han tvingats utstå lätt att på ett psykologiskt plan förstå hans reaktion, och förvisso har senare och statistiskt mer avancerade återanalyser visat att dataanalysen i Mann-Bradley-Hughes-artiklarna från 1998 och 1999 landade i väsentligen rätt slutsatser. Likväl är delar av kritiken från McIntyre och McKitrick berättigad. Mann, Bradley och Hughes använde sig, till följd av deras ofullkomliga kunskaper i statistisk slutledningsteori, av en klart olämplig normaliseringsmetod i tillämpandet av den statistiska procedur som kallas principalkomponentanalys, något som mycket väl hade kunnat resultera i missvisande slutsatser."

      Som statistiker är jag van vid att se statistiska metodfel begås i allehanda vetenskaper: se gärna min artikel från förra året över detta ämne. Jag bedömer att fel av den dignitet som Mann et al begick är tämligen vanliga, och de är absolut inte något som knäcker en forskares karriär (försåvida det inte rör sig om avsiktliga felgrepp, något som det dock inte finns någon anledning att misstänka här). Det normala är att vetenskapen fortsätter framåt och korrigerar eventuella fel, vilket ju också skett här.

      Vad gäller hockeyklubban och IPCC så rekommenderar jag Avsnitt 6.6 i senaste IPCC rapporten AG4, WG1.

      Radera
    2. Gustav, man har återskapat en kurva i princip identisk med hockeyklubban utan att använda sig av PCA (Wahl&Ammann). I PCA delar man upp en signal i ett antal olika komponenter (ungefär som i fourieranalys). Summerar man sedan alla dessa komponenter får man definitionsmässigt tillbaka exakt sin startfunktion. Vad MBH:s normaliseringsmetod gjorde var att den lyfte upp det "hockeyklubbsformade" i signalen till den första komponenten*, men ju fler komponenter man tar med desto mindre genomslag får detta, och MBH tog med tillräckligt med komponenter för att inverkan skulle bli minimal.



      * Läser man det finstilta i McIntyres och McKitricks artikel som kritiserar MBH så framgår det, men i sin retorik och i alla referat som cirkulerar på olika bloggar har den "detaljen" försvunnit.

      Radera
  4. Hej Gustav,
    I IPCCs senaste bedömningsrapport från 2007, I kapitel 6 som heter Palaeoclimate, finns hockeyklubban (från MBH99) illustrerad tillsammans med ett dussintal andra temperaturrekonstruktioner.
    http://www.ipcc.ch/publications_and_data/ar4/wg1/en/figure-6-10.html
    (Hela rapporten finns tillgänglig online.)
    Generellt står inte klimatforskningen och faller med en enskild studie. Mann et al gjorde en temperaturrekonstruktion och många flera har genomförts både före och efter. Alla dessa studier sammantaget ger oss en bild av hur den historiska temperaturutvecklingen kan ha sett ut. Vid tidpunkten för IPCC2007 pekade bevisen än mer tydligt på att dagens höga medeltemperatur inte har någon motsvarighet under de senaste tusen åren.

    SvaraRadera
  5. Men du, Emma, det där med Bradley och köksbestyren - är du inte lite orättvis där? Han verkar ju trots allt inte främmande för att använda mikrovågsugnen till sin frukostgröt...

    SvaraRadera
  6. Den intresserade av turerna kring "hockyklubban" finner en bra sammanfattning här: http://en.wikipedia.org/wiki/Hockey_stick_controversy

    SvaraRadera
  7. Och den senaste (?) publicerade granskningen
    http://www.cgd.ucar.edu/ccr/ammann/millennium/refs/Wahl_ClimChange2007.pdf

    SvaraRadera
  8. Får man svar på vad som menas med "hide the decline" i böckerna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Mann ägnar några sidor åt detta. Hide-the-decline-brevet skrevs av Phil Jones tidigt 1999. Så att frasen skulle syfta på någon temperaturnedgång under 2000-talets första årtionde känns minst sagt osannolikt. HTD-meningen handlade om en figur som skulle inkludera proxydata från en annan studie av Briffa et al. Där ingår bland annat en uppsättning trädringsdensitetsdata. Trädringsdensiteter har en avtagande temperaturrespons efter 1960, kanske på grund av luftföroreningar. På grund av den dåliga korrelationen mellan trädringsdensiteter och temperatur efter detta årtal valde Jones att inte inkludera denna proxydata efter 1960 för att "dölja" denna uppsättning missvisande data.

      Radera
    2. Trädringsdata på norra breddgrader, skulle det stå.

      Radera
    3. Även Bradley skriver en trevlig passage om HTD och "the trick".

      Radera
    4. Meningen i sin helhet lyder "I've just completed Mike's Nature trick of adding in the real temps to each series for the last 20 years and from 1961 for Keith [Briffa]'s to hide the decline." Jones menar med detta att han kombinerar ihop uppmätta temperaturer från de senaste årtiondena med de rekonstruerade temperaturerna från proxydata. Detta för att proxydata i regel bara finns tillgängligt fram till åren runt 1980.

      Radera
    5. Jag har så svårt att begripa hur tänkande, utbildade människor ens kan försöka försvara detta. Tre saker:

      1) Om trädringsdata som proxy visar sig vara helt felaktigt när man jämför det med modernt uppmätt data, borde man vara väldigt restriktiv med att påstå att det är pålitligt som proxy för andra, betydligt äldre, perioder.

      Om det finns yttre faktorer som påverkar trädringarna i så stor utsträckning vill jag påstå att de helt saknar värde som temperaturproxy. Hur skall vi kunna veta vilka yttre faktorer som påverkade trädringarna på medeltiden? Och i så fall i vilken riktning?

      2) Man skarvar inte två mätserier på det där sättet. Man gör det bara inte. Om man ändå väljer att göra det så måste man vara EXTREMT tydlig med att detta är gjort och varför. Annars görs det, eller kan i alla fall misstänkas göras, för att vilseleda. Jag tror de flesta forskare skulle undvika den risken. Så inte här.

      3) Han använder ordet "hide". Vad Jones "menade" med detta när han skrev det är inget som du har någon vetskap om.

      Dessa tre punkter sammantaget, tillsammans med ovilja att lämna ut sina data, ger en bild av forskare som jag inte litar på.

      Radera
    6. Hej Anonym,
      Man kan visa att trädringsdensiteter noga följer uppmätt temperatur tillbaka till 1880. Efter 1960 följer dock inte trädringsdensiteterna temperaturen längre på norra breddgrader, däremot gör träd på södra breddgrader det. Före 1960 följde trädringsdensiteterna i norr och söder varandra under de senaste tusen åren. Det finns tänkande och utbildade människor som ägnar år av sina forskarkarriärer åt att studera just proxydata såsom trädringar, hur de kan användas för att uppskatta historisk temperatur och med hur stor säkerhet man kan dra några slutsatser. Vetenskapliga artiklar som diskuterar de norra trädringsdensiteterna efter 1960 har publicerats, t.ex. av just Jones och Briffa (http://www.nature.com/nature/journal/v391/n6668/abs/391678a0.html), och det är inget som någon har försökt dölja. ”Hide the decline” avser en broschyr som gjordes för ett WMO-möte 1999. I de vetenskapliga publikationerna är ”skarvandet” tydligt angivet. Som du säkert vet genomgår vetenskapliga publikationer peer-review och uppenbarligen tyckte inte granskarna att detta skarvande var något att haka upp sig på. Vad gäller WMO-broschyren var det ingen som brydde sig om denna förrän ”Climategate” 10 år senare.

      Frågorna du tar upp har redan behandlats ett otal gånger på en rad olika bloggar. Tonen i din kommentar skulle dessutom kunna tolkas som att du i första hand vill starta ett bråk snarare än att få ett givande meningsutbyte. En fortsatt diskussion på temat i detta kommentarsfält tror jag därför inte skulle vara givande för varken UIs läsare eller oss. För den som har fler frågor på just "hide the decline" rekommenderar jag att först läsa t.ex. ScepticalSciences informativa genomgång av ”Hide the Decline”. http://www.skepticalscience.com/Mikes-Nature-trick-hide-the-decline-advanced.htm

      Radera
    7. Jag har svårt att begripa att någon tänkande, utbildad människa orkar bry sig. Visst borde man varit tydligare med vad grafen visade, men det handlade trots allt om en broschyr för ett WMO-möte 1999, som ingen brydde sig det minsta om fram till Climategate-stölden. Den har alltså inte haft något inflytande på vetenskapen.

      Och redan 1999 så var divergensproblemet ("the decline") väl känt och omskrivet i den vetenskapliga litteraturen så det var knappast något man kunde dölja (se d'Arrigo el al 2008 för en översikt). Notera att fram till runt 1960 så funkar nordliga trädringar bra. Dessutom ger de ungefär samma resultat som andra proxies under förinstrumentella perioder.

      Radera
    8. "2) Man skarvar inte två mätserier på det där sättet. Man gör det bara inte. Om man ändå väljer att göra det så måste man vara EXTREMT tydlig med att detta är gjort och varför. Annars görs det, eller kan i alla fall misstänkas göras, för att vilseleda. Jag tror de flesta forskare skulle undvika den risken. Så inte här."

      Skarvar och blandar olika sätt och mäta tempteraturen gör man ju hela tiden. T.ex. byter man ut, lägger till och förnyar både satellitinstrument, algoritmer och markstationer som t.o.m. samtidigt använder olika typer av instrument. Man blandar också olika träd m.m. när man rekonstruerar gamla perioders temperatur.

      Om du försöker bestämma vad man får "skarva" eller inte som ovan hamnar du nog i omöjliga och godtyckliga gränsdragningsproblem bl.a. eftersom du inte har någon aning om vilka osäkerheter det innebär.

      Det naturligaste är väl att visa den bästa uppskattningen oavsett hur den togs fram, precis som man gjorde. Möjligen kan det vara informativt med någon slags konfidensintervall. Om man vill veta mer om hur kurvan togs fram finns ett antal hyllmeter specialistlitteratur att plöja.

      Och jag hoppas att du inte tillhör dom som samtidigt hävdar att det var varmare på medeltiden...

      Radera
    9. och någon kanske förväntade sig att någon av dessa två herrar skulle säga att HTD var exakt vad det lät som ...

      Radera
    10. Anonym 10:29, varför skulle Jones villa "gömma" något som redan hade "avslöjats" i flera vetenskapliga artiklar, varav några med honom själv som medförfattare? Kan du ge ett logiskt svar på det?

      Briffa, K., Schweingruber, F., Jones, P., Osborn, T., 1998a. Reduced sensitivity of recent tree growth to temperature at high northern latitudes. Nature 391, 678–682.

      Briffa, K., Schweingruber, F., Jones, P., Osborn, T., Harris, I., Shiyatov, S., Vaganov, A., Grudd, H., 1998b. Trees tell of past
      climates: but are they speaking less clearly today? Philos. Trans. R.
      Soc. Lond., B 353, 65–73.

      Radera
    11. Jag tycker att det var bra att man gjorde en HTD och inte visade träddatat efter 60-talet i diagrammet. Det hade kunnat misstolkas som om medeltemperaturen minskat sedan dess, vilket det inte finns något vettigt skäl att tro.

      Att det finns avvikelser i vissa typer av proxies från norra halvklotet de senaste 50-åren men inte tidigare är inte så konstigt med tanke på människans allt större påverkan på naturen. Den påverkan, som en funktion av tiden, ser räknat på många olika sätt ut som en hockeyklubba.

      Radera
    12. Jones gjorde ju diagrammet för en annan målgrupp än de vetenskapliga forskarna inom området. Han kanske såg det som en god sak att denna målgrupp inte skulle behöva belastas med sådant som skulle kunna väcka onödigt tvivel.

      En annan anonym

      Radera
    13. En annan anonym,

      En av artiklarna som jag nämnde i min förra kommentar publicerades i Nature! Det är knappast någon tidskrift som bara de närmaste berörda läser. Det verkar som den dummaste plats man kan välja om man vill gömma något.

      Radera
  9. UI har skrivit tidigare om de stulna mejlen här

    SvaraRadera
  10. Går det att få se en temperaturserie som enbart utgår från proxydata från norra halvklotet, alltså inga uppmätta temperaturer?

    Tackar Magnus för länken till wikipedia. Det var skrivet på ett neutralt sätt vilket var lätt för mig att läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. denna studie om saken är ny
      http://t.co/CEUxiidjm4

      Radera
  11. Gustav. Läs Fredrik Charpentier Ljungkvists bok: Global nedkylning.
    Mann's första kurvor avsåg enbart norra halvklotet. Mann förklarade den medeltida värmeperioden och lilla istiden som lokala fenomen. Därför lades mycket krut på att visa att de saknades på södra halvklotet. Vilket misslyckades, de finns även där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns en bra översikt av studier om medeltida klimatanomalin här.

      Vad jag kan uttolka är att:
      - Man är rätt säker på att den medeltida perioden hade ett annat uppvärmningsmönster och ändrade sig av helt andra orsaker.
      - Dess topp var globalt sannolikt inte lika varm som nu.
      - Flera studier föreslår att det förelåg persistenta ändringar i hav- och atmosfärscirkulationen som liknar La-Nina.
      - Det ansågs redan före Mann-98 att den medeltida anomalin var ganska regionalt ojämn jämfört med nuvarande uppvärmningsperioden.
      - Mann har inte förklarat anomalierna som lokala fenomen.

      Och här är en annan bedömning som går på tvärs emot din.

      Min slutsats är att du är alldeles för säker på din sak jämfört med dina verkliga kunskaper och dom osäkerheter som finns.

      Själv tycker jag att det är intressant(om det är som föreslagits) att klimatet ändrade sig ganska mycket utifrån ganska små ändringar i forcings så visar det att konsekvensen av klimatändringar inte bara beror på ändrad medeltemperatur utan också på variansen. Effekterna är regionalt eller lokalt kännbara och ändringar i mönster behöver inte ändra medlet.

      Radera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet