21 maj 2014

Gästinlägg av Lennart Bengtsson: Min syn på klimatforskningen

Vi har i en serie bloggposter här på Uppsalainitiativet de senaste två veckorna riktat skarp kritik mot professor Lennart Bengtsson, meteorolog och klimatforskare (inlägg 1, inlägg 2, inlägg 3). Det känns rimligt i ett sådant läge att låta honom svara på kritiken, och när han hörde av sig och erbjöd sig att i ett gästinlägg lägga fram sin syn på klimatvetenskapen så tackade vi naturligtvis ja till det. Varsågoda, här är hans text.

* * *

Min syn på klimatforskningen

Lennart Bengtsson

Under de senaste veckorna har det spekulerats vilt om min uppfattning och min vetenskapliga hållning till klimatvetenskapen. Jag har egentligen aldrig strävat efter publicitet och det var med mycken tveksamhet som jag började skriva i allmänna medier. En stor del av min tveksam går tillbaka till min vän Sven Öhman som var språkforskare och skrev om semantik och inte minst problemet för fackmän att kommunicera med allmänheten. Ord och begrepp har olika mening och förstås och tolkas olika beroende på ens bakgrund och kunskap. Ibland kan missförståelsen bli fatal.

Detta gäller också begrepp som klimat och klimatprognoser. Klimatet är ingen annat än summan av allt väder under en representativ period. Periodens längd kan inte strikt preciseras men den borde omfatta minst 100 år, av praktiska skäl har meteorologerna använt 30 år. Bara av denna anledning är det svårt att veta om klimatet ändras eller inte då man oftast saknar långa dataserier som dessutom inte är homogena. En inspektion av Uppsalavädret sedan 1722 visar detta. Att prognosera klimatet är praktiskt omöjligt eftersom vädret inte kan förutsägas mer än någon eller några veckor beroende på kaosteorin. Av denna anledning är även en klimatberäkning osäker även om modellekvationerna skulle vara perfekta.

Trots alla dessa problem har klimatforskningen gjort stora framsteg framför allt genom nya revolutionerande rymdobservationer som möjligheten att mäta både världshavens volym och massa. Atmosfärens temperatur och vattenånga mäts med ockultation av radiovågor från GPS-satelliter. Vår kunskap om tidigare klimat har ökat betänkligt.

Det är därför inte att förvåna att allmänheten är imponerad av detta och denna tillit har också smittat av sig på klimatprognoserna och möjligheten att beräkna jordens framtida klimat. Att det dessutom sker i ett internationellt samarbete i FN-regi och under skenbar massiv enighet bland de involverade forskarna har inte minst i Sverige skapat en robust tilltro till IPCCs klimatsimuleringar. SMHIs down-scaling av klimatsimuleringar om 100 år är imponerande och visar i detalj och med utmärkt grafik hur klimatet kommer att bli både i Östergötland och Västerbotten. Detta är ovärderligt för kommunernas klimatexperter och planerare som arbetar febrilt för att undvika framtida översvämningar och skogsbränder. Allmänheten är i goda händer i det goda samhället.

Tyvärr är det ända inte så bra som det ser ut. Väder och klimat kan inte förutsägas som en följd av kaosteorin och hur det framtida klimatet kommer att bli får vi först veta när vi är där. Inte ens om vi vet exakt hur mycket växthusgaser det kommer att finnas hjälper ändå detta inte. Härtill kommer all osäkerhet om världens framtid. Detta inses av alla om vi förflyttar oss tillbaka i tiden och därifrån ser vad som verkligen hänt. Som Daniel Boorstin uttryckte det: ”The greatest enemy of knowledge is not ignorance, it is the illusion of knowledge”.

Jag är rädd att det är detta som är dagens problem och den egentliga orsaken till att jag under senare år engagerat mig i klimatdebatten. Jag tror ingen bestrider att jag har varit synnerligen kritisk till de som helt avvisat att växthusgaser påverkar jordens klimat men det är inte detta som är problemet utan hur mycket, hur snart och hur omfattande kan en ”klimatändring” bli? Här föreligger inte någon 97 % -ig konsensus, ännu mindre om hur väder och klimat blir i Västerbotten om 80 år. Det är därför som det tyvärr är missledande att SMHI visar sina vackra kartor ty risken är att folk tror att det blir så. SMHIs klimatforskare vet naturligtvis detta men problemet är att inte användarna har det klart för sig. Min kollega i Hamburg, Guy Brasseur, berättande häromdagen att man gjorde en obetydlig ändring i klimatmodellens mesosfär på ca 70 km höjd vilket ledde till att vädersystemen flyttade sig från Nordtyskland till Alp-området med en radikal regional klimatändring som följd.

Ännu allvarligare är att ge folk intrycket att vädret blir mer extremt och tom att detta redan inträffat. Bortsett från en möjlig förstärkt nederbörd och en möjlig intensifiering av tropiska orkaner som ännu inte märks, finns det inte ens i modellsimuleringarna någon indikation till extremväder än mindre i dagens observationer som övertygande har demonstrerats och också framhävts av IPCC. Skadorna ökar liksom från jordbävningar men det beror på den växande ekonomin. Det är också viktigt att framhäva att personskador från extremväder har minskat kraftigt till följd av förbättrade väderprognoser.

Det kanske allra mest oroande är en ökad tendens till pseudovetenskap inom klimatforskningen. Detta visar sig i tendensen att endast rapportera om det som stöder en klimathypotes och avstår att berätta om det som avviker. Till och med extremt kallväder som i årets vinter i nordöstra USA och Kanada anses vara en följd av växthuseffekten. Skulle Karl Popper levat idag skulle vi säkert fått möta en våldsam kritik mot detta beteende. Det visar sig också i tidskrifternas ovillighet att ta upp det som strider mot en förenklad klimatuppfattning som den långa perioden under de senaste 17 åren med obetydlig eller över haven ingen uppvärmning samt den ökande havsisen runt Antarktis. Mina kollegor och jag har mött föga förståelse för att påpeka att observationerna indikerar en mindre klimatkänslighet än modellberäkningarna. Ett dylikt beteende behöver inte ens var avsiktligt utan en effekt som min kollega Hans von Storch kallar en social konstruktion.

Så att jag nu satt ned foten och försökt få in klimatdebatten i nya fåror har detta gett upphov till ganska våldsamma protester, Jag har inte bara blivit betecknad som en skeptiker eller tom en förnekare och kritiserats av kollegor. Att bara förställa sig tanken att jag skulle ha en förbindelse till GWFP var oerhörd och skandalös. Jag har svårt att tro att många av de framstående judiska vetenskapsmän i GWPFs råd uppskattar att betecknas som förnekare. Rekordet är väl beteckningen som en ”world criminal” som en företrädare för en engelsk vind industri använde mot mig. Men vem vet det blir kanske ett nytt populärt epitet bland våra ”unga turkar”. Jag vill framhäva att jag är en svuren fiende till den sociala konstruktion av naturvetenskapen som har fått så stor omfattning under de senaste åren. Bl. a har tyska forskare velat lansera vad man kallar ”god” vetenskap och hoppas på så vis att naturvetenskapen inte ska drivas av vad man ser som en asocial nyfikenhetsforskning som att forska i sådant som kanske inte är ”gott”. Einsteins asociala beteende att vid sidan av sitt ansvarsfulla arbete som patentingenjör i Bern syssla med sådana dumheter som relativitetsteorin och den fotoelektriska effekten var givetvis helt förkastligt, dessutom att göra detta på arbetstid! Tom. dagens fackklubbar skulle kraftigt fördömt detta.

Jag hoppas att dessa rader skall belysa min uppfattning och mitt handlande och kanske förhoppningsvis skapa en förståelse därför.

13 kommentarer:

  1. Applåd för att han får tillfälle att ge sin syn på saken här på detta sätt efter all kritik i både bloggposter och kommentarer. Sådant är ju tyvärr inte självklart.

    SvaraRadera
  2. Här är några utdrag ur IPCCs AR5 SPM, apropå uppvärmningen de senaste ca 15 åren:

    In addition to robust multi-decadal warming, global mean surface temperature exhibits substantial decadal and interannual variability. Due to natural variability, trends based on short records are very sensitive to the beginning and end dates and do not in general reflect long-term climate trends. As one example, the rate of warming over the past 15 years (1998–2012; 0.05 [–0.05 to +0.15] °C per decade), which begins with a strong El Niño, is smaller than the rate calculated since 1951 (1951–2012; 0.12 [0.08 to 0.14] °C per decade).

    Trends for 15-year periods starting in 1995, 1996, and 1997 are 0.13 [0.02 to 0.24], 0.14 [0.03 to 0.24], 0.07 [–0.02 to 0.18] °C per decade, respectively.


    Och här apropå havens uppvärmning:

    Ocean warming dominates the increase in energy stored in the climate system, accounting for more than 90% of the energy accumulated between 1971 and 2010 (high confidence). It is virtually certain that the upper ocean (0−700 m) warmed from 1971 to 2010, and it likely warmed between the 1870s and 1971.

    On a global scale, the ocean warming is largest near the surface, and the upper 75 m warmed by 0.11 [0.09 to 0.13] °C per decade over the period 1971–2010.

    More than 60% of the net energy increase in the climate system is stored in the upper ocean (0–700 m) during the relatively well-sampled 40-year period from 1971 to 2010, and about 30% is stored in the ocean below 700 m.


    Enligt Nuccitelli et al (2012) (se figur 1 här) har dessutom haven fortsatt värmas upp i ungefär samma takt de senaste 15 åren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet är väl att om man omsätter Nuccitellis graf till grader istället blir ökningen fjuttiga 0.065K på 45 år. Se detta:
      http://motls.blogspot.se/2013/09/ocean-heat-content-relentless-but.html
      Felmarginalen måste vara avsevärt större än så.

      Radera
    2. Och om man tittar på havens övre 75 metrar blir uppvärmningen ca 0,45°C de senaste 40 åren.

      Radera
  3. Det är dags för självkritik i allarmistlägret. Är det inte troligt att någonting har fallit mellan stolarna, när en så erfaren klimatolog som professor Lennart Bengtsson sätter ner foten. Är det inte då dags för eftertanke? Är det inte med sans och vett som vi skall tolka klimatvetenskapen? Det är rimligt att anta att antropogen CO2 ensamt kan ställa om väder och vind på det sätt som sker nu. Det finns inte ännu någon färdig kunskap som kan visa vägen för en framtida klimatanpassning och därför är det bättre att skynda långsamt i professor Lennart Bengtssons anda.

    SvaraRadera
  4. "Väder och klimat kan inte förutsägas som en följd av kaosteorin och hur det framtida klimatet kommer att bli får vi först veta när vi är där."

    Så vi håller på att röra om för fullt i ett system som vi (och resten av biosfären) är mycket beroende av, men som vi inte förstår särskilt väl och som vi inte kan styra, utan bara klumpigt påverka. Och det som vi gör kan få konskevenser för många hundratals eller tusentals år. Låter det särskilt klokt?

    SvaraRadera
  5. Jag vet inte hur seriöst menad bloggposten är, men tagen på allvar gör Bengtsson en hel del förvånande grova misstag:

    "Klimatet är ingen annat än summan av allt väder under en representativ period"

    OK, kanske bara slarvigt uttryckt, men värt att förtydliga med tanke på nästa citerade stycke. Klimat är snarare väderstatistik över viss tidsperiod och visst område. Se t.ex. SMHI:s definition.

    "Att prognosera klimatet är praktiskt omöjligt eftersom vädret inte kan förutsägas mer än någon eller några veckor beroende på kaosteorin. Av denna anledning är även en klimatberäkning osäker även om modellekvationerna skulle vara perfekta."

    Nej, att vädret är kaotiskt medför inte att klimatet är det, på samma sätt som att vi kan ha en fördelningsfunktion som inte är kaotisk, trots att den stokastiska variabeln är opredikterbar. Ett enkelt praktiskt exempel är en slumptalsgenerator som genererar en slumpmässig sekvens, dessutom känslig för små ändringar i fröet. Fördelningsfunktionen för utfallet kan mycket väl vara ungefär konstant över längre samplingsperioder. Finns även suggestiva bilder som visar på motsatsen. Man kan också titta på dygnscykeln eller årstidernas växlingar som är extremt regelbundna, vilket också många djurarter (t.ex. människan) är anpassade till (jordbruk, ungars födsel etc.). Även om man inte teoretiskt kan utesluta att klimatet är kaotiskt i någon större bemärkelse så verkar det ju uppenbarligen vara predikterbart inom dom ramar man behöver för att bedöma om det är ett allvarligt hot, se t.ex. IPCC rapporterna. Man har t.ex. lyckats simulera växlingar över istidscykeln och utvecklingen det senaste århundradet.

    "Mina kollegor och jag har mött föga förståelse för att påpeka att observationerna indikerar en mindre klimatkänslighet än modellberäkningarna. Ett dylikt beteende behöver inte ens var avsiktligt utan en effekt som min kollega Hans von Storch kallar en social konstruktion. "

    Med tanke på kunskapsläget, bl.a. rapporter som publicerats efter IPCC:s senaste deadline, och på hur du yttrat dig om den (ö)kända artikeln som skickades till ERL så verkar det mycket troligare att ni saknar vetenskapligt hållbara argument. Dessutom så är det vilseledande att säga att "observationerna" pekar på någonting sådant. Läs vad dina kollegor i Reading skriver, bl.a. om MODELLEN som du verkar så förtjust i. Dom har som du säkert vet själva utvecklat den.

    Sedan är det lustigt hur Bengtsson både argumenterar för att osäkerheterna är stora och sedan ändå är så säker på att klimatkänsligheten är låg. och pausens betydelse. Den typen av självmotsägelser är typiska för den som argumenterar utifrån känslomässig eller politisk bias, t.ex. att man inte vill vara tvungen att göra något åt klimathotet.

    SvaraRadera
  6. Hr. Nisse får omtrent utrykt det jeg ville si.

    At chaosteorien skulle være år-saken til klimaet er jo direkte solid og naiv, manifest overtro i para eller qvasi- videnskabelige former. Det er utrykk for den dia- lektiske materialisme, Materien som skapes ved, og som beveger seg for, og som kan anihileres igjen ved tastetrykk eller kjeve- sleng.

    Chaosteorien er nok i høy grad en år- sak til moderne værvarsling efter at tilstrekkelig datakraft blev tilgjengelig. Men før det måtte meteorologene være gode i fysikk. Det trenger de kanskje ikke lenger, iallefall ikke lokalt og i provinsen, for det er maskinene som laver værvarslene idag.

    Men at maskinene og deres software for- år- saker været også, det er for drøyt.

    ======000

    Jeg fant noe lignende , dog ikke fullt så ille, men karakteristisk nok og verd å vite om i erkjennelses- teorien..

    Det gjelder salig Hermann Helmholz, han med fonetikken, som jeg selv har hatt svært stor nytte av å kjenne i forbindelse med musikkakustikken, men til og med Helmholz begikk endel flauser.

    Han hevdet og påsto meget intenst (Fanatisk reduksjonisme i kampens hete) at fourieroppløsningen er år- saken til de fysisk reelle og coherente klangspektra og pukket igjen og igjen og igjen på "Die Teorie" nemlig Fouriers harmonicale matematiske metode, som er svært effektiv nettop til musikkakustikk og til elektrisk oscillasjon, radioer osv. Men er ikke år- saken til at materien oscillerer slik. Den kan nemlig også opptre chaotisk og da er Fouriers metode mindre effektiv. Og chaos er likeså svært viktig, det er når man har "rumble" og "Wolf im Ton" både i akusttikken og elektronikken og i maskinene..

    Men nok av det, sykklerne kan vi trygt putte i dass og dra i snora når vi har med Sjøormen og Draugen og Midgardsormen å gjøre samtidig, og det er just hva vi har i meteorologien og geofysikken.

    Men vær iallefall klar over at Bernhard Shaws Professor Higgins i Pygmalion, i My fair lady, spilt av Rex Harrison er en Helmholz- parodi, og alle de viktige scenene er idag lagt ut på Youtube til beundring. Professor Higgins som skulle lære Elisa videnskabelig fonetikk efter Helmholz system.

    Men så viste det seg at forskningsmaterialet nemlig Elisa, spilt av Audrey Hepburn.....

    ....... faktisk også var en realitet.

    Det er dette med teori og praksis vet dere,....

    Til dette "stochastiske" pleier jeg å drøfte antall regndråper i en kaffekopp under åpen himmel og med stoppeklokke. Da er Poissonstatistikk en svært nyttig metode å falle tilbake på, hvor standardavvike ganske enkelt er roten av amplityden.

    Og forsøket lar seg drøfte i det vide og det brede.

    Og så kan vi begynne å drøfte år- saken til fenomenet.

    Og vi kan skrive fysikk- stil om det.

    Det dreper dette vulgære og naive hån og flås og demonstrativt trenet bedragerske og spinndoktorale om at når man ikke kan spå været for neste uke hva da med klimaet om femti eller 100 år- Ha- Ha- Ha- Ha- .

    Popper hjelper en heller ikke det ringeste når man demonstrativt legger skjul på hvorvidt det regner eller ikke, og om hvorvidt man med andre metoder også kan bedømme hvorvidt regnet øker eller minker eventuelt hvaslags type regn det er. Bør vi dessuten huske på regntøy og paraply eller bør vi ikke? Hva må vi ellers sjekke opp for å vite mer sikkert om det?

    SvaraRadera
  7. Skulle summan av en kaotisk företeelse ge ett kaotiskt resultat? Talar vi om en fysikalisk kaotisk företeelse som väder är det snarare så att vi vet att "summan av allt väder" blir något som närmast är motsatsen till kaotiskt och något som harmoniserar med det energitillstånd jorden har. Inte ens regionala klimatföreteelser bli kaotiska, man behöver bara följa upp känd information som sträcker sig långt bak i tiden för att inse detta, vår jord karaktäriseras av regionalt återkommande likartat klimat.

    Genom simuleringar försöker forskarna beskriva hur denna "summa av allt väder" kommer att påverkas av de förändringar i jordens energitillstånd som vi genom vår livsstil påtvingat den. En i sanning hedervärd uppgift så länge vi inte vet vad detta för oss och vilka konsekvenser det kan tänkas få och då inte de närmaste 50 åren utan den kommande 100-200 och därefter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och med forskarna menar du sådana som Lennart Bengtsson? Han har ägnat hela sina karriär åt att beskriva just sådant du pratar om.

      Radera
  8. Nja anonym 15:21,
    jag menar inte de forskare som avfärdar våra möjligheter att prognostisera ett framtida klimat på grund av att väder är att uppfatta som en kaotisk företeelse.

    SvaraRadera
  9. Av att man inte kan förutspå krona eller klave, följer inte att medelvärdet är häften av varje, om man inte känner myntets konstruktion. Av att man inte kan förutse väder följer inte att klimatet kan förutspås, om man inte känner vädersystemets konstruktion. Det finns inga vetenskapliga belägg för att klimatkänsligheten är alarmerande stor.

    SvaraRadera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet