Om klimatförvillare och nationalism

För ett par veckor sedan skrev Expressens David Baas om om olika lobbyisters uppvaktningar av Sverigedemokraterna. Det var organisationer som Lantbrukarnas Riksförbund, Bemanningsföretagen, Jägareförbundet och Japan Tobacco Inc. Klimatförvillarorganisationen Stockholmsinitiativet omnämndes också:

Per Welander, känd inom så kallade klimatförnekarkretsar och kopplad till den tidigare sajten The Climate Scam och dess efterföljare Stockholmsinitiativet, har haft kontakt med SD-ledamoten Josef Fransson. Welander har ätit middag med Fransson, berömt SD-ledamoten för hans politik och gratulerat honom till valframgången 2014.
– Vi är en partipolitiskt obunden organisation och vi har kontakt med många från olika riksdagspartier. Det stämmer, jag har haft kontakt med honom, säger Welander.

Den som har följt vad som skrivs på Stockholmsinitiativets blogg Klimatupplysningen (sic!) blir inte särskilt förvånad: många (om än inte alla) av skribenterna och de som kommenterar inläggen verkar uppskatta Sverigedemokraterna. Generellt verkar man befinna sig långt ut på högerkanten. Sverigedemokraterna förfaller samtidigt (som enda svenska parti)  allt mer ta upp "klimatskeptiska" ståndpunkter, framför allt genom deras miljöpolitiske talespersonen Josef Fransson som svarar så här på frågan om partiet har någon klimatpolitisk uppfattning:

Självfallet! Vår uppfattning skiljer sig dock från övriga riksdagspartier då vi faktiskt tagit oss tid att sätta oss in noggrant i klimatvetenskapen och tagit ställning därefter, i stället för att bara följa strömmen.

Från Franssons fortsatta svar kan man dock dra slutsatsen att "sätta sig in i frågan" betyder att hämta sin information från klimatförvillande bloggar och lobbyorganisationer.

Avslöjandet i Expressen fick  Kjell Vowles att reflektera i DN över sambandet mellan nationalism och klimatförvillande:

Men trots att det finns en vetenskaplig konsensus ökar klimatskeptikernas närvaro i folkvalda parlament. Sverigedemokraterna är inte ensamma bland Europas olika ultranationalistiska partier. Oavsett om de är nyfascistiska som grekiska Gyllene gryning eller bygger sin plattform på EU-motstånd som brittiska UKIP, verkar strävan efter den pånyttfödda glorifierade nationalstaten, gå hand i hand med att förneka vetenskapen kring klimatet.
...
Trots den utbredda misstron mot klimatvetenskapen bland de europeiska ultranationalistiska partierna har de legat i lä jämfört med de högljudda klimatskeptikerna i USA, vars affischnamn för tillfället är Donald Trump.
....
Att erkänna klimatförändringarna innebär att erkänna den egna nationens skuld. ”Sverige har sannerligen inget att skämmas för när det gäller CO2, då vi trots att vi bor i ett kallt land har de lägsta utsläppen i hela den industrialiserade världen”, skriver Josef Fransson i en artikel i Hallandsposten. Problemet är att det är just den industrialiserade världen som bär det historiska ansvaret för klimatförändringarna.
Det är den ena sidan av myntet, den andra sidan är att en seriös klimatpolitik med syfte att begränsa uppvärmningen till 1,5 eller 2 grader kräver att nationalstaten ger upp en del av sin suveränitet. För att Parisavtalet ska få någon reell effekt måste den nationella politiken underkastas det globala målet att begränsa utsläppen. Inte heller det är vidare lättsmält för en ideologi som, för att citera Sverigedemokraternas principprogram, ”innebär i sin mest nerskalade form endast att den egna nationens intressen skall sättas i främsta rummet, att den egna nationen skall vara fri och suverän”.

 Förklaringen att det handlar om nationalism verkar lite för enkel. Då tycker jag nog att Andrev Walden i Aftonbladet träffar mer rätt:

Det är rimliga svar på frågeställningen och jag ifrågasätter dem inte som delförklaringar till faktaresistensen i rörelsens ”intellektuella” kärna, men jag tror också att Vowles krånglar till det lite i onödan och missar en avgörande detalj: hatet.
 En betydande del av den här fakta­resistensen bottnar rimligen i att klimatfrågan fortfarande betraktas som en accessoar för ”kulturmarxister” (ett konspirationsteoretiskt och ursprungligen antijudiskt begrepp som på senare år, i högerradikal kommentarsfälts­vokabulär, kommit att bli ett slags samlingsnamn för alla den liberala demokratins sittkissande avarter). 

Klimatet är helt enkelt fiendens fråga. 

Eller som Polens utrikesminister, Witold Waszczykowski från det styrande nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa (PiS), sa när han försvarade den nya medialag som ska ”bota samhället från vissa sjukdomar” (läs: ta kontroll­en över fria medier): ”Som om världen efter marxistisk förebild automatiskt måste röra sig i en enda riktning – mot en ny blandning av kulturer och raser, en värld av cyklister och vegetarianer, som satsar allt på förnybar energi och bekämpar varje form av religion”.
....
Forcerade samband är typiskt för konspirationsteoretiker och ultranationalisten är i regel en utmärkt konspirationsteoretiker. Rörelsens vanvettiga kusin på andra sidan havet, presidentkandidaten Donald Trump, har förresten hävdat att det var kineserna som i lönndom hittade på konceptet klimatförändringar för att torpedera amerikansk industri.*

Det här är välbekanta teman för den som besöker "klimatskeptiska" bloggar. "Klimatskepticismen" handlar om politik, inte om någon vetenskaplig skepticism. Politiken kommer upp hela tiden i diskussionerna, och det är ett högerperspektiv man har. Miljövänner och feminister ses som fiender. De amerikanska konservativa influenserna är tydliga - ofta känns diskussionen som en karbonkopia av de amerikanska "kulturkrigen".

Man tycker sig se en konspiration som syftar till att inrätta någon slags totalitär och världsomspännande diktatur. Man ser ofta klimathotet som ett påhitt, en lögn, som är till för att uppnå detta. Man påstår att forskarna fuskar och bluffar, och att media (MSM - main stream media) spelar med och döljer viktiga fakta. Konspirationstänkandet är centralt i den "klimatskeptiska" världsbilden, och konspirationen ses som ett hot mot både nationellt och individuellt självbestämmande och mot ens livsstil.  Detta uppvisar likheter med en främlingsfientlig världsbild där man ser immigrationen som en avsiktlig och välplanerad attack mot vårt nationella och individuella självbestämmande och mot vår livsstil - en attack som i förlängningen antas leda till ett Sverige styrt enligt sharia-lagar. Dessa världsbilders konvergens syns allra tydligast på klimatförvillaren Lars Berns blogg. Medans Klimatupplysningens moderatorer trots allt anstränger sig för att förhindra att kommentarstrådarna där fylls med öppen xenofobi, så ges sådana tankar fritt spelrum på Berns blogg, som i detta gästinlägg:

Redan vid slutet av seklet kommer den svenska urbefolkningen att vara i minoritet för att sannolikt gradvis upplösas under de kommande århundradena. ... Moskéer kommer att ersätta våra kyrkor, och ramadan och andra muslimska fester kommer att ersätta jul och påskfirandet.

*En av Sveriges ledande klimatskeptiker, Lars Bern, har lustigt nog framfört en konspirationsteori där han vänder på Trumps resonemang:  "Sannolikt har USA förberedda planer som går ut på att slå ut kinesisk, indisk och annan kraftproduktion genom att bomba den. Planen är förmodligen att göra som man gjorde innan man inledde sitt illegitima anfall på Irak, att presentera alarmerande desinformation. Även angreppet på Nordvietnam föregicks av desinformation. Man kommer att peka på klimatförändring, som man hävdar orsakats av stora koldioxidutsläpp från de länder man anfaller."