5 juni 2016

Om klimatförvillare och nationalism

För ett par veckor sedan skrev Expressens David Baas om om olika lobbyisters uppvaktningar av Sverigedemokraterna. Det var organisationer som Lantbrukarnas Riksförbund, Bemanningsföretagen, Jägareförbundet och Japan Tobacco Inc. Klimatförvillarorganisationen Stockholmsinitiativet omnämndes också:
Per Welander, känd inom så kallade klimatförnekarkretsar och kopplad till den tidigare sajten The Climate Scam och dess efterföljare Stockholmsinitiativet, har haft kontakt med SD-ledamoten Josef Fransson. Welander har ätit middag med Fransson, berömt SD-ledamoten för hans politik och gratulerat honom till valframgången 2014.
– Vi är en partipolitiskt obunden organisation och vi har kontakt med många från olika riksdagspartier. Det stämmer, jag har haft kontakt med honom, säger Welander.
Den som har följt vad som skrivs på Stockholmsinitiativets blogg Klimatupplysningen (sic!) blir inte särskilt förvånad: många (om än inte alla) av skribenterna och de som kommenterar inläggen verkar uppskatta Sverigedemokraterna. Generellt verkar man befinna sig långt ut på högerkanten. Sverigedemokraterna förfaller samtidigt (som enda svenska parti)  allt mer ta upp "klimatskeptiska" ståndpunkter, framför allt genom deras miljöpolitiske talespersonen Josef Fransson som svarar så här på frågan om partiet har någon klimatpolitisk uppfattning:
Självfallet! Vår uppfattning skiljer sig dock från övriga riksdagspartier då vi faktiskt tagit oss tid att sätta oss in noggrant i klimatvetenskapen och tagit ställning därefter, i stället för att bara följa strömmen.
Från Franssons fortsatta svar kan man dock dra slutsatsen att "sätta sig in i frågan" betyder att hämta sin information från klimatförvillande bloggar och lobbyorganisationer.

Avslöjandet i Expressen fick  Kjell Vowles att reflektera i DN över sambandet mellan nationalism och klimatförvillande:
Men trots att det finns en vetenskaplig konsensus ökar klimatskeptikernas närvaro i folkvalda parlament. Sverigedemokraterna är inte ensamma bland Europas olika ultranationalistiska partier. Oavsett om de är nyfascistiska som grekiska Gyllene gryning eller bygger sin plattform på EU-motstånd som brittiska UKIP, verkar strävan efter den pånyttfödda glorifierade nationalstaten, gå hand i hand med att förneka vetenskapen kring klimatet.
...
Trots den utbredda misstron mot klimatvetenskapen bland de europeiska ultranationalistiska partierna har de legat i lä jämfört med de högljudda klimatskeptikerna i USA, vars affischnamn för tillfället är Donald Trump.
....
Att erkänna klimatförändringarna innebär att erkänna den egna nationens skuld. ”Sverige har sannerligen inget att skämmas för när det gäller CO2, då vi trots att vi bor i ett kallt land har de lägsta utsläppen i hela den industrialiserade världen”, skriver Josef Fransson i en artikel i Hallandsposten. Problemet är att det är just den industrialiserade världen som bär det historiska ansvaret för klimatförändringarna.
Det är den ena sidan av myntet, den andra sidan är att en seriös klimatpolitik med syfte att begränsa uppvärmningen till 1,5 eller 2 grader kräver att nationalstaten ger upp en del av sin suveränitet. För att Parisavtalet ska få någon reell effekt måste den nationella politiken underkastas det globala målet att begränsa utsläppen. Inte heller det är vidare lättsmält för en ideologi som, för att citera Sverigedemokraternas principprogram, ”innebär i sin mest nerskalade form endast att den egna nationens intressen skall sättas i främsta rummet, att den egna nationen skall vara fri och suverän”.
 Förklaringen att det handlar om nationalism verkar lite för enkel. Då tycker jag nog att Andrev Walden i Aftonbladet träffar mer rätt:
Det är rimliga svar på frågeställningen och jag ifrågasätter dem inte som delförklaringar till faktaresistensen i rörelsens ”intellektuella” kärna, men jag tror också att Vowles krånglar till det lite i onödan och missar en avgörande detalj: hatet.
 En betydande del av den här fakta­resistensen bottnar rimligen i att klimatfrågan fortfarande betraktas som en accessoar för ”kulturmarxister” (ett konspirationsteoretiskt och ursprungligen antijudiskt begrepp som på senare år, i högerradikal kommentarsfälts­vokabulär, kommit att bli ett slags samlingsnamn för alla den liberala demokratins sittkissande avarter). 
Klimatet är helt enkelt fiendens fråga. 
Eller som Polens utrikesminister, Witold Waszczykowski från det styrande nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa (PiS), sa när han försvarade den nya medialag som ska ”bota samhället från vissa sjukdomar” (läs: ta kontroll­en över fria medier): ”Som om världen efter marxistisk förebild automatiskt måste röra sig i en enda riktning – mot en ny blandning av kulturer och raser, en värld av cyklister och vegetarianer, som satsar allt på förnybar energi och bekämpar varje form av religion”.
....
Forcerade samband är typiskt för konspirationsteoretiker och ultranationalisten är i regel en utmärkt konspirationsteoretiker. Rörelsens vanvettiga kusin på andra sidan havet, presidentkandidaten Donald Trump, har förresten hävdat att det var kineserna som i lönndom hittade på konceptet klimatförändringar för att torpedera amerikansk industri.*
Det här är välbekanta teman för den som besöker "klimatskeptiska" bloggar. "Klimatskepticismen" handlar om politik, inte om någon vetenskaplig skepticism. Politiken kommer upp hela tiden i diskussionerna, och det är ett högerperspektiv man har. Miljövänner och feminister ses som fiender. De amerikanska konservativa influenserna är tydliga - ofta känns diskussionen som en karbonkopia av de amerikanska "kulturkrigen".

Man tycker sig se en konspiration som syftar till att inrätta någon slags totalitär och världsomspännande diktatur. Man ser ofta klimathotet som ett påhitt, en lögn, som är till för att uppnå detta. Man påstår att forskarna fuskar och bluffar, och att media (MSM - main stream media) spelar med och döljer viktiga fakta. Konspirationstänkandet är centralt i den "klimatskeptiska" världsbilden, och konspirationen ses som ett hot mot både nationellt och individuellt självbestämmande och mot ens livsstil.  Detta uppvisar likheter med en främlingsfientlig världsbild där man ser immigrationen som en avsiktlig och välplanerad attack mot vårt nationella och individuella självbestämmande och mot vår livsstil - en attack som i förlängningen antas leda till ett Sverige styrt enligt sharia-lagar. Dessa världsbilders konvergens syns allra tydligast på klimatförvillaren Lars Berns blogg. Medans Klimatupplysningens moderatorer trots allt anstränger sig för att förhindra att kommentarstrådarna där fylls med öppen xenofobi, så ges sådana tankar fritt spelrum på Berns blogg, som i detta gästinlägg:
Redan vid slutet av seklet kommer den svenska urbefolkningen att vara i minoritet för att sannolikt gradvis upplösas under de kommande århundradena. ... Moskéer kommer att ersätta våra kyrkor, och ramadan och andra muslimska fester kommer att ersätta jul och påskfirandet.

*En av Sveriges ledande klimatskeptiker, Lars Bern, har lustigt nog framfört en konspirationsteori där han vänder på Trumps resonemang:  "Sannolikt har USA förberedda planer som går ut på att slå ut kinesisk, indisk och annan kraftproduktion genom att bomba den. Planen är förmodligen att göra som man gjorde innan man inledde sitt illegitima anfall på Irak, att presentera alarmerande desinformation. Även angreppet på Nordvietnam föregicks av desinformation. Man kommer att peka på klimatförändring, som man hävdar orsakats av stora koldioxidutsläpp från de länder man anfaller."

17 kommentarer:

  1. Krtitiskt tänkande är svårt, vetenskaplighet ligger inte väl i linje med mänskligt tänkande. Människan är, i första hand, utvecklad för att skapa gynnsamma förhållanden i den lokala sociala gruppen för att få så stor spridning för sina gener som möjligt. Att kritiskt/analytiskt utvärdera evidens ligger inte naturligt för henne, utan kräver omfattande utbildning, uppfostran, och betydande ansträngning. Lars Bern är ju ett alltför övertydligt exempel på detta. Men Uppsalainitiativet kanske borde också kritiskt fråga sig hur Uppsalainitiativet ligger i denna frågeställning. Tyvärr driver ju i denna bloggpost just en sådan socialt stigmatiserande och kunskapsfientlig linje i sin egen argumentation. Uppsalainitiativet antyder insinuatoriskt att nationalism och invandringskritik är faktaresistent och sammankopplad med andra faktaresistenta ståndpunkter såsom t.ex. klimatförnekeri. Medan i själva verket frågorna är stora och komplexa med många både relevanta och faktabeserade och irrelevanta och faktaresistenta diskussionspunkter som förs fram, i många olika blandningar, av många olika grupper och debattörer. Om Uppsalainitiativet, som det nu tydligen har gjort, skall gå in i andra debattfrågor än klimatförändringar vore det önskvärt att Uppsalainitiativet (till skillnad mot uppbyggnandet av argumentationen i orginalposten ovan) satte sig bättre in i frågorna, respekterade kompexiteten i dem, och använde sig av en mindre innegrupp versus utegrupp insinuant debattstil. Uppsalainitiativet har här ett viktigt strategival att göra: vara en kunskapsfientlig faktaresistent vänsterkulturdedattblogg, eller vara en kritiskttänkandeförespråkande vetenskapligskeptisk blog.
    m.v.h. /tonyf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oavsett vad man tycker om invandrare, måste vi väl ändå kunna vara överens om att man kan konstatera att den nuvarande massimmigrationen beror på ISIS härjningar, snarare än "kulturmarxisters" medvetna attacker på "folket".

      "Kulturmarxister" vill för övrigt INTE sälja ut Sverige till islamister. Det handlar om en önskan att värna den lilla människan, vilket bland annat har till följd generösa flyktingkvoter. Om man vill kan man kritisera konsekvenserna av denna, och eventuell naivitet eller kallsinnighet inför dessa konsekvenser - även om denna blogg är ett olämpligt forum för detta, vilket KU för övrigt också BORDE vara ifall det var en rent vetenskaplig blogg - men att därmed lägga på en slags "kulturmarxistisk" illvilja är rent nonsens. Eller, med andra ord, en konspirationsteori.

      Denna konspirationsteori sammanfaller bevisligen med konspirationsteorier om klimatet, i vart fall vad gäller Josef Fransson.

      Alltså;
      "Uppsalainitiativet antyder insinuatoriskt att nationalism och invandringskritik är faktaresistent och sammankopplad med andra faktaresistenta ståndpunkter såsom t.ex. klimatförnekeri."

      Hur är det då insinuatoriskt att sammankoppla dessa? De ÄR sammankopplade, som sagt, i åtmindstånde Josef Fransson. Konstaterande av fakta är inte en insinuation, det är ett påstående. Och om man plockar upp allsköns konspirationsteorier, ja, då är man faktaresistant. Det är vad själva ordet betyder. Så igen, ett påstående, inte en insinuation.

      Summa kardemumma; Lägg gärna fram motbevis för påståenderna att SD är faktaresistanta och slänger sig med konspirationsteorier. För närvarande innehåller ditt inlägg endast retorik.

      Radera
  2. Artikeln var intressant och förklarade en del. Galningen Lars Bern har inte så stort inflytande på samhället men Trump riskerar påverka mycket.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
  3. På KU såg jag just att en kommentator länkade till den här sidan som listar judiska klimatforskare, tjänstemän mm.

    SvaraRadera
  4. Här är några bra exempel på hur det kan låta på KU:


    14
    Sören G
    2016/06/06 kl. 17:38
    Klimathotsskeptiker är de som redan insett att klimathotet är en bluff. Många har gått från klimathotstroende till klimathotsskeptiker. Ingen vad jag vet har gått åt andra hållet.

    15
    elias
    2016/06/06 kl. 18:34
    #14
    Alla jag har chans att tala med i mitt sociala liv är alla lika förundrade över vad som pågår i Sverige idag. Från klimatet, mångkulturen, alla islamister som får tillgång till Sverige, de vansinniga sociala stöden till ”flyktingarna”, flesta politiska partier som i princip gynnar vår onormala invandring, energipolitiken, 2 miljoner islam trogna i Sverige idag, ett avvecklat försvar trots ryss hotet, ett Sverige som idag i Europa är ett exempel på ett europeiskt islam land, etc.

    Därför undrar man varifrån denna snedvridning kommit från. Mitt svar är från journalismen som blivit en fiende i sitt eget land. Brukar normalt kallas för landsförräderi, men de har själva avskaffat begreppet.

    16
    Thorsten Bergqvist
    2016/06/06 kl. 21:20
    Visst är det märkligt att i draget efter allt intresse för värderingar har vi nu fått värderingsdemokrati som hyllas av godhetstalibanerna. Värderingsdemokrati har blivit motsatsen till demokrati. Godhetstalibanerna har tagit sig rätten att fördöma konstruktiva möjligheter med motivet att annat kränker någon.

    SvaraRadera
  5. @ Uppsala
    Det synes å være mye politisk styggedom i Australia også. Jeg kom på det da jeg undersøkte korallene. Man er svært uenig om viktige ting.

    Her hos oss er det mere stille og vi har populistene i borgerlig regjeringskoalisjon. De blev åpenbart lagt i kjetting og pålagt munnkurv, så mye av råskapen er dempet for tiden.

    Nå er jeg mest spent på hvordan det går med Brexit- valget i England og med Trump og Presidentvalget over there.

    Men verden lider åpenbart av usunn spenning både i forhold til politikere og myndigheter, noe som er sterkt skadelig for det sivile samfunn, og sterk spenning og uenighet i forhold til forskning og vitenskap.

    Obama tror jeg kommer fra det med heder.

    SvaraRadera
  6. Tack för ett intressant inlägg och länkar. "Klimatskepticismen" typ Stockholmsinitiativet har ju visat sig vara totalt ointressant för den som är intresserad av själva klimatvetenskapen, men däremot intressant och lite förbryllande som kulturellt och socialt fenomen. Ett analysperspektiv som jag tycker förklarar mycket är den gerontologiska aspekten. Det är en överväldigande majoritet som är äldre herrar, t.ex. här, där nästan alla är pensionärer, "emeritus", "före detta" eller "tidigare". Men det är inte bara klimatförändringarna och människans påverkan på naturen som accelererar utan även samhällets utveckling. Nya perspektiv och insikter dyker upp som feminism, miljötänkande och multikultur. När man blir äldre blir det svårare att ändra på sig och hänga med, och speciellt då som sagt i dagens läge. Den nya världen känns konstig och overklig, t.ex. klimathotet är väldigt abstrakt och osäkert. Förnekelse är en vanlig mänsklig försvarsreaktion som då lätt triggas (och som vi nog alla drabbas av ibland). Såg nyligen ett inlägg på "Klimatupplysningen"som jag tycker illustrerade detta väl. Slutsatsen blir lustigt bakvänd, det är fel på vetenskapen och alla andra, inte på en själv som definierar "Verkligheten"...

    Vad det gäller nationalismen, så tänker jag att invandring, multikultur och globalisering också är osäkra och komplexa fenomen, tror att den gemensamma nämnaren egentligen är ett slags konservatism. Argumenten och "tankegodset" i klimatfrågan kommer sedan från amerikanska propagandakampanjer via t.ex. bloggar med typiska drag av konspirationsteorier och ett slags reklamslogan-baserat trossystem av klatschiga oneliners som de "nyttiga idioterna" sprider vidare.

    Språkgeniet Chomsky använde uttrycket "stragglers" om amerikanska "klimatskeptiker". På svenska blir väl det "eftersläntrare", vilket skulle kunna vara ett bra beskrivande alias.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är viktigt att komma ihåg att ingen av oss är immun mot irrationellt och motiverat tänkande. Att hålla sig rationell när man känner att ens värderingar står i motsats till fakta är väldigt svårt. Det är också en poäng som tas upp i Waldens kolumn.

      Radera
    2. Lite som Tage Danielsson skrev: "Jag tänker, alltså gör jag mig till" :-)

      Radera
  7. Jag måste till att inte hålla med.

    Jag har en hemmasnickrad teori om hur missförstånd uppstår.

    Vi har alla en massa tankemässigt bagage, som i mötet med det nya bildar a priori uppfattningar, som vi godtar som rimliga tills dess vi bevisats om motsatsen. Det är med just detta motbevis problemen kommer in. Vi kanske har varken tid eller motivation att djupdyka i en fråga, så därför plockar vi de lägst hängande frukterna, ifall ett fördjupningsbehov uppstår. De frukter vi ratar gör vi på basis av hur rimliga de är, och här kommer alla våra allsköns fördomar in.

    Så långt allt väl, om man, te x, som konservativ upptagen affärsman eller dylikt sneglar på vad nu WUWT snubben heter eller vem man nu förvirrat sig tro är rimlig kunskapskälla på området säger om saken, köper det och låter saken bero.

    "Ja, ja det finns lite käbbel, men i stora drag så verkar koldioxiden inte påverka."

    Den här a priori-uppfattningen är då vad du kallar irrationellt eller motiverat [partiskt] tänk, och, som sagt, vi gör det alla. Ta mitt favorit-exempel, att man skulle få kramp av att bada efter födointag.

    Det jag däremot inte håller med om är att det skulle vara särskilt svårt - ifall man nu har den tiden och motivationen - att ta till sig den andra sidans argument. Grejen med Lars Bern et al är att de HAR tiden och motivationen att sätta sig ner och djupdyka på riktigt. Det man framförallt pysslar med när man djupdyker är källkritik. Om man då stöter på en trovärdig källa som motsäger dig, okej. Det händer - flogiston var en ledande teori ett bra tag men ej utan sina kritiker. Men sedan dyker det upp en till trovärdig källa, och en till, och en till, och samtidigt upptäcker man mer och mer hål och fuffens i den egna teorin. Vid någon magisk gräns har man dykt tillräckligt djupt för att passera gränsen då man kan hävda att missförståndet berodde på a priori-uppfattningen. Vid samma gräns, om man ändå vidhåller en felaktigt teori, övergår man från att vara ignorant till att vara en förnekare.

    Till exempel, om man sätter sig ned med en kramp-bads teoretiker och visar på den riktiga statistiken, och att livräddningssällskapet etc inte längre tror på teorin osv då, till slut, passerar denne sin a priori gräns, och vidhållande av teorin kan inte förstås som annat än förnekelse.

    Så, medan vi alla har irrationellt eller motiverat tänk bör vi i de flesta av dessa fall betraktas som ignoranta till skillnad från förnekare, tills vi givits chansen att ompröva vår a priori uppfattning. Inte förräns vi så utmanats och förkastat den alternativa teorin kan vi betraktas som likvärdiga förnekarna i vår irrationalitet och partiskhet.

    Exakt var den magiska gränsen mellan ignorans och förnekelse går är ju lite suddigt och flytande sådär, men folk man definitivt kan betrakta som på fel sida gränsen är förslagvis samtliga skribenter på klimatupplysningen.

    Ergo; Alla människor är inte lika goda kålsupare, tvärtom är vissa värre än andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Drake ICN,
      Antag att tron på bad-kramps-teorin är väldigt viktig för dig, för din identitet och/eller ditt egenintresse. Då kan det vara lockande att försöka hitta någon enstaka forskare som fortfarande är på din sida och framhålla denne, eller att anklaga de forskare som har motbevisat bad-kramps-teorin för att fuska, eller för att ha en politisk/religiös/ekonomisk agenda, eller för att vara idioter som har missat något "uppenbart" som bara du och dina meningsfränder har insett. Och du kommer att söka dig till likasinnade och starta bloggar där ni kan älta era konspirationsteorier och förstärka era uppfattningar. Och du kan börja glida på sanningen och rent av ljuga avsiktligt när du tror att det gagnar dig, för du vill inte förlora ansiktet och du intalar dig att den andra sidan ändå är värre.

      Dvs du kan komma att bete dig som herrar Stilbs, Nordin, Welander och Kaijser.

      Nu tror jag inte att alla är lika goda kålsupare. Vissa personlighetstyper har nog lättare att åka dit, och de med mer extrema politiska värderingar är nog också mer sårbara. Men ingen är helt immun.

      Radera
    2. Att tro på någonting, betyder för mig att man har, korrekt eller felaktigt, dragit en slutsats givet vad ledtrådar man givits.

      Detta är skiljt från att "tro" på någonting, då man utåt vägrar erkänna sin riktiga slutsats utan istället viftar med vad man tycker att man borde tro på.

      Min uppfattning är att exempelvis Singer inte tror att växthuseffekten är en bluff, utan "tror" att växthuseffekten är en bluff.

      https://en.wikipedia.org/wiki/Fred_Singer

      I Merchants of Doubt framgår det, enligt mig, mycket tydligt att han tar ett politiskt ställningstagande och därefter "tror" på, ja, vad hans uppdragsgivare nu än vill att han ska tro på.

      https://en.wikipedia.org/wiki/Fred_Singer

      Likadant, precis som det förut uppdagades att tobaksindustrin mycket väl visste att rökning orsakar cancer - faktum är att dateringen visar att de visste det innan det ens blivit vedertagligt accepterat i forskarvärlden, om jag inte missminner mig - så skrev ni väl t om själva om hur det på senare tid visat sig att oljeindustrin också visste.

      http://www.scientificamerican.com/article/exxon-knew-about-climate-change-almost-40-years-ago/

      ÄNDÅ "tror" Singer att växthuseffekten är en bluff.

      Jag köper att "tron på bad-kramps-teorin är väldigt viktig för dig, för din identitet och/eller ditt egenintresse" och då följer säkert allt det andra du skrev på posten.

      Det jag däremot inte köper är att Singer, eller Nordin, eller Stilbs tror att växthuseffekten är en bluff, jag är övertygad om att de "tror" att växthuseffekten är en bluff.

      (Lars Bern, däremot, han verkar inte jättebright, så han kanske tror.)

      Radera
    3. Dr.D ICN

      Ditt første avsnitt definisjonen av tro virker opplyst, erfaren, helt klar og ren.

      Man bør fatte og begripe at troen er ganske vital, derfor må den også være klar og ren og sterk, ellers hersker det fare for at både motet og viljestyrken og handlekraften og utholdenheten kan svikte.

      Vi blev utsatt for en viss Amanuensis i filosofi som het Frederik Bjelke, som holdt Jaspers- seminar. Og der klarte han å plante det begrep blant ungdommen, at også troen er et menneskelig erkjennelses- organ.

      Vi trodde det ikke, men ved omhyggelig eftertanke og forskning senere er jeg kommet til en lignende oppfatning, ikke minst efter å ha kunnet konstatere at noe så latterlig som kullsvier- troen kan være ganske avgjørende. Jeg måtte falle tilbake på minebor og klassisk svartkrutt for å bryte fjell, og da er det klart at kullsviertroen må være øvet og i stand.

      Men ERRARE HVMANVM EST. "Alle kan ta feil" sa Pinnsvinet, han klatra ned fra klesbørsten.

      Realisme, skepsis, årvåkenhet, og gangsyn er også svært viktig i tros- livet. Forat troen virkelig skal kunne være hel og sterk og ren og holde ut og duge når det virkelig gjelder, så synes den å måtte være skjerpet og renset og justert nettop ved realisme og skepsis.

      Begrepet "tro" er ikke bra. Man må vite å sette rett navn på tingene. Kall det heller Vantro, og undersøk om ikke det er bedre.

      "Doubblethink" er et ypperlig begrep og en påminnelse, som er gitt oss av George Orwell i 1984.

      Men fra før av så har vi begrepet og ordet Hykleri, på tysk HEUCHELEI! og på engelsk Hypo-crisy.

      Det er som de fleste andre viktige og sterke ord svært misbrukt så det kan være forslitt og ha mistet sin distinkte og kraftige mening.

      Men jeg har fått "HEUCHELEI!" definert som å si noe utover med munnen og samtidig mene noe annet innover i hjertet. Hvilket er slitsomt men det kan bli en vane, og øvelse gjør mester.

      Men det er slett ikke så sunt.

      Hypocrisy er faktisk en av "dødssyndene",..... nemlig det sett av særlige synder som går direkte på helsa løs, og som man derfor først og fremst må se opp for og søke å unngå, ellers kan det gå både på helsa og humøret løs.

      HEUCHELEI eller hykleri synes nemlig å krenke, skade, og farlig overbelaste Nervus vagus,.... som atter er et vitalt erkjennelsesorgan. Og som synes nærmest identisk med hva man før i tiden kalte for "Samvittighed!".

      Det kan bli en vane og er ofte blitt det, men synes å slite konsekvent direkte fysiologisk som hva vi ellers kaller "livsstils-sygdommer!".

      Jeg ville kalle det HEUCHELEI! som er et mer skremmende begrep og ikke dette ufarlige "tro".

      Radera
  8. SD´s politik finns sammanfattad på deras hemsida. Det finns en del om energipolitik speciellt med koppling till kärnkraft och bensinskatt men inte mycket om global uppvärmning. Jag citerar dock följande: "Samtidigt som vi ser med oro på utsläppen av växthusgaser...." och "....import av elektricitet som i många fall produceras med fossila energikällor."

    SvaraRadera
  9. Lite utförligare beskriver SD´s miljöpolitiske talesman Martin Kinnunen frågan om global uppvärmning i SD´s tidning SDKuriern:
    "Vi i Sverigedemokraterna har inte riktigt samma alarmistiska inställning som de andra parterna till klimatförändringar och utsläpp av koldioxid, även om vi uppmärksamt följer den vetenskapliga debatten och ser det som positivt om utsläppen av koldioxid kan minskas. Vi ser det också som positivt om Sveriges beroende av olja dämpas. Samtidigt måste det understrykas att Sverige är ett av de industrialiserade länder i världen som släpper ut minst koldioxid per capita och vi anser inte att vårt land till varje pris behöver gå före resten av världen. Ett sådant förfarande kan få effekten att svenska jobb flyttar utomlands och att de globala utsläppen kanske till och med ökar."

    SvaraRadera
  10. Man kan också notera att inlägget och Supermiljöbloggen, som citeras i inlägget, anger Josef Fransson som SD´s miljöpolitiske talesperson medan SDKuriren anger Martin Kinnunen.

    SvaraRadera
  11. Lars-Eric,
    Jag hittar fler referenser till Fransson som miljöpolitisk talesman, men de har något år på nacken. Troligen var det en position han hade tidigare. Nu verkar han vara näringspolitisk talesman istället.

    SvaraRadera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet