Uppsalainitiativet i NWT: Vilt viftande kring klimatforskning

Återpublicerar min debattartikel i NWT publicerad den 12/9

Svar till Sture Åström (NWT 5/9)

I sin debattartikel den 5 september använder Sture Åström en nyligen utkommen artikel i Nature av Jasper Kirkby m fl [1] som hävstång för ett angrepp på klimatvetenskapen och IPCC. Åström skriver att resultaten av det rapporterade experimentet CLOUD utgör bekräftelsen på teorin om klimatpåverkande molnbildning via kosmisk strålning föreslagen av den danske forskaren Svensmark.

Det är dock inte vad huvudförfattaren till artikeln själv anser. Kirkby har förklarat sin syn på det genomförda experimentet i bland annat en intervju för Nature News: ”För tillfället säger den faktiskt ingenting om den möjliga effekt kosmisk strålning har på moln och klimatet, men det är ett viktigt första steg... Det finns en rad mätningar som vi måste göra och som kommer att ta minst fem år. Men till slut så vill vi avgöra det på ett eller annat sätt.”

Inte ens Svensmark drar samma drastiska slutsatser som Åström utan har en betydligt mer realistisk syn på resultaten: ”Det finns förstås många saker att utforska, men jag tycker att kosmisk strålning/molnbildnings-hypotesen löper samman med verkligheten.” Så långt kan vi alltså konstatera att Åström drar helt andra slutsatser än de inblandade forskarna själva. Men det blir än märkligare.

Åström avslutar med påståendena ”Bluffen om koldioxidens klimatpåverkan har punkterats. Det borde vara en av decenniets största nyheter. Svensmark förtjänar nobelpriset i fysik. IPCC bör läggas ner.” Den första meningen är ett grovt felslut även utifrån Åströms egna utgångspunkter. Den väl belagda växthuseffekten av koldioxid påverkas inte av en molnbildning via kosmisk strålning. Lika lite som Magnecyl slutar fungera bara för att Alvedon hjälper mot huvudvärk.

Även den sista meningen tyder på ett allvarligt missförstånd kring IPCC och dess uppdrag. IPCC har i uppdrag att sammanställa rådande klimatforskning för att på bästa sätt ge underlag för beslutsfattare och allmänhet. Förra rapporten kom 2007 och nästa rapport är under sammanställning och skall vara klar 2013[2].

De som gör sammanställningarna är aktiva forskare inom de olika områdena av intresse. Om forskningsläget förändras förändras innehållet i IPCC-rapporterna. Att lägga ner IPCC påverkar bara möjligheten att få en samlad bild av forskningsläget, inte forskningen själv. Om Svensmark förtjänar Nobelpriset får framtiden utvisa men Åströms vilda viftande är ingen seriös forskningsdebatt förtjänt av.

Anders Martinsson

______________________________ 

1) Se tidigare inlägg om resultaten från CLOUD.
2) Förtydligande: Arbetsgrupp I väntas vara klar September 2013 och hela rapporten hösten 2014

Första riktiga resultaten från CLOUD-experimentet ute

Sedan några år bedrivs även atmosfärsvetenskaplig forskning vid den berömda partikelaccelaratorn i CERN. Experimentet kallas CLOUD (Cosmics Leaving OUtdoor Droplets, i en tradition av krystade akronymer på vetenskapliga projekt) och behandlar den eventuella påverkan kosmiska strålar har på aerosolbildning, moln och i förlängningen jordens klimat. I korthet går experimenten ut på att studera bildningen (nukleationen) av ytterst små droppar (kallas partiklar oavsett om de är fasta eller flytande) bestående av svavelsyra och vatten samt hur den påverkas av kemiska tillsatser och joniserande strålning.

I den första artikeln från projektet presenteras en hel del intressanta resultat. De påvisar en tydlig effekt av joniserande strålning på hastigheten hos partikelbildningen, men en än större effekt tillsatser av ammoniak. Dock kommer inte nukleationshastigheterna i närheten av de hastigheter som observerats i atmosfären, vilket kan tolkas som att gasblandningen i experimentkammaren är för ren för att riktigt likna den verkliga atmosfären. Mest överraskande i resultaten är att det trots den mängd arbete forskarna lagt ner på att få en ren gasblandning dyker upp organiska kväveföreningar i partiklarna. Dessa ämnen tycks alltså delta i och därmed underlätta nukleationen, trots att koncentrationerna är mycket lägre än de i jordens atmosfär.

Att utifrån dessa resultat läsa in att kosmiska strålar är den viktigaste faktorn i partikelbildning vore fånigt. Studiens huvudförfattare Jasper Kirkby sammanfattar: "At the moment, it actually says nothing about a possible cosmic-ray effect on clouds and climate, but it's a very important first step". Sammantaget bekräftar studien bilden av synnerligen komplexa processer som inte låter sig sammanfattas i slagord. Joninducerad nukleation kan ha en verklig inverkan på molnbildningen, men mycket arbete återstår får att förstå och kvantifiera denna. Däremot kan vi fortfarande med säkerhet, oavsett om kopplingen finns eller inte, konstatera att den pågående uppvärmningen inte är orsakade av ändringar i den kosmiska strålning som når jorden. Det finns helt enkelt inte någon sådan långsiktig trend i mätningarna av kosmisk strålning, mer om detta hos The Way Things Break och Real Climate.
Andra röster: Nature, Real Climate, The Way Things Break

Uppdatering: I kommentarerna tipsas om en filmsnutt från CERN. Intressant!