Nobelpristagaren Elinor Ostrom om klimatpolitik

För personer intresserade av miljöpolitik är den forskning som Elinor Ostrom berdriver högintressant. Ostrom är den ene av årets pristagare av "Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne".

Elinor Ostroms främsta insatser ligger i förståelsen av hur man tillsammans kan hantera gemensamma resurser. Innan hon publicerade boken Governing the Commons: The Evolution of Institutions for Collective Action var den rådande uppfattningen den om "allmänningens tragedi"; att gemensamma resurser överförbrukas och försvinner. Garret Hardin, som myntade den här idén i sin artikel "The Tragedy of the Commons" sågs därför som förespråkare för privat ägande istället för allmän förvaltning.¹

Ostrom har visat att allmänningar visst kan förvaltas väl, bara förvaltningen uppfyller vissa bestämda designkriterier.

1. De allmänna resurserna bör vara väl avgränsade. Både resursen och de som får använda den måste kunna avgränsas.
   
2. Regler för nyttjande bör vara lokalt anpassade. Nyttjanderegler som bestämmer tidpunkt, plats, teknologi, och kvantitet måste vara relaterade till lokala förhållanden.
   
3. Beslutsfattandet bör vara kollektivt. De flesta som utnyttjar resursen måste kunna delta i beslutsprocessen.
   
4. Resursen måste övervakas effektivt.
   
5. Det bör finnas en straffskala för de som bryter mot reglerna som relaterar till brottet.
   
6. Det bör finnas enkla metoder för konflikthantering. Det måste finnas snabb och effektiv tillgång till metoder eller institutioner för konfliktlösning.
   
7. Förvaltarskapet bör vara erkänt. Förvaltarskapet får inte vara ifrågasatt av myndigheter eller andra organisationer.
8. Om man har att förvalta stora resurser bör förvaltningen av dessa organiseras på flera nivåer där hantering av lokala resurser sker på den lägsta nivån enligt den sju föregående principerna.
   

Frågan är hur Ostroms idéer skulle kunna implementeras på global nivå? Biosfären är den ultimata allmänningen som vi alla har att förvalta. Och vissa av Ostroms kriterierna är definitivt uppfyllda. Jordytan och atmosfären är väl avgränsade och löper risken att förstöras om de inte förvaltas. Men det går inte att utestänga de som bryter mot överenskomna regler från att (miss)bruka resursen. Det går förvisso att bestraffa miljöbrottslingar, men övervakningen och risken att bli straffad är inte globalt enhetlig.

Här spelar möten som det kommande Köpenhamnsmötet en central roll. Om Ostroms forskning är något att gå efter - och ingen bättre teori om hur förvaltning av allmänningar finns för tillfället - då är global enhetlighet i övervakning och straffsatser något att hoppas på. Det minsta man kan hoppas på är att världens länder fortsätter att samtala för att komma överens om en gemensam förvaltningsplan.

Mer läsning:

• Elinor Ostrom sitter i styrelsen för Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet. Centret har en sida där Ostrom presenteras och där man kan se en film om "allmänningens tragedi" och hur man kommer förbi den.
• Vetenskapsrådets tidning Tvärsnitt har översatt en av Ostroms artiklar till svenska: Resursutnyttjande, hållbarhet och mänskligt beteende.
• Sverker Sörlin skriver om Ostrom och hennes betydelse för miljöarbetet i DN "Vad regeringarna nu måste göra med allas vår atmosfär i Köpenhamn påminner om vad bönderna i Valencia och Alicante under medeltiden insåg att de måste göra med det dyrbara vattnet: fördela det rättvist."
• Elinor Ostrom har även intervjuats om global uppvärmning hos Oregon State University. Intervjun finns som både som podcast att lyssna på eller transcript att läsa.
  

1) Hardin jämförde med oförvaltade allmänningar men hans text tolkades som ett uttalat stöd för privat ägande. Något han fann olyckligt. Tack Thomas P för info.