Kor i kretslopp

"Kor och deras metanutsläpp ingår i ett naturligt kretslopp. Hur kan kor skada klimatet när de inte tillför något fossilt kol till atmosfären?"

Detta är en fråga som ofta kommer upp i diskussioner om kornas klimatpåverkan, varför den förtjänar en egen blogpost. Jag ska försöka reda ut några missförstånd som nyligen synts t.ex. på bloggen Cornucopia. Låt oss ta det från början. Biomassa som växer binder koldioxid (CO₂) från atmosfären genom fotosyntesen och bildar kolhydrater, protein och fett. Växter avger också koldioxid till  atmosfären genom respiration, den process då energi utvinns från framförallt glukos i mitokondrierna och ATP (adenosintrifosfat) bildas. ATP är en molekyl som behövs för energikrävande kemiska reaktioner i cellerna. När biomassa dör och förmultnar oxiderar även då kolet till koldioxid och energi frigörs. Denna cykel kan man tydligt se genom att mäta halten av koldioxid i luften över ett år. I maj 2014 uppmättes en CO₂-halt av 402 miljondelar i atmosfären. I september 2014 var den nere i 395 miljondelar, varpå den steg igen till 404 miljondelar i maj 2015.

Några mätvärden från Scripps Institution of Oceanography. Koldioxid-koncentrationen är angiven i ppm (miljondelar).

2013-09-28, 393.13

2014-05-31, 402.12

2014-09-13, 394.80

2015-05-16, 403.90

Eftersom den största delen av världens landområde finns på norra halvklotet så stämmer CO₂-fluktuationerna i atmosfären hyfsat väl in på våra årstidsväxlingar här uppe. Respiration sker under större delen året medan fotosyntesen är koncentrerad kring sommarmånaderna. Resultatet blir att CO₂-halten i atmosfären minskar under växtsäsongen för att sedan öka igen under resten av året. Utöver dessa fluktuationer kan vi även se en liten ökning från år till år av luftens CO₂-halt som beror på att vi kontinuerligt tillför fossilt kol till atmosfären och att vi har en del avskogning. Men växter som sköter sig själva bidrar inte till den ökande växthuseffekten eftersom de i genomsnitt över tid binder lika mycket koldioxid som de ger ifrån sig.

Låt oss nu titta på hur det ser ut om vi lägger till kor i vårt system. Precis som tidigare tar växter koldioxid från atmosfären och bildar kolhydrater, protein och fett. Korna äter växter och får i sig energi genom att bryta ner dessa kolföreningar till koldioxid som de sedan andas ut. (En del av kolet lagras också i kornas mjölk, kött och gödsel, men slutresultatet blir ändå att det förr eller senare bryts ner till koldioxid.) Men detta är inte hela sanningen. Kor har också en massa mikroorganismer i sin våm (den första av kons fyra magar) som producerar metan. Resultatet blir att korna andas (eller rapar) ut en massa metan. Ett riktvärde är att motsvarande 6,5% av kons energiintag (från maten den äter) omvandlas till metan. Precis som hos människor kan kor också bilda metan i tarmarna som släpps ut när vi fiser, men detta är endast en liten del av kons metanutsläpp. När man hör att kor är dåliga för klimatet eftersom de fiser ut för mycket metan är detta alltså inte helt korrekt. De bidrar visserligen en aning till växthuseffekten genom att släppa väder, men den allra största delen av kons utsläpp kommer genom utandningsluften.

Vad händer nu med metanet? Det mesta bryts ner i atmosfären till koldioxid efter i genomsnitt 12 år. Koldioxid kan sedan åter igen tas upp av växande biomassa. Man skulle kunna säga att kol även i detta system går genom ett kretslopp: från koldioxid i atmosfären, till kolhydrater/protein/fett i växter, till metan (och koldioxid) genom kornas matsmältning, och slutligen till koldioxid igen i atmosfären. Hur kan vi då säga att kor är skadliga för klimatet när de inte tillför något fossilt kol till atmosfären?

Till att börja med stämmer det inte att uppfödningen av kor inte tillför atmosfären något fossilt kol, men låt oss bortse från det nu och bara titta på metanet. Anledningen till att kornas metan är skadligt för klimatet är att det är en mycket starkare växthusgas än vad koldioxid är. I ett 100-årsperspektiv ger ett kilo metan lika mycket värmetillskott som ca 28 kg koldioxid. Då har man tagit hänsyn till att metan endast uppehåller sig i atmosfären i ca 12 år. Den omedelbara uppvärmningen blir alltså mycket högre. Om man tittar på effekten över 20 år så blir det i stället 84 gånger mer värmetillförsel av metan än av koldioxid. (Se AR5, WG1, Appendix 8A) Om kolföreningar i gräset omvandlas direkt till koldioxid vid förmultning, eller om det går omvägen via metan spelar alltså väldigt stor roll.

 

Till vänster ett kretslopp utan kor. Till höger ett kretslopp med kor.

Metanet i atmosfären bryts som sagt ner allteftersom tiden går, men vi har ju också ett kontinuerligt nytillskott av metan från bland annat korna. Detaljerna i metanets nedbrytning i atmosfären är invecklade men i stora drag bryts det ner lika mycket metan som det tillförs, allt annat lika. Resultatet blir att vi får en atmosfär som ständigt har en massa metan i sig. Fler kor ger högre metanhalt. (I dagsläget är dock inte metanhalten konstant, utan ökar på grund av att vi släpper ut snabbare än det bryts ner, men mer om det senare.) Nyckeln till problemet är att metanet inte bryts ner i samma stund som det bildas, utan uppehåller sig en viss tid i atmosfären innan den bryts ner (ca 12 år). Under denna tid hinner det göra stor skada. Tänk dig följande jämförelse. Om jag tar två glas rödvin i kväll så är alkoholen borta ur mitt blod i morgon förmiddag när jag går till jobbet. Kroppen bryter snabbt ner alkohol. Tänk dig nu en person som dricker mycket alkohol och har 3 promille alkohol i blodet. Tänk dig vidare att han dricker kontinuerligt så att promillehalten håller sig på den nivån, dag ut och dag in. I detta jämviktstillstånd bryter hans kropp ner alkohol i samma takt som han upptar alkohol i blodet. Betyder det att alkoholen inte gör någon skada i hans kropp??

Men åter till kor. Är inte kor något naturligt som alltid har funnits? Varför ska vi inte ha några kor? Problemet är det växande antalet djur. Enligt statistik från FAO hade vi 942 miljoner nötdjur 1961, globalt sett, men 1,47 miljarder 2013. Vaclav Smil ger liknande siffror. År 1900 bedömer han att det fanns runt 450 miljoner nötdjur och bisonoxar, globalt sett. Hundra år senare var motsvarande siffra 1,65 miljarder. Antalet vilda djur är endast en liten bråkdel av detta. Smil uppskattar att det idag finns 16 gånger mer nötdjur i vikt räknat än vad det finns vilda landlevande däggdjur, totalt, på vår jord.

Metanhalten i atmosfären var 150% högre 2011 än 1750. Detta är visserligen inte endast kornas fel. Metanutsläpp uppstår också vid risodling, utvinning av fossila bränslen och annat. Men hur vi än vrider och vänder på oss så går det inte att komma ifrån att metanhalten i atmosfären hade varit lägre om det hade funnits färre kor.

Jonathan Foley: The other inconvenient truth

Professor Jonathan Foley från Institute on the Environment, University of Minnesota, berättar om den andra obekväma sanningen

Maten och klimatet

-Vad spelar det för roll vad vi äter?

Att se över vad man äter är förmodligen det enklaste sättet för en genomsnittssvensk att minska sina utsläpp av växthusgaser. De val vi gör när vi är i affären för att handla mat står för en relativt stor del av vår individuella klimat- och miljöpåverkan. Genom att äta mindre kött och mer grönsaker går det att minska sina klimatutsläpp rejält.

Redan i Bibelns Första Mosebok uppmärksammas att starka känslor runt odling respektive köttproduktion kan leda till konflikter på sikt. Här studerar Kain och Abel energiutveckling vid förbränning av råvaror. (Bilden är tagen från Wikimedia Commons)

Som ett steg i arbetet för de sex av de nationella miljömålen som berör livsmedelsområdet har livsmedelsverket nyligen lanserat en ny informationssida om matens miljö- och klimatpåverkan. I pressmeddelandet lyfter de fram att ungefär en fjärdedel av de utsläpp av växthusgaser som svenska hushåll orsakar kommer från det vi äter under matens och dryckens väg från jord till bord. Våra matvanor påverkar även miljön bortom matens klimateffekter. Matproduktionen använder stora mängder växtskyddsmedel, släpper ut stora mängder gödningsmedel i naturen, leder till att enorma arealer skogar huggs ner och har lett – och leder – till att många fiskpopulationer mer eller mindre fiskats ut.

Ska man äta kött...

För de allra flesta står köttkonsumtionen för den i särklass största enskilda miljöpåverkan när det gäller maten. Det är dessutom en påverkan som ökar ganska mycket. Idag äter en genomsnittssvensk 65 kilo kött per år. Det är drygt tjugo procent mer än för tio år sedan.

Om vi håller oss till svenska förhållanden så ger gris och kyckling upphov till betydligt mindre utsläpp av växthusgaser än nöt och får. Ett kilo nötkött orsakar 15-40 kilo växthusgaser, vilket är ungefär tio gånger så mycket som ett kilo kyckling. Men gris och kyckling föds å andra sidan oftare upp på soja och spannmål, medan nöt och får oftare får grovfoder. Odlingen av sojan och spannmålet använder mycket mer växtskyddsmedel än odlingen av grovfodret. Man kan alltså lätt hamna ur askan i elden om man gör det klimatmässigt välmotiverade bytet från exempelvis nöt till fläsk.

När det gäller allt det kött vi lägger på våra tallrikar finns det många faktorer som påverkar hur mycket utsläpp av växthusgaser det orsakat. Transporter är en sådan faktor. Kött som transporterats långt ger givetvis upphov till mer utsläpp än närproducerat, om allt annat är lika. Men om det närproducerade köttet däremot kommer från djur som helt eller delvis fötts upp på exempelvis soja från Sydamerika ger kanske transporterna av sojan upphov till mer utsläpp än om den getts till djur i Sydamerika och köttet sedan transporterats hit. Transporterna ger också upphov till en förhållandevis liten andel av de utsläpp köttproduktionen orsakar.

Nötkött från Brasilien har en annan stark klimatpåverkan. Brasilien är idag världens största exportör av nötkött. Samtidigt är köttproduktionen den viktigaste orsaken till avskogningen i Amazonas. Skogen bränns ner för att skapa ny jordbruksmark vilket resulterar i en utarmning av den biologiska mångfalden, och stora utsläpp av växthusgaser. Boskapsuppfödningen har hittills tagit 60-70 procent av den avskogade marken i anspråk. Visserligen kommer en mycket liten del av det exporterade köttet från de avskogade delarna av Amazonas. Kött från avskogade områden utgör nämligen bara cirka sex procent av den totala köttproduktionen. Men, de sex procenten kött orsakar ungefär 25 gånger mer koldioxidutsläpp än köttet som produceras i övriga Brasilien. Medelvärdet för koldioxidutsläpp vid köttproduktion i Brasilien blir därmed dubbelt så högt som i Europa.

...eller fisk...

Att byta ut kött mot fisk är heller inte helt okomplicerat om man ska mäta effekterna på det globala systemet. Klimatpåverkan kommer främst från bränslet till fiskebåtarna. Men fisk är å andra sidan i stor utsträckning en vild resurs som vi redan överutnyttjar, och skulle vi försöka ersätta bara en mindre del av vår globala köttkonsumtion med vildfångad fisk skulle vi raskt dammsuga rent i världens hav. Vissa fiskarter och fångstmetoder är i alla fall bättre än andra, och WWF har tagit fram en konsumentguide att ta till hjälp om man vill välja fiskarter från livskraftiga bestånd och undvika att köpa arter som idag är överfiskade. Framförallt ”Fiskguiden i fickformat” i högerspalten i länken ovan har en tydlig lista.

Fiskodling å sin sida är den snabbast växande animaliska livsmedelsproduktionen. År 2005 stod odling för hela 34 % av världens totala produktion av fisk och skaldjur. Men odlad fisk har sina egna problem. För det första blir fiskodlingarna lätt sjukdomshärdar som kan slå ut det vilda fiskbeståndet och som kräver insatser av antibiotika för att odlingarna själva ska ge en acceptabel avkastning. För det andra så konsumerar vi i Sverige framförallt rovfiskar som lax och torsk. Den typen av odlad fisk är inte oberoende av vildfiske eftersom den kräver ett foder som åtminstone delvis är baserat på marin råvara. Här kan det i bästa fall röra sig om biprodukter från fiskberedningsindustrin (t ex rens, skinn, ben, huvuden), men oftast används vildfångad fisk som fiskas i ett riktat industrifiske och för vilken det i dagsläget inte finns tillräcklig avsättning på konsumtionsmarknaden (t ex strömming, skarpsill, tobis, blåvitling, anchoveta). Dels är det alltså svårt att öka mängden odlad fisk hur mycket som helst utan att riskera att vilda fiskbestånd drabbas. Dels hade det varit mycket mer effektivt om vi själva åt den strömming som vi nu matar rovfiskarna med, eftersom det mellansteget ger stora förluster i mängden fiskråvara som finns tillgänglig. Ett kilo fiskfoder omvandlas ju inte till ett kilo lax.

... eller ska vi alla bli vegetarianer?

Nja, att minska mängden kött man äter innebär inte automatiskt att man måste bli vegetarian. Nu är dessutom inte alla kossor och får av ondo. Vi vill ha en del betande djur som håller landskapet öppet och ökar den biologiska mångfalden, och vi vill kunna producera mjölk, ost och en del andra nyttigheter som kommer från dessa djur. Men, för att kunna producera den mjölk vi behöver, och för att behålla de landskap vi vill ska vara öppna, så skulle vi klara oss med en bråkdel av de får och i synnerhet kor som vi har idag. Gris och kyckling, som ur klimatsynpunkt är bättre än kor och får, bidrar inte till att underhålla odlingslandskapet på samma sätt. Sen finns det ju andra sätt att få i sig protein som inte kommer från växtriket, men det låter, åtminstone i skribenternas öron, mindre tilltalande.

Även när det gäller vegetabilier finns det skillnader i klimatpåverkan. Grova och tåliga grönsaker som rotfrukter, broccoli och lök påverkar klimatet mindre än växthusodlade grönsaker som tomat, sallad och gurka. Det går också att lagra grövre grönsaker under längre tid vilket minskar svinnet. Även utomhusodling av vissa vegetabilier kan vara kopplad till stora utsläpp av växthusgaser. Det tydligaste exemplet är risodling som i dagsläget står för 20% av alla metanutsläpp orsakade av människas aktiviteter.

Ett annat exempel är palmolja som återfinns i ett stort antal olika produkter. Lite förenklat kan man anta att alla produkter som innehåller olja där det inte uttryckligen står vilken slags olja det är (raps, oliv, solros etc) innehåller palmolja. Stora arealer skog har huggits ned i framför allt Malaysia och Indonesien för att ge plats för palmoljeplantage, vilket åter leder till minskad biodiversitet och stora utsläpp av växthusgaser. Palmoljan används inte bara till matproduktion utan till största delen som biobränsle, men inte ens biobränsleproduktionen går plus klimatmässigt om man hugger ned regnskog för att odla palmolja. (Om man använder andra jordar kan man däremot göra en klimatvinst med avseende på biobränslet).

Ytaspekten

Som den eminenta bloggen Ekologistas.se nyligen påpekade, finns det en aspekt till på vegetarisk diet gentemot att äta kött, och det är landytan som går åt till köttproduktion vs soja och spannmålsproduktion. En tämligen häpnadsväckande bit statistik är att i runda slängar 80 procent av all jordbruksmark på planeten på ett eller annat sätt direkt används till köttproduktion. Verkningsgraden på en ko eller ett får är nämligen rent ut sagt usel. Endast 1% av energimängden i form av foder vi stoppar in i kossan får vi ut när vi äter köttet. Fläsk och fågel är åtminstone bättre, där får vi ut 14 respektive 16% av den instoppade energin.Djurhållningen tar alltså upp en bra mycket större yta än vad vi skulle behöva för att producera samma mängd energi till oss själva från spannmål, soja etc.

Vad innebär det här då? Jo, köttproduktionen medför inte bara stora utsläpp av växthusgaser och stora miljöproblem lokalt och globalt, utan den stora ytan kan vara ett bidragande skäl till att priserna på baslivsmedel är så höga. Landyta är inte en obegränsad resurs, och den ytan som finns vill vi använda till många olika saker. Vi vill producera mat, vi vill odla biobränslen och sist, men absolut inte minst, är vi beroende av alla övriga ekosystemtjänster som naturliga ekosystem levererar, däribland rent vatten. Ju mer yta vi behöver utnyttja, desto högre blir priset på mark. Höga markpriser har (minst) tre konsekvenser: 1) matpriserna tenderar att öka, 2) det blir mer lönsamt att driva bort eller på annnat sätt ta över mark som ägs av fattiga bönder*, och 3) det ekonomiska incitamentet för att hugga ner skogar för att använda som jordbruksmark, eller för att omvandla åkermark till plantage för energigrödor, ökar.

En halvering av köttkonsumtionen skulle göra att vi kunde flerdubbla produktionen av biobränslen utan att påverka den globala tillgången på mat negativt. Att säga att produktionen av biodrivmedel innebär att maten blir dyrare är alltså i och för sig sant, men då har man ignorerat den minst lika stora effekten av – den dessutom kraftigt ökande – köttkonsumtionen.

De val vi gör i matbutiken kan alltså spela stor roll för den belastning vi utsätter ekosystemen för, och därmed vår långsiktiga möjlighet att försörja oss själva. Summa summarum, till syvende och sist, och med alla aspekter ovan med i beräkningen kan vi inte sluta oss till annat än att det där med vad man ska äta är en djungel. Hur man än vänder sig är det ändå alltid klimatmässigt bättre att äta vegetabilier än att äta kött**. Den enklaste tummregeln i nuläget om man väl står där i affären och tvekar blir alltså ändå att äta mer vegetariskt, hålla ett öga på vilken fisk som åker ner i varukorgen, och när man köper kött att välja i första hand kött från frigående kor och får eller köpa annat kött med lägre klimatbelastning. Och slutligen – se upp för palmolja.

Skribenter: Mia och Kim

*De tre konsekvenserna listade ovan kommer ur Azars artikel. För en intressant infallsvinkel på punkt 2 har SVT en text om så kallad land grabbing här.

**Uppdatering 2011-04-08 Se resonemang om hållbar köttproduktion i kommentarerna.

Referenser:

Texten bygger till största delen på livsmedelsverkets informationssida Mat och miljö.

Azar, C., 2011. Biomass for energy: a dream come true. . . or a nightmare? Opinion, Climate Change, DOI: 10.1002/wcc.109 Online submission

Cederberg, C., U. M. Persson, K, Neovius, S. Molander, R. Clift, 2011. Including Carbon Emissions from Deforestation in the Carbon Footprint of Brazilian Beef. Environmental Science and Technology, 45, 1773–177.

Danielsen, F., H. Beukema, N.D. Burgess, F. Parish, C.A. Bruhl, P.F. Donald, D. Murdiyarso, B. Phalan, L. Reijnders, M. Struebig, E.B. Fitzherbert, 2009. Biofuel Plantations on Forested Lands: Double Jeopardy for Biodiversity and Climate. Conservation Biology, 23: 348–358. doi: 10.1111/j.1523-1739.2008.01096.x

Qiu, J., 2009. China cuts methane emissions from rice fields. Nature News, doi:10.1038/news.2009.833

Reijndersa, L., M.A.J. Huijbregts, 2008. Palm oil and the emission of carbon-based greenhouse gases Journal of Cleaner Production, 16 (4), 477-482

Wirsenius, S., C. Azar, G. Berndes, 2010. How much land is needed for global food production under scenarios of dietary changes and livestock productivity increases in 2030?. Agricultural Systems 103, pp. 621-638

Ziegler, F., 2008. På väg mot miljöanpassade kostråd, Delrapport fisk. Livsmedelsverkets rapport 10 – 2008