Uppsalainitiativets live-framträdande i lördags

Uppsalainitiativet (UI) är inte bara en blogg! I lördags (3 oktober) hade vi ett riktigt live-framträdande på ABF:s Klimatforum 2009 i Stockholm, i form av en paneldiskussion med rubriken Att bemöta desinformation i klimatfrågan. I panelen ingick atmosfärsforskaren Markku Rummukainen, miljöhistorikern Sverker Sörlin, och yours truly, under moderatorskap av UI:s egen Anders Emretsson.

Vår diskussion handlade om klimatdebatten snarare än att vara ett inlägg i den. Vi tog bl.a. upp frågor om när information går över i desinformation, om vad som skiljer den inomvetenskapliga diskussionen från tidningarnas och bloggosfärens klimatdebatt, och om terminologiförbistringen "skeptiker" vs skeptiker. Särskild uppskattning från publiken rönte Sverkers vetenskapshistoriska perspektiv och hans funderingar kring klimatskeptikerrörelsens sociologi.

Möjligen kan en och annan klimatskeptiker i publiken ha förvånats över att vi tog avstånd från vinklad rapportering och retorik inte bara av det bagatelliserande slag de själva ägnar sig åt, utan också av det alarmistiska slaget (vilket Anders påpassligt exemplifierade med en starkt vinklad Aftonbladet-artikel som tagits upp i en annan paneldiskussion tidigare samma förmiddag). I vetenskap och vetenskapsrapportering är varje avvikelse, oavsett i vilken riktning, från ett opartiskt sökande efter sanningen vilken den än råkar vara, förkastlig.

En bok som Sverker passade på att rekommendera är Why We Disagree About Climate Change av klimatforskaren Mike Hulme (2009). Jag har inte hunnit titta närmare på den ännu men tycker att den verkar mycket intressant.

Bör den klimatskeptiska retoriken bemötas eller rentav förtigas? Jag fick tillfälle att lägga ut texten kring denna (för just den här diskussionen) grundläggande fråga. Mitt svar på frågan var tydligt: vi gör rätt i att bemöta klimatskeptikerna. Men jag valde ändå att problematisera saken, dels längs de linjer jag skisserade i en UI-bloggpost i förra månaden, och dels med beaktande av den "fälla" som bl.a. filosofen Daniel Dennett varnat för:

"Smith's work in geology supports my argument that the earth is flat," you say, misrepresenting Smith's work. When Smith responds with a denunciation of your misuse of her work, you respond, saying something like: "See what a controversy we have here? Professor Smith and I are locked in a titanic scientific debate. We should teach the controversy in the classrooms."

Med stöd bl.a. i allmänna demokratiöverväganden landade jag som sagt ändå i ett tydligt "ja" som svar på frågan om klimatskeptikerna bör bemötas, och ingen i panelen anmälde någon avvikande uppfattning härvidlag. Detta till trots skriver Maggie Thauersköld Crusell i sitt referat av paneldiskussionen att panelen landade i svaret "vi vet inte". Maggies oförmåga på denna punkt att förstå att man trots nyansering och problematisering kan landa i ett tydligt ställningstagande tycks mig symptomatisk för hela hennes syn på på klimatfrågan, såsom den framkommer på hennes blogg The Climate Scam.

Det var med viss spänning vi i panelen såg fram emot när Anders drygt halvvägs in i vår 75 minuter långa diskussion släppte in publiken för frågor och kommentarer. Utöver Maggie tyckte jag mig i (den uppskattningsvis 70-hövdade) publiken identifiera ytterligare någon handfull personer från klimatskeptikerkretsen i och kring Stockholmsinitiativet, och det var knappast överraskande att dessa deltog särskilt aktivt. Det blev, tycker jag, på det hela taget en bra och civiliserad diskussion, om än (så som publikdiskussioner brukar bli) en smula spretig. Ett särskilt udda inslag var den för mig obekanta kvinna ur miljörörelsen som olyckligtvis låtit sig övertygas av professor Bo Nordells envisa kampanj för sin besynnerliga teori att det är kärnkraften som till stor del ligger bakom global uppvärmning; jag valde att hänvisa henne till vår UI-bloggpost i ämnet. I övrigt höll sig de flesta frågorna på den metanivå som vi i panelen inledde med. Ett undantag var emellertid sista frågan, som gick till den egensinnige klimatskeptikern Fred Goldberg. Han valde (förmodligen oavsiktligt) att illustrera den låga nivån på merparten av den klimatskeptiska retoriken med sin fråga till Markku, som jag citerar fritt ur minnet: "Blir den kommande vintern kall eller mild? Och om du inte vet svaret, hur kan du då påstå att det går att göra några som helst vettiga förutsägelser om klimatet 100 år fram i tiden?" Markku förklarade tålmodigt skillnaden mellan att förutse ett dynamiskt systems exakta trajektoria och att göra förutsägelser om dess statistiska egenskaper över lång tid. (Vi har för övrigt tidigare haft uppe denna diskussion i en UI-bloggpost.)

Hur togs då vår paneldiskussion emot? I kaffesnacket efteråt var tongångarna övervägande positiva, medan däremot de klimatskeptiker som i sina bloggar valt att recensera den - Maggie Thauersköld Crusell och Danne Nordling - är klart negativa. Båda tycks dock ha missförstått vad diskussionen gick ut på och beklagar sig över frånvaron av konkret bemötande av den klimatskeptiska argumentationen. Med den sistnämndes ord: "Den som hade väntat sig att åtminstone här få höra några av de centrala argumenten för att människan skapar det mesta av den globala uppvärmningen (AGW) blev besviken." Själv hade jag föreställt mig att rubriken Att bemöta desinformation i klimatfrågan tillräckligt tydligt signalerade att vi tänkte oss att diskutera på ett metaplan (en diskussion om klimatdiskussionen), men vi får väl ta åt oss av kritiken och försöka vara ännu tydligare i vår annonsering nästa gång vi ger oss på att göra något liknande.

Låt mig slutligen lite skrytsamt nämna det generösa beröm jag ute i korridoren direkt efter paneldiskussionen fick av gamle vännen, matematikerkollegan och numera klimatskeptikern Sten Kaijser. Med implicit men uppenbar hänsyftning på min Newsmill-artikel i våras sade han: "Idag skämdes jag inte för dig!"