Inlägg
Tidigare i år kom Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) med ett uttalande kring global uppvärmning som vi noterat här på Uppsalainitiativet. I dag skriver KVA en artikel på DN-debatt i frågan:
Det enda ansvarsfulla förhållningssättet är att agera kraftfullt mot den globala uppvärmningen. Ett varmare klimat kan inte kopplas till mer extremt väder. Inte heller finns några tillförlitliga indikationer på långsiktiga variationer i solstrålningen, utöver solfläckarnas välkända cykler. Klimatsystemets respons på yttre påverkan är komplex och vår kunskap kommer aldrig att bli fullständig. Men detta får dock inte tas som intäkt för att förringa klimatproblemets allvar. Samtidigt som det vetenskapliga arbetet måste fortsätta, är det enda samhälleligt ansvarsfulla förhållningssättet att vidta kraftfulla åtgärder för att begränsa riskernaLäs hela artikeln här
Författarna av KVA:s debattinlägg skriver att man måste “baserat på det rådande kunskapsläget, vidta kraftfulla åtgärder för att begränsa riskerna” av ett varmare klimat. De menar att en global uppvärmning av mer än ett par grader leder till stora risker. Jag håller med när det formuleras på detta sätt.
SvaraRaderaEtt konkret exempel antar jag är öriket Tuvalu som till stora delar skulle kunna sättas under vatten. Det får illustrera min invändning att man måste ta rätt hänsyn till att det rådande kunskapsläget är osäkert, vilket författarna också framhåller. En osäkerhet är frågan om i hur stor utsträckning uppvärmningen verkligen beror på mänskliga utsläpp av växthusgaser och i hur stor utsträckning den är naturlig. Om orsaken till uppvärmningen i alltför liten grad är antropogena växthusgasutsläpp så är avtal om begränsning av sådana värdelösa för Tuvalu. De kommer att behöva helt andra åtgärder om klimatet blir varmare av naturliga skäl.
Osäkerheten framgår bland annat av följande avsnitt i artikeln, där författarna hänvisas till IPCC:
“Baserat på detaljerade teoretiska studier och modelleringar drar FN:s klimatpanel (IPCC) slutsatsen att den observerade uppvärmningen av klimatet från ungefär 1970 är i allmän överensstämmelse med ökningen av växthusgaser och aerosoler. Följaktligen menar IPCC att detta är den mest troliga orsaken bakom den nuvarande globala uppvärmningen.”
Ökningen av växthusgaser och aerosoler är enligt IPCC “den mest troliga orsaken”. Det osäkra kunskapsläget innebär alltså att det finns en mindre trolig alternativ orsak. AGW-teorin är därför inte alls fastslagen på samma sätt som relativitetsteorin eller evolutionsteorin. Klimatet är komplext och vi har inte den förståelsen idag som medger att AGW-teorin är giltig med den säkerhet som gäller för de andra nämnda teorierna. Så tolkar jag författarnas sätt att lägga fram dessa saker.
Jag tycker att detta ställer krav på beslutsfattarna som skall väga olika risker mot varandra. Att AGW-teorin är ogiltig är en reell risk vilket innebär att de åtgärder som baseras på att denna är giltig riskerar att bli helt misslyckade. Riskerna med att AGW-teorin är ogiltig är dessutom betydligt större än sannolikheten för dess ogiltighet. Detta beror på att om man lägger stora resurser på att minska växthusgasutsläpp i stället för att förbereda räddningsåtgärder, och AGW-teorin visar sig ogiltig, kan konsekvenserna bli mycket allvarliga (risk=sannolikhet * konsekvens).
Författarna skriver:
“Under de senaste 150 åren har atmosfärens koncentration av CO2 och CH4 ökat och det finns starka tecken på att de nu har nått de högsta nivåerna på åtminstone 800000 år.”
Om detta bygger på isborrskärnor så är min invändning att den dåliga förståelsen för hur diffusionsprocesser påverkar gashalterna i isborrkärnor kan innebära att alla data om dessa gasers koncentrationer långt bak i tiden måste helt revideras. Jag har i andra inlägg här på UI gett några litteraturreferenser som diskuterar detta.
“Inte desto mindre är effekten av CO2-ackumulationen i atmosfären, kopplad till den långa uppehållstiden i atmosfären, ett allvarligt problem. Utan aktiva motåtgärder kan en hög koncentration av CO2 finnas kvar i tusentals år.”
Min invändning är att det finns indikationer i litteraturen, som diskuterats i andra inlägg här, namn som Knox, Tsonis, Essenhigh, som motsäger en lång uppehållstid, i stället är den kort 5 – 15 år. Den långa uppehållstid som diskuterats skulle ha att göra med att absorptionen av koldioxid försämras med tiden men detta är en hypotes som man inte kunnat belägga med observationer, enligt de diskussioner som vi haft här på UI.
Pehr,
SvaraRaderaAtt du inte kan övertygas om att dina favoritidéer inte håller är inte ett skäl att ifrågasätta vetenskapen. Jag föreslår också att du reder ut frågan med KVA-direkt istället för att försöka göra det via Uppsalainitiativet.
Förövrigt är detta helt fel:
"Den långa uppehållstid som diskuterats skulle ha att göra med att absorptionen av koldioxid försämras med tiden"
Så det är inte underligt att det inte kunnat beläggas. Du blandar ihop anpassningstid och uppehållstid till att börja med. Sedan förutsätter man inte att upptaget ska minska för att få fram anpassningstiden även om det är en förväntad effekt. Läs om trådarna igen och vid behov kommentera i tråden där diskussionen förts.
Pehr,
SvaraRaderaFör inlägg av den här omfattningen rekommenderar jag att du skaffar en egen blogg. www.blogger.com och www.wordpress.com är två goda alternativ där du på några minuter kan skapa dig en plattform för att sprida dina åsikter.
Andersn M,
SvaraRaderaJag bygger mina invändningar på vad jag läst i den peer-reviewade litteraturen. Att man i peer-reviewad vetenskaplig litteratur har olika uppfattningar om uppehållstiden, anpassningstiden (som jag mycket väl förstår) och diffusiionen i is är en del av den vetenskaplig osäkerheten som finns anledning att debattera.
Anders E,
Jag är dock den ende utomstående som hittills kommenterat på den här tråden.
Tycker KVA ger en nyanserad och bra bild av situationen med en liten reservation för deras uppmaning till handling.
SvaraRaderaAtt agera mot ett hot som man (KVA) inte anser tillräckligt vetenskapligt vederlagt ter sig intellektuelt svårsmält. Är de vetenskapliga indicierna tillräckligt starka bör man istället uppmana till "icke-handling" alltså att upphöra med aktivitet till dess kunskapsläget förbättrats (sitt stilla i båten). Skillnaden mellan att uppmana till handling och icke-handling är att insatserna minskar, där handling exempelvis kan vara CCS, ökat biobränsleuttag etc. Icke-handling är att verksamhet helt enkelt läggs ner, alltså ersätt inte förbränningsfordon med laddhybrider utan ställ de förstnämnda i garaget och släng nyckeln. Eftersom kostnaden blir lägre minskar risken utifall att AGW-teorierna visar sig falska.
Dock eftersom icke-handling innebär rationaliseringar är det politiskt omöjligt men samtidigt det säkraste ur systemperspektiv.
Gustav
SvaraRaderaIcke-handling vore väl att omedelbart sluta använda fossila bränslen?
per isakson