Årets is minimum i Arktis har passerats. I år vände isutbredningen, den yta som täcks till mer än 15 % av is, vid 4,60 miljoner kvadratkilometer vilket är den tredje lägsta utbredningen som noterats. Endast år 2007 och 2008 understeg utbredningen årets minimum. Det snabba krympandet av Arktis is fortsätter alltså.
Förlust av gammal is
Isrörelsen i polarhavet domineras av två havsströmmar. En ström tvärs över polarhavet mot nordatlanten och Beaufortcirkulationen, en cirkulerande ström norr om Kanada. Den förra ger en isförlust då isen följer med söderut längs Grönlands kust och smälter i Atlanten. Den cirkulära strömen regenererar tjock flerårig packad is norr och väst om Grönland, under förutsättning att isen överlever resan runt som tar flera år.
Isrörelsen i polarhavet domineras av två havsströmmar. En ström tvärs över polarhavet mot nordatlanten och Beaufortcirkulationen, en cirkulerande ström norr om Kanada. Den förra ger en isförlust då isen följer med söderut längs Grönlands kust och smälter i Atlanten. Den cirkulära strömen regenererar tjock flerårig packad is norr och väst om Grönland, under förutsättning att isen överlever resan runt som tar flera år.
Strömmar i Arktis hav. (UNEP)
Med ökad temperatur har dock mindre av isen som som följt med Beaufortcirkulationen överlevt kretsloppet. I våras hade en stor mängd gammal tjock is transporterats ut längs Kanadensiska kusten men nästan all denna is smälte under sommaren. Idag är mindre än 15 % av isen i Polarhavet äldre än två år och av den riktigt gamla isen, mer än fem år, finns i stort sett inget kvar; mindre än 60 000 km2 av de 2 miljoner km2 som fanns under 80-talet. (NSIDC)
Volymen minskar
Förlusten av gammal is kombinerat med krympande isar resulterar i stor förlust av isvolym. Årets medelvolym i september var enligt PIOMAS 4000 km3 vilket är den lägsta sedan satellitmätningarna startade och 78 % under 1979 års septembermedel.
Förlusten av gammal is kombinerat med krympande isar resulterar i stor förlust av isvolym. Årets medelvolym i september var enligt PIOMAS 4000 km3 vilket är den lägsta sedan satellitmätningarna startade och 78 % under 1979 års septembermedel.
Diagrammet visar den dagliga anomalin jämfört med medlet 1979-2009 för dagen. På detta sätt filtreras årstidsvariationerna bort. Medelvolymen varierar från 28 600 km3 i mars till 13 400 km3 i september.
Ingenting tyder på att isen har slutat smälta. Tvärt om så har den negativa trenden både i isutbredning och isvolym snarare ökat för varje decennium sedan satellitmätningarna började.
Uppdatering: Skeptical Science om arktis istäcke genom historien och i framtiden
Frågan är ju vad den minskade ismängden beror på. Beror den på global uppvärmning å borde man väl se samma trend för isen på södra halvklotet? Men där har ju ismängden ökat under samma period. Så orsaken borde vara något annat.
SvaraRaderaS. hemisphere ice anomaly:
http://arctic.atmos.uiuc.edu/cryosphere/IMAGES/seaice.anomaly.antarctic.png
Global sea ice area:
http://arctic.atmos.uiuc.edu/cryosphere/IMAGES/global.daily.ice.area.withtrend.jpg
Båda graferna från:
http://arctic.atmos.uiuc.edu/cryosphere/
/ Magnus Olert
Magnus Olert@10 OKTOBER 2010 23:37 skrev:
SvaraRadera"Beror den på global uppvärmning å borde man väl se samma trend för isen på södra halvklotet?"
Dom grafer du hänvisar till gäller havsis, alltså is som flyter på havsvatten. Men den största ismängden finns som landis på Antarktis. Jag kan bara snabbt spekulera i att en ökad temperatur på Antarktis kan att öka mängden is som glider ut på havet, och alltså blir havsis. Så det som ser ut som en tillväxt kan i själva verket vara ett tecken på ökad påverkan på systemet av en ökad temperatur. Dessutom kan ökade nederbördsmängder på grund av ändrat klimat också ge en nettotillväxt, även om avsmältningen ökar. Så som 'bevis' för att det inte finns någon global temperaturökning så håller det inte. Då måste man göra mer än att bara titta på grafer över havsisens yta.
Med vänlig hälsning,
PMA
"It will without doubt have come to your Lordship's knowledge that a considerable change of climate, inexplicable at present to us, must have taken place in the Circumpolar Regions, by which the severity of the cold that has for centuries past enclosed the seas in the high northern latitudes in an impenetrable barrier of ice has been during the last two years, greatly abated.
SvaraRadera(This) affords ample proof that new sources of warmth have been opened and give us leave to hope that the Arctic Seas may at this time be more accessible than they have been for centuries past, and that discoveries may now be made in them not only interesting to the advancement of science but also to the future intercourse of mankind and the commerce of distant nations."
President of the Royal Society, London, to the Admiralty, 20th November, 1817 [13]
Bengt,
SvaraRaderaI ditt citat handlar det om en arktisk uppvärmning som hade pågått i två år. Grafen ovan visar en minskning av isen som pågått i 30 år.
Bengt,
SvaraRaderaRoligt med ett historiskt citat. Det har förekommit dokumenterade kortare perioder med mindre is i de Atlantiska delarna av Arktis pga av variationer i huvudsakligen "Golfströmmen"(Nordatlantiska driften) under senaste århundradena. Antagligen var det en sådan som de rapporterade.
Polyak et al har nyligen publicerat en genomgång av proxies och historiska data kring Arktis is, History of sea ice in the Arctic" Ur abstract:
"Ice was apparently most wide-spread during the last 2–3 million years, inaccordance with Earth’s overall cooler climate. Nevertheless, episodes of considerably reduced sea ice or even seasonally ice-free conditions occurred during warmer periods linked to orbital variations. The last low-ice event related to orbital forcing(high insolation) was in the early Holocene, after which the northern high latitudes cooled overall, with some superimposed shorter-term (multidecadal to millennial-scale)and lower-magnitude variability. The current reduction in Arctic ice cover started in the late 19th century, consistent with the rapidly warming climate, and became very pronounced over the last three decades. This ice loss appears to be unmatched over at least the last few thousand years and unexplainable by any of the known natural variabilities."
Historisk vetenskap är i mycket att sammanställa data på alla träd för att se hela skogen.
Magnus O,
SvaraRaderaDitt resonemang har några allvarliga brister.
Det tar inte upp den stora skillnaden mellan ett hav inringat av land och ett land inringat av hav. De enorma havsområdena kring Antarktis är en effektiv värmesänka vilket tydligt minskar (fördröjer är mer korrekt) uppvärmningen av södra halvklotet i allmänhet och Antarktis i synnerhet. (Trots detta har delar av Antarktis värmts betydligt med tillhörande is förlust från kontinenten)
Ozonhålet över Antarktis har bidragit till en nedkylning av östantarktis. Något som i sin tur stärker västvindarna runt kontinenten.
Havsistillväxt är en kombination av många faktorer så som nederbörd, temperatur, saltnivå i ythavet mm. I vissa områden växer isen runt Antarktis och i andra krymper den.
Om man tar hänsyn till dessa faktorer, så som forskare gör, finner man att de rådande vetenskapliga förklaringarna stämmer väl in med både den kraftigt smältande isen i Arktis och den observerade istillväxten kring Antarktis.
Här är lite information om Antarktiska havsisen och vetenskapen kring den.
Lars
SvaraRaderaVad som (också) vore intressant att veta är hur länge denna "isfrihet" varade - vad som framgår av citatet är att det hade varit bättre framkomlighet under 2 år.
Bengt, Du kanske skulle tagit reda på bakgrunden innan du ctrl-C ctrl-V citatet från den sida du fann det på. Om du nu verkligen är genuint intresserad.
SvaraRaderaI första stycket skriver du att endast 2007 och 2008 hade mindre is. Du skriver vidare "Det snabba krympandet av Arktis is fortsätter alltså". Men då kan man väl lika gärna säga att isen återhämtat sig under några år nu.
SvaraRaderaI sista stycket skriver du "ingenting tyder på att isen slutat smälta". Men du skrev ju själv att det var mindre is de föregående åren. Om det varit mindre is de föregående åren som du själv skrev, så tyder väl detta på att isen möjligtvis slutat smälta, eller?
Jag kan bara konstatera att i en månad (http://nsidc.org/arcticseaicenews/2010/050410.html) så har vi en isutbredning som ligger på genomsnittet för de åren vi haft sattellitmätningar, bara för att, endast någon månad senare (http://nsidc.org/arcticseaicenews/2010/060810.html) plötsligt ha rekordlite is. Det känns, inte minst med nedtecknade vittnesbörd i åtanke som om det har hänt förr och kanske inte är så märkvärdigt.
Anonym
SvaraRaderaAnders Martinssons länk, fixad.
SvaraRaderaAnonym, om du tittar på den översta grafen så hittar du många tidpunkter där "isen återhämtat sig under några år" och "isen slutat smälta", men lik förbaskat fortsatte den nedåtgående trenden efteråt. T ex har vi 1996 en närmast fantastisk "återhämtning", men sedan går det rejält nedåt igen.
Läxa: lär dig skilja på kortsiktiga variationer och långsiktiga trender.
Anders Martinsson. Långsiktiga trender lär du inte hitta under den period vi haft sattellitmätninger. Den spänner över, endast en liten del av kortsiktiga variationer.
SvaraRaderaVad som hänt innan dess och hur dessa korta variationer vi nu ser ter sig i ett historiskt perspektiv har, åtminstone jag inte lyckats utläsa någonstans, om politiska partsinlagor sorterats bort. Känslan, med de historiska dokument som bl.a. återgivits här bland kommentererna lär oss åtminstone att vi vet väldigt lite om den saken, eller?
"lik förbaskat fortsatte den nedåtgående trenden efteråt". Fortsatte? Tiden mellan 1979 och 1996, lite beroende på när man väljer att mäta bjuder inte på någon nedåtgående trend.
Anonym,
SvaraRaderaDet ser visst ut som en nedåtgående trend (om än mindre) för 1979 till 1996 om man tar hänsyn till alla mätpunktert, och inte bara drar en rak linje mellan ytterpunkterna.
Enligt vilket kriterium är Polyak et al (se kommentar ovan) en politisk partsinlaga?
SvaraRadera