Lobbyism för rymliga samveten

Några av oss i Uppsalainitiativet har bedrivit lite undersökande journalistik på vår fritid. Vi publicerar idag resultatet i en artikel på SVT Debatt. I vår artikel visar vi på kopplingar mellan tre av de forskare som arbetar medialt med att förneka de pågående klimatförändringarna och 80- och 90-talets tobakslobby. För en av professorerna finns även vissa kopplingar till oljeindustrin. Dessa tre professorer har smidigt gått från att förneka tobakens skadeverkningar till att nu förneka klimatförändringarna. Här på bloggen publicerar vi artikeln med länkar till alla källor så vem som helst kan kontrollera uppgifterna.

Lobbyism för rymliga samveten
När vetenskapliga fakta hopade sig kring rökningens farlighet förfinade tobakslobbyn konsten att sprida osäkerhet i vetenskapliga frågor. Nu används samma metoder för att sprida ogrundad osäkerhet i klimatfrågan. Men det är inte bara metoderna som är desamma. Till förvånande stor del är det även samma forskare som är inblandade, även i Sverige. Dessa forskares inflytande på den politiska debatten innebär uppenbara risker för människors liv och hälsa.

Rökning är inte enbart skadligt för den som röker, utan även för personer i rökarens omgivning som andas in tobaksröken. Detta visades först på 1980-talet av japanska forskare som undersökte förekomsten av lungcancer hos kvinnor gifta med rökare. En rapport från Amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) sammanfattade år 1992 forskningen: förutom lungcancer så orsakade passiv rökning även bronkit och lunginflammation hos småbarn, astma kunde förvärras, och det verkade även finnas ett svagt samband till plötslig spädbarnsdöd. EPA uppskattade att passiv rökning orsakade ungefär 3000 dödsfall i lungcancer årligen i USA. Den passiva rökningens hälsoeffekter har sedan dess bekräftats ytterligare, och bland annat hjärt- och kärlsjukdomar kan nu läggas till listan.

För tobaksindustrin var detta dåliga nyheter: rökning skadar inte bara rökaren själv, utan även dennes familj, vänner och kolleger. Därför gick man till motangrepp, precis som man hade gjort när rökningens hälsoeffekter på rökaren själv började uppmärksammas. Man fokuserade på osäkerheter, men nöjde sig inte med att attackera forskningen kring passiv rökning utan även EPA och de forskare som var verksamma där. Man försökte helt enkelt minska förtroendet för EPAs vetenskapliga sammanfattning om passiv rökning genom att undergräva EPAs trovärdighet.

Tre år efter amerikanska miljöskyddsmyndigheten sammanfattat det vetenskapliga kunskapsläget - den 28 september 1995 - publicerades en debattartikel i Dagens Nyheter med titeln "Passiv rökning ger inte cancer" . Där kunde man läsa att "Visst finns det undersökningar som pekar på en viss, mycket liten, korrelation mellan passiv rökning och lungcancer. Men det finns också undersökningar som visar att det inte föreligger något sådant samband alls." Skribenten bortsåg dessutom från den passiva rökningens andra negativa effekter. I stället hävdade han att informationen om riskerna med passiv rökning handlade om att rökning ansågs vara "något ont" och att det pågick "en etnisk rensning av rökarna som kulturgrupp." Artikeln var skriven av Ingemar Nordin, numera professor vid tema Hälsa och samhälle med inriktning mot vetenskapsteori, Linköpings universitet.

Spola fram 15 år så finner vi samme Nordin återigen som aktiv debattör, men denna gång i ett helt annat ämne. Nu handlar det om klimatet. Även denna gång ligger människors liv och hälsa i potten och även denna gång argumenterar Nordin mot en samlad vetenskaplig bedömning. Ingemar Nordin är en av grundarna av den klimatskeptiska lobbygruppen Stockholmsinitiativet som säger sig vilja "medverka till en öppen och rationell diskussion i klimatfrågan".

Det finns fler medlemmar av Stockholminitiativet som var involverade i tobaksdebatten. Wibjörn Karlén, professor emeritus i naturgeografi och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin, var till exempel en av de akademiska medlemmarna av ESEF (European Science and Environment Forum), en organisation med delfinansiering av RJ Reynolds Tobacco. ESEF ägnade sig, liksom Nordin, åt att förmedla bilden av osäkerhet kring hälsoriskerna med passiv rökning. Numera hittar man Karléns namn som en av medlemmarna av en grupp sammansatt av Science and Environmental Policy Project (SEPP) för att kritisera den tredje IPCC-rapporten, bland annat genom att påstå att människans förbränning av fossila bränslen inte haft nämnvärd inverkan på det globala klimatet. SEPP har blivit sponsrat av bland annat Exxon och Shell.

Det finns även utanför Stockholmsinitiativet individer som villigt hoppat från tobaksdebatten till klimatdebatten. Ett exempel är Robert Nilsson, gästprofessor i molekylär toxikologi och riskvärdering vid Stockholms universitet. Även Nilsson var akademisk medlem i ESEF och medverkade till att sprida osäkerhet kring det vetenskapliga kunskapsläget om tobak - även Nilsson sprider numera osäkerhet i klimatdebatten.

Den här kopplingen mellan tobakslobbyn och de som förmedlar bilden av osäkerhet kring de pågående klimatförändringarna har tidigare påvisats internationellt, men kopplingen finns även i Sverige. På en rad avgörande punkter i klimatfrågan råder emellertid inte någon vetenskaplig osäkerhet; människan håller genom sitt förbrännande av fossila bränslen på att förändra klimatet. Vetenskapssamhället har på grund av frågans stora potentiella effekter - både ekologiska och ekonomiska - på flera olika sätt försökt förmedla konsensusbilden av klimatförändringarna till resten av samhället.

• Trettiotvå nationella vetenskapsakademier - bland annat Kungliga Vetenskapsakademin - har skrivit deklarationer för att bekräfta kunskapen om klimatförändringarna. Ett flertal internationella akademier för olika ämnen - meteorologi, paleoklimatologi, geologi, biologi, fysik, kemi, etc. - har producerat liknande skrivelser. Ingen vetenskaplig akademi eller sammanslutning har skrivit en deklaration där man tar avstånd ifrån den vetenskapliga konsensusen om klimatförändringarna.
• Den ena av världens två största vetenskapliga tidskrifter, Science, utnämnde den förbättrade vetenskapliga kunskapen om klimatförändringarna till en av det förra årtiondets tio viktigaste upptäckter. Den andra stora tidskriften har en speciell hemsida bara för att rapportera om klimatförändringarna, en hemsida som i april ska bli en egen tidskrift: Nature Climate Change.
• Flera oberoende genomgångar av den vetenskapliga litteraturen visar på stor enighet. Den senaste analysen visar på 97 - 98 % samstämmighet bland forskarna på området.
• Som om detta inte det vore nog har FN tillsatt en panel av forskare för att ytterligare gå igenom det vetenskapliga kunskapsläget och ge en samlad bedömning: IPCC. Dessa utvärderingar visar även de på konsensus i klimatfrågan.

Den här kompakta vetenskapliga enigheten kanske kommer som en överraskning för den som mest följer klimatdebatten i media och på internet, för det är där klimatförvillarlobbyn arbetar. Samma desinformatörer som förut försökte förmedla osäkerhet i frågan om tobakens hälsorisker sår nu osäkerhet kring den vetenskapliga kunskapen om klimatet, ofta med hjälp av samma metoder som tobakslobbyn förfinade.

Det är tyvärr skickliga desinformatörer vi har att göra med. Man kan till exempel i debattartikel efter debattartikel påstå att det finns en stor vetenskaplig debatt kring den nuvarande förståelsen av klimatförändringarna, när diskussionen i verkligheten inte rör grundläggande fakta som att koldioxid är en växthusgas, att jorden värms, och att den nuvarande värmeökningen till stor del beror på mänskliga aktiviteter. Man ägnar sig åt att smutskasta forskare genom falska beskyllningar och obekräftade rykten. De stulna mail som utgör den så kallade "Climategateaffären" är ett bra exempel på det. Trots att de angripna forskarna blivit rentvådda i oberoende utredningar fortsätter lobbyisterna påstå att det förekommit forskningsfusk. Man framför obskyra alternativteorier för att ge sken av att grunderna i klimatvetenskapen är tveksamma. Man översvämmar systematiskt kommentarsfält och debattsidor med inlägg för att ge bilden av en stor skeptisk opinion.

En central fråga i sammanhanget är hur många människoliv som hann gå åt under den tid myndigheterna trodde att det förelåg en osäkerhet om tobaksrökningens skaderisker. Amerikanska miljöskyddsmyndighetens uppskattning av antalet dödsfall orsakade av passiv rökning var bara dödsfall på grund av lungcancer. Till det ska läggas skadeverkningar och dödsfall på grund av bronkit, lunginflammation, astma, hjärt- och kärlsjukdomar och mängder av andra rökningsrelaterade sjukdomar. WHO uppskattade förra året antalet dödsfall till följd av passiv rökning till 600 000 om året, inklusive 165 000 barn. Det går inte att veta hur länge desinformationen fördröjde införandet av lagar och regleringar, men kostnaden bör i alla fall inte mätas i tid, utan i liv.

Precis som i fallet med tobakens skadeverkningar handlar klimatdebatten i slutändan om människors liv och hälsa. Vetenskapen står enig i sin beskrivning av grunderna runt klimatförändringarna, men ett litet antal forskare med rymliga samveten - både i Sverige och internationellt - fortsätter trots detta att sätta sina namn under debattartiklar som hävdar något annat. Vad blir kostnaden i liv och hälsa den här gången? Är svensk media bättre rustad än till exempel den amerikanska att möta de här lobbyisterna och se igenom deras egentliga agenda?

Patrik Lindenfors - docent i zoologisk ekologi
Magnus Westerstrand - doktorand i geokemi
Anders Emretsson - journalist
Per Edman - Apple-tekniker
Anders Martinsson - gymnasielärare i fysik
Lars Karlsson - docent i datavetenskap