Inlägg
Satirbloggen Denial Depot skriver om en artikel av Kesten C. Green, J. Scott Armstrong och Willie Soon, som undersöker hur väl IPCC (internationella klimatförändringspanelen) har lyckats förutsäga den globala temperaturen sedan 1851. Eftersom IPCC inte fanns 1851 har författarna fått använda sin egen fantasi. Läs mer på Denial Depot .
Det här måste vara en av de stolligaste artiklarna i den klimatvetenskapliga litteraturen någonsin (även om tidskriften International Journal of Forecasting inte är naturvetenskaplig). Så vem är då J. Scott Armstrong? Han är inte klimatvetare, utan en ekonom som har specialiserat sig på förutsägelser. Han får sägas vara mycket framstående inom sitt område. Armstrong blev inbjuden av det republikanska partiet till kongressförhören om klimatet förra veckan (han var också inbjuden 2007). Armstrongs och Soons artikel kan ses som ett riktigt skräckexempel på hur det kan gå när vetenskapen politiseras.
Ett annat av republikanernas vittnen var professor Richard Muller från Berkeley. Muller, som blivit mäkta populär inom förvillosfären sedan han kritiserat den så kallade hockeyklubban, skulle berätta om preliminära resultat från ett projekt för att skapa en "oberoende" global temperaturserie. Vad han hade att säga föll tyvärr inte republikanerna i smaken.
Det här måste vara en av de stolligaste artiklarna i den klimatvetenskapliga litteraturen någonsin (även om tidskriften International Journal of Forecasting inte är naturvetenskaplig). Så vem är då J. Scott Armstrong? Han är inte klimatvetare, utan en ekonom som har specialiserat sig på förutsägelser. Han får sägas vara mycket framstående inom sitt område. Armstrong blev inbjuden av det republikanska partiet till kongressförhören om klimatet förra veckan (han var också inbjuden 2007). Armstrongs och Soons artikel kan ses som ett riktigt skräckexempel på hur det kan gå när vetenskapen politiseras.
Ett annat av republikanernas vittnen var professor Richard Muller från Berkeley. Muller, som blivit mäkta populär inom förvillosfären sedan han kritiserat den så kallade hockeyklubban, skulle berätta om preliminära resultat från ett projekt för att skapa en "oberoende" global temperaturserie. Vad han hade att säga föll tyvärr inte republikanerna i smaken.
Uppdatering 2011-04-11: Armstrong skriver om sina pajaskonster i New York Times.
Mycket föll på plats när jag insåg, via Denial Depot-artikeln, att Armstrong själv grundat International Journal of Forecasting.
SvaraRaderaHan har således tagit steget fullt ut från att publicera sig i non-peer-reviewed press -- han har skapat sin egen tidskrift att publicera sig i.
Stefan
Mer om Willie Soon, en av författarna: New York Times skriver om hur Soon har fått hundratusentals dollar från bl a Southern Company (kolkraftverk mm) och Charles G. Koch Charitable Foundation.
SvaraRaderaHär är en politiker, Raúl M. Grijalva (AZ), som jag tycker går för långt med anledning av Soon-affären: han vill undersöka ett antal andra forskare som har fungerat som vittnen i kongressen angående olje-pengar.
RaderaIngemar Nordin har ett fradgatuggande inlägg på Klimatupplysningen (sic!), där han bl a ljuger:
Radera'Det började med en smutskastningsartikel i The New York Times om Willie Soon. Där anklagades han för att en gång, för 5 år sedan, ha fått forskningspengar från ”oljeindustrin”. Artikel är full av konspirationsteoretiskt material från bl.a. Oreskes och Conways bok ”The Merchants of Doubt” om hur alla klimathotsskeptiker får pengar från Big Oil.'
Sanningen är:
- Att Soon har fått pengar från energisektorn är något han själv medger.
- Det nya är att Soon har underlåtit att redovisa detta i en del av de artiklar som han har fått publicerade, och därmed har han brutit mot tidskrifternas regler.
- NYT-artikeln innehåller inget påstående om att 'alla klimathotsskeptiker får pengar från Big Oil'.
Läser man kommentarerna under Nordins inlägg så hittar man en del "intressanta" saker.
RaderaEn kommentator kallar Obama för "kenyanen". En birther?
Det finns också en kommentar (22) som säger "Lägg detta till Sandy Hook och ni ser bilden av en komplett fascist stat." Sandy Hook-konspirationsteoretiker?
Det är inte direkt överraskande att detta Nordin-inlägg drar till sig knäppskallar.
Också typiskt att Nordin inte verkar ha några problem med att Soon brutit mot etiska regler som skapats just för att garantera vetenskapens integritet mot olika särintressens försök att vränga resultaten till sin fördel. Och som Oreskes & Conway visat så förekommer det sådana regelrätta kampanjer.
RaderaTill saken hör också att Soons forskning har varit märkligt svag som exempel i artikeln ovan och som beskrivits t.ex. här, utan att han korrigerat sig. Samt då förstås vinklad åt det håll som finansiärerna har intresse av.
Nisse,
RaderaMen Nordin klarar inte ens av att erkänna att Soon har tagit emot fossil-pengar. Först låtsas han som om det bara rör sig om anklagelser, och sedan skyller han på Smithsonian (kommentar 28). Men att t ex institutionsledningen skriver på ett kontrakt är administrativ rutin - det innebär inte att det är de som har ansökt om pengarna. Det vet så klart Nordin.
Visst är hans försök att slingra sig dåliga. Annars har vi av allt att döma ett mycket tydligt exempel på "Merchants of doubts" (uttrycket som Oreskes och Conway myntade via sin bok). Soon är regelbunden talare på Heartlands konferenser och har också fått en "award" av samma organisation som är central i O&C:s bok. Trots den låga vetenskapliga kvaliteten på hans arbeten har Soon också haft politisk betydelse i och med att senator Inhofe hänvisat till hans auktoritet.
RaderaDet hela är mycket talande. Här har vi en forskare som ägnar sig åt dålig men politiskt motiverad forskning och som får betalt av fossila industrier. Och då ser våra vänner på KU honom som en hjälte och en martyr, och förvarar honom med näbbar och klor.
RaderaVad jag inte förstår är hur någon vettig människa, oavsett hans / hennes utgångspunkt i klimatfrågan, kan läsa artiklarna nedan som UI länkade till, och sedan bli / fortsätta vara klimatförnekare. Det är ju så löjligt övertydligt från dessa två artiklar, kanske inte att växthuseffekten är på riktigt, men däremot att den ena sidan ljuger så de blir blåa i anskitet.
SvaraRaderaNej, men allvarligt? Hur kan man läsa detta och sedan fortsätta ta förnekarsidan seriöst? Jag förstår varför de som har investerat intresse har svårt att ta till sig det, men vanligt folk? Ändå finns det så mycket vanligt folk som har svårt att ta till sig att växthuseffekten är på riktigt. Det övergår mitt förstånd.
http://www.nytimes.com/2011/04/04/opinion/04krugman.html
http://www.nytimes.com/2015/02/22/us/ties-to-corporate-cash-for-climate-change-researcher-Wei-Hock-Soon.html&assetType=nyt_now
Och vad säger man på den här bloggen om fossila pengar som hamnar hos de gröna rörelserna och AGW-trogna forskare ?
SvaraRaderahttp://nofrakkingconsensus.com/2012/02/17/big-oil-money-for-me-but-not-for-thee/
http://notrickszone.com/2015/02/09/long-list-of-warmist-organizations-scientists-haul-in-huge-money-from-big-oil-and-heavy-industry/#sthash.37UfnLFX.4plOu43k.dpbs
http://joannenova.com.au/2014/05/big-green-have-more-money-than-big-oil-but-the-media-are-blind-to-it/
http://fair-questions.com/post-4/ (Kolla att SEI.us finns på listan. Vad säger JR)
Inga moralproblem hos er ? Uhhh
Nästa sak argumentet som du framför försöker göra är att klumpa samman intention, resultat och metod i ett och samma enfaldiga paket att vägas mot andra likartad fördummade paket, som om det inte finns skillnad i en forskare som låter sig köpas och en forskare som låter sig sponsras men behåller (hela eller delar av) sin integritet, som om det inte är skillnad på fabricerade / förljugna och empiriska data, som om det inte är skillnad på trakassera valfångarbåtar och släppa ut olja i mexikanska gulfen.
RaderaOch oberoende av allt detta, är det inte spännande att utröna hur propagandamaskineriet mot klimatforskningen ser ut och fungerar? Hur blir detta plötsligt ointressant bara för att Green Peace får pengar för att baktala kolindustrin? Det du gör heter röd strömming på engelska, på svenska... öhh... distraherande sidospår?
Slutligen, UI är INTE medlemmar i vare sig CRU eller Green Peace. Att de ska föra talan för andra organisationers beslut och handlingar är varken rättvist eller nödvändigtvis något de andra organisationerna går med på. De kan deklarera hur de själva ställer sig till att ta emot pengar från den fossila industrin och hur de anser andra organisationer borde agera i frågan, men det är också allt.
Man kan väl börja med att konstatera att hela din argumentation bygger på ett falskt dilemma;
SvaraRadera"Antingen är donationer från fossila industrier smutsiga eller så är det de inte!"
Absolut inte sant! Utan att veta detaljerna - vilket blir i stort sett omöjligt när du listar typ 50 organisationer - så är målet intressant. Säg att två på ytan skilda, rentav motsatta (eller skenbart motsatta) intressenters intressen sammanfaller. Att de då hjälper varandra är en rent naturlig utveckling. Om t ex CRU vill utforska Antarktis, eller inte vill men kan och inte har något principiellt emot det, och en ett företag erbjuder sig sponsra expeditionen, borde de då säga nej? Varför och i vilket syfte?
Om du vill göra argumentet att vissa konsekvenser av den kohandeln som följer med samarbetet är tvivelaktiga, okej. Det fanns en artikel i ny teknik har jag för mig där professorer beklagade sig över att företag de samarbetar med ibland tvingar dem att tysta ner resultat, tyvärr kunde jag inte googla fram den. Men varje samarbete måste ju bejakas i skenet av de inblandades respektive samveten. Att det finns dåliga samarbeten förhindrar inte att det även kan finnas bra samarbeten.
Det andra du missar är stora organisationer är just det, stora. Vänsterhanden behöver inte nödvändigtvis veta / bry sig / hålla med om vad högerhanden gör. Till och med små organisationer kan vara stora i detta avseende. T ex kan man konstatera att vänsterpartiet var med och privatiserade bland annat elindustrin, vilket säkert känns konstigt idag (åtminstone om man förväntar sig konsekvens av något så dynamiskt som politik) men mindre konstigt om man har i åtanke att det inom organisationer finns falanger som alla kämpar om inflytande och för att uppnå detta bekämpar varandra, eller, igen, kohandlar med varandra. Sådana här maktkamper är väl oftast osynliga för utomstående, förutom när stridigheterna tenderar att dra till sig mediernas strålkastarljus, exempelvis när SD deklarerar att alla rasister ska sparkas ut ur partiet. Utöver PR-avdelningar, uppgörelser för att slippa rättegångar och så vidare finns det faktiskt ofta även en genuin önskan att göra gott. VILL industrin kring fossila bränslen skita ner? Man ska ju inte glömma bort att 3% av alla chefer är psykopater och ännu högre siffror än så bland den ekonomiska eliten så svaret kan mycket väl vara "Ja!" men generellt kan man väl säga att nerskitningen är en ofrånkomlig bieffekt av önskan att borra fram olja / kol / whatever. En analog kan vara grisbönders tortyr av sina skyddslingar som uppdagas lite av och till. De flesta vill behandla sina djur bra, men priset de får för köttet och kostnaden för human behandling av grisar kanske inte harmoniserar bra. Kan man som grisbonde gå med i typ WWF? Kan man som oljebolag skänka pengar till naturreservat? Det är svårt att se dessa saker som annat än motsatser om man har svårt att se gråtonerna mellan svart och vitt, men medan den egna och andras tjockskallighet säkerligen ofta orsakar härdsmälta i simplare moraliska diskussioner kan den ändå inte begränsa komplexiteten i den verklighet vi nu råkar leva i.