Nytt om BEST

Globala landtemperaturer enligt BEST (svart linje) med osäkerheter (95%) , och jämförelser med andra temperaturserier  från NASA GISS (blått), NOAA (grönt) och Hadley/UEA CRU (rött). Överensstämmelserna är mycket goda.

Projektet "Berkeley Earth Surface Temperature" (BEST), som vi har skrivit om här, här, här och här, har lagt upp de artiklar som man skrev i höstas (och skickade till JGR Atmosphere) på projektets webbsida. Detta meddelar projektets ledare Richard Muller i en debattartikel i New York Times med rubriken "The Conversion of a Climate-Change Skeptic". Muller nämner 5 artiklar, varav en om attribution som sägs visa att uppvärmningen är nästan helt antropogen, men jag hittar bara 4 st och inget om attribution.  Nåväl, den dyker väl upp så småningom.

Updatering 2012-07-31: Artikeln om attribution finns nu upplagd (men verkar kräva lösenord) tillsammans med en sammanfattning. Det verkar mest handla om jämförelser av kurvor, och Muller kommenterar:

“Much to my surprise, by far the best match was to the record of atmospheric carbon dioxide, measured from atmospheric samples and air trapped in polar ice.”

DN skriver om BEST-projektet och Mullers debattartikel. Ärligt talat så tycker jag att det inte är så mycket nytt som har hänt.

Richard Muller Hide the decline

Ja det är ju fredag, dagen innan... och medans ni väntar på Bieber, lite fredagsmys.

Fredagsmys: IPCCs förutsägelser från 1851

Satirbloggen Denial Depot skriver om en artikel av Kesten C. Green, J. Scott Armstrong och Willie Soon, som undersöker hur väl IPCC (internationella klimatförändringspanelen) har lyckats förutsäga den globala temperaturen sedan 1851. Eftersom IPCC inte fanns 1851 har författarna fått använda sin egen fantasi. Läs mer på Denial Depot .

Det här måste vara en av de stolligaste artiklarna i den klimatvetenskapliga litteraturen någonsin (även om tidskriften International Journal of Forecasting inte är naturvetenskaplig). Så vem är då J. Scott Armstrong? Han är inte klimatvetare, utan en ekonom som har specialiserat sig på förutsägelser. Han får sägas vara mycket framstående inom sitt område. Armstrong blev inbjuden av det republikanska partiet till kongressförhören om klimatet förra veckan (han var också inbjuden 2007). Armstrongs och Soons artikel kan ses som ett riktigt skräckexempel på hur det kan gå när vetenskapen politiseras.

Ett annat av republikanernas vittnen var professor Richard Muller från Berkeley. Muller, som blivit mäkta populär inom förvillosfären sedan han kritiserat den så kallade hockeyklubban, skulle berätta om preliminära resultat från ett projekt för att skapa en "oberoende" global temperaturserie. Vad han hade att säga föll tyvärr inte republikanerna i smaken.

Uppdatering 2011-04-11: Armstrong skriver om sina pajaskonster i New York Times.