Experiment i geoengineering

DN berättar om två forskare från Harvard som planerar att genomföra ett experiment där en luftballong ska släppa ut sulfater på cirka 24.000 meters höjd ovanför New Mexico för att studera hur ozonlagret påverkas. Storskaliga utsläpp av sulfater har föreslagits som "geoengineerings"-metod: idén är att de ska reflektera den inkommande solstrålningen och på så sätt motverka uppvärmningen som orsakas av ökade halter av växthusgaser i atmosfären. "Geoengineering" (tyvärr ett svåröversatt uttryck) har dock flera nackdelar. För det första kan det ha oönskade sidoeffekter, såsom att skada ozonskiktet. Experiment i fråga syftade som sagt just till att undersöka detta, men det kan också finnas konsekvenser som är svårare att förutsäga. För det andra löser det inte alla problem, i synnerhet havens minskade pH-värde, som koldioxidutsläppen orsakar. För det tredje så måste geoenginering-operationerna pågå i många hundra år, ty det tar minst så lång för atmosfärens koldixidhalt att återgå till sina naturliga nivåer (dvs de från de senaste årmiljonerna). Därför tycker många att geoengineering är en dålig idé. Jag skulle snarare kalla det en desperat idé, som jag hoppas vi aldrig kommer att behöva överväga på allvar. Den riktigt dumma idén (som likväl har många förespråkare) är att fortsätta pumpa ut koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären.