James Hansen, 72, går i pension

New York Times rapporterar att klimatforskaren James Hansen, nyss fyllda 72, nu pensionerar sig från sin forskartjänst på NASA:s Goddard Institute of Space Sciences. Vi på Uppsalainitiativet vill gärna ta tillfället i akt och gratulera Hansen till hans enastående forskarkarriär. Inledningsvis, på 1960- och en bit in på 1970-talet, var Hansens forskning inriktad på att förstå klimatet på vår grannplanet Venus. Därefter kom han allt mer att glida över mot studium av klimatet på Jorden, och hans forskningsinsatser därvidlag spänner bland mycket annat över insamling och analys av globala medeltemperaturserier, utveckling av globala klimatmodeller, och paleoklimatologiskt grundade uppskattningar av klimatsystemets känslighet. Att kalla en forskare världsledande har kommit att bli en kliché som används om kreti och pleti, men i Hansens fall är beteckningen inte någon överdrift. Vid sidan av sin forskning har Hansen dessutom gjort mer än de flesta i det viktiga folkbildningsarbetet att fästa vår uppmärksamhet på det annalkande klimathotet, alltifrån hans berömda vittnesmål inför den amerikanska Kongressen 1988 till hans bok Storms of My Grandchildren från 2009 (som jag recenserat här på UI) och senare kontroverser.

James Hansen har alltsedan kongressvittnesmålen 1988 väckt ilska bland klimatförnekare, och hans pensionsavgång kommer säkert att mötas av hånfulla "Äntligen!"-utrop från den delen av bloggosfären, eventuellt också kryddade med lustigheter grundade i New York Times-artikelns ursprungliga publiceringsdatum. Men Hansen har knappast spelat ut sin roll vare sig i klimatforskning eller i klimatdebatt - han lovar i artikeln att han som pensionär skall fortsätta både med forskning och med opinionsbildningsarbete.

Vad bättre sätt att hylla Hansen kan finnas än att uppmana till läsning av hans senaste manuskript Doubling Down on Our Faustian Bargain, där han tillsammans med sina medförfattare Pushker Kharecha och Makiko Sato diskuterar hur mycket av växthusgasernas uppvärmande effekt som döljs av de kylande aerosolutsläppen, och varnar för följderna av fortsatt obekymrade utsläpp. Så här skriver de i sin sammanfattning av texten:

Humanity is doubling down on its Faustian climate bargain by pumping up fossil fuel particulate and nitrogen pollution. The more the Faustian debt grows, the more unmanageable the eventual consequences will be. Yet there are plans to build more than 1000 coal-fired power plants and plans to develop some of the dirtiest oil sources on the planet. These plans should be vigorously resisted. We are already in a deep hole -- it is time to stop digging.