28 sep. 2013

Den seglivade myten om bombkurvan

Ett gästinlägg av Mats Almgren, Professor Emeritus i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet. 


Fantasifulla spekulationer om kolcykeln florerar i bloggosfären, inte minst på vår inhemska förnekarblogg. Den sista vändan i detta startade när man där i mitten av maj uppmärksammade ett alster av en biokemist, Gösta Petterson, där en analys av vad som kallas bombkurvan presenterades. Enligt Gösta Petterson visar denna bombkurva hur radioaktiv C14, producerat under bombproven under 60-talet, försvunnit ur atmosfären sedan dess, så att nu endast några få procent återstår. Gösta Petterson menade sig visa att denna process var enkelt exponentiell med en relaxationstid på 14 år. Från detta resultat har sedan mycket vidlyftiga slutsatser dragits.

Kurvorna, som är utgångspunkten, kan beskådas nedan (jag har hämtat dem från ett SI-inlägg från maj av Peter Stilbs). Jag blev själv något förbluffad över dem, och mot bättre vetande deltog jag med några inlägg i en av debattrådarna. Först senare blev jag klar över var problemet som jag brottades med hade sitt ursprung, och skrev här på UI ett inlägg som jag trodde klargjorde den saken. (Bombkurvan - vad visar den? 2013-06-16)

Det är tydligt att det inte har hjälpt. Låt mig därför väldigt tydligt peka ut den blunder som Gösta Petterson begått. Att den fått passera förklaras väl delvis av att Göstas resultat är just sådana som skribenterna på SI-bloggen vill se.

Figur 1. Tidsförloppet för bortskaffandet av det överskott av C14-koldioxid som de ovanjordiska kärnvapentesten producerade innan de upphörde år 1963 Källor: R. Nydal & K. Lövseth, 1996, Carbon Dioxide Information Analysis Center; I. Svetlik et al., Czeck. J. Phys. 56:Suppl. D1

Figur 2. Bombprovskurvan (svarta mätvärden) beskrivs väl av den röda kurvan, vilken svarar mot ett enfasiskt exponentiellt förlopp med relaxationstiden 14 år och slutvärdet 1,5%. Bernmodellen (blå kurva) ger en gravt överdriven bild av hur länge utsläpp av koldioxid stannar kvar i luften.

Den första bilden visar uppmätta värdena på C14 i atmosfären, presenterade som en storhet ∆C14. Denna är dock inte överskottet av C14 från bombproven, som figurtexten anger, utan överskottet av C14 över värdet av ett standardprov. Standardprovet är sådant att det hade ungefär samma aktivitet som atmosfären före bombproven. Bombproven gav som mest nära en fördubbling av aktiviteten.
Det andra diagrammet visar samma mätvärden som svarta punkter (eventuellt har Gösta Petterson gjort någon mindre korrektion). Här påstås de visa den kvarvarande delen C14 från bomben. Men om det skulle vara korrekt måste kurvan visa skillnaden i atmosfären mellan uppmätt C14, och det ”naturliga” värde som skulle ha gällt om bombproven inte utförts. Det senare går givetvis inte att mäta.
Jag kan inte förstå annat än att Gösta antar det naturliga värdet är konstant och nära värdet för standardprovet. Han tycks inte ha funderat över den saken, för då hade han insett att det är fel. Eftersom C14 används för dateringar har mycken möda lagts på att försöka bestämma hur den naturliga nivån varierat med tiden. Redan innan bombproven hade man upptäckt att C14/C12-kvoten hade minskat i atmosfären sedan mitten av 1800-talet. Denna minskning förklarades av Suess vara en följd av förbränningen av fossilt kol (som inte innehäller C14) och kallas nu för Suess-effekten.

Minskningen av den naturliga nivån (C14/C12) skulle ha fortsatt, om inte bombproven skett, och i allt högre takt allteftersom användningen av fossila bränslen ökade. Exakt hur den minskar är inte lätt att avgöra. Det krävs modeller och beräkningar och data på tillförsel av både C12 och C14.

Jag har försökt göra en grov uppskattning, utifrån resultat som redovisas av Levine et al. Tellus(2010), 62B, 26–46. Enligt min grova uppskattning borde naturliga nivån ha minskat med 25-45% på de 50 år som förflutit sedan 1960. I stället för de ca 5% som återstår i slutet av kurvan i figur 2, skulle då 30-50% finnas kvar. Det stämmer inte så illa med de modeller som experterna tagit fram, och som i figuren representeras av den blå Bern-modellen.

Det här är precis vad man kunde förvänta sig. De vetenskapsmän och kvinnor som i åratal studerat dessa ting är inga idioter. Om saker och ting varit så enkla och komplikationsfria som förnekarna gärna tror, så hade det kommit fram för länge sedan.

Korrigering 2012-10-14: "halten" har ersatts med "C14/C12-kvoten".

40 kommentarer:

  1. Tack Mats för ett läsvärt inlägg. Det är underhållande när någon tror sig kunna omkullkasta det samlade kunnandet på ett område. Det kan naturligtvis hända, men det lär nog vara vanligare att man själv missuppfattat något.

    SvaraRadera
  2. Tack. Men tror förnekarna verkligen sina egna utsagor? Knappast, de har inte ambitionen att visa något, de vill bara så tvivel. Detta gör dessa bemötande inlägg dubbelt viktiga.

    SvaraRadera
  3. När jag läste på SI-bloggen fick jag intrycket att den övre kurvan ger ett mått på förhållandet mellan C14 och C12 medan den nedre kurvan endast avser mängden överskott av C14. Om man tillför antropogen koldioxid, är det då förhållandet mellan C14 och C12 som påverkas eller är det mängden C14 som påverkas eller båda?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Koldioxid från fossila bärnslen tillför C12 men inte C14. Därför minskar C14/C12-kvoten.

      Radera
    2. Lars Karlssons svarade på din fråga. Det kan mycket väl hända att SI-bloggen ger intryck av att kurvan i andra diagrammet skulle svara mot ändringen av C14-innehållet, och det verkar som om skribenterna tror så. Det är emellertid inte riktigt. En kurva som visar förändringen av C14 visade jag i mitt första inlägg (länkat till härovan). Där kan man utläsa att koncentrationen C14 i troposfären var ca 400 attomol per mol torr luft, för att stiga till ca 650 attomol/mol vid maximum (på södra halvklotet) efter proven. 2005 var nivån ca 500 attomol/mol. Man har skäl att fråga sig varifrån de där 100 attomol/mol som nu finns utöver nivån före proven skulle komma ifrån, om all bombC14 försvunnit i havet som Gösta Petterson och hans lärljungar hävdar.

      Radera
    3. Tack för svaren. Om jag förstått det rätt så har Mats Almgren kommit fram till att det finns 100/250 = 40% kvar av C14 från bombproven i atmosfären. Gösta Pettersson har däremot kommit fram till att det finns mindre än 5% kvar. Är det rätt förstått?

      Radera
    4. Ja, i stora drag är det så, även om 40% är en grov skattning. Det finns givetvis inga mätningar av hur mycket C14 det skulle finnas om bomproven inte ägt rum. C14 tillförs och upptas på många vägar, och att det skulle finnas exakt 400 attomol/mol torr luft som just före proven är inte troligt. Att det finns mycket mer kvar än 5% är klart.

      Radera
  4. "Det andra diagrammet visar samma mätvärden som svarta punkter (eventuellt har Gösta Petterson gjort någon mindre korrektion). Här påstås de visa den kvarvarande delen C14 från bomben."

    och i Gösta Petterssons bok

    "I Bild 34 har bombprovskurvan korrigerats för Suess-effekten. Korrektionerna är små, men principiellt väsentliga; de korrigerade värdena hänför sig inte längre till en relativ isotopeffekt, utan är proportionella mot mängden C14-koldioxid."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur går det ihop med Figur 2 i Mats föregående inlägg som visar koncentrationen C14 i förhållande till torr luft?

      Radera
    2. Lars ger det enkla svaret. Vem litar du mest på - forskarna som arbetar med det här seriöst, eller amatören Gösta Petterson?

      Men det går att utveckla det hela något. För att bemöta mina invändningar förklarade Gösta, eller om det var Pehr Björnbom, i någon av alla trådar på SI att Göstas korrektion för Suess effekten bestod i att multiplicera ∆C14-värdena med n12/n12r, där n12 avser antalet molekyler C12 i det aktuella provet och n12r samma storhet för ett motsvarande prov vid år 0 i diagram 2 ovan. n12/n12r kan man få ur Keelingkurvan. Man ser lätt att denna korrektion blir rätt obetydlig. När ∆C14 är stor är n12/n12r nära 1, och när den kvoten börjar bli betydande är ∆C14 liten.

      Jag skrev då att detta inte korrigerade för Suesseffekten fullt ut. Jag har ändrat mig på den punkten. Korrektionen har inget alls med Suesseffekten att göra.

      Storhetenl ∆C14 i diagram 1 är väsentligen definerad som

      ∆C14 = (n14/n12 -1)/Aabs
      Väsentligen skrev jag för att en isotopeffektskorrektion, som är väldigt nära 1, ska multiciplicera n14/n12-förhållandet. Aabs är C14/C12 förhållandet i standardprovet, och har värdet 1.176 10^-12, alltså en konstant.

      Om man multiplicerar detta uttryck för ∆C14 med Göstas korrektionsfaktor får man något egendomligt. Vad man säkert kan säga är att det inte är proportionellt mot vare sig n14 eller ∆n14.

      Göstas "korrektion" gör inte vad han hävdar att den gör, och hans bomkurva visar inte det han tror.

      Radera
  5. Det är inte så lätt att följa denna diskussion mellan de två professorerna. Men kan det vara så att man ur formeln DC14 = (n14/n12 -1)/Aabs först skall beräkna n14/n12? Därefter skall man multiplicera n14/n12 med en korrektionsfaktor. Är det rätt uppfattat?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte så lätt för mig heller; jag ser att jag fick formlerna fel. Men så här tror jag att det kan förklaras. Förhållandet mellan C14 och Ctotal (vilket är detsamma som C12 inom felgränsen) i proverna har bestämts genom att CO2 absorberats ur luften i en NaOH lösning. Från början mättes C14 med hjälp av radioaktiviteten, på senare år med massspektrometri. I båda fallen frigjordes en bestämd mängd CO2 ur lösningen genom surgörning, och man mätte en aktivitet As. Genom att också mäta aktiviteten Aabs i lika mycket CO2 från ett standardprov med känt C14/C12 förhållande, kan C14/C12 i provet bestämmas. Eftersom absorptionen i vätskan är isotopberoende gjordes en korrektion för den effekten. Denna korrektionsfaktor är nära 1, så vi bortser från den i resonemangets fortsättning.

      I standardprovet är (n14/n12)abs = 1,176 10^-12. Molförhållandet i provet fås som förhållandet mellan aktiviteterna i prov och standard gånger molförhållandet i standarden.
      Den rapporterade storheten ∆C14 beräknas ur formeln
      ∆C14 = As/Aabs -1
      vilket då också är
      ∆C14 = (n14/n12)s/(n14/n12)abs - 1
      Gösta Petterson multiplicerade med faktorn n12/n12r för att proverna vid olika tidpunkter skulle svara mot samma mängd (n12r) koldioxid i atmosfären. Resultatet av denna korrektion ger
      (∆C14)GP = (n14/n12r)s/(n14/n12)abs -(n12/n12r)
      eller
      (n14/n12r)s = [(∆C14)GP + (n12/n12r)](n14/n12)abs

      Detta uttryck visar hur C14 mängden varierar med tiden. Den andra termen i hakparentesen växer med tiden, och gör att n14 inte går snabbt mot noll.

      Radera
  6. Vad bombkurvan visar, om den är rätt, är ju hur länge individuella kolatomer befinner sig i atmosfären. Utifrån kolcykeln kan man komma fram till liknande värden på det.

    Bombkurvan säger dock inget om "halveringstiden" för ett plötsligt tillskott av kol till atmosfären.

    Detta påpekas till och med av CAGW-kritijern Willis Eschenbach i några av de första kommentarerna när Petterson gjorde sitt gästinlägg på wuwt.
    http://wattsupwiththat.com/2013/07/01/the-bombtest-curve-and-its-implications-for-atmospheric-carbon-dioxide-residency-time/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den kurva över ∆C14 mot tid som brukar benämnas bombkurvan visar INTE något om kolatomers uppehållstid i atmosfären. Det borde väl stå klart av vad jag framfört i inlägget. Titta på den riktiga bombkurvan i diagram 2 i mitt tidigare inlägg.

      Radera
    2. @ Mats

      Jag tror han menar jämvikt. Pil in = träd, pil ut = människor.

      Men vad han missar är att det spelar ingen roll för totalmängden koldioxid i atmosfären hur snabb omsättningen är (storleken på pilarna). Att tro det är som att tro att totalmängden vatten i ett slutet system minskar om man ökar eller sänker trycket / temperaturen.

      Radera
    3. Anonym: Jag förstår inte vad du vill säga.

      Radera
    4. Jag kanske uttryckte mig klumpigt. Det jag menar är att varje gång en växt fotosynterar tar den upp en kolatom från atmosfären, och varje gång en människa andas så släpper hon ut en kolatom från biosfären. På grund av denna diffusion så kommer proportionen C14 av total förr eller senare bli lika stor i atmosfären som i biosfären. Om man nu delar antalet C14 med total i atmosfären så får man fram sannolikheten att en växt plockar upp en C14 istället för en C12. Genom att se hur snabbt C14 går ner går det att se hur länge, i genomsnitt, det tar innan en individuell kolatom i atmosfären binds till biosfären.

      Radera
    5. Jag tror jag förstår vad du vill ha fram. Men C14 är ingen bra spåratom för den sortens bestämningar eftersom den tillförs kontinuerligt och redan finns atmosfär, biosfär och hav. I utbytet med biosfären tillförs förnärvarande C14 atmosfären.
      Men uppehållstiden för koldioxid i atmosfären går lätt att få fram från uppgifterna om totalflödet från atmosfär till biosfär och hydrosfär, och totalinnehållet i atmosfären. Se t ex kolcykeln på Wikipedia. Uppehållstiden blir ca 2,8 år.

      Radera
  7. Tyvärr Mats, men på "Klimatuppysningen (sic)" har man ingenting lärt och kommer nog aldrig att lära sig någonting.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det verkar faktiskt så. I Peter Stilbs framställning är det punkt b) som närmast vänder sig emot det jag framfört. Om det är så har han totalt missförstått det jag påpekat, nämligen för det första att det som plottas på y-axeln i den första figuren är inte överskottet C14 på grund av bombproven, utan hur mycket C14/C12 förhållande avviker från det i ett fixed standardprov, och för det andra att det inte finns någon känd naturlig nivå för detta förhållande. Han illustrerar det hela med en figur från Wikipedia, där det oklart vad som visas på y-axeln (av värdena verkar det dock som om det är det vanliga ∆C14, fast plottat mellan 100 och 200, i stället för 0 och 100). Vidare är här 100 utmärkt med en blå linje som påstås representera den naturliga nivån. När jag tittade lite på Wikipedia, och försöker spåra källan till figuren, så framgick det att denna "naturliga nivå" representerar C14/C12 kring 1950. Även om det möjligen kunde antagas som en första approximation att den naturliga koncentrationen av C14 i atomsfären är konstant, så innebär de allt större utsläppen av fossilt kol, med C14/C12 nära noll, att "naturliga nivån" av C14/C12 i atmosfären skulle ha minskat markant. Och då faller hela resonemanget.
      Det går ju att räkna fram hur koncentrationen av C14 förändrats, ifrån ∆C14 värdena (som jag visade på i mitt första inlägg, länkat till ovan). Resultat är då en kurva som mer liknar Bernkurvan, än Gösta P:s bombkurva, även om den naturligtvis inte överensstämmer med Bernkurvan.

      Radera
    2. Nu har vi det här från Björnbom:

      "Mats Almgren skriver i sitt inlägg att halten 14C i atmosfären (mol 14C/mol torr luft) skulle ha sjunkit på grund av Süesseffekten. Så är inte fallet, Süesseffekten innebär att förhållandet 14C/12C minskar i atmosfären på grund av att fossil koldioxid som släpps ut av människan inte innehåller 14C. "

      Men det är väl just förhållandet 14C/12C som du avser, Mats?

      Radera
    3. Det är extremt svårt att följa denna diskussion som förs upphackat på olika bloggar, alla saknandes möjlighet att föra in bilder i kommentarer. Dessutom verkar det var en hel del subjektivitet inblandad:

      "Resultat är då en kurva som mer liknar Bernkurvan, än Gösta P:s bombkurva, även om den naturligtvis inte överensstämmer med Bernkurvan."

      Är inte det enklaste att ni helt enkelt träffas och diskuterar igenom det hela? Om debatten ska vara meningsfull på en blogg så tror jag den genomsnittlige läsaren har ytterst begränsade möjligheter att granska och förstå de resonemang/bevis som framförs. Eller så kanske det bara är jag som har kassa kunskaper i kemi...

      Radera
    4. Gustav, jag förstår mycket väl att det är svårt att följa denna diskussion, även för de inblandade! Detta är dock inget som jag personligen skulle vilja diskutera muntligen, det behövs för min del eftertanke. Att den löper på två bloggar har väl endast marginell betydelse. Jag tycker det är näst intill ogörligt att följa (och föra) en vettig diskussion på SI. De relevanta inslagen druknar i floden av mindre välgenomtänkta kommentarer.
      Ett stort problem är dock att det inte går att skriva ekvationer och lägga in bilder i kommentarerna. Själv vet jag inte ens hur man får till en länk.

      Radera
    5. Att få till en länk i en kommentar här på bloggen är (som du antagligen anat) inte särskilt svårt, Mats.

      Radera
    6. Tack för hjälpen, Olle. Tyvärr hade jag redan skickat svaret nedan, så länkandet får anstå till nästa gång!
      Jodå, nog hade jag sett din kommentar, Lars

      Radera
    7. Mats, i inlägget skriver du: "Redan innan bombproven hade man upptäckt att C14 halten hade minskat i atmosfären sedan mitten av 1800-talet. Denna minskning förklarades av Suess vara en följd av förbränningen av fossilt kol (som inte innehäller C14) och kallas nu för Suess-effekten."

      Vad du menar är väl att det är kvoten 14C/12C som har minskat pga tillförseln av 12C? Björnbom tolkade det som att "halten 14C i atmosfären (mol 14C/mol torr luft) skulle ha sjunkit på grund av Süesseffekten".

      Radera
    8. Vi som är riktigt avancerade kan skriva HTML-kod som syns i kommentarerna, som det här exemplet på en länk:

      <a href="http://uppsalainitiativet.blogspot.se/2013/09/den-seglivade-myten-om-bombkurvan.html">Bombkurvan</a>

      Radera
    9. Ja, där ser man! Det var slarvigt uttryckt av mig, men borde ändå kunna förstås av sammanhanget.
      Jag menade naturligtvis som du skrev, Lars.

      Radera
    10. Jag korrigerade inlägget.

      "Det var slarvigt uttryckt av mig, men borde ändå kunna förstås av sammanhanget."

      Ja, det är knappast rimligt att du skulle anse att mer C12 skulle få C14 att försvinna på något sätt. Men tyvärr tog Björnbom fasta på det för att ha en förevändning att ignorera din kritik.

      Radera
    11. Tack för korrigeringen. Men också i fortsättningen har jag uttryckt mig slarvigt. Med den "naturliga nivån" avser jag givetvis nivån på C14/C12. Om man vill kan man naturligtvis missförstå det också.

      Pehr B. har nu kommenterat min kommentar. Jag trodde faktiskt att han hade missförstått sin ekvation, men det var inte så, utan han menar att han och Gösta använt den korrekta ekvationen hela tiden. Så långt allt väl. Nästa steg för dem blir då att erkänna att uträkningen av C14 koncentrationen rätteligen ska göras med hjälp av ekvivalenten till ekvation 3 i Pehr referens. Då följer det C14 förlopp som var figur 2 i mitt förra inlägg.
      Men den här diskussionen börjar bli absurd. Levin och Hesshaimer, Radiocarbon Vol 42, Nr 1, 2000, p 69–80 visar i sin figur 2 en figur över C14 mängden i atmosfären fram till ca 2000 beräknad på detta sätt. Den stämmer väl med den som jag visade från Wellington. Dessa resultat är oförenlig med den kurva Gösta, Pehr m fl påstår visa hur "bomb-C14" försvunnit ur atmosfären. Det finns nu ca 100 10^26 C14 i atmosfären, utöver antalet som fanns före bombproven, dvs ca 38%av maximalvärdet efter bombproven.
      För mig är det inte viktigt att "vinna debatten". Det räcker att jag vet att jag har rätt.

      Radera
    12. Levin och Hesshaimer, RADIOCARBON – A UNIQUE TRACER OF GLOBAL CARBON CYCLE DYNAMICS, Radiocarbon Vol 42, Nr 1, 2000. Se Figur 2 b med "10^26 atoms"

      Radera
    13. @mats, 23:10:
      Om det inte är viktigt att vinna debatten utan räcker med vetskapen att du har rätt så tycker jag du kan minska på attityden? För mig ser det ut som att både Gösta och Pehr verkar veta rätt bra vad de pysslar med så ni kanske kan försöka dra mer åt samma håll fortsättningsvis? Får känslan att du anser att de inte vet vad de håller på med... Tänk om Gösta ändå har hittat något som kan flytta forskningsfronten ytterligare framåt?

      Det finns säkert mer att önska av debatten på den andra siten men en sak som är bättre är att inläggen publiceras omgående vilket gör att det blir ett flow i diskussionen som inte är möjlig här på UI.

      Radera
    14. Jag är möjligen lite tråkig, men jag tror nog att risken att en hobbyforskare hittar ett fundamentalt fel i ett så välstuderat område som kolcykeln är rätt liten jämfört med att sagda forskare har fel någonstans. Om sagda forskare inte är intresserad av att skriva ihop ett manuskript och publicera under peer-review så lämnar jag sakfrågan därhän. Återigen, tack Mats för dina inlägg, det är intressant att läsa vad som är fel i resonemanget. Särskilt tack för referensen (23:10), det var en föredömligt välskriven artikel.

      Radera
  8. Pehr Björnboms kommentar, som Lars länkade till, har jag nu läst och begrundat. PB länkar till en ekvation i (http://press.princeton.edu/chapters/s8223.pdf) , som tydligen är den han och Gösta utgår ifrån. Den ekvationen är nog rätt tänkt, men formulerad på ett sätt som bäddar för missförstånd.

    I grunden är det samma ekvation som jag använt som definition av storheten ∆C14 (finns i kommentaren 2 oktober 02:16 ovan). Men i Pehrs källa är den skriven som
    ∆C14 = (n14prov/n14standard -1) om man använder mina beteckningar. En liten stunds eftertanke ger vid handen att detta inte kan vara hela sanningen, för om man tar ett dubbelt så stort prov så skulle ∆C14 plötsligt dubblas! Det är alltså underförstått att både prov och standard innehåller lika mycket kol (vilket med god approximation innebär att n12 är detsamma i både prov och standard). Att det är så framgår av texten efter ekvationen i Pehrs referens.

    Det är alltså riktigare att skriva som i mitt första inlägg på UI (taget från där angiven källa)
    ∆C14 = (n14/n12)prov/(n14/n12)standard -1
    Eftersom standardens förhållande är ett känt värde, som vi kan kalla a, så följer det att
    n14prov = (∆C14 +1)·a·n12prov
    Med lite andra beteckningar svara detta mot ekvationen 3 i Pehr referens. Men beräkningen av n14prov enligt denna ekvation ger just den kurva (för Wellington data) som visades i mitt först inlägg. n14 avklingar inte snabbt mot nivån kring 1950. Nivåerna ges i kommentaren 30 september 11:55

    SvaraRadera
  9. Att Gösta inte har korrigerat korrekt för ökningen av C12 inses lätt:

    Eftersom C12 har ökat med c:a 25 % sedan 1965, så krävs en motsvarande ökning på 25% för C14 bara för att uppnå ΔC14 = 0.

    Vi är alltså inte tillbaka på ungefär samma C14 som innan atombomsbroven.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Obs! Den kursiva delen av min förra kommentar är inte ett citat.

      Radera
  10. Nu har det kommit ytterligare en del inlägg, både här och på SI. Det Gustav sa här kl 10.43 idag, besvarades bra av Mattias kl 13:54. Jag kan bara tillägga att jag själv tycker det är bra med ett långsammare meningsutbyte. En hel del trams kan undvikas.

    På SI har Pehr beskyllt mig för att göra en halmgubbe, vad han nu menar med det. (Om du letar noga, Pehr, så finns det nog en och annan nål i halmen). Han skrev tidigare att jag skriver insinuant. Men jag har väl alldeles klart och tydligt påstått att Gösta P gjort en felaktig omräkning av ∆C14-kurvan till något som är proportionellt mot mängden C14 i atmosfären. Det är ingen insinuation, det är ett konstaterande, och väl underbyggt.

    Enligt Anonym1 oktober 2013 12:36 skrev Gösta i sin bok
    "I Bild 34 har bombprovskurvan korrigerats för Suess-effekten. Korrektionerna är små, men principiellt väsentliga; de korrigerade värdena hänför sig inte längre till en relativ isotopeffekt, utan är proportionella mot mängden C14-koldioxid."
    Det är just precis här han gjort fel; en korrekt omräkning hade gett något snarlikt Levin och Hesshaimers kurva (LH-kurvan), länkad till av Lars Karlsson15 oktober 2013 07:20. Den kurvan är beräknad utifrån samma ∆C14-data som Gösta använt, och den visar mängden C14, utöver det som fanns före bombproven, precis som Göstas ”bombkurva” (fast med andra enheter).

    I ett senare inlägg på SI, Pehr Björnbom 2013/10/15 kl. 15:52, tar Pehr ett steg bort från Gösta: ”Mats antar tydligen att jag har något slags nära samarbete med Gösta men så är inte fallet.” Jag får erkänna att det var min uppfattning, grundad på den växelsång de ägnat sig åt i trådarna på SI. Sedan skriver han något mycket märkligt:

    ”Men, efter att Mats nu konstaterat att Gösta använt korrekt omräkning av bombkurvan…” (har jag ju inte!)
    ”Mats Almgren menar att överskottet i mängden 14C som fanns år 1963 då bombkurvan hade sin topp inte har tagits upp av havet till mer än 60% och att det alltså finns 40% kvar från bombproven i atmosfären. Så tolkar jag hans tidigare blogginlägg.”

    Det där nivåerna är inget som jag ”menar”. De kan utläsas ur LH-kurvan.

    ”Gösta Pettersson har i stället sett det som okänt hur mycket som tagits upp, dvs. hur mycket av 14C som är kvar efter bombproven. Han har anpassat bombkurvan mot en exponentialfunktion och har i samband med denna anpassning kunnat beräkna hur stor andel som finns kvar. Han plottar sedan resultaten i ett diagram med y-axel från 0 till 100%, varvid 0 motsvarar den mängd 14C som exponentialkurvan asymptotiskt närmar sig.”

    Det är inte Göstas anpassning som jag vänder mig emot, utan de data han anpassar till! Kan det verkligen missförstås, efter allt mitt tjatande?

    Nu räcker det för mig på ett tag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har just publicerat ett nytt inlägg som visar Levins och Hesshaimers kurva.

      Radera
  11. Jag kände mig tvungen att lämna ett svar till PB på SI. För fulllständighets skull kommer det här också:

    Pehr, jag tyckte jag skrev helt klart att GP begått en blunder. Men det kanske fastnade i halmskägget.
    Däremot har jag inte presenterat en klar formel för hur ändringen av C14 koncentrationen kan beräknas ur ∆C14-värdena. Så jag gör det nu.

    ∆C14 = (n14/n12)/(n14s/n12s) -1
    Denna formel var vi överens om (isotopkorrektionen satt = 1). Kvoten n14s/n12s är standardens värde, som vi kan välja till värdena just före bombproven; ∆C14 = 0 gäller då. För att beräkna n14 från de rapporterade ∆C14-värdena skriver vi

    n14 = (∆C14 + 1)·(n14s/n12s)·n12
    Den relativa ändringen av n14 i förhållande till nivån före proven fås då enkelt:

    ∆n14 = (n14/n14s) -1 = (∆C14 + 1)·n12/n12s – 1

    Här fås n12/n12s ur Keelingkurvan. Enligt Gösta ger hans ”korrektion” ett resultat som skiljer sig obetydligt från ∆C14. Men det gör inte ∆n14 enligt denna formel. När ∆C14 nu börjar bli liten så är termen n12/n12s - 1 betydande.

    SvaraRadera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet