22 juli 2016

Om riktiga skeptiker och pseudoskeptiker

Ibland på den här bloggen skriver vi ”klimatskeptiker” inom citat-tecken. Det gör vi eftersom vi inte tycker att ”klimatskeptiker” är riktiga skeptiker. De är i stället pseudoskeptiker, vilket på många sätt är själva motsatsen till riktiga skeptiker. Det här inlägget (liksom den här bloggen) handlar främst om pseudoskeptiker inom klimatfrågan, men de finns naturligtvis inte bara där utan kan dyka upp varhelst vetenskap och fakta krockar med någons världsbild eller egenintresse. Vi har nog alla agerat som pseudoskeptiker vid något tillfälle.

Så vad är skillnaden mellan riktiga skeptiker och pseudoskeptiker?

Evidens

Riktiga skeptiker är personer som inte tror på en utsaga om det inte finns evidens (bevis) för denna. Om det däremot finns evidens så kan riktiga skeptiker låta sig övertygas. Hur starkt man tror på utsagan beror naturligtvis på pålitligheten och styrkan hos evidensen: det är allra bäst om det finns flera oberoende evidenslinjer. Ta t ex koldioxidens klimatpåverkan: det finns flera starka evidenslinjer för denna. Samtidigt är riktiga skeptiker alltid redo att ompröva sina ståndpunkter om det kommer ny evidens som pekar i en annan riktning.

Pseudoskeptiker, å andra sidan, är personer som inte låter sig övertygas om en viss utsaga oavsett hur starka evidens det finns för denna. De är i stället orubbligt övertygade att utsagan är falsk. Ibland ignorerar man bara evidensen, och ibland försöker man misstänkliggöra den: man kan t ex påstå att forskarna förfalskar data, och man väver komplicerade konspirationsteorier. Vilken ursäkt som helst verkar duga. Samtidigt är pseudoskeptiker ofta villiga att tro på alternativa utsagor som passar dem bättre även om det inte finns några eller enbart svaga evidens för dessa, eller om de rent av motsägs av evidensen.   Det finns t ex pseudoskeptiker som förkastar koldioxidens klimatpåverkan och i stället hävdar att solen ligger bakom uppvärmningen (detta trots att solen nu har väldigt låg aktivitet).  Även ”förklaringar” som saknar någon tydlig fysikalisk mekanism (”återhämtning från Lilla Istiden”, Evans ”Force X”) föredras framför koldioxiden.

Källkritik

Riktiga skeptiker sätter störst tillit till den vetenskapliga litteraturen. De är visserligen försiktiga med att dra för stora slutsatser av en enskild artikel, men om ett visst resultat har bekräftats av flera olika forskargrupper och/eller i flera olika publikationer så känns det säkrare för dem.  Nu är det naturligtvis inte alltid man har tid eller förmåga att läsa vetenskapliga artiklar, utan ibland får man vända sig till andra källor. I sådana fall gör riktiga skeptiker en trovärdighetsbedömning utifrån källans bakgrund och vilka källor denne i sin tur använder sig av. De försöker skilja saklig information från partsinlagor, propaganda och desinformation.

Pseudoskeptiker väljer bara den vetenskapliga litteraturen ibland, när det råkar passar dem, och ofta missförstår eller förvränger de den då. Lika gärna kan de uttrycka ett förakt mot den vetenskapliga litteraturen, och de letar ibland efter artiklar som de - i regel utan mycket till insikt - försöker förlöjliga. De vänder sig gärna till lobbyorganisationer som Global Warming Policy Foundation eller Heartland Institute, eller rena stollebloggar som WUWT, Jo Nova eller Hockeyschtick. Källkritiken lyser med sin frånvaro: deras val av källor bestäms snarare av huruvida dessa håller med dem. De söker därför gärna aktivt upp ren propaganda och desinformation och tar till sig och sprider vidare denna.
 

Konsensus

Riktiga skeptiker inser att konsensus (enighet) om en vetenskaplig utsaga uppstår när evidensen är tillräckligt starka för att övertyga (nästan) alla forskare inom området. Konsensus är möjligt tack vara att den vetenskapliga evidensen inte beror på de enskilda forskarnas kultur eller personliga åsikter. När man gör ett experiment med t ex IR-strålning och koldioxid, så spelar ens bakgrund ingen roll för utfallet. Om många forskare gör samma experiment, eller läser rapporter om det, så kan konsensus uppstå.

Pseudoskeptiker försöker utmåla konsensus som antingen någon slags popularitetsomröstning eller kompromissande, eller som något som anbefalls ovanifrån (från t ex IPCC).  De är ibland så desperata att de försöker dra paralleller mellan vetenskapligt konsensus inom klimatvetenskapen och Lysenkoismen, den katolska inkvisitionen, eller eugeniken.

Osäkerheter

En riktig skeptiker inser att osäkerheter är oundvikliga inom empiriska vetenskaper: observationer är sällan exakta, modeller är användbara förenklingar och inte kopior av verkligheten, teorier kan omprövas. De förstår också att det finns grader av osäkerhet, och de vet att det finns sätt att hantera osäkerheter när man drar slutsatser.

Bland pseudoskeptiker ser man framför allt tre olika attityder till osäkerheter:
Om inte allt är helt säkert så vet vi ingenting alls, och kan inte dra några som helst slutsatser.
Om det finns osäkerheter så kan vi välja de möjligheter eller utfall som passar oss bäst.
Vi måste vänta tills alla osäkerheter är borta.

Ta till exempel klimatkänsligheten, som i IPCCs senaste rapport uppskattas till mellan 1,5 °C och 4,5 °C. En riktig skeptiker tolkar detta som att det sanna värdet ligger där någonstans, och att man måste ta hänsyn till att både låga och höga värden i intervallet är möjliga.  Däremot är ett värde som 0,5 °C mycket osannolikt. En pseudoskeptiker, å andra sidan, kan se det som att vi inte vet någonting alls (vilket egentligen borde vara extremt oroande), eller som att man kan välja ett värde som man gillar (som 1,5 °C). Det går också att kombinera dessa två resonemang och välja t ex  0°C.

Att vänta på säkrare information kan ibland vara rimligt, men man måste väga in riskerna med att vänta och chanserna och nyttan med att faktiskt få bättre information. Chanserna att få en mycket mer precis uppskattning av klimatkänsligheten under det närmsta årtiondet är nog små, och även med ett lågt värde för klimatkänsligheten som 2,0 °C behöver vi faktiskt vidta åtgärder. Att bara vänta kan ha ett högt pris.

Evolutions-pseudoskeptiker tar det hela ett steg längre med sina God-of-the gaps-argument: där ser man hålen i vår kunskap om evolutionen som bevis för Guds styrande hand. Om hålen blir fyllda, t ex med nyupptäckta fossiler, så är det bara att gå vidare till andra hål.

Självinsikt

Riktiga skeptiker är medvetna om sina egna begränsningar. De vet att de kan vara partiska, och de vet att deras kunskaper är ofullständiga. De inser att om det är något som verkar konstigt så kan det bero att de själva har missförstått det: det behöver inte innebära att forskarna är korkade eller oärliga. Det är naturligtvis svårt - kanske rent av omöjligt – att alltid förhålla sig opartisk, men en riktig skeptiker försöker i alla fall.

Så är inte fallet med pseudoskeptiker. Själva poängen med att vara pseudoskeptiker är tvärt om att man sätter sina egna politiska eller religiösa uppfattningar, sina ekonomiska intressen eller helt enkelt sitt ego framför vad som är vetenskapligt korrekt. Det är därför pseudoskeptiker avfärdar eller ignorerar de evidens som finns, och de kommer väldigt ofta in på sina egna politiska (för klimat-pseudoskeptiker) eller religiösa (för evolutions-pseudoskeptiker) övertygelser i diskussionerna. De kan helt enkelt inte låta bli att prata om dem.

Pseudoskeptiker har för det mesta endast en fragmentarisk bild av det vetenskapliga läget – de känner främst till de talking points som är vanliga inom deras cirklar - och många av deras argument bygger på missförstånd eller avsiktliga förvrängningar.  Många klimat-pseudoskeptiker verkar t ex felaktigt tro att det antingen bara är koldioxid eller bara är naturliga faktorer (t ex solen) som påverkar klimatet. När CO2 och temperatur inte följs åt perfekt så drar de slutsatsen att det måste vara naturliga faktorer som helt styr temperaturen i stället. Att man inte heller kan uppvisa någon perfekt överensstämmelse mellan naturliga faktorer och temperatur verkar dock inte besvära dem.

Dunning-Kruger-effekten används ibland som ett tillhygge i debatter, men den har en saklig grund. Dunning-Kruger-effekten innebär att individer som är inkompetenta inom ett visst område tenderar att överskatta sin egen kompetens. Det krävs nämligen en viss kompetens för att korrekt kunna bedöma ens egen (och andras) kompetens. Samtidigt tenderar väldigt kompetenta individer att underskatta hur svårt det kan vara för andra att klara av eller förstå det som de själva klarar av eller förstår. Pseudoskeptiker har ofta låg kompetens och tenderar att missta sina egna missförstånd för överlägsna insikter. De tenderar även att underskatta kompetensen och intelligensen hos de riktiga experterna. Detta syns tydligt när man läser diskussionstrådar på klimat-pseudoskeptiska bloggar, där man ofta hånar och smutskastar experter.

Vetenskap och politik

Riktiga skeptiker ser gärna att vetenskapen informerar politiken. Vetenskapen kan och bör naturligtvis inte direkt styra politiken, men den kan peka på potentiella problem och lösningar.

Pseudoskeptiker, å andra sidan, har svårt att acceptera att vetenskapen går emot deras politiska eller religiösa uppfattningar. Därför uppfattar de istället vetenskapen som politiserad (t ex klimat-pseudoskeptiker) eller som en konkurrerande religion (t ex evolutions-pseudoskeptiker). Många av dem ser gärna att forskning som de finner politiskt obekväm läggs ned, som har skett t ex i Kanada under den tidigare konservativa regeringen i Kanada där forskningsbibliotek med miljödata har förstörts, och i Australien där klimatforskningen inom CSIRO håller på att slaktas. De ser ofta också positivt på politiskt motiverad förföljelse av forskare, som de republikanska kongressmännen Lamar Smiths och James Inhofes häxjakter. De politiserar alltså själva vetenskapen, och på ett väldigt destruktivt sätt.

Slutord

Så varför beter sig pseudoskeptiker på dessa sätt? Är de dumma? Är de onda? Nej, de är främst mänskliga. Vad vi människor tror är sant beror ofta bara delvis på vad det finns för evidens. Vi har svårare att acceptera sådant som utmanar vår världsbild. Vi påverkas också av vad de grupper som vi känner samhörighet med tycker, vare sig det är en politisk grupp, en viss kultur, ett religiöst samfund, eller en grupp supporters för en fotbollsklubb eller ett popband. Att gå emot gruppens övertygelser har ett pris, och det är inte alltid vi är villiga att betala detta pris.

Samtidigt vill vi också se oss själva som goda och duktiga personer som har förtjänat det vi har, som en fin bil eller en semesterresa till Thailand. Vi vill inte se oss själva som människor som skulle göra saker som hotar våra barns och barnbarns framtid.

Vi är också fåfänga, och om vi har hävdat en viss ståndpunkt så vill vi inte förlora ansiktet genom att erkänna att vi hade fel. Vi är naturligtvis också själviska (inom vissa gränser) och vi föredrar att inte tro på saker som kan bli kostsamma för oss.

Att vara en riktig skeptiker är svårt, eftersom man måste ta sig förbi alla dessa hinder.  Det är något man måste lära sig, och det kräver självinsikt och självdisciplin för att upprätthålla. Men en del frågor, som klimathotet, är för viktiga för att mötas med huvudet i den pseudoskeptiska sanden.

11 kommentarer:

  1. @ Uppsala

    Sceptikere, ja.

    Først må vi repetere de gamle grekere. Der har vi Pyrrho og Karneades. Jeg sjekket Wikipedia hurtigst. Skeptikerne skrapte på lakken til stoikerne og forholdt seg skeptiske og tvilende, tildels endog nektende til det gresk- romerske stats- seremoniell med deres gudeverden og sikkert også verden av idoler og forbilledlige overmennesker.

    Sokrates blev anklaget og henrettet for det. Der skal vi være skeptiske forresten, for vi har kun Platons og andres ord om hva Sokrates har stått for.

    Men glem ikke Rene Descartes, som i avhandlingen Discours de la metode gav seg til å tvile på alt så langt råd var. Senere blev han invitert til å være filosofilærer for Dronning Christina, en markant og avvikende, åpenbart også sterkt engasjert og religiøs, kanskje like gjerne en noe egenrådig og efter forholdene skeptisk personlighet?

    En smule skepsis og endel metodisk og systematisk tvil er noe vi bør ha med oss og vi bør ha det trenet.

    Forleden var vi atter ute med båten og fikk motorstopp. Det var min feil som hadde feilvurdert fuel- situasjonen og ikke tanket opp tilstrekkelig. Men hadde for sikkerhets skyld litt ekstra fuel på kanne så vi kom trygt iland igjen.

    Og jeg må sitte der skeptisk årvåken hele tiden og hører på alle lydene i båten for å kunne ta varsel av typen Early Warning.

    Som er hva jeg er opplyst om og har lært om skepsis, dette å følge årvåkent med og vite hva signalene betyr og dertil gjøre preferanser. Hva er det som teller og gjelder, mens hva er det vi kan legge mindre brett på og kanskje helt ignorere?

    Jeg har det også for meg at da behøver man ikke kalle seg noe så fint som "skeptiker", for skeptisk er noe man må være i alle fall for orienteringens og for sikkerhets skyld.

    Man fremmedgjøres til virkeligheten når man bygger for mange kunstige varslings og sikkerhetssystemer til erstatning for ens våkne og sunne sanser hvormed man skal vite å følge med alle lydene og kjenne om det lukter svidd og føle efter med fingrene hvordan det vibrerer og er for varmt eller for kaldt eller akkurat passe.

    Tilstrekkelig skepsis og angst og skrekk er vårt aller beste værn, som bør være opplyst og trenet og skal ikke erstattes med proteser.

    Det er jo værre idag enn i det gamle Aten eller Rom,..... med alle disse helter og guder og idoler vi skal forholde oss til og stole på.

    Min Onkel var farmacologisk forsker og kom en gang tilbake fra et universitetspolitisk møte der det var blitt foreslått å nedlegge den farmacologisk forskning her i landet for vi var så små og kunne heller importere og kjøpe det av de store gutta utenlands.

    "Nei" hadde han sagt. Fordi, at for å kunne følge med og titte dem i kortene og ikke bare la oss overstyre og ned- sylte av de store legemiddelfabrikanter så må vi også ha en farmacologisk forskning i Norge om aldri så liten.


    Det forekommer meg å være poenget. Man må ha et opplyst og sunt og autentisk og praktisk forhold til skepsis i det små og i dagliglivet og selv vite å være skeptiker og øve skepsis, ellers blir man invadert og okkupert og oppkjøpt og nedtråkket av den store skeptikerindustrien, som er et multinasjonalt selskap under brødrene Koch.

    Det er åpenbart mangel på skepsis som gjør at man må kjøpe seg skepsisen som ferdigvare eller byggesett ferdigpakket med detaljert bruksanvisning for dilettanter, betaler i kassen.

    SvaraRadera
  2. Kan även påminna om den här gamla recensionen av filmen Hajen:
    http://denialdepot.blogspot.se/2010/11/jaws-movie-review.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dr.P
      Jeg sjekket henvisningen, og viser til hva jeg har lansert ovenfor om proteser.

      Vi lever nok i en særlig stygg tidsalder der fornuften og forstanden og delaktigheten og de mulig sunne sanser erstattes med svære proteser i form av IT, Internett, og PCer.

      Idag har jeg faktisk brukt både kniv og fil, som grandgivelig også er kunstige proteser for de klør vi ikke har på fingrene. Men jeg ser klart at der hvor jeg bruker klassisk hammer og tang og resirkulerer og smir spikeren selv for å vedlikeholde og videreføre kunsten, og bruker også spikerbor så det ikke sprekker om det er kritisk... og bruker glødd spiker som kan neies,......

      .... der bruker ungdommen et batteridrevet elektroapparat. Det virker imponerende bra til mange formål men Da er det også mye man går glipp av å lære om spikring og sømming generelt..

      Allerede klohammeren og spikerpakka er en dekadens og en dilettantisme, en temmelig svensk oppfinnelse av nyere dato, for å kunne ansette billig ufaglært arbeidskraft på bygg..

      Den gamle hesteskosmeden med esse og smie- ste og hammer og tang og spikerkasse..... drev derimot sirlig kirurgisk spikring, som heller var den generelle gamlemåten,.... på Volvoen av Anno Dazumal. Og bare ett slag feil så var den volvoen defekt eller ubrukelig i 3/4 år eller måtte til slakteren,... så han måtte virkelig kunne sine ting.

      Og selv hamler jeg meget bedre opp med vrakbord og krongleved om jeg heller betenker og tar et eksempel av den gamle smeden og ser over hva han hadde av kunster, og sanner at det beste verktøy heller sitter mellom hårfletta og fingertuppene og må ikke forkomme men tas saklig i bruk, trenes og vedlikeholdes.

      Hva med Sharks og Jaws?

      At den filmen og hypen og myten kunne slå så an skyldes jo at folk hadde mistet zoologien og marinbiologien som del av sin oppdragelse og læresivilisasjon og var ganske på styr efter en protese og erstatning.

      Mitt hai- begrep var hva Thor Heyerdahl hadde skrevet fra Kontiki, og Jaque Yves Costeau i Den Tause Verden.

      Så på Dalmatinerkysten med Bohemerne i bagasjen som ikke hadde lov å reise utenfor østblokken, fikk vi vite det gikk rykter om at hvis man svømte for langt ut ville man bli tatt av hai.

      Vrøvl, tenkte jeg, det skal vi nå se på, og hadde svømmeføtter og briller. Men Sjefs- bohemen tilføyde at det nok heller var tale om folk innestengt bak jernteppet, som rett som det var blev plukket opp om natten og bragt over til Italia og vesten..

      Men hvorom allting er, så er nok et minimum av ictologi og marinbiologi vårt beste værn mot hai og haisommer.

      Akkurat som Kjemi er vårt beste værn mot Kjemikalier.

      Og pliktig folkeskole i elektrisitetslære vårt beste værn mot lysnettet.

      Og et minimum av mekanikk og mekanikerlære vårt beste værn mot mekanismer.

      At det så kan ta så av med storartede erstatninger og proteser og kommersialiserte løsninger og værneutstyr, pansere og plater, sprayer, piller, safter, krykker, puter, bandasjer, sikkerhetsseler og korsetter,..mot både klimaet og klimaforskningen....

      ........må skyldes en omfattende og alvorlig mangel på dramatisk fortere billigere og bedre, kanskje til og med mer tradisjonelt værneutstyr.

      Hvilken lære og kultur, innvielse, grunnlære og trening, står man i beit for når det kan skeie så ut?

      Radera
  3. Ingemar Nordin, professor i vetenskapsfilosofi och inbiten pseudoskeptiker, levererar ett skolexempel på hur pseudoskeptiker tänker om vetenskap och politik. Där finns t o m en "skämtteckning" från ultra-konservativa och Trump-stödjande Liberty Alliance som smutskastar klimatforskare.

    SvaraRadera
  4. Till dig som inte håller med och vill kommentera här: försök komma med rationella argument. Att bara vräka ur dig din ilska kommer inte att hjälpa din sak.

    SvaraRadera
  5. Her er et eksempel på en EKTE skeptiker som lot seg overbevise av fakta. Vi behøver flere slike!
    https://www.youtube.com/watch?v=wfn9FaJKPwo

    HK fra Norge

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja!

      Det må vel skyldes at det finnes iallefall unntaksvis Universtitetsliv også over there i Statene, hvor ikke bare hvasomhelst gis adgang til å promovere seg som fysikere og vitenskaps- teoretikere og systematikere, slik at iallefall en og annen stusser og faller i tanker og må begynne å ro og justere seg.

      Det samme autentiske universitetsliv og akademia synes ikke å ha vært på plass laaaaaangt laaaaangt laaaaangt inne på skauen i provinsen der en Ingemar Nordin har klart å entre "Universitetet" og stige opp til å bli "professor!" i Vitenskapsteori ved stedets filosofiske institutt.

      Jeg sammenligner med Oslo der også mye var svært dekadent og reformert og råttent i min tid, men hvor en Ingemar Nordin neppe hadde klart å promovere og klatre opp og bli plantet som professor i setet med sin demonstrative legning, kjemi, bakgrunn, og mangel på samme.

      Det synes heller ganske klart å være Ultra- leftistene, Bøttekottfakultetet, førerlinja , lukket studium, ifølge Patent fra Arbeiter und Bauernfakultät i Greifswald, nu nedlagt. Men provinsen er konservativ,........

      Radera
  6. Från Ingemar Nordin kommer här ett utmärkt exempel på attityden 'om det är osäkert så vet vi ingenting och då kan jag lika gärna bara hitta på något':

    "11
    Ingemar Nordin
    2016/07/25 kl. 17:12
    OG #9,

    Hur många grader (inkl tiondelar och hundradelar) ger en fördubbling av halten koldioxid i atmosfären?”

    0,2 grader

    ”Skulle också vilja veta varför en kontinuerlig ökning av koldioxiden inte gett någon temperaturökning de senaste 20 åren.”

    Därför att solen inte värmt upp lika mycket som under 1900-talet, och därför att havsströmmarna är på väg mot sina negativa faser. Detta överflyglar CO2-uppgången.

    Jag är ingen klimatforskare men eftersom ingen har järnkoll på de naturliga faktorerna så är väl mina amatörmässiga gissningar lika goda som någon annans? :-)
    "

    SvaraRadera
  7. Hey, there is a broken link in this article, under the anchor text -mellan 1,5 °C och 4,5 °C
    Here is the working link so you can replace it - https://selectra.co.uk/sites/selectra.co.uk/files/pdf/Climate%20change%202013.pdf

    SvaraRadera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet