Uppsalainitiativet uppmärksammas i UNT

Jag vill förstå världen och att andra ska förstå den. Det gör mig skitförbannad när människor försöker förvilla och bedra.

Dagens UNT (13/5) uppmärksammar vårt 10-åriga bloggande kring klimatvetenskap och mot klimatförnekeri.

Samma gamla visa - första versen

Aktiviteten på den här bloggen har varit ganska låg de senaste 2 åren. Det har delvis att göra med att vi har andra åtaganden (jobb, familj, författande av böcker mm) som har kommit före, men det beror också på att inte mycket nytt händer på förnekarfronten. Det är i stort sett samma gamla debunkade argument som cirkulerade för 10 år sedan. Men i förnekosfären så är sanningn vanligen underordnad kampen mot den (inbillade) stora konspirationen, så det spelar ingen roll för dem att argumenten är fel. Här är några vanliga argumenten som jag har stött på allt för ofta den senaste tiden på platser som Facebook och Quora.

Påstående: ”Endast 3% av koldioxiden i atmosfären kommer från mänskliga aktiviteter”.

Bild från NASA: https://svs.gsfc.nasa.gov/12044

 Ser man på bilden av kolets kretslopp här ovan, så är kolflödena från hav (t.v.) och vegetation och mark (t.h.) till atmosfären (ovan) mycket större än dem från mänskliga utsläpp från bl a fossila bränslen (nere mitten). Det är förmodligen därifrån som idén att av CO2-ökningen i atmosfären inte är mänskligt orsakad kommer ifrån.

Men då förbiser man att det handlar om ett kretslopp. Det går nämligen också flöden från atmosfären till hav och vegetation och mark (gröna pilar). Det finns inget motsvarande flöde från atmosfären till mänskliga utsläpp. Faktum är att hav och vegetation och mark tar upp mer koldioxid än de släpper ut, och skillnaden utgör ungefär hälften av de mänskliga utsläppen. Resten av de mänskliga utsläppen stannar kvar i atmosfären. Våra mänskliga utsläpp tillför alltså nytt kol till kretsloppet har varit ute ur kretsloppet under många miljoner år. Det är därför koldioxiden har ökat så här:

Bild från NOAA: https://www.esrl.noaa.gov/gmd/ccgg/trends/full.html

Vi har ett flertal inlägg om kolets kretslopp:

• Källor och sänkor
• Mänsklig inverkan på globala kolcykeln
• Det kom ett mail till Uppsalainitiativet

Påstående: ”Ett enda vulkanutbrott kan släppa ut mer koldioxid än hela mänskligheten på ett år."

Detta påstående har ingen som helst förankring i verkligheten. Det är möjligt att någon har tittat på siffror för svavelföreningar från vulkaner och blandat ihop det med koldioxid, och att detta har planterat denna seglivade myt i förnekosfären. Men sanningen är att alla jordens vulkaner släpper ut mellan 1/60 och 1/90 av de mänskliga koldioxidutsläppen. Källa: NOAA.

Här är några inlägg om vulkaner:

• De efterhängsna vulkanerna
• Två Pinatubo dygnet runt året runt

Påståenden: ”Växthuseffekten finns endast i klimatmodellerna” och ”Växthuseffekten har aldrig observerats utanför laboratoriet”

Att växthuseffekten skulle vara ett påhitt för klimatmodellerna är rena fantasier. Växthuseffekten upptäcktes långt innan det fanns några klimatmodeller.

De fysikaliska processerna (vilka inkluderar kvantfysik) är väl förstådda. Växthuseffekten är en av de bäst förstådda delarna av klimatet.

Dessutom har man observerat växthuseffekten i atmosfären. Man har rent av observerat hur den förstärks med ökade CO2-nivåer. Det gäller både inkommande strålning till marken och utgående strålning ovanför atmosfären.

Växthuseffekten vilar på en stark vetenskaplig grund, både när det gäller teori och observationer.

Här är några inlägg:

• Växthuseffekten – en introduktion
• Hur vet vi att våra koldioxidutsläpp har orsakat en global uppvärmning?

Påstående: ”Koldioxiden står endast för 3% av växthuseffekten”.

Det här felaktiga påståendet kommer troligen från att någon har tittat på koncentrationerna av växthusgaser (vattenånga, koldioxid, metan m.m.) i atmosfären och beräknat deras bidrag utifrån det. Men effekten av en växthusgas vid olika koncentrationer är inte linjär utan logaritmisk. Därför har koldioxiden en betydande effekt även om den finns i mycket mindre koncentrationer än vattenångan. Vattenånga bidrar med runt 50%, moln bidrar med runt 25%, koldioxid med runt 20%, och övriga gaser med runt 5%.

Källa: Schmidt, G.A., R. Ruedy, R.L. Miller, and A.A. Lacis, 2010: The attribution of the present-day total greenhouse effect. J. Geophys. Res., 115, D20106, doi:10.1029/2010JD014287.

Se också det här inlägget:

• Koldioxid och procentsiffror

Påstående: ”Växthuseffekten beror på lufttrycket och inte på några växthusgaser”.

Detta är ett väldigt underligt påstående, som likväl dyker upp ganska ofta. Jag misstänker att det kommer från någon som har misstolkat den ideala gaslagen. Denna lag säger att trycket gånger volymen är proportionellt mot temperaturen för en given gasmängd. Eftersom trycket är högre vid lägre höjd, så tänker man kanske att då måste temperaturen också vara högre där. Man tar inte hänsyn till att luftens densitet blir högre vid lägre höjd, dvs samma gasmängd ryms inom en mindre volym. Det är i alla fall min tolkning av hur denna missuppfattning har uppstått.

Skillnader i tryck är dock viktiga för troposfärens temperaturprofil, och närmare bestämt det adiabatiska temperaturavtagandet: varm luft som stiger uppåt (konvektion) expanderar allt eftersom lufttrycket sjunker, och när luften expanderar kyls den av. Det motsatta gäller kall luft som sjunker och komprimeras: den luften blir varmare. Men dessa processer ska inte förväxlas med växthuseffekten.

Förra sommaren var inte den kallaste i mannaminne

Det har varit ovanligt varmt denna sommar, och detta har diskuterats mycket på olika social medier. Självklart finns det folk som vill minimera betydelsen av värmen, och det kanske vanligaste argumentet som de kommer med är att förra sommaren var kall. Det ska rent av vara den kallaste sommaren på 155 år (eller 156 år om man räknar med 2018). De länkar ofta till artiklar i Aftonbladet och Expressen/Kvällsposten från förra året.

Men läser man vinjetterna lite noggrant så ser man att det bara handlar om en låg högsta-temperatur. Den varmaste dagen och platsen var under sommaren ovanligt mild (28 grader C). Det säger dock inte så mycket om sommaren som helhet. En dag och en plats - det beror väldigt mycket på slumpen.

Medeltemperaturen för sommaren 2017 (juni, juli, augusti) var däremot högst ordinär.

Den visas i stapeln längst till höger, men den stapeln kan vara svår att se för den är så liten. Den svarta raka horisontella linjen i grafen representerar medeltemperaturen för referensperioden 1961-1990 (14,59 grader C), och 2017 låg bara två hundradelar över det. Det finns många somrar som var kallare än det. Den kallaste sommaren, år 1902, var rent av 2,5 grader kallare.

 

Stephen Schneider felciterad igen

År 1989 intervjuades nu bortgångna klimatforskaren Stephen Schneider i tidskriften Discover. Han beklagade svårigheterna  med att kommunicera komplexa vetenskapliga frågeställningar med potentiellt allvarliga konsekvenser i ett medialandskap där det är klatschiga rubriker och korta inslag som gäller:

"On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we'd like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public's imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. This 'double ethical bind' we frequently find ourselves in cannot be solved by any formula. Each of us has to decide what the right balance is between being effective and being honest. I hope that means being both."

Vi har redan skrivit om det här citatet minst två gånger tidigare (2011, 2014), eftersom klimatförvillare älskar att missbruka det. Ofta återges det i kraftigt nedklippt form. Till exempel, i dag på bloggen "Klimatupplysningen (sic!)" så citerar Gösta Pettersson Schneider så här:

To capture the public’s imagination … we have to offer up scary scenarios, make simplified dramatic statements and make little mention of any doubts we might have. Each of us has to decide what is the right balance between being effective and being honest.

Lägg märket till att Pettersson utelämnar viktiga bitar, som den sista meningen: "I hope that means being both."  Pettersson ger sedan Pettersson sin egen tvivelaktiga tolkning av vad Schneider menade:

Schneider har hävdat att det avkortade citatet ovan tagits ur sitt sammanhang och därför ger en missvisande bild av hans åsikter. Hans oavkortade uttalande klargör sammanhanget: Schneider vet att han som vetenskapsman är etiskt förpliktigad att vara ärlig, dvs. att med hans egna ord säga ”the truth, the whole truth, and nothing but the truth”. Men han känner sig också etiskt förpliktigad att agitera enligt sin alarmistiska övertygelse för att befria världen från ett katastrofhot. Det är detta etiska dilemma Schneider anser att envar forskare har rätt att lösa enligt eget skön genom att inte skilja tro från vetande, utan söka vinna gehör för sin trosövertygelse genom en oärlig framställning av de vetenskapliga rön som gjorts.

 Men detta är inte vad Schneider menade. Hur vet vi det? Han skrev själv ett klargörande i ett nyhetsbrev från The American Physical Society (se sidan 5 i brevet):

"Vested interests have repeatedly claimed I advocate exaggerating threats. Their “evidence” comes from partially quoting my Discover interview, almost always – like Simon – omitting the last line and the phrase “double ethical bind.” They also omit my solutions to the double ethical bind: (1) use metaphors that succinctly convey both urgency and uncertainty (pg. xi of Ref. 3) and (2) produce an inventory of written products from editorials to articles to books, so that those who want to know more about an author’s views on both the caveats and the risks have a hierarchy of detailed written sources to which they can turn. What I was telling the Discover interviewer, of course, was my disdain for a soundbite-communications process that imposes the double ethical bind on all who venture into the popular media. To twist my openly stated and serious objections to the soundbite process into some kind of advocacy of exaggeration is a clear distortion. Moreover, not only do I disapprove of the “ends justify the means” philosophy of which I am accused, but, in fact have actively campaigned against it in myriad speeches and writings. Instead, I repeatedly advocate that scientists explicitly warn their audiences that “what to do” is a value choice as opposed to “what can happen” and “what are the odds,” which are scientific issues (e.g. p. 213 of Ref. 3). I also urge that scientists, when they offer probabilities, work hard to distinguish which are objective and which are subjective, as well as what is the scientific basis for any probability offered. For such reasons I was honored to receive, in 1991, the AAAS/Westinghouse Award for the Public Understanding of Science."

 Schneider argumenterar alltså inte för att forskare ska vara oärliga när de talar med media.

De klimatförvillare som missbrukar Schneiders citat är däremot oärliga, eller möjligen så sprider de ovetandes vidare någon annans förvanskningar. Det finns en kärna av sanning i och med att orden faktiskt kommer från Schneider, men sedan klipper och vinklar man för att ge intryck av att Schneider menade något helt annat och värre än vad han egentligen gjorde. Man kan säga att klimatförvillare ställs inför följande avvägning:

"Å ena sidan vill vi förvilla om klimatvetenskapen, smutskasta klimatforskare och sprida konspirationsteorier så mycket vi bara kan. Å andra sidan får vi inte verka alltför tokiga  eller rabiata eller vara alltför lätta att avslöja. Detta är ett oetiskt dilemma och vi måste var och en bestämma var balansen ligger mellan att förvilla och att upprätthålla ett sken av trovärdighet. Man hoppas att det går att göra båda. "

Jag tycker att Gösta har lyckats med att göra båda sakerna i sitt inlägg.

Ännu en fejkskandal om NOAA-forskare

Under förra helgen och början av den här veckan var det mycket väsen om ännu en fejkskandal som handlade om en artikel av ett grupp forskare från bl a NOAA med Thomas Karl i spetsen. Artikeln, som publicerades i tidskriften Science 2015, visade effekten av nya metoder för att kombinera temperaturdata från fartyg och bojar. Denna fejkskandal slogs upp stort av den brittiska tabloiden Daily Mail med en rubrik som talade om "Avslöjade: Hur världsledare lurades till att investera miljarder genom manipulerade klimatdata." Journalisten bakom artikeln var David Rose, sedan tidigare ökänd för publicera felaktigheter om klimathotet. Resten av klimatförvillosfären, inklusive dess svenska förgrening, hakade snabbt på. Det gjorde också amerikanska kongressens Committee on Science, Space, and Technology och dess ledare Lamar Smith, en republikansk politiker som även tidigare har ägnat sig åt förföljelse av NOAA-forskarna.

Vad det hela till sist utmynnade i var betydligt mindre dramatiskt än vad som hade rapporterats i Daily Mail: en f d NOAA-anställd, John Bates, som hade arbetat med kvalitetssäkring av temperaturdata, tyckte att Karl m fl borde ha uppgett i sin artikel att en del av de temperaturdata som de använde var från en experimentell version. Det handlade alltså inte om någon manipulation.

Däremot kan attacken mot NOAA att ha varit koordinerad mellan David Rose på Daily Mail, politikern Lamar Smith samt f d klimatforskaren Judith Curry. Curry var den som Bates talade med först. Smith använde fejkskandalen som tillhygge i en kongressutfrågning om EPA i tisdags.

Här är en bra sammanfattning i videoform av vad som hände:

Och här är några bra länkar för den som eventuellt skulle vilja gräva djupare:

• Guardian (9/2): Whistleblower: ‘I knew people would misuse this.’ They did - to attack climate science
• RealClimate (9/2): Serving up a NOAA-thing burger.
• Science Inside (8/2): How a culture clash at NOAA led to a flap over a high-profile warming pause study.
• E&E News (7/2):  'Whistleblower' says protocol was breached but no data fraud
• Ars Technica (6/2): Article names “whistleblower” who claims that NOAA manipulated data
• Popular Science (6/2): Do Not Buy The House Science Committee’s Claim That Scientists Faked Data Until You Read This

Om "pausen" som är fortsatt försvunnen

Sommaren 2015 publicerade ett grupp forskare från NOAA en artikel i Science som presenterade en uppdaterad version av NOAAs metod för att uppskatta temperaturen vid havsytan sedan 1880-talet, och i synnerhet då den globala medeltemperaturen. Man hade också använt en ny databank med temperaturdata. Den nya metoden hade faktiskt en ganska liten påverkan, förutom för en period under andra världskriget. Nu har ett par andra forskare publicerat en artikel i Science Advances där de jämför olika skattningar av havsytetemperaturen  inkl de gamla och nya versionerna som NOAA använder (de kallas ERSST version 3b och version 4) med data från bojar och satellitmätningar. De fann att ERSST version 4 stämde bäst överens med dessa. Med andra ord, de bekräfta att den nya metoden faktiskt var en förbättring.

Gamla (svart streckat) och nya (grått) versionerna av ERSST, jämfört med skattningar från bojar (rött) och satelliter (blått). Från  Cowtan et al, 2017.

Det här är alltså en berättelse om helt vanligt vetenskapligt arbete, om hur metoder förfinas och sedan testas och bekräftas av oberoende grupper av forskare.

Förutom en sak: den nya metoden som NOAA presenterade 2015 gav nämligen en något högre trend från 1998. Den nya trenden låg nära trenden under 1950-1999. Den omtalade "pausen" sedan 1998 hade alltså försvunnit! Denna påstådda och tydligen mycket sköra"paus" är central i klimatförvillarnas argumentation.   Eller snarare: själva ordet "paus" är väldigt viktigt - klimatförvillarna har sällan något av substans att säga om vad denna "paus" skulle innebära. Så när den första artikel publicerades förlorade klimatförvillare både i USA och andra delar av världen helt besinningen. Nu är det så här att ett annat centralt tema hos klimatförvillarna är att anklaga klimatforskare för att manipulera och förfalska data. Det gjorde man också nu, och det hela urartade till politisk förföljelse av NOAA från bl a den Amerikanska kongressledamoten Lamar Smith (som självklart är republikan och som får betydande kampanjbidrag från olje- och gasindustrierna). Smith krävde att NOAA-forskarna skulle lämna ut allt mer av sina interna arbets- och diskussionsmaterial, inkl deras email. Syftet var att försöka hitta något uttalande av forskarna som kunde användas för att styrka fusk-anklagelserna. I slutändan verkar det hela dock inte att ha lett någonstans, och förhoppningsvis innebär de nya resultaten att den här pseudo-skandalen nu är överspelad.

Så detta är alltså också en helt normal berättelse om hur klimatförvillare arbetar: ytliga argument om "pauser" o dy, smutskastning och politisk förföljelse av klimatforskare, och rotande i email (eller försök därtill).

Läs också de här två kommentarerna i Scientific American.

Referenser
Possible artifacts of data biases in the recent global surface warming hiatus. Thomas R. Karl, Anthony Arguez, Boyin Huang, Jay H. Lawrimore, James R. McMahon, Matthew J. Menne, Thomas C. Peterson, Russell S. Vose, and Huai-Min Zhang. Science aaa5632Published online 4 June 2015 [DOI:10.1126/science.aaa5632]

Assessing recent warming using instrumentally homogeneous sea surface temperature record
Zeke Hausfather,  Kevin Cowtan, David C. Clarke, Peter Jacobs, Mark Richardson och Robert Rohde. Science Advances  04 Jan 2017: Vol. 3, no. 1, e1601207.

Alternativa verkligheter

Klicka på bilden för att komma till videon.

Många Trump-väljare verkar leva i en alternativ verklighet. Det visar en opinionsundersökning från Public Policy Polling. MSNBCs Rachel Maddow i videon ovan (klicka på bilden) redovisar en del av de stundtals bisarra missuppfattningar och åsikter som många Trump-väljare har enligt undersökningen. T ex så tror 40% av dem att Trump fick flest röster i valet - i verkligheten fick Clinton över 2 miljoner röster mer. Och 29% av dem tycker inte att röster från Kalifornien, en av USAs mest liberala delstater, ska räknas med när man beräknar det totala röstutfallet. 14% av Trumps väljare tror att Clinton m fl driver ett pedofilnätverk utifrån en Pizzeria i Washington D.C. (Pizzagate), och 32% är osäkra.

Det här är resultatet av åratal av desinformation och propaganda, från Fox News, från högervridna radiostationer över hela USA, och från "nyhetssajter" som Drudge Report och Breitbart. Man har samtidigt försökt skrämma bort folk från "main stream media" som visar en annan och mer balanserad bild av verkligheten. Etablerade media har visserligen sina brister och det är bra att ha ett kritiskt förhållningssätt. Men det är inte vad Amerikanska högern eftersträvar: i stället vill man hålla kvar folk i den egna desinformationsbubblan. Trump höll veritabla hat-sessioner mot närvarande journalister på en del av sina valmöten. Det republikanska partiet har blivit allt mer beroende av en fördummad väljarkår som villigt stoppar i sig all propaganda som man serveras, och detta har kulminerat i Trumps kampanj och valseger.

Det finns stora likheter med klimatförvillarna. Även de bygger upp en alternativ verklighet utifrån en politisk ideologi. Man misstror både etablerade medier och vetenskapliga tidskrifter och organisationer och hämtar istället mycket av sin "information" från lobbygrupper och konservativa tankesmedjor samt från rena antivetenskapliga dårbloggar som WattsUpWithThat och Hockeyschtick. Man hetsar mot klimatforskare och hejar på politisk förföljelse av dessa. Man framför allehanda konspirationsteorier och pseudovetenskap. Sanningen är tyvärr inte något som hålls särskilt högt inom dessa kretsar.

Dessa likheter är inga tillfälligheter - den amerikanska högern har prånglat ut klimatförvillelse en lång tid, och de senaste åren har de flesta vetenskapligt orienterade politikerna drivits ut ur det republikanska partiet bl a av den anti-intellektuella Tea-Party-rörelsen. Trump, som sannolikt kommer att vara den minst vetenskapligt kunniga presidenten i modern tid, liksom den minst läskunniga, har tagit till sig detta. Som chef för Amerikanska Miljövårdsverket (EPA) ämnar han utse Scott Pruitt, justitieminister (Attorney General) i Oklahoma och inbiten motståndare till miljövård. Trumps utrikesminister blir troligen Rex Tillerson, som för närvarande är chef för ExxonMobil, ett av världens största oljebolag som bl a har avtal om att borra i ryska Arktis. Den verksamheten ligger visserligen nere nu p g a de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland, men med tanke på Trumps och Tillersons goda öga till Putin och Ryssland kan den kanske snart komma igång igen. Det är en viss ironi att det är den smältande arktiska isen som ger nya tillfällen till oljeborrning i regionen.

Många klimatförvillare verkar se Trump som en frälsare, som mannen som ska rädda världen från de inbillade konspirationerna och skapa ett lyckorike med olja och kol. På den svenska klimatförvillarbloggen Klimatupplysningen (sic!) har man haft rena hyllningsinlägg om honom. Klimatförvillare ligger ofta långt till höger politiskt - även så i Sverige - och Trumps rasism, unkna kvinnosyn, mobbarmentalitet och ständiga ljugande verkar man ha överseende med eller kanske rent av uppskatta.

Men medan dessa individer lallar runt i sina fantasivärldar så kommer den riktiga världen att fortsätta enligt naturens lagar.  Atmosfärens koldioxidhalt kommer att fortsätta stiga och kommer långsiktigt att ta den globala temperaturen med sig. Människor, djur och växter kommer att fortsätta skadas av föroreningar. Men samtidigt är det viktigt att alla rationella människor - i USA, Sverige och resten av världen - som förstår och uppskattar vetenskapen och som kan tänka längre än näsan räcker fortsätter att kämpa för ett stabilt klimat och en ren miljö.

Forskare vs politiker

Här är en video från det australiska TV-programmet Q&A där astrofysikern Brian Cox diskuterar klimatförändringarna med den australiske senatorn Malcolm Roberts (One Nation). 

Roberts spottar ur sig den ena klimatförvillargrodan efter den andra. Bl a påstår han att "Steve Goddard", vilket är en pseudonym för en ökänd klimatförvillarbloggare, har bevisat att NASA har manipulerat temperaturdata, och att det egentligen var lika varmt på 30- och 40-talen.
Gavin Schmidt från NASA svarade med ett Twitter med den här grafen, som visar hur NASAs globala temperaturserie har förändrats i olika revisioner sedan 1981.

Att beräkna den globala temperaturen (eller snarare temperaturanomalin, d v s avvikelsen från en viss referensperiod) utifrån data från mätstationer och fartyg spridda över jorden är en ganska komplicera affär. Var och hur man mäter förändras nämligen över tiden. Allt eftersom metoderna förbättras så förändras också tidsserierna. Som synes är skillnaderna för det senaste halvseklet inte särskilt stora.

Att påstå att temperaturdata manipuleras för att fejka en global uppvärmning är en grundbult i klimatförvillarnas konspirationsteoretiska argumentation, och tyvärr kommer de att fortsätta med detta oavsett hur många gånger de än blir motbevisade.

Om riktiga skeptiker och pseudoskeptiker

Ibland på den här bloggen skriver vi ”klimatskeptiker” inom citat-tecken. Det gör vi eftersom vi inte tycker att ”klimatskeptiker” är riktiga skeptiker. De är i stället pseudoskeptiker, vilket på många sätt är själva motsatsen till riktiga skeptiker. Det här inlägget (liksom den här bloggen) handlar främst om pseudoskeptiker inom klimatfrågan, men de finns naturligtvis inte bara där utan kan dyka upp varhelst vetenskap och fakta krockar med någons världsbild eller egenintresse. Vi har nog alla agerat som pseudoskeptiker vid något tillfälle.

Så vad är skillnaden mellan riktiga skeptiker och pseudoskeptiker?

Evidens

Riktiga skeptiker är personer som inte tror på en utsaga om det inte finns evidens (bevis) för denna. Om det däremot finns evidens så kan riktiga skeptiker låta sig övertygas. Hur starkt man tror på utsagan beror naturligtvis på pålitligheten och styrkan hos evidensen: det är allra bäst om det finns flera oberoende evidenslinjer. Ta t ex koldioxidens klimatpåverkan: det finns flera starka evidenslinjer för denna. Samtidigt är riktiga skeptiker alltid redo att ompröva sina ståndpunkter om det kommer ny evidens som pekar i en annan riktning.

Pseudoskeptiker, å andra sidan, är personer som inte låter sig övertygas om en viss utsaga oavsett hur starka evidens det finns för denna. De är i stället orubbligt övertygade att utsagan är falsk. Ibland ignorerar man bara evidensen, och ibland försöker man misstänkliggöra den: man kan t ex påstå att forskarna förfalskar data, och man väver komplicerade konspirationsteorier. Vilken ursäkt som helst verkar duga. Samtidigt är pseudoskeptiker ofta villiga att tro på alternativa utsagor som passar dem bättre även om det inte finns några eller enbart svaga evidens för dessa, eller om de rent av motsägs av evidensen.   Det finns t ex pseudoskeptiker som förkastar koldioxidens klimatpåverkan och i stället hävdar att solen ligger bakom uppvärmningen (detta trots att solen nu har väldigt låg aktivitet).  Även ”förklaringar” som saknar någon tydlig fysikalisk mekanism (”återhämtning från Lilla Istiden”, Evans ”Force X”) föredras framför koldioxiden.

Källkritik

Riktiga skeptiker sätter störst tillit till den vetenskapliga litteraturen. De är visserligen försiktiga med att dra för stora slutsatser av en enskild artikel, men om ett visst resultat har bekräftats av flera olika forskargrupper och/eller i flera olika publikationer så känns det säkrare för dem.  Nu är det naturligtvis inte alltid man har tid eller förmåga att läsa vetenskapliga artiklar, utan ibland får man vända sig till andra källor. I sådana fall gör riktiga skeptiker en trovärdighetsbedömning utifrån källans bakgrund och vilka källor denne i sin tur använder sig av. De försöker skilja saklig information från partsinlagor, propaganda och desinformation.

Pseudoskeptiker väljer bara den vetenskapliga litteraturen ibland, när det råkar passar dem, och ofta missförstår eller förvränger de den då. Lika gärna kan de uttrycka ett förakt mot den vetenskapliga litteraturen, och de letar ibland efter artiklar som de - i regel utan mycket till insikt - försöker förlöjliga. De vänder sig gärna till lobbyorganisationer som Global Warming Policy Foundation eller Heartland Institute, eller rena stollebloggar som WUWT, Jo Nova eller Hockeyschtick. Källkritiken lyser med sin frånvaro: deras val av källor bestäms snarare av huruvida dessa håller med dem. De söker därför gärna aktivt upp ren propaganda och desinformation och tar till sig och sprider vidare denna.
 

Konsensus

Riktiga skeptiker inser att konsensus (enighet) om en vetenskaplig utsaga uppstår när evidensen är tillräckligt starka för att övertyga (nästan) alla forskare inom området. Konsensus är möjligt tack vara att den vetenskapliga evidensen inte beror på de enskilda forskarnas kultur eller personliga åsikter. När man gör ett experiment med t ex IR-strålning och koldioxid, så spelar ens bakgrund ingen roll för utfallet. Om många forskare gör samma experiment, eller läser rapporter om det, så kan konsensus uppstå.

Pseudoskeptiker försöker utmåla konsensus som antingen någon slags popularitetsomröstning eller kompromissande, eller som något som anbefalls ovanifrån (från t ex IPCC).  De är ibland så desperata att de försöker dra paralleller mellan vetenskapligt konsensus inom klimatvetenskapen och Lysenkoismen, den katolska inkvisitionen, eller eugeniken.

Osäkerheter

En riktig skeptiker inser att osäkerheter är oundvikliga inom empiriska vetenskaper: observationer är sällan exakta, modeller är användbara förenklingar och inte kopior av verkligheten, teorier kan omprövas. De förstår också att det finns grader av osäkerhet, och de vet att det finns sätt att hantera osäkerheter när man drar slutsatser.

Bland pseudoskeptiker ser man framför allt tre olika attityder till osäkerheter:
• Om inte allt är helt säkert så vet vi ingenting alls, och kan inte dra några som helst slutsatser.
• Om det finns osäkerheter så kan vi välja de möjligheter eller utfall som passar oss bäst.
• Vi måste vänta tills alla osäkerheter är borta.

Ta till exempel klimatkänsligheten, som i IPCCs senaste rapport uppskattas till mellan 1,5 °C och 4,5 °C. En riktig skeptiker tolkar detta som att det sanna värdet ligger där någonstans, och att man måste ta hänsyn till att både låga och höga värden i intervallet är möjliga.  Däremot är ett värde som 0,5 °C mycket osannolikt. En pseudoskeptiker, å andra sidan, kan se det som att vi inte vet någonting alls (vilket egentligen borde vara extremt oroande), eller som att man kan välja ett värde som man gillar (som 1,5 °C). Det går också att kombinera dessa två resonemang och välja t ex  0°C.

Att vänta på säkrare information kan ibland vara rimligt, men man måste väga in riskerna med att vänta och chanserna och nyttan med att faktiskt få bättre information. Chanserna att få en mycket mer precis uppskattning av klimatkänsligheten under det närmsta årtiondet är nog små, och även med ett lågt värde för klimatkänsligheten som 2,0 °C behöver vi faktiskt vidta åtgärder. Att bara vänta kan ha ett högt pris.

Evolutions-pseudoskeptiker tar det hela ett steg längre med sina God-of-the gaps-argument: där ser man hålen i vår kunskap om evolutionen som bevis för Guds styrande hand. Om hålen blir fyllda, t ex med nyupptäckta fossiler, så är det bara att gå vidare till andra hål.

Självinsikt

Riktiga skeptiker är medvetna om sina egna begränsningar. De vet att de kan vara partiska, och de vet att deras kunskaper är ofullständiga. De inser att om det är något som verkar konstigt så kan det bero att de själva har missförstått det: det behöver inte innebära att forskarna är korkade eller oärliga. Det är naturligtvis svårt - kanske rent av omöjligt – att alltid förhålla sig opartisk, men en riktig skeptiker försöker i alla fall.

Så är inte fallet med pseudoskeptiker. Själva poängen med att vara pseudoskeptiker är tvärt om att man sätter sina egna politiska eller religiösa uppfattningar, sina ekonomiska intressen eller helt enkelt sitt ego framför vad som är vetenskapligt korrekt. Det är därför pseudoskeptiker avfärdar eller ignorerar de evidens som finns, och de kommer väldigt ofta in på sina egna politiska (för klimat-pseudoskeptiker) eller religiösa (för evolutions-pseudoskeptiker) övertygelser i diskussionerna. De kan helt enkelt inte låta bli att prata om dem.

Pseudoskeptiker har för det mesta endast en fragmentarisk bild av det vetenskapliga läget – de känner främst till de talking points som är vanliga inom deras cirklar - och många av deras argument bygger på missförstånd eller avsiktliga förvrängningar.  Många klimat-pseudoskeptiker verkar t ex felaktigt tro att det antingen bara är koldioxid eller bara är naturliga faktorer (t ex solen) som påverkar klimatet. När CO2 och temperatur inte följs åt perfekt så drar de slutsatsen att det måste vara naturliga faktorer som helt styr temperaturen i stället. Att man inte heller kan uppvisa någon perfekt överensstämmelse mellan naturliga faktorer och temperatur verkar dock inte besvära dem.

Dunning-Kruger-effekten används ibland som ett tillhygge i debatter, men den har en saklig grund. Dunning-Kruger-effekten innebär att individer som är inkompetenta inom ett visst område tenderar att överskatta sin egen kompetens. Det krävs nämligen en viss kompetens för att korrekt kunna bedöma ens egen (och andras) kompetens. Samtidigt tenderar väldigt kompetenta individer att underskatta hur svårt det kan vara för andra att klara av eller förstå det som de själva klarar av eller förstår. Pseudoskeptiker har ofta låg kompetens och tenderar att missta sina egna missförstånd för överlägsna insikter. De tenderar även att underskatta kompetensen och intelligensen hos de riktiga experterna. Detta syns tydligt när man läser diskussionstrådar på klimat-pseudoskeptiska bloggar, där man ofta hånar och smutskastar experter.

Vetenskap och politik

Riktiga skeptiker ser gärna att vetenskapen informerar politiken. Vetenskapen kan och bör naturligtvis inte direkt styra politiken, men den kan peka på potentiella problem och lösningar.

Pseudoskeptiker, å andra sidan, har svårt att acceptera att vetenskapen går emot deras politiska eller religiösa uppfattningar. Därför uppfattar de istället vetenskapen som politiserad (t ex klimat-pseudoskeptiker) eller som en konkurrerande religion (t ex evolutions-pseudoskeptiker). Många av dem ser gärna att forskning som de finner politiskt obekväm läggs ned, som har skett t ex i Kanada under den tidigare konservativa regeringen i Kanada där forskningsbibliotek med miljödata har förstörts, och i Australien där klimatforskningen inom CSIRO håller på att slaktas. De ser ofta också positivt på politiskt motiverad förföljelse av forskare, som de republikanska kongressmännen Lamar Smiths och James Inhofes häxjakter. De politiserar alltså själva vetenskapen, och på ett väldigt destruktivt sätt.

Slutord

Så varför beter sig pseudoskeptiker på dessa sätt? Är de dumma? Är de onda? Nej, de är främst mänskliga. Vad vi människor tror är sant beror ofta bara delvis på vad det finns för evidens. Vi har svårare att acceptera sådant som utmanar vår världsbild. Vi påverkas också av vad de grupper som vi känner samhörighet med tycker, vare sig det är en politisk grupp, en viss kultur, ett religiöst samfund, eller en grupp supporters för en fotbollsklubb eller ett popband. Att gå emot gruppens övertygelser har ett pris, och det är inte alltid vi är villiga att betala detta pris.

Samtidigt vill vi också se oss själva som goda och duktiga personer som har förtjänat det vi har, som en fin bil eller en semesterresa till Thailand. Vi vill inte se oss själva som människor som skulle göra saker som hotar våra barns och barnbarns framtid.

Vi är också fåfänga, och om vi har hävdat en viss ståndpunkt så vill vi inte förlora ansiktet genom att erkänna att vi hade fel. Vi är naturligtvis också själviska (inom vissa gränser) och vi föredrar att inte tro på saker som kan bli kostsamma för oss.

Att vara en riktig skeptiker är svårt, eftersom man måste ta sig förbi alla dessa hinder.  Det är något man måste lära sig, och det kräver självinsikt och självdisciplin för att upprätthålla. Men en del frågor, som klimathotet, är för viktiga för att mötas med huvudet i den pseudoskeptiska sanden.

Mer trams från "Klimatsans", samt ett brev till amerikanska kongressen

Klimatförvillarnätverket "Klimatsans" med Sture Åström i spetsen har fått en insändare publicerad i Gefle Dagblad. Den ska föreställa ett svar till en tidigare insändare av Pontus Björkman som handlar om att klimathotet är viktigt för att utforma handelsavtal. Klimatsans skriver bl a:

Pontus Björkman skräms med osanna och grundlösa påståenden. I bristande seriositet refererar han till nya temperaturrekord "nästan varje månad". Men för data om klimatet gäller perioder om decennier och sekler.

Att vi nyligen har haft ett antal månadsvisa globala temperaturrekord är faktiskt helt korrekt. Detta betyder i och för sig inte mycket om man inte ser det i ett större sammanhang, men det större sammanhanget är en tydlig uppvärmning under de senaste 100 åren.

Om det är någon som står för bristande seriositet här så är det alltså "Klimatsans".

Men det blir värre. Mycket värre. "Klimatsans" skriver också:

För koldioxidens verkan på klimatet talar inga fakta, bara gissningar, som kallas hypoteser, datorsimuleringar eller klimatmodeller. På dem bygger myten om klimathotet.

 Vi har skrivit om bevisen för koldioxidens klimatpåverkan bl a här. Den här filmen från det inlägget visar hur koldioxidhalten samvarierar med nedåtgående infraröd strålning i koldioxidens absorptionsband.

Det här är alltså direkta observationer av koldioxidens växthuseffekt, inte några gissningar. Storleken på de observerade förändringarna stämmer dessutom överens med vad som teoretiskt förväntas.

Det är alltså "Klimatsans" som kommer med osanna och grundlösa påståenden. Varför gör de detta? Är de så totalt okunniga om klimatet? Det här är trots allt ett nätverk med ett par år på nacken, som har varit aktiva med att skriva både insändare och anmälningar. Man kunde hoppas att de under denna tid i någon mån hade försökt sätta sig in i klimatvetenskapens grunder.

Eller argumenterar de mot bättre vetande? Med andra ord: blåljuger de? Min erarenhet är att de flesta klimatförvillare tyvärr anser det vara helt acceptabelt att ljuga för att knipa poäng i en debatt.  Även de som inte själva ljuger rakt ut brukar stötta dem som gör det.

Konspirationsteoretiserande är en grundbult i klimatförvillarnas tänkande. Kanske tror de att alla bevis (evidens) för koldioxidens inverkan på klimatet är förfalskade? Det måste i så fall vara en väldigt omfattande konspiration som inkluderar forskare, institutioner, tidskrifter, finansiärer och regeringar över hela världen, och som har pågått sedan andra halvan av 1800-talet.

Eller kan det vara så att de inte klarar av att se det här som en fråga om vetenskap och fakta? Kanske de ser koldioxidens klimatpåverkan som en fråga om åsikter och ideologi, som en ståndpunkt som krockar med deras identitet och grupptillhörighet? Kanske tror de att  koldioxidens klimatpåverkan är ett påhitt av kommunister, trädkramare och andra grupper som de själva föraktar?

Min personliga uppfattning är att samtliga förklaringar nog stämmer i olika utsträckning och för olika individer. Hur som helst så förtjänar "Klimatsans" inte att tas på allvar. Det är tråkigt att vissa tidningar inte har bättre kvalitetskontroll på sina insändarsidor. Som man brukar säga: alla har rätt till sina egna åsikter, men inte till sina egna fakta.

Uppdatering: Maths Nilsson bemöter "Klimatsans".


Men nu räcker det om "Klimatsans". Tidigare i veckan så skickade 31 amerikanska vetenskapliga samfund ett brev till amerikanska kongressen. Där skrev de bl a (min översättning):

Observationer världen över visar tydligt att klimatet förändras och noggrann vetenskaplig forskning leder till slutsatsen att den främsta orsaken är växthusgasutsläpp från mänskliga aktiviteter. Denna slutsats bygger på flera oberoende bevistrådar och en omfattande mängd granskad vetenskap.

Man får bara hoppas att kongressen väljer att lyssna.

Peabody Energy konkar - stöd för klimatförvillare avslöjat

Bildkälla: Peabody Energy

Peabody Energy, USAs största kolbrytningsföretag, har ansökt om konkursskydd. I de handlingar som företaget har lämnat in i samband med ansökan framgår det att företaget har en lista med fordringsägare som inkluderar många olika tankesmedjor, forskare och politiska organisationer som ägnar sig åt klimatförvillande. Bland de som kolbrytningsföretaget är skyldiga pengar hittar vi George C Marshall Institute, en konservativ tankesmedja som har varit pionjärer inom klimatförvillarbranschen, och Center For a Constructive Tomorrow (CFACT), en libertariansk lobbygrupp som bl a har producerat propagandafilmen Climate Hustle. Där hittar vi också astrofysikern Willie Soon, en klimatförvillande "forskare" som har ett par otroligt dåliga artiklar på sin resumé. Hans inkompetens i kombination med hans bristande integritet har gjort honom till något av en hjälte bland klimatförvillarna.

Det framgår inte hur stora summor det handlar om. Jag misstänker att det inte är några riktigt stora summor till var och en: klimatförvillande handlar inte om att göra riktig forskning, utan om att skriva insändare, skriva på bloggar, ge understöd åt fossil-finansierade politiker och på sin höjd publicera en och annan undermålig artikel i någon tidskrift med bristfällig kvalitetskontroll. Detta är aktiviteter som är bra mycket billigare än riktig forskning. Skulle man någon gång behöva några data så kan man bara ladda ner dem som riktiga forskare har samlat in, och kan man inte hitta sådana data så kan man alltid skicka in FOI-krav på dessa data (FOI står för "freedom of information") samtidigt som man försöker misstänkliggöra forskarna. Så klimatförvillande är billigt: de flesta jobbar rent av gratis.

Se också Huffington Post och Newsweek.

Om klimatförvillare och nationalism

För ett par veckor sedan skrev Expressens David Baas om om olika lobbyisters uppvaktningar av Sverigedemokraterna. Det var organisationer som Lantbrukarnas Riksförbund, Bemanningsföretagen, Jägareförbundet och Japan Tobacco Inc. Klimatförvillarorganisationen Stockholmsinitiativet omnämndes också:

Per Welander, känd inom så kallade klimatförnekarkretsar och kopplad till den tidigare sajten The Climate Scam och dess efterföljare Stockholmsinitiativet, har haft kontakt med SD-ledamoten Josef Fransson. Welander har ätit middag med Fransson, berömt SD-ledamoten för hans politik och gratulerat honom till valframgången 2014.
– Vi är en partipolitiskt obunden organisation och vi har kontakt med många från olika riksdagspartier. Det stämmer, jag har haft kontakt med honom, säger Welander.

Den som har följt vad som skrivs på Stockholmsinitiativets blogg Klimatupplysningen (sic!) blir inte särskilt förvånad: många (om än inte alla) av skribenterna och de som kommenterar inläggen verkar uppskatta Sverigedemokraterna. Generellt verkar man befinna sig långt ut på högerkanten. Sverigedemokraterna förfaller samtidigt (som enda svenska parti)  allt mer ta upp "klimatskeptiska" ståndpunkter, framför allt genom deras miljöpolitiske talespersonen Josef Fransson som svarar så här på frågan om partiet har någon klimatpolitisk uppfattning:

Självfallet! Vår uppfattning skiljer sig dock från övriga riksdagspartier då vi faktiskt tagit oss tid att sätta oss in noggrant i klimatvetenskapen och tagit ställning därefter, i stället för att bara följa strömmen.

Från Franssons fortsatta svar kan man dock dra slutsatsen att "sätta sig in i frågan" betyder att hämta sin information från klimatförvillande bloggar och lobbyorganisationer.

Avslöjandet i Expressen fick  Kjell Vowles att reflektera i DN över sambandet mellan nationalism och klimatförvillande:

Men trots att det finns en vetenskaplig konsensus ökar klimatskeptikernas närvaro i folkvalda parlament. Sverigedemokraterna är inte ensamma bland Europas olika ultranationalistiska partier. Oavsett om de är nyfascistiska som grekiska Gyllene gryning eller bygger sin plattform på EU-motstånd som brittiska UKIP, verkar strävan efter den pånyttfödda glorifierade nationalstaten, gå hand i hand med att förneka vetenskapen kring klimatet.
...
Trots den utbredda misstron mot klimatvetenskapen bland de europeiska ultranationalistiska partierna har de legat i lä jämfört med de högljudda klimatskeptikerna i USA, vars affischnamn för tillfället är Donald Trump.
....
Att erkänna klimatförändringarna innebär att erkänna den egna nationens skuld. ”Sverige har sannerligen inget att skämmas för när det gäller CO2, då vi trots att vi bor i ett kallt land har de lägsta utsläppen i hela den industrialiserade världen”, skriver Josef Fransson i en artikel i Hallandsposten. Problemet är att det är just den industrialiserade världen som bär det historiska ansvaret för klimatförändringarna.
Det är den ena sidan av myntet, den andra sidan är att en seriös klimatpolitik med syfte att begränsa uppvärmningen till 1,5 eller 2 grader kräver att nationalstaten ger upp en del av sin suveränitet. För att Parisavtalet ska få någon reell effekt måste den nationella politiken underkastas det globala målet att begränsa utsläppen. Inte heller det är vidare lättsmält för en ideologi som, för att citera Sverigedemokraternas principprogram, ”innebär i sin mest nerskalade form endast att den egna nationens intressen skall sättas i främsta rummet, att den egna nationen skall vara fri och suverän”.

 Förklaringen att det handlar om nationalism verkar lite för enkel. Då tycker jag nog att Andrev Walden i Aftonbladet träffar mer rätt:

Det är rimliga svar på frågeställningen och jag ifrågasätter dem inte som delförklaringar till faktaresistensen i rörelsens ”intellektuella” kärna, men jag tror också att Vowles krånglar till det lite i onödan och missar en avgörande detalj: hatet.
 En betydande del av den här fakta­resistensen bottnar rimligen i att klimatfrågan fortfarande betraktas som en accessoar för ”kulturmarxister” (ett konspirationsteoretiskt och ursprungligen antijudiskt begrepp som på senare år, i högerradikal kommentarsfälts­vokabulär, kommit att bli ett slags samlingsnamn för alla den liberala demokratins sittkissande avarter). 

Klimatet är helt enkelt fiendens fråga. 

Eller som Polens utrikesminister, Witold Waszczykowski från det styrande nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa (PiS), sa när han försvarade den nya medialag som ska ”bota samhället från vissa sjukdomar” (läs: ta kontroll­en över fria medier): ”Som om världen efter marxistisk förebild automatiskt måste röra sig i en enda riktning – mot en ny blandning av kulturer och raser, en värld av cyklister och vegetarianer, som satsar allt på förnybar energi och bekämpar varje form av religion”.
....
Forcerade samband är typiskt för konspirationsteoretiker och ultranationalisten är i regel en utmärkt konspirationsteoretiker. Rörelsens vanvettiga kusin på andra sidan havet, presidentkandidaten Donald Trump, har förresten hävdat att det var kineserna som i lönndom hittade på konceptet klimatförändringar för att torpedera amerikansk industri.*

Det här är välbekanta teman för den som besöker "klimatskeptiska" bloggar. "Klimatskepticismen" handlar om politik, inte om någon vetenskaplig skepticism. Politiken kommer upp hela tiden i diskussionerna, och det är ett högerperspektiv man har. Miljövänner och feminister ses som fiender. De amerikanska konservativa influenserna är tydliga - ofta känns diskussionen som en karbonkopia av de amerikanska "kulturkrigen".

Man tycker sig se en konspiration som syftar till att inrätta någon slags totalitär och världsomspännande diktatur. Man ser ofta klimathotet som ett påhitt, en lögn, som är till för att uppnå detta. Man påstår att forskarna fuskar och bluffar, och att media (MSM - main stream media) spelar med och döljer viktiga fakta. Konspirationstänkandet är centralt i den "klimatskeptiska" världsbilden, och konspirationen ses som ett hot mot både nationellt och individuellt självbestämmande och mot ens livsstil.  Detta uppvisar likheter med en främlingsfientlig världsbild där man ser immigrationen som en avsiktlig och välplanerad attack mot vårt nationella och individuella självbestämmande och mot vår livsstil - en attack som i förlängningen antas leda till ett Sverige styrt enligt sharia-lagar. Dessa världsbilders konvergens syns allra tydligast på klimatförvillaren Lars Berns blogg. Medans Klimatupplysningens moderatorer trots allt anstränger sig för att förhindra att kommentarstrådarna där fylls med öppen xenofobi, så ges sådana tankar fritt spelrum på Berns blogg, som i detta gästinlägg:

Redan vid slutet av seklet kommer den svenska urbefolkningen att vara i minoritet för att sannolikt gradvis upplösas under de kommande århundradena. ... Moskéer kommer att ersätta våra kyrkor, och ramadan och andra muslimska fester kommer att ersätta jul och påskfirandet.

*En av Sveriges ledande klimatskeptiker, Lars Bern, har lustigt nog framfört en konspirationsteori där han vänder på Trumps resonemang:  "Sannolikt har USA förberedda planer som går ut på att slå ut kinesisk, indisk och annan kraftproduktion genom att bomba den. Planen är förmodligen att göra som man gjorde innan man inledde sitt illegitima anfall på Irak, att presentera alarmerande desinformation. Även angreppet på Nordvietnam föregicks av desinformation. Man kommer att peka på klimatförändring, som man hävdar orsakats av stora koldioxidutsläpp från de länder man anfaller."

Wibjörn Karlén kverulerar och konspirationsteoretiserar

Wibjörn Karlén (bilden) är professor i naturgeografi och medlem i Kungliga Vetenskapsakademin. Tyvärr är han också medlem i klimatförvillarorganisationen Stockholmsinitiativet och (med)författare till ett betydande antal pinsamt dåliga inlägg i klimatdebatten. En av hans specialitéer är att spinna konspirationsteorier om temperaturserier. Så här skriver han nu i ett inlägg som har publicerats både på Lars Berns blogg (arkiverad version) och på klimatförvillarorganisationen Klimatsans (sic)  hemsida (arkiverad version):

Originaldata visar att 30-talet var ungefär lika varmt för närvarande. Det betyder att den ökade koncentrationen av CO2 i atmosfären inte har en dominerande verkan på den globala temperaturen. Denna slutsats gör kampen mot fossila bränslen meningslös.

Låt oss undersöka sanningshalten i det här. Som tur är så skrev jag för drygt ett år sedan ett inlägg som handlade just om varför temperaturdata kan behöva justeras och vad effekterna av detta är på den globala temperaturen. Där visade jag följande grafer (från Zeke Hausfather från BEST-projektet).

De röda kurvorna visar rådata ("originaldata") och de blå linjerna visar justerade data. Vare sig man tittar på land, hav, eller både land och hav, så finns det inget som helst stöd att 30-talet enligt "originaldata" var lika varmt som de senaste åren.

Wibjörn Karlén fabulerar helt enkelt. Men det är inte det värsta - han påstår också att justeringarna utgör fusk. Själva rubriken till inlägget är "Fusk med temperaturdata"! Att en svensk professor och tillika ledamot i KVA kan skriva ett sådant här lögnaktigt smutskastningsinlägg är en riktig skandal. Att en medlem i Stockholmsinitiativet kan göra det är tyvärr bara vad man kan förvänta sig. Det är det som är syftet med organisationen.

Drabbas fattiga länder om vi från rika länder drar ner på vår fossilbränsleförbrukning?

Bilden från Gado.

Ett vanligt argument man hör från klimatförvillare är att om vi försöker använda mindre mängder fossila bränslen så kommer fattiga länder att drabbas. De behöver nämligen fossila bränslen för att kunna utvecklas ekonomiskt. När t ex ett antal religiösa ledare av en rad olika bekännelser skriver ett brev till UNFCCC där de förordar kraftfulla insatser för att undvika riskabla klimatförändringar orsakade av vår fossilbränsleförbrukning (bl a utfasning av fossila bränslen) så är de vanliga klimatförvillarna ute och låtsas vara upprörda å de fattigas vägnar: "Religiösa ledare föredrar klimatbekämpning framför bekämpning av fattigdom".
Såsom ofta är fallet när det gäller klimatförvillare så maskerar denna förment moraliska invändning  en likgiltighet mot dem man säger sig värna:

• De klimatförvillare som gör invändningen vill inte att vi i rika länder ska dra ner på vår fossilbränsleförbrukning som historiskt sett ligger bakom den största delen av utsläppen. Tvärtom så använder de argumentet om att de fattiga kommer att drabbas för att se till att vi i de rika länderna fortsätter som förr.
• Om klimatförvillarna får som de vill så kommer de fattiga länderna att drabbas av konsekvenserna av de rika ländernas utsläpp. Dessa fattiga länder tenderar också att vara de mest sårbara, både p.g.a. deras geografiska läge, och p.g.a. just det faktum att de är fattiga.
• Dessutom så kommer utrymmet för fattiga länder att använda fossila bränslen att ätas upp av de rika ländernas förbrukning. Och utrymmet är begränsat, vare sig det kommer att bero på att det blir för mycket CO₂ i atmosfären eller att kvarvarande reserver av olja, gas och kol blir för svåra och dyrbara att utvinna.
• Slutligen så kommer ett fortsatt beroende av fossilbränslen i rika länder att försinka en utveckling mot bättre sätt att producera, distribuera och konsumera energi. Detta innebär att det kommer att bli mer kostsamt även för fattiga länder att ställa om när den dagen kommer. 

Så om vi vill hjälpa fattiga länder så bör vi göra tvärtemot vad klimatförvillarna skulle vilja: vi bör minska på vår egen fossilbränsleförbrukning och lämna olja, kol och gas antingen kvar i marken eller till fattiga människor som behöver det mer än vi gör.

DN om klimathotet

Foto: Alamy. Från Maria Gunthers artikel.

Dagens Nyheter inleder idag en artikelserie om klimathotet:

• Caspar Opitz: Klimatet är vår tids ödesfråga
• Karin Bojs: Klimatet är vår generations allra största utmaning
• Vi har verktygen för att rädda planeten  (Maria Gunther)

Karin Bojs skriver bl a:

Att uppvärmningen till stor del beror på människors utsläpp av växthusgaser kunde klimatforskare visa övertygande redan är jag började som vetenskapsredaktör på Dagens Nyheter, för nästan tjugo år sedan. På den tiden var klimatfrågan ganska marginell; bara sällan lyckades artiklarna om klimatet leta sig fram till förstasidorna och det offentliga samtalet.

Ibland fick jag brev från läsare som ansåg sig veta att klimatforskarna hade fel. Världens medeltemperatur har inte alls stigit, påstod de. Att forskarnas kurvor såg ut så berodde på misstag och fejk ...

Förnekarna gav upp så småningom och valde en annan strategi. De medgav motvilligt att jordens temperatur har ökat, men nu hävdade de att uppvärmningen inte har något samband med människors utsläpp av växthusgaser.

Sådana röster förekommer även i dag, men de är inte särskilt vanliga längre. För alla som hänger med i den seriösa klimatforskningen framstår sådana förnekare som antingen totalt okunniga eller direkt oärliga – i klass med cheferna på företaget Volkswagen som lät manipulera bilarnas utsläppsmätare. Det blev mycket dyrt för Volkswagen och det kommer att bli väldigt dyrt för företag och länder som i dag blundar för klimatforskarnas rön.

Tyvärr är Karin Bojs lite väl optimistisk här. Dessa är fortfarande klimatförvillarnas favoritargument. Så sent som i morse skrev t ex Lars Bern:

 När observationer av verkligheten inte stämmer med datorernas fantasivärld förklarar han [USA:s president] frankt att det är fel på verkligheten. USA:s regeringsmyndigheter sitter och ändrar i historiska väderobservationer för fullt, för att dessa skall stämma med datorernas fantasivärld ...

Se här för en översikt av typiska klimatförvillarargument.

Att lära sig av misstag: en artikel om felaktiga resonemang i "klimatskeptiska" artiklar

 Jeremy Brett och Edward Hardwicke som Holmes och Watson i Granada Televisions Sherlock Holmes-.serie.

En artikel har just publicerats som går igenom ett antal felaktiga resonemang i "klimatskeptiska" artiklar som har publicerats i vetenskapliga tidskrifter.

Rasmus E. Benestad, Dana Nuccitelli, Stephan Lewandowsky, Katharine Hayhoe, Hans Olav Hygen, Rob van Dorland, John Cook. Learning from mistakes in climate research. Theoretical and Applied Climatology, August 2015.

De 38 undersökta artiklarna var författade av bl a Humlum, Loehle, Scafetta, Beck, Svensmark, McIntyre, McKitrick, Michaels, Miskolczi, samt  Gerlich and Tscheuschner. Det är artiklar som i många fall har figurerat på olika "klimatskeptiska" bloggar. Vanliga fel var avsaknad av relevant kontext, utelämnande av motstridig information, bristfälliga utvärderingar, felaktigt användande av statistiska metoder och missuppfattningar om fysik. Detaljer finns i artikelns supplement.

Artikeln (Benestad et al) är lite ovanlig till form och innehåll, och den avvisades av två andra tidskrifter innan den accepterades av  Theoretical and Applied Climatology. Artiklarna som undersöks tas knappast på allvar inom den seriösa klimatforskningen, så det inomvetenskapliga värdet av den här artikeln är begränsat. Så här skrev en av de redaktörer som avvisade artikeln:

The root logical flaw in many of the papers discussed in the appendix is that showing a statistical correlation between some non-CO2 variable and some observed climate time series somehow disproves the hypothesis that CO2 is a driver of climate change. This is as silly as saying the cost of my sneakers is correlated with how fast I run and therefor I have invalidated the hypothesis that training makes me run the 100 yard dash faster. Do we really need 70 pages of text and two dozen R routines to recognize the logical problem here?
And therein lies the real problem. The climate science community has strong theory (dating back more than a century) and good, physics-based models that underly the attribution and prediction endeavors and these guide the interpretation of observations and their statistical characterization (i.e. what the null hypothesis is). If one ignores that foundation as most of the studies being criticized in this submission do, then one is left with unconstrained statistical analyses or curve fitting exercises that have no clear plausible, physically viable explanation. The reality is that many of the authors whose work is being criticized are on the record as thinking that either climate theory and/or climate models are fundamentally flawed, hence the adopt the kind of approach which leads them to conclusions that are in opposition to the vast majority of climate scientists. Again, this can be said in two sentences.
A stronger paper would show exactly how what we know based on first principles physics and more sophisticated models guides the choice of null models, statistical tests, and curve fitting techniques, and how such physically-informed choices would alter the conclusions of various previously published papers. Rather than concentrating on ignorant mistakes made in prior work, it would help to identify the key parameters in those studies and justify a priori what the value of those should be. A fair amount of that is in the submission, but it is buried within invective and verbosity (or within source code.)

Men artikeln kan vara intressant för de av oss som stöter på de undersökta artiklarna och deras felaktiga argument på bloggar och andra internet-miljöer. För "klimatförvillare" brukar tyvärr inte lära sig av sina misstag...

Ars Technica: Rapport från årets klimatförvillarkonferens

Ars technicas Scott K. Johnson skriver om Heartlandsinstitutets årliga konferens för klimatförvillare “International Conference on Climate Change,”

Senator Inhofe talar vid klimatförvillarkonferensen. Bilden från S.K. Johnsson.

Så här sammanfattar han sina intryck:

So Heartland’s “International Conference on Climate Change” wasn't an academic event—but that wasn't what attendees wanted. They wanted to hear satisfying digs at their opponents. They wanted to shake hands with the celebrities of the climate “skeptic” blogosphere. They wanted to walk away feeling that authoritative experts had affirmed their views on climate change—the hoax, the scam, the big government power grab. On those grounds, the conference delivered.

You said Jehova!

Det har tidigare rapporterats om att anställda vid Floridas avdelning för miljöskydd inte ska använda termerna klimatförändringar och global uppvärmning. Och att anställda hamnat i trubbel när man gjort så ändå. Nu visar det sig att det kan bara komplicerat att ha klimat *host* skeptiker *host* som styrande.

FEMA, en krisberedskapsmyndighet i USA, har nu förklarat att om inte staterna i USA planerar inför klimatförändringarna så riskerar man att inte heller få andra bidrag.

Om man försöker komma runt absurditeten kan det då komma att se ut så här:



You said Jehova!

H/T miffy

Karlén och kompani hittar på i Expressen

På Expressens debattsida hittar vi dagen före julafton en "klimatskeptisk" debattartikel med rubriken Holms och Lövins klimatpolitik destruktiv. Den är författad av tre herrar: Wibjörn Karlén som är professor emeritus i naturgeografi, ledamot Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) och medlem i klimatförvillarorganisationen Stockholmsinitiativet; Tore Schersté som är professor emeritus i kirurgi och ledamot i KVA; samt Sture Åström, civilingenjör och sekreterare nätverket Klimatsans som bl a låg bakom ett par inte särskilt imponerande brev till Riksrevisionen och till Riksdagens talman.

Inte heller den här artikeln är särskilt imponerande. Jag tänker fokusera på det här stycket:

Inga tecken tyder på att Jorden blir katastrofalt varmare. Sedan 18 år har ingen uppvärmning uppmätts. Men IPCC:s datorsimuleringar visar ständigt stigande global temperatur. De har alltså misslyckats med de senaste 18 åren, men anser ändå att de kan spå klimatet för 2040 och 2100, det vill säga 25 och 85 år i framtiden. Det är vad Holm och Lövin baserar sin politik på. Hur kan de tro på det? Det är inte högre sannolikhet för att klimatet blir varmare än att det blir kallare, googla "pulkovo kallare".

Påståendet om de 18 åren kan lätt testas med den här trend-kalkylatorn. 18 år bakåt tar oss till slutet av 1996. Tittar vi på de viktigaste globala temperaturserierna så får vi de här trenderna:

• GISTEMP:   0,084 ±0,106 °C/decennium (2σ)
• NOAA: 0,057 ±0,101 °C/decennium (2σ)
• HADCRUT4: 0,067 ±0,103 °C/decennium (2σ)
• RSS: -0,005 ±0,181 °C/decennium (2σ)
• UAH: 0,100 ±0,185 °C/decennium (2σ)

Det är alltså bara en enda temperaturserie (RSS) som kan sägas inte visa någon uppvärmning. Övriga serier visar en uppvärmning som är ungefär i nivå med den för hela 1900-talet. Lägg dock märket till att felmarginalerna är så stora att varken en betydligt högre uppvärmning eller ingen uppvärmning alls kan uteslutas (med 2σ).

Sedan har vi påståendet att "IPCC:s datorsimuleringar visar ständigt stigande global temperatur". Det är inte heller sant: enskilda körningar av simuleringarna uppvisar både perioder då temperaturen står stilla och perioder då den ökar snabbt. Detta beror, både i modeller och i verkligheten, på kortsiktiga variationer orsakade av en rad olika faktorer såsom växlingarna mellan El Nino/La Nina-förhållanden i Stilla havet (1998 var förresten extremt varmt pga en ovanligt kraftig El Nino, vilket har stor negativ inverkan på trenden sedan 1997). Under längre tid (t ex fram till 2100) så tenderar dessa kortsiktiga variationer dock att ta ut varandra. Därför är det faktiskt lättare att förutse temperaturen längre framåt i tiden (givet antaganden om utsläpp etc).

Till sist: jag googlade på "pulkovo kallare" och hittade då en sida tillhörande "Klimatsans". Den är skriven av en av undertecknarna, Sture Åström, och handlar om den ryske rymdforskaren dr. Habibullo Abdussamatovs förutsägelser om en förestående "ny lilla istid" på grund av sjunkande solaktivitet. Detta redovisade Abdussamatov på det konservativa och libertarianska Heartland-institutets fejk-klimatkonferens tidigare i år. Jag har inte satt mig in i vad Abdussamatov har för uppfattning om koldioxidens klimatpåverkan, men Åström ger på den här sidan uttryck för växthuseffektsförnekelse:

... De senaste 7.500 åren uppvisar 18 gånger ett liknande upp- och nedgående samband mellan solfläckar, TSI och ändrat klimat.
Detta har skett oberoende av atmosfärens tillfälliga halt av koldioxid. Ingen påverkan av koldioxid har kunnat spåras överhuvudtaget. Det visar att klimatet styrs av Solen. Det motsäger helt hur FN:s klimatpanel IPCC i sin senaste rapport uppskattar klimatets drivkrafter. Där anges koldioxid ha 33 gånger starkare inverkan än Solen.

Det är verkligen för bedrövligt att två KVA-medlemmar (och en civilingenjör) ägnar sig åt att sprida sådan här desinformation i en av Sveriges största kvällstidningar.

Pehr Björnbom, skribent på
"Klimatupplysningen" som inte
vågar länka till detta inlägg.

Uppdatering 2015-01-09:  På bloggen med det orwellskt klingande namnet Klimatupplysningen så ger professor Pehr Björnbom en av sina typiska uppvisningar i avsaknad av intellektuell integritet. I ett inlägg med den orwellskt klingande rubriken "Debatt i Expressen om uppvämningspausen: Karlén hade rätt igen!" anklagar Björnbom mig för att ha använt falsk matematik genom att dra slutsatsen att det finns en uppvärmning i fyra av temperaturserierna. Detta ska vara falsk matematik eftersom värdet 0 ligger inom konfidensintervallen för trenderna. Men detta är något som jag tydligt påpekar (min fetning):

Det är alltså bara en enda temperaturserie (RSS) som kan sägas inte visa någon uppvärmning. Övriga serier visar en uppvärmning som är ungefär i nivå med den för hela 1900-talet. Lägg dock märket till att felmarginalerna är så stora att varken en betydligt högre uppvärmning eller ingen uppvärmning alls kan uteslutas (med 2σ).

Björnbom själv citerar rent av detta stycke i sitt inlägg. Jag är alltså mycket tydlig med att de positiva trenderna inte är statistiskt signifikanta. Detta kan inte Björnbom ha missat.
Ironiskt nog så ställer inte Björnbom samma krav på Karlén och kompani och deras påstående om att "ingen uppvärmning har uppmätts". Om man vill påstå att det inte finns någon uppvärmning så borde man väl i så fall också testa det påståendet för statistisk signifikans. Men Björnbom, som själv brukar missbruka statistiska begrepp, har naturligtvis inget att invända mot Karlén och kompani.
Uppdatering senare samma dag: Ingen av "klimatskeptikerna" som kommenterar inlägget har uppmärksammat Björnboms bluff, trots att beviset för att det är en bluff finns rakt framför ögonen på dem. Många av dem har förmodligen ingen aning om vad saken handlar om men hejar på i alla fall. Andra samtycker förmodligen till bluffandet. Det är tydligen väldigt svårt att kombinera "klimatskeptisism" och intellektuell integritet.