Samma gamla visa - tredje versen

"Under de senaste 18 åren har inte jordytans medeltemperatur ändrat sig, den ligger konstant..." (Peter Lundgren, SD, i SVT)

"Vidare är man överens om att den globala medeltemperaturen, enligt mätningar via satelliter, inte har ökat de senaste 15 åren." (Erik Lundqvist och Elsa Widding i SVT)

"Jordens medeltemperatur står stilla sedan 20 år." (Signaturen "Klimatintresserad miljövän" i Gefle Dagblad)

Jag trodde att den tiden var förbi då man fick höra olika versioner detta argument. Det var väldigt populärt för en så där 5 år sedan, men sedan dess har temperaturen väldigt tydligt gå upp.

Nåväl, då det begav sig brukade vi lägga upp inlägg med temperaturgrafer och trendlinjer för de olika globala temperaturserierna för att belysa problemen med sådana påståenden. Det är tydligen dags igen.

Här har vi de två satellitserierna för lägre troposfären, från UAH (v 6.0)  och RSS (v 4.0) med trendlinjer för 1999-2019 och 2004 - 2019. Vi ser i samtliga fall en tydlig ökning, med trender på mellan 0,14 och 0,18 grader C per decennium.

  

Tittar vi på de markbaserade serierna från NASA GISTEMP och Hadley Centre HADCRUT4 med trendlinjer för samma  perioder får vi trender  på mellan 0,16 och 0,25 grader C per decennium. 

Som jämförelse har vi för hela 1900-talet en trend på 0,06-0,07 grader per decennium. 

Samtliga påståenden om oförändrad temperatur som vi citerar här ovan - av Lundgren, Lundqvist & Widding, "Klimatintresserad miljövän" -  är alltså fel, och det borde ha varit enkelt för deras upphovsmän och kvinnor att kontrollera dem innan de publicerade sina debattinlägg. Tyvärr är det här typiskt för klimatförvillare: de bryr sig ofta inte om huruvida deras påståenden faktiskt är sanna. Samma gamla visa, alltså.

Graferna kommer från WoodForTrees.

Uppdatering 2019-05-18: Lade till jämförelse för 1900-talet.

Om riktiga skeptiker och pseudoskeptiker

Ibland på den här bloggen skriver vi ”klimatskeptiker” inom citat-tecken. Det gör vi eftersom vi inte tycker att ”klimatskeptiker” är riktiga skeptiker. De är i stället pseudoskeptiker, vilket på många sätt är själva motsatsen till riktiga skeptiker. Det här inlägget (liksom den här bloggen) handlar främst om pseudoskeptiker inom klimatfrågan, men de finns naturligtvis inte bara där utan kan dyka upp varhelst vetenskap och fakta krockar med någons världsbild eller egenintresse. Vi har nog alla agerat som pseudoskeptiker vid något tillfälle.

Så vad är skillnaden mellan riktiga skeptiker och pseudoskeptiker?

Evidens

Riktiga skeptiker är personer som inte tror på en utsaga om det inte finns evidens (bevis) för denna. Om det däremot finns evidens så kan riktiga skeptiker låta sig övertygas. Hur starkt man tror på utsagan beror naturligtvis på pålitligheten och styrkan hos evidensen: det är allra bäst om det finns flera oberoende evidenslinjer. Ta t ex koldioxidens klimatpåverkan: det finns flera starka evidenslinjer för denna. Samtidigt är riktiga skeptiker alltid redo att ompröva sina ståndpunkter om det kommer ny evidens som pekar i en annan riktning.

Pseudoskeptiker, å andra sidan, är personer som inte låter sig övertygas om en viss utsaga oavsett hur starka evidens det finns för denna. De är i stället orubbligt övertygade att utsagan är falsk. Ibland ignorerar man bara evidensen, och ibland försöker man misstänkliggöra den: man kan t ex påstå att forskarna förfalskar data, och man väver komplicerade konspirationsteorier. Vilken ursäkt som helst verkar duga. Samtidigt är pseudoskeptiker ofta villiga att tro på alternativa utsagor som passar dem bättre även om det inte finns några eller enbart svaga evidens för dessa, eller om de rent av motsägs av evidensen.   Det finns t ex pseudoskeptiker som förkastar koldioxidens klimatpåverkan och i stället hävdar att solen ligger bakom uppvärmningen (detta trots att solen nu har väldigt låg aktivitet).  Även ”förklaringar” som saknar någon tydlig fysikalisk mekanism (”återhämtning från Lilla Istiden”, Evans ”Force X”) föredras framför koldioxiden.

Källkritik

Riktiga skeptiker sätter störst tillit till den vetenskapliga litteraturen. De är visserligen försiktiga med att dra för stora slutsatser av en enskild artikel, men om ett visst resultat har bekräftats av flera olika forskargrupper och/eller i flera olika publikationer så känns det säkrare för dem.  Nu är det naturligtvis inte alltid man har tid eller förmåga att läsa vetenskapliga artiklar, utan ibland får man vända sig till andra källor. I sådana fall gör riktiga skeptiker en trovärdighetsbedömning utifrån källans bakgrund och vilka källor denne i sin tur använder sig av. De försöker skilja saklig information från partsinlagor, propaganda och desinformation.

Pseudoskeptiker väljer bara den vetenskapliga litteraturen ibland, när det råkar passar dem, och ofta missförstår eller förvränger de den då. Lika gärna kan de uttrycka ett förakt mot den vetenskapliga litteraturen, och de letar ibland efter artiklar som de - i regel utan mycket till insikt - försöker förlöjliga. De vänder sig gärna till lobbyorganisationer som Global Warming Policy Foundation eller Heartland Institute, eller rena stollebloggar som WUWT, Jo Nova eller Hockeyschtick. Källkritiken lyser med sin frånvaro: deras val av källor bestäms snarare av huruvida dessa håller med dem. De söker därför gärna aktivt upp ren propaganda och desinformation och tar till sig och sprider vidare denna.
 

Konsensus

Riktiga skeptiker inser att konsensus (enighet) om en vetenskaplig utsaga uppstår när evidensen är tillräckligt starka för att övertyga (nästan) alla forskare inom området. Konsensus är möjligt tack vara att den vetenskapliga evidensen inte beror på de enskilda forskarnas kultur eller personliga åsikter. När man gör ett experiment med t ex IR-strålning och koldioxid, så spelar ens bakgrund ingen roll för utfallet. Om många forskare gör samma experiment, eller läser rapporter om det, så kan konsensus uppstå.

Pseudoskeptiker försöker utmåla konsensus som antingen någon slags popularitetsomröstning eller kompromissande, eller som något som anbefalls ovanifrån (från t ex IPCC).  De är ibland så desperata att de försöker dra paralleller mellan vetenskapligt konsensus inom klimatvetenskapen och Lysenkoismen, den katolska inkvisitionen, eller eugeniken.

Osäkerheter

En riktig skeptiker inser att osäkerheter är oundvikliga inom empiriska vetenskaper: observationer är sällan exakta, modeller är användbara förenklingar och inte kopior av verkligheten, teorier kan omprövas. De förstår också att det finns grader av osäkerhet, och de vet att det finns sätt att hantera osäkerheter när man drar slutsatser.

Bland pseudoskeptiker ser man framför allt tre olika attityder till osäkerheter:
• Om inte allt är helt säkert så vet vi ingenting alls, och kan inte dra några som helst slutsatser.
• Om det finns osäkerheter så kan vi välja de möjligheter eller utfall som passar oss bäst.
• Vi måste vänta tills alla osäkerheter är borta.

Ta till exempel klimatkänsligheten, som i IPCCs senaste rapport uppskattas till mellan 1,5 °C och 4,5 °C. En riktig skeptiker tolkar detta som att det sanna värdet ligger där någonstans, och att man måste ta hänsyn till att både låga och höga värden i intervallet är möjliga.  Däremot är ett värde som 0,5 °C mycket osannolikt. En pseudoskeptiker, å andra sidan, kan se det som att vi inte vet någonting alls (vilket egentligen borde vara extremt oroande), eller som att man kan välja ett värde som man gillar (som 1,5 °C). Det går också att kombinera dessa två resonemang och välja t ex  0°C.

Att vänta på säkrare information kan ibland vara rimligt, men man måste väga in riskerna med att vänta och chanserna och nyttan med att faktiskt få bättre information. Chanserna att få en mycket mer precis uppskattning av klimatkänsligheten under det närmsta årtiondet är nog små, och även med ett lågt värde för klimatkänsligheten som 2,0 °C behöver vi faktiskt vidta åtgärder. Att bara vänta kan ha ett högt pris.

Evolutions-pseudoskeptiker tar det hela ett steg längre med sina God-of-the gaps-argument: där ser man hålen i vår kunskap om evolutionen som bevis för Guds styrande hand. Om hålen blir fyllda, t ex med nyupptäckta fossiler, så är det bara att gå vidare till andra hål.

Självinsikt

Riktiga skeptiker är medvetna om sina egna begränsningar. De vet att de kan vara partiska, och de vet att deras kunskaper är ofullständiga. De inser att om det är något som verkar konstigt så kan det bero att de själva har missförstått det: det behöver inte innebära att forskarna är korkade eller oärliga. Det är naturligtvis svårt - kanske rent av omöjligt – att alltid förhålla sig opartisk, men en riktig skeptiker försöker i alla fall.

Så är inte fallet med pseudoskeptiker. Själva poängen med att vara pseudoskeptiker är tvärt om att man sätter sina egna politiska eller religiösa uppfattningar, sina ekonomiska intressen eller helt enkelt sitt ego framför vad som är vetenskapligt korrekt. Det är därför pseudoskeptiker avfärdar eller ignorerar de evidens som finns, och de kommer väldigt ofta in på sina egna politiska (för klimat-pseudoskeptiker) eller religiösa (för evolutions-pseudoskeptiker) övertygelser i diskussionerna. De kan helt enkelt inte låta bli att prata om dem.

Pseudoskeptiker har för det mesta endast en fragmentarisk bild av det vetenskapliga läget – de känner främst till de talking points som är vanliga inom deras cirklar - och många av deras argument bygger på missförstånd eller avsiktliga förvrängningar.  Många klimat-pseudoskeptiker verkar t ex felaktigt tro att det antingen bara är koldioxid eller bara är naturliga faktorer (t ex solen) som påverkar klimatet. När CO2 och temperatur inte följs åt perfekt så drar de slutsatsen att det måste vara naturliga faktorer som helt styr temperaturen i stället. Att man inte heller kan uppvisa någon perfekt överensstämmelse mellan naturliga faktorer och temperatur verkar dock inte besvära dem.

Dunning-Kruger-effekten används ibland som ett tillhygge i debatter, men den har en saklig grund. Dunning-Kruger-effekten innebär att individer som är inkompetenta inom ett visst område tenderar att överskatta sin egen kompetens. Det krävs nämligen en viss kompetens för att korrekt kunna bedöma ens egen (och andras) kompetens. Samtidigt tenderar väldigt kompetenta individer att underskatta hur svårt det kan vara för andra att klara av eller förstå det som de själva klarar av eller förstår. Pseudoskeptiker har ofta låg kompetens och tenderar att missta sina egna missförstånd för överlägsna insikter. De tenderar även att underskatta kompetensen och intelligensen hos de riktiga experterna. Detta syns tydligt när man läser diskussionstrådar på klimat-pseudoskeptiska bloggar, där man ofta hånar och smutskastar experter.

Vetenskap och politik

Riktiga skeptiker ser gärna att vetenskapen informerar politiken. Vetenskapen kan och bör naturligtvis inte direkt styra politiken, men den kan peka på potentiella problem och lösningar.

Pseudoskeptiker, å andra sidan, har svårt att acceptera att vetenskapen går emot deras politiska eller religiösa uppfattningar. Därför uppfattar de istället vetenskapen som politiserad (t ex klimat-pseudoskeptiker) eller som en konkurrerande religion (t ex evolutions-pseudoskeptiker). Många av dem ser gärna att forskning som de finner politiskt obekväm läggs ned, som har skett t ex i Kanada under den tidigare konservativa regeringen i Kanada där forskningsbibliotek med miljödata har förstörts, och i Australien där klimatforskningen inom CSIRO håller på att slaktas. De ser ofta också positivt på politiskt motiverad förföljelse av forskare, som de republikanska kongressmännen Lamar Smiths och James Inhofes häxjakter. De politiserar alltså själva vetenskapen, och på ett väldigt destruktivt sätt.

Slutord

Så varför beter sig pseudoskeptiker på dessa sätt? Är de dumma? Är de onda? Nej, de är främst mänskliga. Vad vi människor tror är sant beror ofta bara delvis på vad det finns för evidens. Vi har svårare att acceptera sådant som utmanar vår världsbild. Vi påverkas också av vad de grupper som vi känner samhörighet med tycker, vare sig det är en politisk grupp, en viss kultur, ett religiöst samfund, eller en grupp supporters för en fotbollsklubb eller ett popband. Att gå emot gruppens övertygelser har ett pris, och det är inte alltid vi är villiga att betala detta pris.

Samtidigt vill vi också se oss själva som goda och duktiga personer som har förtjänat det vi har, som en fin bil eller en semesterresa till Thailand. Vi vill inte se oss själva som människor som skulle göra saker som hotar våra barns och barnbarns framtid.

Vi är också fåfänga, och om vi har hävdat en viss ståndpunkt så vill vi inte förlora ansiktet genom att erkänna att vi hade fel. Vi är naturligtvis också själviska (inom vissa gränser) och vi föredrar att inte tro på saker som kan bli kostsamma för oss.

Att vara en riktig skeptiker är svårt, eftersom man måste ta sig förbi alla dessa hinder.  Det är något man måste lära sig, och det kräver självinsikt och självdisciplin för att upprätthålla. Men en del frågor, som klimathotet, är för viktiga för att mötas med huvudet i den pseudoskeptiska sanden.

Nya finurliga klimatkonspirationsteorier från Lars Bern

Bilden från AFP Photo.

F d industrimannen Lars Bern har länge varit en av Sveriges ledande klimatförvillare och konspirationsteoretiker, bl a genom sin blogg Anthropocene. Nu har han kommit fram med en ny konspirationsteori: "Bomber mot Kinas kolkraftverk?"  [Arkiverad kopia här] Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här, så jag citerar rakt av ett stycke från hans inlägg och låter det tala för sig självt: 

"Vad USA gör nu är att man bygger upp en argumentation baserad på förfalskade observationsdata, samtidigt som de förbereder att sjösätta en global propagandakampanj för att försöka skapa en bred opinion för att sätta stopp för olika kraftproduktionsprojekt. Min slutsats efter att jag lägger samman temperaturdesinformationen med mobiliseringen av krigsmakten, med ord som att klimatfrågan är USA:s största säkerhetshot, är att man förbereder sig att använda militära maktmedel. Målet är att påtvinga andra länder en minskning av deras energianvändning. Detta hot kommer att användas för att försöka tvinga in de motspänstiga BRICS-länderna under NWO.
Nu när El Ninio-uppvärmningen klingar av under 2016 och förbyts i en kallare La Ninia-period samtidigt som solfläcksaktiviteten är rekordlåg, talar det mesta för att vi går in i en besvärlig period med kallt klimat. Globalisterna har förberett sig för den situationen genom att sluta tala om global uppvärmning och istället tala om klimatförändring. P.s.s. kan man sedan skylla det kalla klimatet på utsläppen från Kinas och andra BRICS-länders kraftproduktion. Argumentationen för att legalisera militära ingripanden är lätt att genomskåda.
Sannolikt har USA förberedda planer som går ut på att slå ut kinesisk, indisk och annan kraftproduktion genom att bomba den. Planen är förmodligen att göra som man gjorde innan man inledde sitt illegitima anfall på Irak, att presentera alarmerande desinformation. Även angreppet på Nordvietnam föregicks av desinformation. Man kommer att peka på klimatförändring, som man hävdar orsakats av stora koldioxidutsläpp från de länder man anfaller. Med tanke på hur lättledda vissa Europeiska politiker varit i klimatfrågan, inte minst svenska, kan man kanske räkna med stöd från Europa. Givetvis kommer NATO att dras in i detta korståg mot de delar av världen som inte frivilligt inrättar sig under de styrande oligarkernas maktordning."

Uppdatering: Det verkar som att det aktuella inlägget har försvunnit spårlöst från Berns blogg. Det var uppe ungefär ett dygn och hade ett antal kommentarer, inkl några från Bern själv. Det är inte första gången som det här händer på Berns blogg: förra året försvann ett gästinlägg av Lennart Bengtsson där denna varnade för att den "svenska urbefolkningen" likt en gång neanderthalarna kommer att fösvinna pga invandringen.
Jag har lagt till en länk till en arkiverad kopia. Tack till Emil i kommentarerna!

Pausen som icke var

Gästinlägg av professor Mats Almgren

Figur från artikeln: globala yttemperaturer från tre serier jämfört med modeller (CMIP-5). Notera att man har använt forcings från  RCP4.5 från 2005. 

En artikel av elva välkända klimatforskare som nyligen publicerades som en ”Commentary” i Nature Climate Change, 6, 216, 2016, har hälsats med stor skadeglädje av klimatförvillare. Artikelns titel var ”Making sense of the early-2000s warming slowdown” och författarna:

John C. Fyfe, Gerald A. Meehl, Matthew H. England, Michael E. Mann, Benjamin D. Santer, 

Gregory M. Flato, Ed Hawkins, Nathan P. Gillett, Shang-Ping Xie, Yu Kosaka and Neil C. Swart. 

De engelskspråkiga förnekarbloggarnas triumfrop gav naturligtvis eko också här hos oss, och professor Ingemar Nordin – alltid denne Nordin – skrev ett inlägg på den s.k. Klimatupplysningen med rubriken "Klimatforskare erkänner att den globala temperaturen planat ut". 

Artikeln är givetvis mycket intressantare än vad förvillarnas förutsebara kommentarer ger sken av, och har gett mer tankeväckande reaktioner ifrån seriösa klimatforskare och klimatbloggare. Tamino diskuterar artikeln i ett inlägg där han övertygande visar att det inte går att urskilja något trendbrott i de globala medelyttemperaturvärdena (Global Mean Surface Temperature), inte ens i de som erhållits från satellitmätningarna. Också andra har på likartade grunder ifrågasatt artikelns slutsatser.

Mig förefaller det som om dessa forskare inte läst artikeln tillräckligt grundligt, utan (liksom förvillarna) hängt upp sig på ingressen: 

It has been claimed that the early-2000s global warming slowdown or hiatus, characterized by a reduced rate of global surface warming, has been overstated, lacks sound scientific basis, or is unsupported by observations. The evidence presented here contradicts these claims.

Jag undrar om den ingressen verkligen skrivits och granskats av forskarna själva, för den stämmer inte riktigt med innehållet. Där står bl.a. följande (min understrykning):

The warming slowdown as a statistically robust phenomenon has also been questioned. Recent studies have assessed whether or not trends during the slowdown are statistically different from trends over some earlier period. These investigations have led to statements such as “further evidence against the notion of a recent warming hiatus” or “claims of a hiatus in global warming lack sound scientific basis”. While these analyses are statistically sound, they benchmark the recent slowdown against a baseline period that includes times with a lower rate of increase in greenhouse forcing, … Our goal here is to move beyond purely statistical aspects of the slowdown, and to focus instead on improving process understanding and assessing whether the observed trends are consistent with our expectations based on climate models.

Detta innebär, såvitt jag kan förstå, att författarna instämmer i att temperaturserierna i sig inte ger belägg för någon paus, utplaning eller stopp på temperaturstegringen. Det är först när man jämför temperaturökningstakten med takten i ökningen av ”forcings” från antropogena (växthusgaser och aerolsoler) och naturliga (solvariationer och vulkanutbrott) faktorer, som en minskad uppvärmningstakt av ytan kan beläggas. 

En sådan jämförelse visar att ökningstakten varit förhållandevis lägre under ”den stora pausen” 1950-1972 och under ”warming slowdown” 2001-2014, än under den mellanliggande perioden. Detta är viktigt eftersom det inte fångats adekvat av klimatmodellerna – vilket givetvis är en högst intressant utmaning för klimatvetarna i strävan att allt bättre förstå och modellera klimatets underliggande processer.

En intressant omständighet, som kan ger vägledning i det arbetet, är att ”stora hiatusen” och ”långsammare uppvärmningen” inträffar under perioder då IPO -  Interdecadal Pacific Oscillation - eller PDO - Pacific Decadal Oscillation - var i sin negativa fas, medan den snabbare uppvärmningen däremellan inträffade under IPOs positiva fas. Liksom de snabbare ENSO-oscillationerna är väl IPOs svängningar i grunden mer eller mindre kaotiska till sin karaktär, vilket dock inte innebär att de är obegripliga.

Det återstår att se vad detta kan leda till. Klimatmodellerna och förståelsen av klimatets variationer har successivt förbättrats, på ett högst imponerande sätt. Naturligtvis kommer klimatmodellerna alltid att ha fel. Det intressanta är på vilka sätt och i vilken omfattning de har fel.

250 ”skeptiska” artiklar under 2015?

Gästinlägg av professor Mats Almgren.

Professor Ingemar Nordin har på SIs klimatpolitiska blogg länkat till en lista, som sägs ta upp inte mindre än 250 ”skeptiska” artiklar i klimatfrågan. ”Nu vet ju alla som är insatta i klimatfrågan att det faktiskt finns hundratals peer-reviewade och publicerade artiklar som talar emot att vi skulle rusa mot en klimatkatastrof på grund av mänskliga utsläpp av koldioxid” påstår Nordin.

Jag blev litet nyfiken på dessa artiklar, och följde Nordins länk till listan. Det omedelbara intrycket var att de allra flesta av dessa artiklar knappast var sådana som klart tog avstånd från etablerad klimatvetenskap. I första vändan hittade jag en som verkade intressant, och som kanske kunde vara av den arten, Anastasios A. Tsonis, et al.: Dynamical evidence for causality between galactic cosmic rays and interannual variation in global temperature ,PNAS 2015 112 (11) 3253-3256. Men författarnas egna ord i slutsatserna motsäger det intrycket (min kursivering):

Our results suggest weak to moderate coupling between CR and year-to-year changes of GT. They resonate with the physical and chemical evidence emerging from laboratory studies suggesting a theoretical dynamic link between galactic CR and GT. However, we find that the realized effect is modest at best, and only recoverable when the secular trend in GT is removed (by first-differencing). Thus, it is important to stress that they do not suggest that CR influences can explain global warming and should not be misinterpreted as being in conflict with the IPCC (25). Indeed, the opposite is true: we show specifically that CR cannot explain secular warming, a trend that the consensus attributes to anthropogenic forcing. Nonetheless, the results verify the presence of a nontraditional forcing in the climate system, an effect that represents another interesting piece of the puzzle in our understanding of factors influencing climate variability.

Detta är emellertid endast en artikel av de 250 listade, så jag tog mig tid att titta närmare på ytterligare ett 50-tal. De allra flesta av dessa var uppenbart ägnade mycket specifika frågor, typiskt studier av solens inverkan på det regionala klimatet, oftast under någon specifik gången tid. Det verkar som om den som sammanställt listan tror att den normala klimatvetenskapen försummar solens inverkan på klimatet! Men där fanns ett litet antal artiklar av annan art.

1. Den första avvikaren var en artikel av Willie Soon et al., en känd förvillare som knappast behöver beröras ytterligare. (Re-evaluating the role of solar variability on Northern Hemisphere temperature trends since the 19th century).

2. Den andra: Multi-millennial-scale SA and its influences on continental tropical climate J. Sánchez-Sesma, Earth Syst. Dynam. Discuss., 6, 1237–1260, 2015. Detta är en diskussionsartikel i en open-access tidskrift. Artikelns är under review, och har fått mycket blandade utlåtanden från granskarna. Jag kan inte bedöma värdet av den, men det tycks röra sig om en genuin ”skeptiker”-inlaga, så om den skulle bli accepterad ska den räknas in.

3. Det tredje exemplet är en klar förnekare: Cosmic Theories and Greenhouse Gases as Explanations of Global Warming, Antero Ollila, Journal of Earth Sciences and Geotechnical Engineering, vol. 5, no.4, 2015, 27-43

Tidskriften är ett exempel på vad som brukar kallas ”predatory open-access”-tidskrifter, som det numera finns gott om. De saknar ett ordentlig peer-review system. Ottila tycks främst ha publicerat i sådana tidskrifter, och i den mån han citerats är det av honom själv. För källkritiska granskare ringer varningsklockorna! Låt den ändå räknas.

4. Heartbeat of the Sun from Principal Component Analysis and prediction of solar activity on a millenium timescale, V.V. Zharkova et al., Scientific Reports 5, Article number: 15689 (2015) doi:10.1038/srep15689

Solfläcksaktiviteten påstås analyserad och förklarad i detalj genom en enkel ”Principal Component”-analys. Den tycks dock knappast vara trovärdig – se följande kommentar. Klimatkonsekvenser diskuteras inte explicit.

Efter artikeln kommer en kommentar från Ilya Usoskin:

The paper by Zharkova et al. (Zh15 henceforth) is focused on prediction of solar activity for 1200 years ahead and 800 years backwards making far reaching conclusions about its variability. While future predictions are unverifiable, the solar activity is known quite well for the last millennium and can be easily confronted with the predictions by Zh15. As we show (see details in arxiv.org/abs/1512.05516), Zh15 work fails in reconstruction of the past solar activity and accordingly is not trustworthy in predictions.…

5. Emergent model for predicting the average surface temperature of rocky planets with diverse atmospheres. Denna artikel har dragits tillbaka – och kan alltså inte räknas.

6. Dynamical 3-Space: Energy Non-Conservation, Anisotropic Brownian Motion

Experiment and Ocean Temperatures

Reginald T. Cahill

Ingen uppgift om publikation – tycks vara ett (lyckligtvis) opublicerat manuskript. Avslutas med följande mening: Fundamentally then it is implied that the Earth’s climate is controlled by a non-conservation of energy process.

Ibland det femtiotal artiklar jag sålunda ägnat visst intresse åt fanns det ytterligare några som antingen var under granskning, eller hade refuserats. En (som behandlade solens inverkan på regionalt klimat) var en tidig version av ett manuskript, som i reviderat och accepterat skick fanns separat på listan!
Enligt min granskning är det kanske tre av dem jag granskade som verkligen kan räknas som avvikande från den etablerade klimatvetenskapen. Minst en av dessa verkar vara ren rappakalja. Om man ska se dessa femtio som representativa, så kan det kanske finnas totalt 10-15 som utgör publicerade ”skeptiska artiklar” av något som helst vetenskapligt värde.
Professor Nordin gnäller i vanlig ordning över media och politiker: ”Man kan undra varför gammelmedia, och mainstream politikerna som sanktionerar vår klimatpolitik, sällan eller aldrig uppmärksammar dessa forskningsresultat? Svaret är väl att de är för okunniga, för politiskt följsamma (den berömda åsiktskorridoren) eller för fega.”
Efter att ha granskat dessa artiklar tycks det mig som om vetenskapsjournalisterna och de vetenskapligt intresserade politikerna har ett betydligt större sinne för källkritik än denna professor i vetenskapsteori.

Zombie-citaten vandrar runt i förnekosfären

Gästinlägg av  Johan Falck

Den amerikanske komikern och programledaren Bill Maher har myntat uttrycket Zombie Lies. En Zombie Lie är en lögn som vägrar att dö, oavsett vad fakta säger. Inom den agw-kritiska ekokammaren är zombielögner vanligt förekommande. Inte ovanligt är det att dessa lögner är förvanskade eller förfalskade citat. För ganska exakt sex år sedan uppmanade Uppsalainitiativet medlemmarna i Stockholmsinitiativet att sluta använda ett citat av Sir John Houghton i deras argumentation, efter att the Independent spårat källan och påvisat att citatet var felaktigt.

Trots det dyker det felaktiga Houghton-citatet, likt en zombie, fortfarande upp i debatten.

Härom veckan läste jag ett inlägg av Lars Bern på hans blogg där han kommenterar en debattartikel i DN skrivet av bl a Ulf Danielsson och Christer Sturmark. Bern inleder ett resonemang kring vetenskapfientlighet med en rad citat från av honom förmenta makthavare inom miljöområdet, däribland Sir Houghton.

• Richard Benedick U.S. State Department: A global warming treaty must be implemented even if there is no scientific evidence to back the enhanced greenhouse effect.
• Prof. Chris Folland, Hadley Centre for Climate Prediction and Research: The data doesn’t matter. We’re not basing our recommendations on the data. We’re basing them on the climate models.
• Dr David Frame Oxford University: The models are convenient fictions that provide something very useful.
• Paul Watson, Co-founder of Greenpeace: It doesn’t matter what is true, it only matters what people believe is true.
• Sir John Houghton, First chairman of the IPCC: Unless we announce disasters no one will listen.
• Christine Stewart, former Canadian Minister of the Environment: No matter if the science of global warming is all phony … climate change provides the greatest opportunity to bring about justice and equality in the world.

Det är förståeligt att citat används då de är kraftfulla som argument men samtidigt mycket tidskrävande för läsaren att kontrollera avseende sammanhang och sanningshalt. Som läsare och lekman är man utelämnade till skribentens omdöme. Används citat finns det dock några grundläggande krav som man som läsare bör kunna ställa: det skall finnas en källa, innehållet skall vara återgivet utan att vara förvanskat till innehåll samt sammanhanget skall framgå. Som skeptiker är jag alltid villig att ändra min åsikt om fakta visar att jag har fel. Kan de som hänvisar till citat visa att dessa är riktiga skall detta självklart accepteras.

Jag har därför roat mig med att försöka hitta källor och sammanhang till citaten i Lars Berns inlägg. Ingen lätt uppgift eftersom webbsökningar svämmar över av resultat som leder till agw-bloggisfären, men efter lite sökande har jag lyckas spåra flertalet av dem.

Benedick

Ursprungkälla är Zbigniew Jaworowski som i en artikeln The Global Warming Folly i tidningen 21st Century Science and Technology tillskriver Benedick citatet på Rio konferensen 1992. Vidare hänvisningar saknas dock. En möjlig källa skulle kunna vara kapitel 19 i sin bok Ozone Diplomacy (1991) där Benedick för ett resonemang kring vilka lärdomar som gick att dra från förhandlingar om begränsningar av CFC-gaser. På sidan 314 skriver Benedick angående framgångarna med Montrealprotokollet: “Governments may have to act while there is still scientific uncertainty, responsibly balancing the risks and costs of delay.” och forsätter några rader längre ner “The signatories at Montreal knowingly risked imposing substantial short-run economic dislocations even though the evidence was incomplete”

Noterbart att tidningen ovan ges ut av Lyndon LaRouche-rörelsen, i Sverige mest känt för att stå bakom EAP.

Dr Folland

Ursprungen till citatet kan troligen hänföras till Pat Michaels. Michaels sammanfattar och plockar russinen ur kaka i ett längre resonemang som Folland förde kring bl.a. svavelaerosoler på den norra hemisfären. Folland menade på intet sätt att klimatmodeller övertrumfar data.

Dr Frame.

Plockat, men förvanskat, från en artikel i Royal Society Philosophical Transactions.

Riktigt citat skall vara: “Rather than seeing models as describing literal truth, we ought to see them as convenient fictions which try to provide something useful.” Nyckelorden är “ought to see” till skillnad mot “are”. Innebörden blir väsentligt annorlunda.

Paul Watson

Watson är varken politiker eller klimatforskare, utan aktivist vars metoder dessutom är ifrågasatta även inom miljörörelserna. Watson har fört resonemang kring hur sanningar framställs i media och hur detta kan används av politiker och opinionsbildare. Riktigt citat: “The nature of the mass media today is such that the truth is irrelevant. What is true and what is right to the general public is what is defined as true and right by the mass media. Ronald Reagan understood that the facts are not relevant. The media reported what he said as fact. Follow-up investigation was "old news." A headline comment on Monday's newspaper far outweighs the revelation of inaccuracy revealed in a small box inside the paper on Tuesday or Wednesday.” Ur Watsons bok Earthforce! An Earth Warrior's Guide to Strategy s 42.

Sir Houghton

Redan grundligt vederlagt. Upphovsman till det felaktiga citatet är Piers Akerman i en artikel i australienska Daily Telegraph. Akerman hänvisar till Houghtons bok Global Warming: The complete briefing. Citatet finns dock inte i boken. Ursprunget kan snarare härledas till en felaktig återgivning av en intervju i brittiska the Sunday Telegraph 10 sep 1995.

Riktigt citat: “If we want a good enviromental policy in the future, we’ll have to have a disaster. It’s like safety on public transport. The only way human will act is if there’s been an accident.”

Christine Stewart

Verkar komma från en kort artikel i Calgary Herald dec 1998 som i sin tur återgavs i Financial Post någon vecka senare. Citatet tycks vara sammansatt av delar av olika uttalade. Dock saknas det vidare direkta referenser.

Förutom Paul Watson-citatet ser jag inga exempel på vetenskapsfientlighet förutom från de som missrepresenterar, förvanskar eller ljuger när dom hänvisar till citaten.

Dessutom blir det dråpligt när Paul Watsons uttalande kring upplevda sanningar används. Argumentet går hela varvet och biter avsändaren i ändalykten.

Johan Falck

Logistiker, civilingenjör

Peter Sinclair: Satelliter och temperaturdata

Peter Sinclair: What Exxon Knew

Nyligen släppta dokument visar hur Exxon bedrev klimatforskning på 80-talet och kom fram till samma slutsatser som övriga forskarvärlden. En forskning som sedan "glömdes" när bolaget började sälja missinformation kring koldioxidens effekt på klimatet på 90-talet.

Vad sade Christiana Figueres egentligen?

Se uppdatering längst ner.

Christiana Figueres (t.h.) vid ett möte i Bryssel i februari i år.

I samband med COP21-mötet i Paris så har klimatförvillarna ökat sina propagandaaktiviteter, och deras främsta budskap verkar nu vara att:

"UNFCCC´s (Klimatkonventionen´s) mål är att stärka FN och att på sikt ersätta kapitalismen med en FN-styrd Global Grön Planekonomi."

Som bevis för denna konspirationsteori brukar de hänvisa till ett citat av Christiana Figueres, sekretariatschef för UNFCCC. Efter mindre än en minuts grävande hittade jag ursprungscitatet. Det som är slående med citatet är frånvaron av explicita referenser till kapitalism och planekonomi. Så här går den relevanta delen:

"This is the first time in the history of mankind that we are setting ourselves the task of intentionally, within a defined period of time to change the economic development model that has been reigning for at least 150 years, since the industrial revolution. That will not happen overnight and it will not happen at a single conference on climate change, be it COP 15, 21, 40 - you choose the number. It just does not occur like that. It is a process, because of the depth of the transformation."

Så vad menar Figueres egentligen? Vår ekonomiska utveckling sedan den industriella revolutionen har varit starkt beroende av fossila bränslen, först kol och senare också olja och gas.

Eftersom UNFCCCs uppdrag främst handlar om att få till ett internationellt samarbete för att minska koldioxidutsläppen från fossila bränslen, så är den rimligaste tolkningen att det är just detta  - vårt beroende av fossila bränslen - som Figueres talar om.

Men klimatförvillarna letar desperat efter någonting att hänga upp sina konspirationsteorier på, och detta är tydligen det bästa de har lyckats hitta. De måste vantolka och förvränga för att ha något alls att komma med:

"Orden om att fasa ut kapitalismen kommer från ingen mindre än FN´s egen klimatchef Christiana Figueres."

  Men som vi har sett ovan så finns (de engelska motsvarigheterna till) orden "kapitalism", "planekonomi", "ersätta" eller "fasa ut" inte alls med i citatet. De här klimatförvillarna ägnar sig åt rent och skärt bedrägeri.

Uppdatering  151210: här är ett inlägg från Figueres blogg där hon skriver om "energins roll för att transformera vår tillväxtmodell", vilket handlar om övergången från fossilt till förnybart. Och här är  en video från CBS News där hon hon beskriver utvecklingen av förnyelsebar energi som "en transformation av den globala ekonomin" som är "ostoppbar". Det här temat återkommer om och om igen i hennes uttalanden. Det är uppenbart att det även är detta hon avser i citatet från Bryssel. Men jag tror tyvärr inte att klimatförvillarna är tillräckligt rationella eller tillräckligt hederliga för att ta detta i beaktande.  

Tillbaka till krita-perioden

Scen från slutet av krita-perioden någonstans i Nordamerika. Bildkälla; redorbit.com

Närverket "Klimatsans" har slagit till med en insändare i Gefle Dagblad. Herrarna i nätverket är verkligen fossilkramare. Så här inleder de:

Vårt klot hotas av koldioxidjakten, skriver Klimatsans med Sandviks förre koncernchef Per-Olof Eriksson i spetsen.
När Jorden hade sitt rikaste växt- och djurliv var det fem-tio grader varmare än nu med flera gånger högre koldioxidhalt och mer syre i atmosfären. Det gynnade jordens liv.
Nu är det kallare med mycket lägre koldioxidhalt och mindre rikt växt- och djurliv. Ändå varnar FN:s klimatpanel IPCC för hotande klimatkatastrof om det blir några få grader varmare och litet mer koldioxid i luften.

De avser förmodligen kritaperioden för mellan 145 och 66 miljoner år sedan, då våra däggdjursförfäder mest ägnade sig åt att gömma sig för de dinosaurer som då härskade över världen. Det var en period med helt annorlunda djur- och växtliv än nu. I luftrummet samsades primitiva fåglar med pterosaurier, och i haven simmade i stället för valar mosasaurier och plesiosaurer. Gräs började dyka upp först i slutet av perioden. Jordens geografi var också annorlunda: kontinenterna låg inte på samma platser, och mycket som är land nu var då täckt av hav eftersom havsytan låg mycket högre. Dessutom hade haven lägre pH. Det var så varmt att dinosaurer kunde leva nära sydpolen.
Dagens djur- och växtvärld är inte anpassad till de förhållanden som rådde då. Det är inte heller våra mänskliga samhällen. Om vi under loppet av ett par hundra år skulle förflyttas till den tidens klimat så vore det en katastrof både för våra ekosystem och för vår civilisation. Men detta är ingenting som oroar herrarna från "Klimatsans". I stället oroas de för något annat:

 Men nuvarande bättre klimat hotas nu dubbelt. Dels vill FN:s klimatpanel och dess tillskyndare minska koldioxidhalten från cirka 400 till 350 ppm (miljondelar). Dels är solens magnetiska aktivitet åter minimal som under Lilla Istiden.
Det tyder på kommande kyligare klimat.

Vi har tidigare skrivit om dessa rykten om en ny liten istid. Även om solens aktivitet skulle bli lika låg som under den så kallade Lilla Istiden (för ett par hundra år sedan) så kommer de högre koldioxidnivåerna att förhindra att det blir lika kallt som då. Och även om vi skulle sluta med fossila bränslen imorgon så skulle det fortsätta att bli varmare en bra tid till. Jordens energibalans är inte i jämvikt ännu. Att få ner koldioxidhalten till 350 ppm (där den var runt 1988) kommer knappast att orsaka någon katastrof.
De som har undertecknat denna travesti till insändare är:

Per-Olof Eriksson, tekn. dr., tidigare koncernchef Sandvik
Claes Johnson, prof. em. matematik, Stockholm
Gunnar Juliusson, prof. stamceller, Lund
Gösta Pettersson, prof. em. biokemi, Lund
Tore Scherstén, prof. em. medicin, Göteborg
Tege Tornvall, faktajournalist, har skrivit boken "Solen driver vårt klimat"
Sture Åström, civllingenjör, nätverkets sekreterare

Välkommen till Lars Berns bisarra värld!

 

Att klimatlarmen blivit den angloamerikanska oligarkins perfekta storm i deras strävan efter världsherravälde är lätt att inse. Genom att tvinga på folkrika utvecklingsländer en energianorexi skulle man slå två flugor i en smäll. Man skulle reglera befolkningstillväxten genom massvält samtidigt som det skulle effektivt stoppa ländernas ekonomiska tillväxt. Två hot mot västvärldens elits dominans skulle elimineras.

Citatet ovan är inte från ett kasserat synopsis för filmen Kingsman, utan kommer från Lars Berns (bilden) penna. Så kulminerar nämligen del III av Lars Berns episka konspirationsteoriska utläggning "Klimatmötet COP21 handlar inte om klimatet" på bloggen Antropocene. Det finns också del I, II, IV och V (och fler är sannolikt på väg). Berns konspirationsteorier har stora likheter med dem som Jacob Nordangård torgför på bloggen "Klimatupplysningen" (sic!),  men sin vana trogen så drar Bern åt skruven ett par varv till.
Berns serie av ordrika inlägg tar upp många saker som inte har direkt med klimathotet att göra, och jag lämnar dem därhän i detta inlägg. Jag fokuserar på de delar som har direkt koppling till klimathotet. Det blir tyvärr ett inlägg som är ganska tunt på vetenskap, men för att förstå "klimatskepticismen" så är det viktigt att även studera de konspirationsteorier som är så centrala för den.
Man ska komma ihåg att allt i en konspirationsteori inte behöver vara falskt. Tvärtom så är det viktigt att det finns vissa element av sanning, men dessa är noga utvalda och tolkade för att kunna vävas in i den konspirationsteoretiska gobelängen. De mest långsökta samband kan accepteras om de passar in, medan man förbiser alternativa förklaringar liksom alla fakta som inte passar in. När det gäller Bern så brer han också, sin vana trogen, på med ett generöst lager av lögner och förvanskningar.
Det hela börjar med Rockefellers och andra inflytelserika familjer vars förmögenheter byggdes upp i början av 1900-talet. Det engelska kungahuset är tydligen också med på ett hörn, liksom Bill Gates och Oprah Winfrey. Enligt Bern är det dessa som ligger bakom allting (del II):

Självklart inser den angloamerikanska oligarkin att rädsla är ett nödvändigt instrument för att vidmakthålla och konsolidera deras globala makthegemoni. Häri ligger själva roten till mycket av den alarmism som dagligen sköljer över oss.
Eftersom det gällde att hämma tillväxten i en rad utvecklingsländer kom fokus till en början att läggas på skrämselpropaganda om befolkningsutvecklingen.

Avsikterna är alltid onda och alla andra reduceras till medlöpare eller offer. Det gäller även forskarna, som enligt Bern villigt lät sig köpas en masse (del II). Naturligtvis dyker pseudoskandalen "Climategate" upp i resonemanget och ogrundade påståenden om att man förfalskar temperaturdata:

Tanken var att västvärlden med sin betydligt högre utvecklade teknologi, industri och tekniska forskning skulle ha lättare att hitta alternativa energikällor. Genom att sätta en tvångströja på hela världen och tvinga fram en utfasning av den fossila energin, räknade man med att kraftigt kunna bromsa upp tillväxten utanför väst och samtidigt sätta käppar i hjulen för Mellanösterns oljestater och Ryssland. Inom FN bildade man år 1988 IPCC för att samla in ”forskningsdata” som skulle underbygga budskapet att mänsklighetens utsläpp höll på att förstöra klimatet. Den svenska klimatforskaren Bert Bolin utnyttjades som en av många nyttiga springpojkar.
Först ut att utnyttja den nya strategin var Margaret Thatcher. Hon råkade ha ett stort problem med Storbritanniens besvärliga kolarbetarefack. Genom att motivera nedläggning av kolgruvor och utbyggnad av kärnkraft med att man ”måste” minska koldioxidutsläpp kunde hon lösa problemen med facket. År 1990 startade hon det första politiserade ”forskningscentret” för att fabricera klimatdata som skulle underbygga den globala kampanjen mot koldioxiden – Hadley Centre for Climate Prediction and Research. Centret blev senare helt skandaliserat i den s.k. Climategateskandalen. Thatcher kom längre fram på bättre tankar, men då hade hon redan släppt ut anden ur flaskan.

Även de amerikanska instituten anklagas för förfalskning av temperaturdata (del III):

Holdren ligger bakom en stor del av Obamas stora klimatbedrägeri där man fått amerikanska myndigheter att sitta och ändra i historien, likt Stalinisterna på sin tid.

Förutom klimathotet så utnyttjar man även flyktingkrisen (del IV):

Lyckas man inte försvaga nationalstaten med energianorexi och tvångströja på livsmedelsförsörjning, så kan man även underminera den sociala strukturen i vårt samhälle genom att rasera nationsgränser med växande migrationsströmmar. 

I del V så kommer Bern äntligen fram till grundandet av IPCC:

För ändamålet bildades IPCC år 1988 som en förment vetenskaplig panel för att ta fram underlag för FN:s klimatpropaganda. Att detta inte rörde sig om någon förutsättningslös kartläggning av klimatförändringar och deras orsaker framgick redan i panelens uppdragsbeskrivning som lyder: IPCC ska analysera - på ett uttömmande, objektivt, öppet och transparent sätt - den vetenskapliga, tekniska och socioekonomiska information som är relevant för att förstå den vetenskapliga grunden till riskbedömningen av klimatförändring orsakad av människan, dess möjliga påverkan och möjligheter till anpassning och mildring av effekterna.

 Eftersom klimatet i flera miljarder år och långt innan det ens fanns några människor har påverkats och förändrats p.g.a. en lång rad faktorer, kan man inte begränsa sig till att bara studera en faktor – den antropogena – om man vill göra anspråk på vetenskaplighet. Men det är exakt det man gjort och man har därtill spridit en myt om en helt enig vetenskapsvärld.

Men IPCC är inte begränsade till att studera bara antropogena (mänskligt orsakade) faktorer. De skulle inte kunna genomföra sitt uppdrag om så vore fallet. Och IPCC-rapporterna tar faktiskt upp naturliga faktorer, och de skriver om perioder innan det fanns någon mänsklig påverkan (se t ex här för den 5:e rapporten, AR5). Här ägnar sig Bern åt rent fabulerande.
Och hur passar egentligen IPCC in i den angloamerikanska oligarkins dominans? I IPCC deltar forskare och tjänstemän från hela världen, inklusive de länder som enligt Bern är oligarkins måltavlor för massvält och ekonomisk tillbakagång. Den föregående ordföranden för IPCC var från Indien, och den tillträdande är från Sydkorea. Varför skulle alla dessa människor spela med?
Dessutom, hur kan USA, där oligarkin borde ha störst inflytande, vara ett av de länder där "klimatskepticismen" är som starkast, och som nu omfattas av ett av de två stora partierna (republikanerna)? Det går helt enkelt inte ihop.

Bern påstår också i del V att den påstådda klimathotsbluffen fick en skjuts av att det var ett stort vulkanutbrott 1991 (Pinatubo) och en kraftig El Nino 1998, vilket gav sken av en stark uppvärmning under perioden 1991 till 1998.

I själva verkat har temperaturen stått still de senaste 25 åren, ljuger Bern:

Om man besvärat sig att observera hur det verkligen förhöll sig och räknat bort vulkan- och El Ninio-effekter och utgått från de enda tillgängliga tillförlitliga globala temperaturmätningarna (de satellitmätningar som gjorts) så skulle man sett att den globala medeltemperaturen varit stabil i 25 år. De framtagna modellerna som egentligen är det enda som stödjer klimatalarmisterna, saknar kontakt med den observerbara verkligheten.

Det finns forskare som har räknat bort effekter från solcykeln, vulkaner och ENSO och de kom fram till en väldigt tydlig ökning av temperaturen (studien går visserligen bara till 2010, men de senaste åren lär knappast förändra bilden mycket):

I samband med den missledande diskussionen om temperaturen de senaste 25 åren så passar Bern ironiskt nog också på att uttala sitt stöd för politiskt motiverad förföljelse av klimatforskarna från NOAA:

Att Putin inte är ute i ogjort väder framgår dagligen av alla uppgifter på nätet om hur Obamas myndigheter krampaktigt sitter och frisserar historiska temperaturdata för att förstärka intrycket av en global uppvärmning trots att den avstannat sedan 25 år. När USA Kongressen begär ut uppgifter om varpå dessa datamanipulationer stödjer sig, vägrar ansvariga forskare i strid med vedertagen vetenskaplig praxis att läna ut data.

Faktum är att NOAA har lämnat ut relevanta data, men eftersom de som driver förföljelsen (med Texas-republikanen Lamar Smith i spetsen) inte kan hitta något komprometterande där så har de också begärt ut intern kommunikation mellan forskarna. Det är det sistnämnda som NOAA av förståeliga skäl inte har gått med på. Det finns ingen vetenskaplig praxis att lämna ut intern kommunikation. Tvärtom är det viktigt att forskarna kan diskutera fritt och öppenhjärtigt utan att behöva oroa sig för att saker de säger eller skriver tas ur sitt sammanhang och utnyttjas av fientligt sinnade politiker. Men det är tydligen inget som Lars Bern håller med om.

Uppdatering: Här har vi skrivit om NOAAs studie.

Uppdatering 2015-10-02: Del VI  är uppe nu. Det verkar (tack Gode Gud) bli den sista delen. Där fortsätter Bern sitt ältande om perioden 1992 till 1998 och dess påstådda betydelse för att övertyga folk om klimathotet. Där försöker också Bern svepa sig i martyrskapets mantel:

Personer som jag själv som i samhällsdebatten varit skeptiska till larmen och pekat på den faktiska utvecklingen, har man försökt tysta på alla möjliga sätt. Man har likt forna tiders inkvisitorer kallat oss förnekare och kättare. De gamla etablerade medierna inom Public Service och MSM som nuförtiden bara är maktens försvarare, har frusit ut oss så att vi blivit hänvisade till forum som denna blogg. 

Den som har läst Berns inlägg kan nog komma på andra och mycket rimliga skäl till att han har svårt att göra sig hörd bland medierna. Jag menar, det räcker med att läsa det inledande citatet i det här inlägget. Vilket redaktör med vettet i behåll skulle vilja publicera något sådant?

Se hur den arktiska havsisen "återhämtar" sig

Den arktiska havsisen verkar ha nått sin minimala utbredning för i år (fast vi får vänta ett tag till innan det är säkert). Det är den fjärde minsta utbredningen som har uppmätts av NSIDC (vi har mätningar tillbaka till 1979), och det skiljer bara en hårsmån från trean (2011).  Enligt NSIDC har det varit högt lufttryck nära havsytan och anticykloniska förhållanden (dvs moturs atmosfärisk cirkulation runt polen) vid arktisk, och det gynnar en liten havsisutbredning.

Det är klart, enligt klimatförvillarnas förvridna retorik räknas allt som inte är ett rekord som att den arktiska havsisen uppvisar "en ökning" eller "en återhämtning", eller "är tillbaka på det normala". Men vi förväntar oss inte att isen ska minska varje år: vissa år kan det gå uppåt, men det går oftare nedåt. Den långsiktiga trenden är en tydlig minskning av den arktiska havsisens utbredning och volym, särskilt under sommar och höst.

Samtidigt ser vi en långsiktig men mindre ökning av havsisen runt Antarktis, även om dess utbredning under den senaste månaden periodvis har varit mindre än normalt. Denna ökning kan bero på många olika faktorer som mer nordliga vindar som sprider ut isen, mer snöfall på isen, samt tillflöde av sötvatten från inlandsisen längs kusterna.

Skandalen med den "globala" temperaturrekonstruktionen i IPCCs första rapport

I den allra första IPCC-rapporten (PDF), från 1990, fanns en figur som sades visa en rekonstruktion av den globala temperaturen under det senaste årtusendet.

IPCC FAR "Figure 7.1 - Schematic diagram of global temperature variations ... (c) for the last thousand years. The dotted line represents conditions near the beginning of the twentieth century."

Figuren kom inte med någon tydlig källhänvisning. Det framkom dock senare (se Jones et al 2009, appendix A) att figuren kom från klimatforskaren Hubert Lamb, och visade en uppskattning av temperaturen i centrala England. Figuren är från 1982, men Lambs första version gjordes redan 1965. Markeringarna på y-axeln motsvarar troligen 1 grad Celsius, och den vågräta streckade linjen visar temperaturen vid 1900-talets början. Det finns dock ingen indikation i Lambs publikationer om att de rekonstruerade temperaturerna har kalibrerats mot moderna termometermätningar.

Så här har vi alltså en graf i en IPCC-rapport som påstås visa globala temperaturer men egentligen bara visar det för mycket begränsad del av världen: centrala England. Dessutom verkar temperaturökningen under 1900-talet vara underskattad i rekonstruktionen - egentligen var den på c:a 0,5 grader fram till 1990 då rapporten publicerades. Det här är något som man tycker att IPCC-kritiska "klimatskeptiker" borde ha nappat på. Hur kunde IPCC låta publicera något så fel i sin första rapport? Är det inte en skandal?

Den felaktigt beskrivna grafen har visserligen uppmärksammats av "klimatskeptiker", men inte på det sätt man skulle kunna förvänta sig om man är naiv nog att tro att "klimatskepticism" handlar om äkta skepticism och kritiskt tänkande. Tvärtom så håller många "klimatskeptiker" ihärdigt fast vid den felaktiga uppfattningen att det handlar om globala temperaturer, ofta förmodligen av ren okunskap men ibland tveklöst mot bättre vetande. Lambs graf är nämligen en oumbärlig del av en av "klimatskeptikernas" mest omhuldade myter: den om IPCC-konspirationen för att radera ut den medeltida värmeperioden med hjälp av Michael Manns så kallade hockeyklubb-graf.

Men medan många "klimatskeptiker" försöker klänga sig fast vid 1980-talets outvecklade palaeo-klimatologi, så har vetenskapen gått vidare. Bilden nedan visar den globala rekonstruktion som gjordes av forskare inom det omfattande PAGES2K-projektet för två år sedan, inklusive jämförelser med ett par tidigare rekonstruktioner. Denna rekonstruktion visar en långsamt minskande global medeltemperatur som övergår i en snabb ökning ungefär vid 1900-talets början.

Om "pausen" som försvann och ursinnet som det orsakade

Bildkälla: Karl et al.Possible artifacts of data biases in the recent global surface warming hiatus, Science, 2015.

En artikel i Science,  Possible artifacts of data biases in the recent global surface warming hiatus, har vållat en del uppståndelse. Det är ett antal forskare från National Oceanographic and Atmospheric Administration (NOAA) som har gått igenom ett antal felkällor för skattningen av den globala temperaturen och försökt korrigera för dessa. Sådana korrigeringar har man också gjort tidigare, och de nya korrigeringarna ger ingen större skillnad mot tidigare (se övre panelen i figuren ovan). De nya korrigeringarna har att göra med skillnader i metoder för att mäta havstemperaturen (med mätbojar och från båtar) samt den dåliga täckningen i den Arktiska regionen. Man har också använt en ny databank med temperaturdata som mer än fördubblar antalet tillgängliga stationer. Jämfört med okorrigerade temperaturdata så visar både den gamla och den nya versionen av korrigerade data en något långsammare temperaturökning fram till  1940-talet (se nedre panelen).

Om man tittar noga i den övre panelen så kan man se att den nya korrigerade serien visar lite mer uppvärmning är den gamla serien under den senaste tiden. Trenden för perioden 2000-2014 är nu på 0.116± 0.067°C/dec, och för perioden 1998-2014 - som startar med ett extremt El Nino-år - är den 0,106± 0.058 °C/dec. Det är värden som ligger mycket nära trenden för  perioden 1950-1999 som är på 0,113± 0,027°C/dec. Jämfört med den perioden så finns det alltså ingen "paus".

Detta har inte tagits väl emot bland klimatförvillarna. Till exempel emottog en av författarna, Thomas C. Peterson, ett besinningslöst mejl från bloggaren Anthony Watts. Denne Watts är inte själv forskare och besitter inte heller något särskilt skarpt intellekt, men hans blogg (WattsUpWithThat) är väldigt populär i klimatförvillarkretsar. Så här löd mejlet:

Dear Dr. Peterson,
This latest paper, Karl et al. 2015 is an embarrassment to science. It epitomizes president Eisenhower’s second warning in his farewell address about science and politics becoming hopelessly intertwined, and thus corrupted.
In my last telephone conversation with you, I stated (paraphrasing) that “I believe you folks aren’t doing anything fraudulent, but you are doing what you feel is correct science in what you believe is a correct way”.
After seeing the desperate tricks pulled in Karl 2015 to erase “the pause” via data manipulation, I no longer hold that opinion. You needed it to go away, so you prostituted yourselves, perhaps at the direction of higher ups.
This will be NCDC’s Waterloo, and will backfire on all of you terribly on the world stage. Take a lesson from Yamamoto’s own observation after he bombed Pearl Harbor. Take a lesson from what is on WUWT today.
How sad for you all.
Anthony Watts
cc: [undisclosed recipients] 

Tyvärr är detta ett fullkomligt normalt sätt att uppföra sig bland klimatförvillare.

Om man tittar på den övre panelen så framstår korrigeringarna som små jämfört med hur mycket den globala temperaturen har förändrats sedan 1880. Om "pausen" försvinner så lätt så är den nog inte så jätteviktig. Men att kunna använda ordet "paus" är extremt viktigt för klimatförvillarna. Själva ordet "paus" utgör ett av deras viktigaste "argument"; kanske rent av det allra viktigaste. Det är dock väldigt sällan man ser dem diskutera vilka slutsatser man kan dra av denna "paus" - det är själva ordet som de är så beroende av. Därav det ursinne som denna artikel har gett upphov till.

Referenser
Possible artifacts of data biases in the recent global surface warming hiatus. Thomas R. Karl, Anthony Arguez, Boyin Huang, Jay H. Lawrimore, James R. McMahon, Matthew J. Menne, Thomas C. Peterson, Russell S. Vose, and Huai-Min Zhang. Science aaa5632Published online 4 June 2015 [DOI:10.1126/science.aaa5632]