18 aug. 2019

Recension: Vad händer med klimatet?

 Gästbloggaren Mats Almgren om Lennart Bengtssons nya bok:

Vad händer med klimatet?

Så heter en liten bok av Lennart Bengtsson som nyligen utkommit. Lennart Bengtsson är en internationellt välkänd professor i meteorologi, och behöver knappast någon närmare presentation för läsare på detta forum. Än mer välkänd är han på den så kallade klimatupplysningen, Stockholm Initiativets blogg, där han omfattas av något som närmast liknar hatkärlek: hans klimatpolitiska åsikter faller i god jord, men samtidigt för han vetenskapens talan och har mången gång klart och tydligt tagit itu med några av de mest flagranta tokerier och villfarelser som florerar där. Bengtssons bok recenserades på SI-bloggen den 7 augusti av Sten Kaijser (SK i fortsättningen). Recensionen är på det hela taget sund och rättvis. Det är bara i några fall, där SK tror sig veta bättre än LB, som det slår slint. SK tror inte att LB kan så mycket om havens roll för väder och klimat! Han tror vidare att vattenånga kan verka som en långlivad växthusgas!

Mitt intryck är att LB skrivit en pedagogisk och grundlig bok, som innehåller mycket tänkvärt för en intresserad amatör. För mig var det särskilt intressant att läsa de historiska tillbakablickarna, inte minst om hur ett globalt system för väderobservationer byggdes upp i internationellt samarbete under 1960- och 1970-talet. Detta möjliggjorde utvecklandet av matematiska modeller för prognosverksamheten, och därur växte så småningom fram klimatmodeller. Det var ett arbete som LB själv deltog i. Till alldeles övervägande delen behandlar boken vetenskapen, och budskapet är tydligt: …”det bästa vi för tillfället kan göra är att hålla oss till de klimatberäkningar som IPCC utfört i samband med sin huvudrapport 2014.” Utan jämförelser i övrigt är det ett konstaterande som också Greta Thunberg skulle kunna ha fällt!

Det är klart att LB också har kritiska synpunkter på delar av klimatforskningen. Han har ingen större tilltro till paleoklimatrekonstruktioner, även om han visar både temperaturkurvor för de senaste 2000 åren, och rekonstruktioner som sträcker sig tillbaka till cenozoikums början för 66 miljoner år sedan (när Cicxulub-asteroiden slog ned, och kanske tog död på de sista dinosaurierna).

Vad gäller klimatmodelleringar så verkar LB ha en något ambivalent inställning. Modellering är något han varit involverad i under större delen av sin vetenskapliga karriär, så han borde ju veta! Han framhåller gång på gång att modelleringen är osäker, och att det egentligen inte går att göra prognoser för klimatet; det är vädrets kaotiska natur som sätter hinder i vägen. Men samtidigt visar han, i den intressanta figuren 24, hur en ensemble av modellberäkningar (dvs man har kört samma modell ett stort antal gånger – här 100 – med endast små variationer i startvärdena) ger resultat som nära stämmer med vad som observerats (i så måtto att det observerade mestadels faller inom ensemblens variationsområde). I figuren gäller det den globala medeltemperaturen 1850 – 2005, och ensemble-utfallet jämförs med beräknade global medeltemperaturer enligt HadCRUT 4. Så vitt man kan se är det bara under tiden före 1910 som ensemble-medelvärdet avviker drastiskt från HadCRUT 4. Både de beräknade temperaturerna och storleken på de klimatdrivande storheterna (växthusgaser, vulkanutbrott, solinstrålningen) från den tiden torde vara tämligen osäkra. Men i figurtexten säger LB att den kraftiga uppvärmningen 1910-1940 knappast kan förklaras från kända drivningar. Jag har ingen anledning att ifrågasätta LB:s omdöme på den punkten, men avvikelsen framgår inte av figuren och det skulle vara intressant att få veta mer om saken, t ex genom en not med källhänvisning.

Klimatkänsligheten är en central parameter för bedömning av hur förändringar av strålningsomständigheterna, i första hand ändringen av mängden växthusgaser, inverkar på klimatet. LB behandlar detta i kapitel 8, med en klar genomgång av fundamenta. Men trots hans klara deklaration att det bästa vi kan göra är att hålla oss till de klimatberäkningar som IPCC utfört i samband med sin huvudrapport 2014, är han lite svävande på denna punkt. Han nämner att IPCC ger ett intervall för klimatkänsligheten (den totala temperaturändringen efter en dubbling av koldioxidhalten), nämligen mellan 1,5 och 4,5 °C, utan något mest sannolikt värde. Men från hans framställning verkar det som om dessa värden enbart kommer ifrån modellberäkningar, medan i själva verket även annat har vägts in. Enligt wikipedia:

Enligt den senaste utvärderingen från FN:s klimatpanel (IPCC) ligger klimatkänsligheten sannolikt någonstans mellan 1,5 och 4,5 °C. En klimatkänslighet lägre än 1,5 °C bedöms som mycket osannolik. Uppskattningen bygger både på beräkningar med hjälp av klimatmodeller och på studier av faktiska klimatförändringar i det förgångna (främst uppvärmningen under 1900-talet samt övergångarna mellan istider och interglacialer).

I slutet av boken skriver LB emellertid följande: ”…jordens temperatur stiger förhållandevis långsamt, och allt tyder på att ökningen ligger i den lägre delen av IPCC:s temperaturintervall.” Det är ganska märkligt. Han ger ingen referens till vad allt detta som skulle minska temperaturintervallet skulle vara för omständigheter. Och om det finns vetenskapligt grundade observationer eller beräkningar av det slag LB antyder, varför har då IPCC inte tagit hänsyn till dem? – Som det presenteras verkar det föga bättre än önsketänkande. LB har själv tidigare uppskattat ett minsta värde för klimatkänsligheten, ifrån beräknade globala temperaturdata och IPCC:s historiska drivningar, till 1,5 °C, som alltså stämmer väl med lägre gränsen i IPCC:s intervall. Men i många av sina resonemang verkar det som om han betraktar detta som nära det mest sannolika värdet.

Kanske har LB verkligen missuppfattat IPCC:s intervall, och tror att det baseras enbart på modellberäkningar. En anmärkning på sidan 111 antyder att så kanske är fallet: …”flertalet modeller ger högre värden än observerade data, även om felgränserna vid såväl modellberäkningar som empiriska utvärderingar är så stora att resultaten till viss del överlappar varandra.” Så kanske menar han att de empiriska utvärderingarna (av uppvärmningen under 1900-talet) ger preferens åt intervallets lägre värden. Men det har ju redan vägts in! – Nu kan det dessutom diskuteras, och har diskuterats, om diskrepansen mellan modellberäkningarna och de beräknade globala medeltemperaturerna verkligen är så stora som LB och många andra hävdar. Ett problem är att de globala medeltemperaturer som brukar anges av modellerna inte har beräknats på samma sätt som medeltemperaturerna från observationerna. Man jämför inte värden av jämförbart slag. Jag ska inte gå in på den diskussionen här, utan hänvisar till ett tidigare (2017-02-19) inlägg på denna blogg, och till Climate Lab Book.

För att avrunda diskussionen om klimatkänsligheten så har många försökt krympa intervallet, men så vitt jag vet har ingen hittills lyckats göra det på ett övertygande sätt.

Bokens tre sista kapitel tar upp klimatpolitik i vid mening. Kapitel 12: Hur ska jordens energiförsörjning lösas?, kapitel 13: Vad kan göras för att motverka globala klimatförändringar?, och kapitel 14: Sverige och klimatfrågan. Det är ganska grundliga genomgångar, där LB klart deklarerar sina ståndpunkter. Det finns mycket att diskutera här, och invändningar kan resas på flera punkter, men för att sammanfatta det hela mycket kort så tror LB att stora och snabba förändringar av det slag som Parisöverenskommelsen ställer i utsikt, inte kommer att göras, inte kan göras och inte ens är önskvärda. Han ser tiden an med tillförsikt. Temperaturen kommer att öka, men i linje med tron på en relativt låg klimatkänslighet, inte särskilt snabbt och ganska måttligt. Och i viket fall som helst kan man inte göra mycket åt det!

Jag är benägen att hålla med Lennart Bengtsson såtillvida att jag inte heller tror att snabba och tillräckligt omfattande omställningar kommer att ske. Men jag ser det som en djupt pessimistisk prognos. Människor kommer att ställas inför svårigheter som de knappast kan bemästra. Man kan inte göra annat än att anpassa sig, skriver LB. När havet stiger finns det bara två möjligheter, att bygga skyddsvallar eller att flytta till högre beläget land!  Det är ju recept som har prövats förut: att skydda sig eller att flytta. Hur lätt det är har vi klara exempel på från flyktingströmmarna de senaste åren. Då har det inte gällt stigande hav eller klimatfrågor, utan andra omständigheter som gjort ursprungslandet mer eller mindre obeboeligt. Människor som inte kunnat skydda sig på plats har försökt flytta till bättre ställen. Hur välkomna har de varit där?

Dessutom är det inte bara en fråga om att flytta så att man kan gå torrskodd. Om havet stiger, om torka breder ut sig i vissa delar, medan andra får för mycket nederbörd, kommer också livsmedelsförsörjningen i fara. Och samtidigt har vi att räkna med att ytterligare 3 miljarder människor eller så, tillkommer långt innan seklet är slut. Ekvationen går inte ihop.

Det finns tyvärr ytterligare en möjlig konsekvens för dem som varken kan skydda sig eller flytta: att stanna kvar och gå under.

För den som vill lära sig mer om klimatvetenskap ger Lennart Bengtssons bok en utmärkt introduktion på svenska. Men för en mer allsidig diskussion om klimatpolitik och klimatets inverkan i en nära framtid bör man söka sig också till andra källor.

27 kommentarer:

  1. Klimatkänsligheten är ett av områdena där Bengtsson varit ute och cyklat på förut. Jag har inte läst boken (och tvivlar på att jag kommer att slösa bort någon fritid på det), men enligt Mats Almgrens recension ovan så har han fortfarande inte backat upp sitt påstående om att den troligast ligger i den nedre delen av intervallet som IPCC anger. Inte i den vetenskapliga litteraturen, inte i bloggform och inte heller ens i bokform nu när han hade chansen.

    Han brukar hävda att "observationerna" pekar på det i kontrast till modellerna och (som jag tolkat det) syfta på jämförelserna mellan förenklade energibalansmodeller och observationer över 1900-talet. Se t.ex. https://uppsalainitiativet.blogspot.com/2014/05/gastinlagg-av-lennart-bengtsson-min-syn.html.

    Detta är vilseledande av flera skäl:

    1. Även här används förstås modeller, med sina styrkor och svagheter, precis som i alla andra metoder för att uppskatta klimatkänsligheten. Och självklart har man i alla metoder jämfört med de observationer som finns, i nutid med termometrar och med olika temperaturproxy-rekonstruktioner för förindustriell tid.

    2. Dessa modeller har visats ha stora osäkerheter, bl.a. efter IPCC:s senaste rapport har det gjort stora framsteg på området och man har också kunnat förklara varför dom tenderat att ge lägre värden än de andra metoderna över den moderna perioden. Här kan man läsa en väldigt informativ förklaring om det och annat:
    https://www.carbonbrief.org/explainer-how-scientists-estimate-climate-sensitivity
    Och här en pedagogisk videopresentation utifrån en av studierna:
    https://uppsalainitiativet.blogspot.com/2014/05/klimatkanslighet-nya-utrakningar.html

    Jag har egentligen inget emot att LB ger sin egen bästa uppskattning, men eftersom den mest verkar baserad på ideologi och/eller önsketänkande så är det vetenskapliga värdet av den i princip 0. Och fick man verkligen lära sig lika mycket om ämnet i hans bok som i länkarna ovan?

    Väldigt mycket intressantare är att läsa individuella bedömningar av ECS(ofta benämnd 'jämviktskänsligheten') från 2016 av 16 experter på området: http://www.bitsofscience.org/real-global-temperature-trend-climate-sensitivity-leading-climate-experts-7106/

    - 8 st gav ett bästa/genomsnittligt värde för ECS över 3K
    - 5 st gav 3K
    - 3 st gav ett värde under.
    - Den lägsta uppskattningen var intervallet 2.2-2.8K
    - Den högsta var 3.5K eller intervallet 3-4K

    Jag har själv som intresserad amatör följt forskningen på området de senaste 10 åren och skulle säga att deras bedömningar ganska bra matchar det som står i litteraturen (föga förvånande!).

    Om inget dramatiskt händer på området kommer nästa IPCC rapport högst troligt att höja den lägre gränsen i intervallet till 2K eller liknande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju magstarkt att såga någonting man inte har läst.

      Radera
    2. Syftar du på mig eller Bengtsson?

      Radera
    3. Jeg ha googlet, og syfte finnes knapt på norsk.

      På tysk er det Zweck.

      Vi ville si formål eller hensikt,nytte.

      Det er CAUSA FINALE.

      Det er klart man må ha "guts" også i klimadisputten, og det er hva som rasistisk etnisk utrenskes i surrealistenes leir- liv, der man mer forutsettes å være faglig korporativt kollektivt kadaver-disiplinær.

      Det slår ut sivilt også på det frie marked, som at enhver handel og vandel må være en krig. Da blir krigen snart eneste tenkbare form for handel og vandel.

      Man får ikke kjøpt så mye som enn tomat på det frie marked uten å måtte prutte, Cento dinare, Cento cinquante, og har man bare tid så får man 30-40-50 % rabatt og nede i 60 øre.

      I bakvendtland der kan alt gå an, og man kan ikke der stole på en prislapp på samvirkielaget engang. Og pengene deres er bare søppel.

      Jeg var der i 66. Senere blev den fine gamle byen Dubrovik skutt sønder med artilleri.

      Man gråter!

      Men sånn går det når man ikke har sosial og sivil og seremoniell trening i å kunne stole på en skriftlig avtale på offisielt og sivilt nivå, fordi materien skal være dia- lektisk, og bevege seg for KADRENES kjeve- sleng.

      Og hvor man må være "magstark" og privilegert fritatt rettslig immun av lav- adelen med den innvidde og faglig ordførende rollen....for å prosedere noe annet.

      Joda, jeg har tatt poenget, men Nisse har visst å ordlegge seg og har ikke ordlagt seg utenfor det aksiomatisk deduktive og mulig empirisk matematiske, og kriger ikke mot samme..

      Man skal ikke ha å ha studert partiets doktriner og instrukser og bataljons- ordre og forskrifter og Koranen for å være meningsberettiget og unngå koppslig kitikk.

      Det skal holde med å ha SKAM! og Samvittighed begge på sin plass og fysiologisk integrert, bevisstgjort, belastet og trenet.

      Vi fordrar ikke alternativene.




      Radera
  2. Här är en bra sammanställning av forskning kring klimatkänsligheten: Knutti, Rugenstein och Hegerl, 2017.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, den sammanställningen var väldigt gedigen! Bl.a. tar dom upp dom kritiska och svåra frågorna om hur man bedömer strukturella osäkerheter, hur man kombinerar olika evidens som är mer eller mindre beroende av varandra och korrigering för bias. Alla dessa behövs för att kunna göra en realistisk bedömning, "utan antaganden" så att säga.

      Slutligen måste man nog inse att det i slutändan inte går att komma undan någon form av intuitiv expertbedömning av både oberoende, bias och strukturella osäkerheter.

      Deras föreslagna sammanvägning (figur 5b) ger en betydligt mindre osäker bedömning än IPCC AR5, 'likely' ca 2.1-3.7 (enligt ögonmått), mot 1.5-4.5.

      I expertenkäten som jag länkade ovan gav en del av de 16 ett intervall som kan tolkas som 'likely' eller starkare. 1 expert angav IPCC:s intervall av princip, medans ca 8 gav ett smalare intervall.

      Så det vanliga påståendet, även i seriösa kretsar, att inga kvantitativa framsteg gjorts sedan Charney-rapporten 1979 är en sanning med ganska stor modifikation. Även om det är skillnad i tid på 2013 (IPCC AR5) och 2016 (enkäten) och Knutti et al 2017 så kan man nog också hävda att man vid en optimal re-analys av 2013 års evidensläge var betydligt säkrare än vad som angivits i IPCC AR5.

      Radera
    2. Nisse & Kalsson

      Jeg har lest om klimarespons på 8 til 12 deg pr dobling paleoklimatisk begrunnet, men dette synes i dag stusset ned til mellom 4 og 5 grader.

      I nedre område har surrealistene i og med big coal og big oilm og denn dialektiske materialisme ridd på en verdi fra 1.5 og ned til 0.5 grader som saklig nøytralt estimat, åpenbart ifølge forelegg fra Thinktank om å måtte værne Big Coal og Big Oil ellers...!.

      Personlig dømmer jeg det som et kanskje ikke ganske fruktbart parameter hvor problemet og oppgaven kan være galt stillet, se kravet om prøvbarhet og falsifiserbarhet, når man ikke klarer å rette eller innskjerpe det bedre.

      Da er det vrient å måtte bygge på det.

      Denne klimaresponsen bærer klart preg av tradisjonell, vitenskapelig elendighet, mangel på elementær pytagoreisme, teknologisk spenst og kraft.

      Nisse nevner visse politisk religiøst artistiske hensyn i kategorien intuisjonen og smaksføleriet der jeg er exspert. Jeg har blant annet Eddington i epistemologi på pensum.


      Fjolsene slår om seg med maga-klang, brøstklang, og hodeklang, der jeg har å regulere treverk og oscillerende luft og må ha gymnas i fysikk.

      Problemet er velkjent i organologien.

      Kan man ikke ta det med tang og høgge ved og ta det ut av luften og vanne det, så er det ikke operasjonelt. Da kan man ikke bygge på det og bruke det. Men må jatte med til lægen kommer.


      Men vi ser forslag om at størrelsen ikke er særlig relevant, da det vil skille lite saklig og politisk på 1 og 5 deg pr dobling.

      Slike utveier liker jeg heller ikke.


      Jeg fant igår å måtte erklære at det er under min verdighet å spille enarmet banditt eller roulette. Et minimjum av kyndig hjulmakeri med pi og radius og vinkelen alfa må kunne forlanges.

      Jeg har satt det lykkehjulet der for mulig og sikker gevinst fast på 3 blank, og med lapp: "I ustand!"

      Det havner jeg vel på et annet platå enn selveste Lennart Bengtsson, som ikke er dum.

      Radera
  3. Tack Lars och Nisse för intressanta länkar. Får erkänna att jag inte följt med så noga i litteraturen de senaste åren. Att jag kom att läsa LB:s bok var en slump, en vän och granne stack åt mig boken och bad om ett omdöme.

    Vad gäller klimatkänsligheten ger den klar förklaring av grunden, medan de distinktioner som kommer fram i artikeln Lars länkat till väl närmast är att betrakta som överkurs. Jag tror vi alla är överens om att LB:s förkärlek för låga värden saknar vetenskaplig grund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. LBs inställning är lite som att det är OK att spela rysk roulette eftersom den kammare som kommer upp kan vara tom.

      Radera
    2. En låg klimatkänslighet kommer i alla fall bara att fördröja problemet med något decennium.
      Rogelj, Meinshausen, Sedláček och Knutti, 2014

      Radera
  4. I sammanställningen som Lars Karlsson refererar till finns en referens till Bengtsson och Schwartz både på sida 2 och 4. Enligt figuren har referensen kommit fram till en klimatkänslighet i det lägre intervallet. Är det inte denna artikeln som ligger bakom vad han skriver i boken. Det är väl då litet förmätet att bara vifta bort vad han skriver som okunnigt önsketänkande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengtsson och Schwartz har endast uppskattat en undre gräns (osäkerheten är för denna undre gräns).

      Radera
  5. Jag ser fram mot att få ta del av LB:s bok men det dröjer några veckor. Det skall bla bli intressant att få ta del av om han även här gör gällande att klimat är en kaotisk företeelse. Men det finns annat som att han återkommande gjort gällande att CO2 är något vi får ta tag i så småningom. Här finns "the gap" mellan LB och Greta.

    SvaraRadera
  6. Ingen som anser att IPCC har osäker bedömning av en process som pågår och som kan utvärderas med aktuella data?
    De är väldigt säkra men har en stor felmarginal.(1,5-4,5)
    New Lewis&Curry har en publikation som drar slutsatser utifrån aktuella värden: The Impact of Recent Forcing and Ocean Heat Uptake Data on Estimates of Climate Sensitivity

    Finns det någon politisk orsak till att inte försöka minska osäkerhetsintervallet?
    Behålla paniken?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oppti, du prøver deg stadig.

      En prosess som pågår og som kan utvärdas med aktuelle data har vært klar siden John Tyndall 1859, og senest med Roger Revelle til det geofysiske år 1957 til 1958.

      Dere leser bare ikke Amerikansk, bare sovettnytt i sjuskete, stensilerte oversettelser. Og har vært rase-fiendtlige mot å kunne gløtte også inn i Readers Digest, Popular Mechanics, Scientific American, og National Geographic Magazine.

      Du bedriver harassemang mot de sovjettiske venera- sondene som fant bakketemperaturene på Venus på pionermessig vis, og som James Hansen fikk i oppdrag forklare på vegne av NASA.

      Så er du immun mot selveste Roy Spencer som har forklart dette med "back radiation" i detalj for WUWT og drept alternativene.

      Judith Curry på sitt hold har publisert at nå går det i surr for henne, så nå er hun fed up.

      Radera
    2. Oppti,
      vad anser du om att aktuell data visar att de senaste 20 årens globala temperaturutveckling varit mer än 50 gånger snabbare än vad som enligt rekonstruktioner varit typiskt för de senaste 1000 åren?
      1000 års klimatutveckling på 20 år!! Studerar man dessutom aktuell data för de senaste 150 åren finner man en tydligt accelererande trend. I vad månde detta sluta? Kanske är det denna fördröjning -tröghet man missat i modellerna?

      Radera
    3. Det är just de siffror du anger som studerats av Lewis&Curry.
      Om allt kan skyllas på CO2 så får de framtida utveckling som ligger under 4,5 grader.
      Men allt kan inte hänföras till CO2.
      Vad sägs om molnen? Solar brightening! Mänsklig påverkan?
      Modellerna klarar inte av sitt jobb, därför bör en klimatkänlighet inte bygga på modeller!

      Radera
    4. Oppti,
      jag talar om verkliga förlopp du talar om okända spöken. Moln och "soiar brightening" uppstår också ur fysikaliska förlopp jag föreslår att de är en följd av de förlopp som CO2 triggat. Betänk att skulle dina spöken ha signifikans är det märkligt att de inte visat sig tidigare. 1000 års klimatförändring på 20 år saknar motsvarighet.

      Radera
    5. Föreslå?
      Hypoteser om moln kopplade till CO2:
      https://www.sciencealert.com/high-levels-of-co2-could-stop-these-cooling-clouds-from-forming-warn-scientists

      Det finns andra hypoteser som är mer troliga:SO2

      Men du missade poängen med Lewis&Curry och deras klimatkänslighetsberäkning.

      Radera
    6. Oppti,
      Okända spöken alltså. Som alltid.

      Radera
    7. Det er ikke noe vi har glemt eller oversett, skjult, eller fortrengt der Oppti.

      Hadde Lewis & curry levert noe vesentlig, så ville jeg visst det. Men ved sjekke, finner jeg at de har fått så hatten passer av "and then there is physics" eget nettsted.

      SO2 har anerkjent mot- satt virkning av CO2; flauser man der, så passer hatten enda bedre, og man tigger om å diskvalifiseres, rett i dass og drar i snora uten noe om og men..

      Denne kjennsgjerning er så objektiv og kjent at IPCC ved Pachauri i sin tid froreslo og godtok at billigste skipsbunkers, som er residuumet fra raffineriene med særlig høyt svovelinnhold, blev foreslått for ekstra bruk i alle fall langt til havs.

      Videre er det et forslag for geoengineering at man fueler langdistanse fytrafikken med ekstra svovelholdig for å få større og sterkere kondensstriper worldwide.

      Svovel har i motsetning til carbon en anerkjent kjølende virkning i klimaet.

      Fjolsene og trollene husker og vet ikke dette, men jeg som kjemiker vet at slipper man ut SO3 i luften så ryker det infamt hvitt ganske lokalt, og i større format, meget sur nedbør.

      Fueler man fossilt med svovelholdig så skjer reaksjonen SO2 + Ozon + H2O ->H2SO4 + O2, det eter ozon og danner fotokjemisk smog.

      Nitrøse gasser "NOx" er vel så effektivt for å oxydere svovel fra 4 til 6- verdig. Det tilsvarer blykammermetoden, som skal være kjent til felles- examen.

      Avkjølingen eller temperaturfallet fra 1945 til 1975 tror jeg personlig mest skyldes Wirtschaftswunder 1, i form av grassat fyring for åpen skorsten inntil man blev pålagt å "shrubbe" i EU og USA. Da skjøt temperaturen plutselig kraftig i været.

      Hiatusen efter 2000 tror jeg likeså skyldes wirtschaftswunder 2, da Kineserne, India, og Sørafrika begynte å fyre opp like grassat uten shrubbing.

      Men i epoke 2 er det samme mer dekket eller underbygget av Arrhenius-Revelle-Keeling-Hansen-Brundland- fenomenet.

      Når man der setter inn å shrubbe for alvor, da vil vi virkelig få se det, og det er mulig hva vi ser just i dag..

      Alternativ forklaring som mulig samvirker med dette er AMO- duvningen på langtidsgrafene.

      Pinatubo- utbruddenes manglende merker på keelingkurven og klare merker på langtids temperaturgrafene er konsistent til denne tydning.

      SO2 og CO2- effektene synes i dag velintegrert i de offisielle modeller.

      Jeg savner ingen bedre forståelse der.

      Radera
    8. Tack Heiduns hönseri-du hittade spöket!
      Således kyler SO2 genom global dimming-se här:
      http://what-when-how.com/global-warming/sulphur-dioxide-global-warming/

      Men då det motsatta sker, SO2 utsläppen sjunker och ger oss-global brightening vad händer då?
      För att vara tydlig- kylningen upphör!
      https://ourworldindata.org/air-pollution

      Radera
    9. Da er det som du selv antyder og som jeg har sagt klart ifra. Da stråler solen fra klar og blå himmel, smoggen forsvinner og det blir deilig og varmt.

      Det er høyst reelle utsikter som jeg ikke liker, at man skal begynne å tilsette 2-5% svovel i jetfly- fuelen for å "hvitte" himmelen kunstig.

      Radera
    10. Tack för en intressant diskussion.
      För mig innebär detta att klimatkänsligheten för CO2 sen 1980 är överdriven. Det gör mig lugnare.

      Radera
  7. @Uppsala

    En ny sak has gone viral.

    søk:

    Luntz: I was wromg on climate change

    og

    I was wrong on climate change, why can`t other conservatives admit it too?

    Jeg kan ikke henvise, så dere må google, men da kommer det opp, typisk viralt.

    Det er visstnok en seriøs rapport fra US gov. bak.

    Trump får stulle med sitt

    Frank Luntz gir nå råd til demokratene, og sier de må søke å vinkle det positive ved det, og hvilke fordeler den enkelte borger kan ha ved heller å innse realitetene og gå til aksjon, istenenfor bare å stritte imot og sette bukkeben og nekte.

    Leste du det, Oppti?

    Du er jo ikke konservativ og følger ikke med tiden. Du er ikke ajour og ser ikke ditt snitt. Du har ikke lært deg å re- sirkulere enda og er ingen dugelig skraphandler.

    Greta Thunberg derimot virker mer som et barn av sin tid som har sett sitt snitt og vinner fordeler av det.

    Jeg får bare stå på og reklamere for god fisk og minne om de grønne verdier.

    Jeg har flere planer for motordriften og er skeptisk til elektriske biler unntagen for bykjøring.

    Og tror ikke varmekraftmaskinen har trukket sitt siste sukk. Den må bare ha bedre fuel.

    Der forventer jeg inovasjon og at noen ser sitt snitt og drar sine fordeler av det, som med bilbatteriene. Jeg tror slett ikke de er ferdigutviklet enda.

    De land og nasjoner som i tide vet å omstille seg og bli carbonnøytrale vil kunne ha store konkuransefortrinn om bare få år.

    SvaraRadera
  8. Jag debunkade några av de myter han sprider nu här för flera år sedan: http://uppsalainitiativet.blogspot.com/2014/05/lennart-bengtsson-and-his-media-gambit.html

    SvaraRadera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet