När är det dags att göra något åt koldioxidproblemet?

Jag deltar just nu i en spännande tredagars klimatvetenskapskonferens på KVA. Bland dagens många ypperliga föredrag gjorde Raymond Pierrehumberts presentation On the brink of the anthropocene: Antropogenic disruption of the carbon cycle allra störst intryck på mig. Lite grand i samma anda som hans Chicagokollega David Archer i boken The Long Thaw valde han att anamma ett ovanligt långt perspektiv in i framtiden, och la upp presentationen kring en fiktiv paleoklimatologisk studie författad av ett par av våra arvtagare en miljon år in i framtiden. Scenariot han tänkte sig var att vi inom loppet av några få århundraden bränner av alla de uppskattningsvis 5000 Gigaton fossilt kol (varav vi idag gjort åt med drygt 500 Gt) som fanns att gräva fram, ett förbränningskalas vars följder blir så dramatiska och så långvariga att de tänkta arvtagarna betraktar vårt tilltag som en av de största geologiska katastrofer vår planet genomgått - klart större än PETM och slagen endast av snowball Earth.

Med i publiken fanns David Gee, professor emeritus i geologi, klimatförnekare, KVA-ledamot och troligtvis den person som gjorde mest för att förhindra att KVA:s uttalande i klimatfrågan häromåret blev så kraftfullt som man hade kunnat önska. Det såg dock ut som om till och med denne Gee tog intryck av Pierrehumberts framställning. Vi som satt runtomkring fick faktiskt intryck av att redogörelsen för de väldiga konsekvenserna av ohejdad förbränning av alla dessa 5000 Gigaton kom ett ljus att gå upp för honom. När det blev dags för frågestund frågade han Pierrehumbert om det inte möjligen kunde vara en bra idé att hejda fossilbränsleförbränningen någon gång innan vi bränt av hela förrådet, och i så fall när. Pierrehumbert höll med, och menade att den mest förnuftiga tidpunkten att inleda en avveckling av fossilförbränningingen hade varit för 30 år sedan. I och med publiceringen 1979 av den så kallade Charney-rapporten Carbon Dioxide and Climate: A Scientific Assessment fanns ju inte längre utrymme för någon rimlig tvivel om att en fortsatt ohejdad koldioxidökning i atmosfären skulle komma att leda till väldiga problem.