Varmt i juni!

NOAA rapporterar att juni 2015 var globalt sett den varmaste* junimånaden som har uppmätts: +0.88 ± 0.08 °C. Det var den varmaste juni både på norra och södra halvklotet, på land och över hav.

Juli 2014 till juni 2015 var dessutom den varmaste 12-månadersperioden som har uppmätts.

Även övriga temperaturserier visade på en varm junimånad: NASA GISS och HadCRUT hade båda denna juni som varmast, medan RSS och UAH (som båda bygger på satellitmätningar) hade den som fyra respektive trea. Grafen nedan visar globala medeltemperaturer för juni för dessa serier från 1980.

Just nu råder ett El Nino-tillstånd i Stilla Havet, med höga temperaturer i östra Stilla Havet, och detta tenderar att dra upp temperaturen globalt. Detta El Nino-tillstånd förväntas fortsätta under resten av året och troligen också en bit in på nästa vår, så fler rekord är sannolikt att vänta.

*Notera att temperaturserierna har en viss osäkerhet (storleksordningen en tiondels grad), så när vi skriver "varmaste" så ska det tolkas som "den mest sannolikt varmaste". T ex uppmättes juni 2015 som 0,06°C varmare än juni 2012 vilket ryms inom osäkerheten, så det går inte att säga säkert att 2015 verkligen var varmare än 2012, bara att det är sannolikt.

Uppdatering: se även SvD, DN, Expressen, Aftonbladet.

El Nino, La Nina och "uppvärmningspausen"

Alla som har följt klimatdebatten har hört argument från klimatskeptiker om "uppvärmningspausen", "hiatusen" osv. Här på UI inrättade vi förra hösten en speciell tråd för de ständiga kommentarer om detta ämne. Där pekade vi bl a på hur ENSO (El Nino/La Nina i Stilla havet), solcykeln och andra faktorer orsakar temperaturvariationer som kan ge utslag på trenden för en eller två decennier. När det gäller "skeptikerna" så är det sällan de har något mer att säga än att "det finns en paus", och möjligen att "modellerna förutsade inte pausen". Så här skrev t ex Bjørn Lomborg i SvD tidigare i veckan.

Det verkliga problemet med klimatberättelsen är att planeten under de senaste 15–20 åren inte spelat med i spelet. Allt medan vi fortsatt att pumpa ut CO₂ och modellerna fortsatt förutspå allt högre temperaturer har termometrarna inte rört sig ur fläcken.*

Vi har skrivit om hur klimatmodellerna faktisk ger liknande pauser, men eftersom de inte kan förutsäga hur t ex El Nino/La Nina kommer att utvecklas så kan de inte förutsäga när dessa pauser uppstår. El Nino/La Nina-skeendet skiljer sig från en modellkörning till en annan på ett närmast slumpmässigt sätt.

Man kan fundera på vad som skulle hända om man körde en klimatmodell med historiska ENSO-data, i stället för att låta modellen själv generera ENSO-mönster. Nu har två forskare, Yu Kosaka och Shang-Ping Xie, gjort just det (se också kommentar av Isaac Held). Man lät havsyttemperaturen (anomalin) i östra Stilla Havet kring ekvatorn följa de observerade temperaturerna (anomalierna) och då fick man följande resultat.

Figur från Nature, 2013.

Den observerade globala temperaturen (anomalin relativt perioden 1980-1999) är markerad i svart (Observation), och den simulerade temperaturen med historiska forcings (växthusgaser, solen mm) utan observerad ENSO är i violett (HIST), med större vulkanutbrott markerade. Den simulerade temperaturen med observerad ENSO är i rött (POGA-H). Lägg märket till hur väl den senare kurvan följer den observerade temperaturen. Det gör den till och med de senaste 15-17 åren, dvs perioden för "uppvärmningspausen".

För simuleringarna med historiska forcings ser vi en blygsam avsaktning under 2000-talet. Det beror bl a på den låga solaktiviteten: vi har haft ett ovanligt långt och lågt solminimum. Men detta räcker i sig inte till för att orsaka en "paus", utan bara att minska temperaturökningen något. ENSO är tydligen den viktigaste faktorn bakom "pausen".

Detta verkar också hänga ihop med forskning av Meehl, Hu, Arblaster, Fasullo och Trenberth,  som även de har undersökt Stilla havets roll i det globala klimatet. De har undersökt Interdecadal Pacific Oscillation (IPO), en längre (kvasi)cykel som bl a påverkar läget och styrkan hos ENSO. Under negativa IPO-faser så kyls vattenskikt nära ytan medan djupare vattenskikt värms, och tvärtom för positiva faser.

Om vi lägger ihop de här två artiklarna, så kan vi dra slutsatsen att "uppvärmningspausen" hänger ihop med vad som händer i Stilla Havet, och hur värme förflyttas mellan atmosfär, vattenskikt nära ytan och djupare vattenskikt. Detta utesluter visserligen inte att även andra faktorer som solaktivitet och aerosoler spelar in under de senaste 15 åren, men Stilla Havet verkar ha en viktig roll.

*Lomborg argumenterar  visserligen inte för att detta motbevisar att  CO2 påverkar temperaturen, men han hävdar att "betyder sannolikt att temperaturhöjningarna blir mindre, inte större."