Inlägg
Staffan Laestadius, professor i industriell omvandling vid KTH och senior advisor åt tankesmedjan Global Utmaning skriver idag på SvD Brännpunkt om att tillväxten måste knytas ihop med klimatet.
Mellan tummen och pekfingret orsakar varje procentenhets ökning av BNP en ökning av CO2-utsläppen med 500000 ton. Den snabba tillväxten nu (4 procent i årstakt) kan således medföra en ökning på i storleksordningen två miljoner ton. På marginalen kan det vara mindre såväl som mer: till exempel ökar varuproduktionen i landet nu cirka tre gånger snabbare än tjänsteproduktionen – och det är varorna som orsakar utsläpp, inte teaterbesöken.
Låt oss – i stället för att begrava oss i detaljräkningar – återgå till huvudspåret: den som menar allvar med ambitionerna att få stopp på CO2-utläppen – mänsklighetens största utmaning – kan inte glädjas åt att tillväxten åter tar fart om den inte drastiskt ändrar karaktär. Den enda tillväxt vi bör glädja oss åt är den som innebär en gigantisk strukturomvandling bort från CO2-genererande aktiviteter till förmån för gröna klimatvänliga sådana. Produktivitetsökningen måste ske på andra villkor än hittills: den bensindrivna lövblåsen till exempel får bli ett museiföremål.
Laestadius inlägg har orsakat en hel del upprördhet inom klimatförvillosfären (se kommentarer och blogglänkar under inlägget), där kopplingen mellan tillväxt och fossil förbränning anses vara något av en naturlag.
Uppdatering 2011-03-03: Lydiah Wålsten från Timbro svarar Laestadius på Brännpunkt. Wålsten har dock fullständigt missuppfattat Laestadius ståndpunkt: hon argumenterar som om Laestadius var emot tillväxt, när han egentligen problematiserar tillväxtens koppling till fossil förbränning.
Wålsten skriver också att tillväxt är en förutsättning för god miljö, men argumenterar emot politiska åtgärder. Hon förbiser fullständigt att miljöpolitik och regleringar har varit viktiga för att skydda miljön.
