Förföljelsen av klimatforskare i USA fortsätter, samt ett boktips

The Guardian rapporterar att en domstol i Arizona tvingar ett par framstående klimatforskare där - Dr. Malcolm Hughes och Dr. Jonathan Overpeck - att lämna ut tusentals email till en kolindustrifinansierad lobbyorganisation vid namn Energy & Environment Legal Institute (E&E). E&E, som bl a fått pengar från Peabody Energy,  har tidigare också försökt med samma sak mot Dr. Michael Mann, men fick avslag av högsta domstolen i Virginia.

Det här handlar inte om att E&E är intresserade av dessa forskares forskning. Det handlar inte om att få tillgång till metoder, data och verktyg - vilket kunde varit legitimt - eller att få information om forskarnas finansiering och andra beroenden - vilket också kunde varit legitimt. Det handlar bara om att försöka skrämma och göra livet surt för forskare  - de drabbade forskarna har tvingats lägga ner många veckors arbete på att tillmötesgå domstolens krav - och att försöka hitta något litet lösryckt citat  bland alla email som kan användas för att misstänkliggöra forskarna i fråga. Det är helt och hållet frågan om politik och propaganda. E&E (eller deras finansiärer) ogillar vad vetenskapen kommer fram till men klarar inte av att bemöta det vetenskapligt, så därför ger de sig på forskarna i stället.

Jag har själv arbetat som forskare i över två decennier, och jag och mina kollegor har ibland kontaktat andra forskare för att få saker förklarade, eller få tillgång till program och data. Jag har varit med om att publicera datamängder, och använder andra forskares publicerade datamängder. Jag granskar regelbundet artiklar som andra forskare har skickat in till tidskrifter eller konferenser. Men aldrig under denna tid har jag ens tänkt tanken att kräva att få titta på andra forskares interna email-diskussioner för att bättre kunna förstå hur de har arbetat. Att göra något sådant hade varit både meningslöst och oförskämt. Om forskare tvingas lämna ut sådant, så blir det svårare att ha öppna och kreativa vetenskapliga diskussioner över email.  I förlängningen skadas vetenskapen.

När vi nu är inne på förföljelse av klimatforskare så vill jag passa på att tipsa om lite semesterläsning.

Jag läser just nu The War on Science: Who's Waging It, Why It Matters, What We Can Do About It av den amerikanske författaren Shawn Otto. Jag är visserligen bara i början av boken, men det känns ändå som en säker rekommendation. Jag hoppas återkomma med en recension.

Om tyska klimatforskares förhållande till media och deras oro att bli feltolkade

En artikel av mediaforskaren Senja Post om tyska klimatforskares attityder till att framträda i media har fått en hel del uppmärksamhet från olika klimatförvillande organisationer och bloggar. Som vanligt så har dessa ofta förvrängt artikelns innehåll för att försöka få stöd för sina konspirationsteorier. Därför tänkte jag i det här inlägget titta lite närmare på vad artikeln egentligen säger.

Studien bygger på svar på en email-enkät från 123 tyska klimatforskare. Av dessa höll 72% med om att "klimatforskare bör vara tydligare inför allmänheten om vilka frågor inom klimatvetenskapen som inte är avgjorda", medan bara 9% inte höll med. Lägg märket till ordet "tydligare" ("more clearly" i orginalet) - inte ens de fåtal som inte höll med har faktiskt uttryckt någon åsikt om att osäkerheter bör döljas. De kan helt enkelt vara nöjda med situationen som den är.

Post tittade sedan på hur ofta klimatforskare kontaktades av och framträdde i media, och hur detta sammanföll med  deras syn på frågan om mer tydlighet om osäkerheter liksom på hur allvarligt klimathotet är och hur väl vi kan förutse hur det kommer att utvecklas. Resultaten redovisas i den här tabellen.

Det finns vissa positiva korrelationer mellan övertygelsen om klimathotets allvar och hur mycket kontakter man hade med media, liksom vissa negativ korrelationer mellan önskan att vara tydligare med osäkerheter och antalet mediakontakter, men korrelationerna är inte vidare starka (r-värdena, som kan hamna mellan -1 och 1, ligger närmare 0). På vanlig svenska: klimatforskare som ser klimathotet som allvarligt och som inte tycker att man behöver prata mer om osäkerheter har oftare kontakt med media, men sambandet är ändå ganska svagt.

Post ställde också klimatforskarna inför två hypotetiska situationer (min parafras):
Antag att en geolog upptäcker att markens förmåga att lagra CO2 har (a) överskattats eller (b) underskattats, vilket innebär att klimatförändringarna kan gå (a) fortare eller (b) långsammare än vi trott, och att han/hon har publicerat detta i en vetenskaplig tidskrift. Nu vill han/hon publicera sina upptäckter i en dagstidning. Hur relevanta eller irrelevanta tycker du att följande invändningar är? 

Så här blev resultaten för de olika invändningarna:

 Värdet 1 betyder här "relevant" medan 5 betyder "irrelevant".  För de flesta av frågorna så lutar svaren klart mot "irrelevant", med "för mycket osäkerhet" som väldigt irrelevant. Endast svaren på frågan om att "offentligt feltolkas" hamnar mitt emellan "relevant och "irrelevant".
I fallet där upptäckten visar att klimatförändringarna kan gå långsammare så lutar man visserligen ofta något mer åt "relevant" än i fallet då de går fortare, men skillnaden är i de flesta fall så liten att den inte är statistiskt signifikant. I sammanfattning, invändningarna uppfattas mest som irrelevanta, och på sin höjd som endast måttligt relevanta. Det som man är mest orolig för är att resultaten kan feltolkas. Skillnaderna mellan "fortare" och "långsammare" är i de flesta fall insignifikanta.

Det ligger en viss ironi i att den enda invändning som ansågs ha ens måttlig relevans (om risken att feltolkas) visade sig relevant för just Posts artikel. Så här grovt och skamlöst förvränger den libertarianska tankesmedjan "Cato Institute" vad artikeln handlade om:

"Such findings are saddening and shameful, highlighting a near-ubiquitous bias among climate scientists (at least in Germany) who willfully suppress the communication of research findings and uncertainties to the public when they do not support the alarmist narrative of CO2-induced global warming. Such deceit has no place in science."

 Det finns inget som helst stöd i Posts artikel för påståendet att klimatforskare avsiktligt skulle försöka undanhålla oönskade forskningsresultat eller osäkerheter för allmänheten.  Det enda som är sorgligt och skamligt här är kommentaren från Cato Institute.