Geological Society of London om klimatförändring ur ett geologiskt perspektiv

Geological Society of London har nyligen gett ut ett uttalande om klimatförändring och de geologiska beläggen. Uttalandet är tänkt som en introduktion till klimatfrågan ur ett geologiskt perspektiv. I uttalandet framgår bland annat:

• Belägg från geologin är konsistent med fysiken som visar att addera stora mängder koldioxid till atmosfären värmer jorden och kan leda till: högre havsnivåer och översvämningar av lågliggande kuster, kraftigt förändrade nederbördsmönster, försurning av haven och sänkta syrenivåer i havsvattnet. Livet på jorden har överlevt många klimatförändringar men massutdöenden och omfördelning av arter hänger ihop med flera av dem.
  
  
• Globala havsnivån är mycket känslig för temperaturförändringar. Till exempel under senaste istiden var havsnivån 120 m under dagens. Under delar av förra interglaciären när temperaturen vid polerna var 3-5 grader över dagens var havsnivån 4-9 meter högre.
  
  
• Snabba klimatförändringar har inträffat flera gånger tidigare i jordens historia. Under senaste istiden skedde snabba temperaturförändringar flera gånger, speciellt märkbart i området kring norra Atlanten. Temperaturväxlingar på ibland mer än 10 grader som utvecklades under ett fåtal decennier och varade några hundra år.
  
  
• De senaste uppskattningarna tyder på att senast koldioxidnivån var som dagens (390 ppm) var för mellan 2,6 och 5,2 miljoner år sedan. Då var den globala temperaturen 2-3 grader över dagens och havsnivån 10-25 meter högre vilket tyder på betydligt mindre is på Grönland och även åtminstone Västantarktis.
  
  
• Uppvärmningen av jorden sedan 1970 kan inte härledas till något som påminner om geologiska förändringar (tex. vulkanism, kontinentalförflyttning eller förändringar av solinstrålningen). Dagens uppvärmning hänger ihop med ökning av koldioxidnivån och minskning av den Arktiska isen. Dessa båda förväntas värma jorden både enligt fysikaliska teorier och geologiska analogier. Ett flertal olika belägg visar att koldioxidökningen till största delen beror på mänsklig aktivitet, vulkaners bidrag motsvarar endast 1% av vad människan tillför årligen. När jorden värms kan naturliga källor, så som tundra, våtmarker och metanhydrater, ytterligare bidra till koldioxidökningen.
  
  

Studien avslutar med denna slutsats:

In the light of the evidence presented here it is reasonable to conclude that emitting further large amounts of CO2 into the atmosphere over time is likely to be unwise, uncomfortable though that fact may be.

Länk till uttalandet