Geological Society of London har nyligen gett ut ett uttalande om klimatförändring och de geologiska beläggen. Uttalandet är tänkt som en introduktion till klimatfrågan ur ett geologiskt perspektiv. I uttalandet framgår bland annat:
- Belägg från geologin är konsistent med fysiken som visar att addera stora mängder koldioxid till atmosfären värmer jorden och kan leda till: högre havsnivåer och översvämningar av lågliggande kuster, kraftigt förändrade nederbördsmönster, försurning av haven och sänkta syrenivåer i havsvattnet. Livet på jorden har överlevt många klimatförändringar men massutdöenden och omfördelning av arter hänger ihop med flera av dem.
- Globala havsnivån är mycket känslig för temperaturförändringar. Till exempel under senaste istiden var havsnivån 120 m under dagens. Under delar av förra interglaciären när temperaturen vid polerna var 3-5 grader över dagens var havsnivån 4-9 meter högre.
- Snabba klimatförändringar har inträffat flera gånger tidigare i jordens historia. Under senaste istiden skedde snabba temperaturförändringar flera gånger, speciellt märkbart i området kring norra Atlanten. Temperaturväxlingar på ibland mer än 10 grader som utvecklades under ett fåtal decennier och varade några hundra år.
- De senaste uppskattningarna tyder på att senast koldioxidnivån var som dagens (390 ppm) var för mellan 2,6 och 5,2 miljoner år sedan. Då var den globala temperaturen 2-3 grader över dagens och havsnivån 10-25 meter högre vilket tyder på betydligt mindre is på Grönland och även åtminstone Västantarktis.
- Uppvärmningen av jorden sedan 1970 kan inte härledas till något som påminner om geologiska förändringar (tex. vulkanism, kontinentalförflyttning eller förändringar av solinstrålningen). Dagens uppvärmning hänger ihop med ökning av koldioxidnivån och minskning av den Arktiska isen. Dessa båda förväntas värma jorden både enligt fysikaliska teorier och geologiska analogier. Ett flertal olika belägg visar att koldioxidökningen till största delen beror på mänsklig aktivitet, vulkaners bidrag motsvarar endast 1% av vad människan tillför årligen. När jorden värms kan naturliga källor, så som tundra, våtmarker och metanhydrater, ytterligare bidra till koldioxidökningen.
Studien avslutar med denna slutsats:
In the light of the evidence presented here it is reasonable to conclude that emitting further large amounts of CO2 into the atmosphere over time is likely to be unwise, uncomfortable though that fact may be.Länk till uttalandet
Fråga: Vilken rapport är det som har kommit till det tidintervallet på 2,6-5,2 miljoner år?
SvaraRaderaAradhna Tripati m.fl. menade i Science 2009 att det var 15 miljoner år sedan. Beror skillnaden på olika metoder?
Säker på att du tolkar Aradhna Tripati rätt?
SvaraRaderaNej, givetvis är jag inte säker eftersom jag bara utgått från det som finns på UCLAs Newsroom http://newsroom.ucla.edu/portal/ucla/last-time-carbon-dioxide-levels-111074.aspx
SvaraRadera""A slightly shocking finding," Tripati said, "is that the only time in the last 20 million years that we find evidence for carbon dioxide levels similar to the modern level of 387 parts per million was 15 to 20 million years ago, when the planet was dramatically different.""
Vilken är den möjliga annorlunda tolkningen i själva rapporten? Är det där bara någon misstolkning i intervjun med henne?
http://en.wikipedia.org/wiki/Pliocene_climate
SvaraRaderagissar att det kan ha att göra med olika platser och metoder... får kolla in det när jag får tid över.
Referensen i artikeln
SvaraRaderaBoth proxy records show that during the warm Pliocene pCO2 was between 330 and 400 ppm, i.e. similar to today. The decrease to values similar to pre-industrial times (275–285 ppm) occurred between 3.2 Ma and 2.8 Ma — coincident with the INHG and affirming the link between global climate, the cryosphere and pCO2.
Här är om jag hittat rätt Tripatis artikel.
De tycks ha CO2-toppen kring 3 miljoner år något lägre än ovanstående vilket flyttar tillbaka tiden för dagens CO2-halt ända till ca 15 miljoner år sedan.